torsdag 30 september 2010

Stoppad i poliskontroll

Vid utfarten ur Sala stod ett gäng poliser och vinkade in mig. Först var jag lugn, sen blev jag allt lite nervös.

Jag hade knappast kört för fort. Det är en 70-sträcka  där, och mer än det hade jag absolut inte kört. Och nykterhetskontroller är aldrig orolig för, och just idag hade jag inte druckit annat än vatten. Och kaffe.

Men precis när jag stannade blev jag nervös. Jag skulle ha skiftat ett däck idag, vänster fram är lite väl slitet, antagligen olagligt, men reserven är bra. Och dom andra tre är också rätt OK. Jag skulle alltså ha bytt idag när jag var i Stentorpet och jobbade, men jag glömde helt enkelt bort det.


Nu är det ju otroligt dumt att åka med dåliga däck, för sin egen del förstås, men framför allt för att inte riskera livet på andra. Jag skulle lätt kunna argumentera för höga straff och körförbud och sånt för dom som kör med olagliga däck. Och nu går det mot höstvåta vägar också. Kolla däcken!

Men för den egna plånboken var det tur att polisen inte kollade mitt vänsterdäck idag, och nu ska jag byta redan i kväll. Inte för att klara en ev. poliskontroll igen, men jag vill verkligen inte orsaka en bilolycka!

Snart ska dubbdäcken på sen får det kanske bli en komplett omgång nya sommardäck till våren.              

Idag är jag elektriker

Det är ett kul yrke. Det här skulle jag kunnat ha jobbat med om jag valt ett annat yrke.

Jag gör inga avancerade saker, då tar jag hit en 'riktig' elektriker, men idag sätter jag bara upp några nya uttag för trädgårdsbelysningen. Det går bra, men det tar ju bara sån himla tid. Ett uttag är klart och en elektriker hade nog gjort det på en kvart, själv har jag hållit på hela förmiddagen.

En matpaus nu, sen ska jag köra igång med nästa uttag. Hinner jag bli klar innan kvällen? Det blir jag nog, och det fina med jobbet idag är att det blir lite färre provisoriska, lösa sladdar i trädgården när det blir dags att tända jultomten och julgransbelysningen utomhus i vinter. I år var jag ute i god tid med förberedelserna!  

De elektriker som varit här har alla imponerat på mig att dom är så snabba och aldrig gör dom några fel. Dom brukar inte ens testa att strömmen fungerar, dom drar sina sladdar sen drar dom själva, det blir alltid rätt. Det blir det inte alltid när jag jobbar. Framför allt brukar jag göra mina sladdar för korta så jag får ofta göra om några gånger.

Min kompis Lasse var elektriker men omskolade sig till IT-branschen, ett steg bakåt? Han brukar sucka när han ser mina installationer, antagligen imponerad .

Och nu är det dags för nästa uttag och proppen är urdagen!

 

onsdag 29 september 2010

Djäknebergets restaurang

Djäknebergets restaurang - Restaurangbild 1Det är bra när folk engagerar sig och protesterar mot sånt som är dumt, men ibland är det bra när politikerna går emot folkviljan också. På lunchen idag kom jag att tänka på tre exempel här i Västerås de senaste 10 åren.

1: Gamla restaurangen på Djäkneberget var fallfärdig för 7-8 år sen. Djäknebergets vänner protesterade högljutt mot beslutet att riva och bygga nytt, men det blev ett nytt hus ändå. Som tur var. Fin utsikt och bra mat, förr var det bara ett café.

2: På Björnön behövde man fälla en massa träd för flygets skull. Protester och insändare under flera år. Men när huggarna kom var det bara 4-5 personer som stod där och protesterade, och det blev riktigt bra när man tog bort en del träd. Ljust och fint. Min joggingrunda går ofta i dom markerna.

3: Och så var det öppnandet av en ny genomfart genom stan. Protester och insändare igen. Jag var också väldigt emot det. Hur kan man göra så, sa vi? Men det blev också riktigt bra, inte alls så illa som alla (även jag) hade trott. Där går jag också ofta. Dagligen.

Jag kan säkert hitta andra exempel när det blivit just så dumt som man trott, men det här var vad jag kom att tänka på mens jag käkade Mandelpanerad fiskfilé med chilikeso för 95 kronor med en riktigt god mousse till kaffet och kakan. Det hade jag aldrig fått i den gamla serveringen. Några exempel när det blev bra fast många protesterade.

Det här kanske var dumt att skriva, dom folkvalda ska väl göra som väljarna vill, jag ska skriva tvärtom en annan gång.

tisdag 28 september 2010

Bra service

Det är fint med affärer som inte krånglar när man vill byta nåt. Det gjorde dom inte på NetOnNet i dag, dom var snälla.

Fint att ha en Lagershop och Internetbutik på promenadavstånd, jag handlar ofta där. I går köpte jag en pryl igår för att skicka musiken trådlöst från datorn till stereon. Jag skulle vilja lyssna på Spotify i hela lägenheten.

Men inte gick det - stereon är för gammal - jag hade inga lediga ingångar att stoppa in nya prylen i, och nån ny stereo är det inte aktuellt att köpa. Men grammofoningången kanske skulle duga, jag testade den.

Ljud blev det, jag kunde tom ana vilken musik jag spelade på datorn, men det var mest brus och oljud, mest lät det som en stenkross eller en dammsugare. Jag försöker alltid öppna nya grejer försiktigt om det går så kartongen inte skadas, och jag hade tur nu, jag fick tillbaka grejerna riktigt bra, det nästan inte syntes att jag hade haft dom igång och testat.

Så nu gick jag tillbaka till NetOnNet och förväntade mig en diskussion om att jag gjort fel eller nåt sån, men dom tog bara tillbaka prylen och gav mig pengar tillbaka 799 kronor. Fint! Jag handlar mer hos NetOnNet.

Och igår fick jag tillbaka mobilen från Telia / Anovo efter en garantireparation. Jag räknade med att dom skulle skylla på fukt och att den behövde skrotas, man har ju hört sånt i Plus tex. Men nejdå - mobilen var fixad perfekt - kanon! Bra service och en nöjd kund.        

måndag 27 september 2010

Saliga äro de ordningssamma

Stod det inte så i Bibeln? Jag har för mig det. Tyvärr hör jag inte dit.

Bra mycket av min arbetstid gick åt att springa runt på kontoret och leta efter var jag ställde pärmen. Eller var jag la bästa finpennan. Plånboken letar jag dagligen efter. "Lägg den alltid på samma ställe", säger Margareta. Jaja. "Tulipanaros" kan man ju också säga.

Halva helgen gick åt att leta efter kameran i stugan tills jag antog att den blev kvar hemma i stan. Men nog tog jag väl med den...

Hemma fortsatte letandet på söndagskvällen, men nejdå. Ingen kamera. Jag tänkte nästan åka upp till stugan idag och fortsätta leta där för att slippa fler sarkastiska kommentarer från Margareta. En snilleblixt - påsen med träningsskorna! Det blev inte av att jogga i helgen och där låg den. Frid och fröjd. Nästan.

Vi bor i en väldigt liten lägenhet. Jag skulle bara gå från datorn till badrummet för att snygga till mig lite, 7-8 meter, och på vägen la jag ifrån mig glasögonen. Välkammad och fin skulle jag sen sätta på mig glasögonen, men nu har jag letat flera timmar. Dom är borta. Det är bara att acceptera, det har hänt något övernaturligt, nästan kusligt. Tomtar och troll, kanske några spöken också.

Men när Margareta kommer hem hittar hon väl dom direkt, det brukar vara så.


    

The loneliness of the long distance runner

Nu har jag ett jobb att göra. Att börja tycka om Iron Maiden!

Knappast min musik, jag lyssnar helst till Frank Sinatra och 60-tals rock. Och gärna  Leonard Cohen och  Melody Gardot. Med mycket mera. Men hårdrock är svårare.

Men så råkade jag se den där titeln om Long Distance Runner. Är grabbarna i Iron Maiden och jag kollegor? Nu har jag lyssnat på låten ett par gånger och det är bra tryck, men nån hårdrockare blir jag nog aldrig. Jag får jobba på't.

The tough of the track
With the wind and the rain that's beating down on your back   

Bygger på en novell av Alan Sillitoe från 1959 ser jag och en film från 1962 med samma titel. Filmen går väl inte att få tag på längre och antagligen inte novellen heller jag får hålla mig till Iron Maiden.

Eller jodå - boken finns ser jag i ett annat fönster på datorn - biblioteket har två ex på svenska, Långdistanslöparens ensamhet. Den måste jag låna. Boken har nåt socialt tema ser jag om en missanpassad kille som blir duktig att springa. Det här var ju långt innan motionsvågen började på 70-talet och boken var väl bra eftersom det blev både en film och hårdrockslåt. Filmen får jag fortsätta att leta efter, men boken ska jag läsa. Och början på filmen hittade jag på Youtube. Nu blev jag sugen på en joggingtur. Bra väder, det får bli en runda?



    

lördag 25 september 2010

Äntligen ett bra Här är ditt liv

Jag har egentligen tröttnat på dom här programmen, inte var dom som på Lasse Holmqvists tid. Sorry Oldsberg, jag gillar dig men Holmqvist var bättre.

Han hade förmåga att  hitta dom där som hade en unik historia att berätta. Hans program hela 80-talet såg jag ofta och minns fortfarande en del program, Aina Cederblom tex. Äventyrare. Vilket liv hon levde. Och journalisten Cordelia Edvardson minns jag också. Och Marianne Ahrne. Färgstarka kvinnor och det fanns säkert killar också, men det var dom där tre jag spontant kom att tänka på.

Så kom Ingvar Oldsberg, men i hans program har det har ju bara varit skådespelare. Kan ju vara intressant, men man har ju hört dom förut. Sven Wollter - Persbrandt - Kjell Bergqvist. Bra skådespelare, men faktiskt lite lätt ointressant. Dom är ju med jämt. Vi tänkte inte titta i kväll, men vilken tur att vi ändå gjorde det. Lena Maria Klingvall.  

Välkänd i hela Japan, men inte hade jag hört talas om henne. Sångerska, konstnär  och idrottsstjej med ett medfött handikapp, saknar två armar och ett halvt ben, men har i stället en fantasisk utstrålning och en vacker sångröst. Det är sån här människor och levnadsöden man vill se i "Här är ditt liv". Kanon Oldsberg! Du ska få några chanser till. Och Lena Maria ska jag kolla in lite mer, vilken tjej!

fredag 24 september 2010

Vilken härlig höstdag!

Höstdagjämning igår och i morgon kommer kylan. Var det här årets sista varma höstdag?

För säkerhets skull tog Margareta ledigt idag så vi kunde utnyttja den till 100%. Vilken dag. 

Vi klippte gräset (sista gången för i år?), satte upp några utelampor så vi hittar till dörren när vi kommer hit i höstmörkret och vi grejade på tomten. Men det bästa var svampplockningen. 

Vi tog cyklarna och lilla svampkorgen (dumt, vi skulle tagit den stora) och skulle kolla Anders och Annas trattisställe. Men vi kom knappt halvvägs innan vi såg en liten gul kantarell efter vägen. Den skulle plockas. Men strax intill stod en till. Och en till. Och en till. Så där blev vi kvar.

Det bara visslade till så var svampkorgen full. Mest trattkantareller, men också en hel del vanliga.Vi kom aldrig fram till Anders och Annas ställe, det står orört. Korgen blev full ändå. Och det finns svamp kvar på vårt nya ställe, det räcker till dig också. Ta till vänster, upp i backen strax innan krönet, sen är det bara att förse sig. Passa på innan älgjakten.

På Anders ställe här på andra sidan ån finns inga trattisar, "bara" gula. Och där fick jag ihop några liter till. Och massor av småämnen finns det, men blir det så kallt som dom säger hinner väl inte dom växa till sig.

Som Olle i Pistvakt alltid säger: Åh en sån dag!                    

torsdag 23 september 2010

Kvarteret Igor har öppnat

Jag har varit på en premiär igen. Jag som försökte undvika sånt förr. Satte en ära i att inte ha varit i nya affärer.

Men nu går jag på alla premiärer tror jag, och det fina är att man kan få lite gratis att äta. Clas Ohlson bjöd på Dumle-kola.

Men Kvarteret Igor blev så bra, och jag har nästan sett fram mot att dom skulle öppna hela varuhuset. Jag har min närbutik där längst ner, Coop Konsum, och min favoritbutik högst upp, Clas Ohlson, dom affärerna har varit igång länge. Nu har jag ett 40-tal ytterligare ställen däremellan också, men dom struntade jag i idag. Hade för bråttom.

Jag tjänade en hundring hos Clas O. på lampan jag tänkte köpa förra veckan, vicken flax. Dom hade extrapris idag. Och alla invigningserbjudanden räcker 3-4 dar så jag ska ta en runda till och se om jag kan tjäna ihop lite till.

Att det fanns många matställen var suveränt, men pessimisten i en funderar direkt - kan det bära sig? Jo men det kanske går. Jag kommer säkert att käka rätt ofta därnere i Kvarteret Igor. Åtminstone kommer jag att göra en hel del stödköp av kaffe med dopp.

Jag är ingen klädsnobb - tvärtom faktiskt

Men det hindrar förstås inte att jag vill klä upp mig ibland och att jag gillar en del kläder mer än andra.

Inte för att jag har problem att ha slips, men det var som tur var inget slipstvång på jobbet, den stilen la jag nog av med redan i slutet av 60-talet, sen var det rätt ledig stil även tillsammans med kunder, vi datafolk var nog oftast lite "laid-back" redan på den tiden. Eller låter det som man var lat? I så fall, nix det var vi aldrig, men vi hade en lättsam atmosfär där kläderna inte var så viktiga.

Men nån gång känns det bra att ta fram kavajen och göra en snygg slipsknut, skulle jag göra det idag när pappa Sven skulle fyllt 100 år? Jag plockade fram ur garderoben, men ångrade mig. Pappa Sven var ingen klädsnobb han heller.

Skor kan jag fastna för ibland, hittar jag ett par som jag trivs med har jag dom jämt, dom jag har kört med hela den här sommaren köpte jag på rea i Simrishamn förra året. Dom får duga idag också.

Och jag har ett par jättefina fritidsbyxor som jag köpte billigt på outleten i Avesta i somras, Haglöfs. Det är byxor som jag gillar, finbyxor i mina ögon. "Har du jobbarbyxorna på dig" frågade Lars på mötet häromsist, men dom fick det bli. Bästa finbyxorna.  

Och bästa finjackan, piratkopia av Hugo Boss köpt på marknaden i Peking för fem år sen. Tillräckligt fin för att uppvakta pappa Sven på kyrkogården med en blomma.

Så lite klädsnobb kanske jag trots allt är.

 

onsdag 22 september 2010

Akromegali

Till sist har även jag läst Emelies blogg där hon berättar om sin mammas, Annika Holmquists, sjukdom Akromegali och avstängning från Försäkringskassan. Nu måste mamman sälja sin lägenhet för att kunna få socialbidrag.

Det var ett välskrivet och skakande dokument. Ska jag var snäll kan jag säga att i alla system kan någon råka illa ut ibland och bli orättvist behandlad, men Annika är ju korrekt behandlad enligt Försäkringskassans regler som Alliansen vill ha det. Det här är medveten Allianspolitik som halva folket röstat på att det är så här dom vill ha det. Det är bra att försöka få folk som kan jobba tillbaka till arbetet, men ingen ska behöva ha det som Annika i det Sverige som jag ska trivas i.

Lika eländigt är det att Alliansvänner(?) gav sig på Emelie med råa, anonyma, påhopp i hennes blogg. "Kränkande och osakliga" skriver hon själv, så till sist fick hon stänga sin kommentarfunktion. Hon är väldigt duktig att skriva, underfundig, smårolig. Fortsätter hon att skriva ska jag gärna följa henne i fortsättningen även om jag inte är så drabbad av PMS som hon. Men jag gillar också ost och tycker också, som hon, att folk i allmänhet skulle vara mer snälla.

Nä, Alliansen kom för lindrigt undan i valrörelsen med deras utförsäkringspolitik. 40.000 till de närmaste åren. Det finns många Annika Holmquist.

Kan man äta surströmming?

Jag har gjort det en gång, och då gick det åt pipsvängen. Vi var för unga då och gjorde det inte seriöst. Vi ska göra ett seriöst försök nästa år.

Hur många säger inte: "Surströmming skulle jag aldrig äta, det tycker jag inte om. Rutten fisk!"

Det där sista vet ju alla att det inte är sant och dom som inte tycker om surströmming, har dom nånsin provat? Det är egentligen som ungarna som inte kan äta en viss sorts makaroner utan måste ha dom dom är vana vid. Man utgår från att det inte går att äta vissa saker utan att ens ha provat. Det ska  det bli slut med!  

Margareta och jag pratade för en tid sen om att vi skulle prova surströmming i år, men det blev aldrig av. Nu blev jag så inspirerad av min spinningbroder Stig i dag så jag ska föreslå det här för Margareta, hon går säkert med på det här:

Nästa år har vi surströmmingsfest på Stentorpet. Barn och barnbarn inbjudna. Och vill inte dom komma gör vi ett försök i bekantskapskretsen.

Och kravet för att få komma på festen är att man ska göra ett seriöst försök att äta några firrar. Det kan väl få bli köttbullar till barnen, men banne mig inte till dom vuxna, valfrihet ställer bara till elände. Surströmming eller så får man hålla sig hemma. Det här blir i så fall en insats i folkbildningens tjänst, hur kan man ta ställning till nåt man inte vet något om. Jag ska läsa på så att alla nödvändiga tillbehör finns på plats, och jag ska pressa min kompis Stig på alla detaljer. Det vattnas redan i munnen när jag tänker på surströmmingspremiären på Stentorpet.            

tisdag 21 september 2010

Dags att ompröva yrkesvalet?

Nä, det är nog lite sent att börja tänka på det nu, jag har varit panschis för länge. Och inte ångrar jag att jag hamnade i datasvängen även om det inte var så planerat, det bara blev så. Det mesta var nog lite lättare på den tiden med jobb och sånt.

Och inte har jag haft några andra yrken heller mer än som alla andra fuskat som snickare, målare, rörmokare och allt sånt på egna huset. Jo jag har delat ut reklam också och städat några gånger när jag hjälp nåt av barnen som varit sjuk med deras jobb.

Danslärare har jag varit också. Flera gånger i veckan i 15-20 år. Utan en krona i inkomst. Och inga pensionspoäng. Det ångrar jag inte heller och jag bara hoppas att det fortfarande finns dom som jobbar ideellt. Jag skulle gärna köra ett varv till med det men jag har inte fått Aktiva Seniorer att bli intresserade. Märkligt! Jag lurar lite på att fråga nån annan förening. Eller ändå inte... Sliter med frågan.

Men lärare är ett kul jobb, det har jag varit idag. Sociala Medier - bloggarskola med Twitter.  Aktiva Seniorer.

Det blir nog ingen större inkomst där heller, men det här tror jag kommer att bli en permanent punkt på programmet. Och lärare hade jag gärna blivit, det är ett riktigt roligt yrke.      

måndag 20 september 2010

Det är bra lite man kan

Och mycket man vill lära sig. På Pensionärsuniversitetet t.ex. Dom har massor av kurser.

Jag kom bara med på Astronomin, men det var kanske tur att det bara blev en kurs, jag har så mycket annat den här hösten. Och nu ska jag försöka lära mig stjärnorna desto bättre. Jag kom just hem från första lektionen.

Redan efter två lektionstimmar vet jag mer än jag lärt mig på 66 år tidigare, det är lovande. Karlavagnen var jag rätt bra på redan tidigare, både stora och lilla, och även Polstjärnan och Orions bälte, men sen är det inte så mycket mer. Det finns luckor.

Vi ska besöka observatoriet i Åkesta, det har jag joggat förbi så många gånger men aldrig besökt. Hoppas på klart väder så man får se nåt spännande. Föreningen Varf som sköter det har en jättefin hemsida, den ska jag lusläsa - vilka entusiaster! Och jag har inte ens hört talas om dom tidigare. Dom håller på och installerar ett nytt observatorium alldeles intill med bättre kikare - eller teleskop heter det förstås, men det dröjer ett tag innan det är klart, men vi skulle få titta in i det lovade magister Alf Borgström.

Och just nu kom jag att tänka på Googles stjärnkarta  ojoj, det är mycket att lära sig. Och ännu bättre ser man stjärnorna i Google Earth, tror jag. Jag har inte hunnit prova så mycket än. Jag har kollat dom där programmen tidigare, men det var länge sen nu. Och några astronomiböcker har jag också. Jag köpte dom på senaste bokrean. Så förutseende!

Det fina är att det blir bra svart uppe i Stentorpet på höst och vinterkvällar. Först ska jag lära mig så mycket som möjligt, sen ska jag banne mig skaffa mig en bra stjärnkikare, och så sätter jag upp mitt eget stjärnforskningslaboratorium uppe i Sala. Jag blev nästan lite upprymd av att tänka på rymden...  

   

Lite trött idag efter valvakan

Jag blev sittande vid valvakan hela kvällen, faktiskt ända tills programledarna  i SVT sa Gonatt lite efter ett.

Det är nåt speciellt med valvakor även om resultatet i stort var klart redan 20.01. Vallokalsundersökningen var rätt träffsäker så ville man bara veta hur det gått kunde man byta till en långfilm redan då, men jag gillar att höra alla kommentarer och analyser. Jag blev sittande kvar. Även om alla nästan bara säger ungefär det man kan förvänta sig.

Jag kollade SVT:s valvaka, Peter Jihde i TV4 blir för jobbig en hel kväll. Valvakorna är mycket lättsammare nu än förr, det är bra, Kristian Luuk var med och lättade upp lite lagom mycket. Och en bra blandning av folk och kommentarer.

Men det var en otroligt dålig grafik och resultatredovisning. Förr var det siffror, siffror, siffror, det var ju oftast rätt värdelöst, men i år under hela kvällen  visade inte grafiken en enda gång tex hur många nya mandat fick Moderaterna och Miljöpartiet? Hur många mandat tappade sossarna och dom andra? Dom körde bara med staplar och klumpsummor för blocken. Jag kan inte tänka mig att det bara var jag som är intresserad av åtminstone lite siffror.

Hur gick det i dom stora städerna? Som hastigast såg man några staplar, men hur gick det mellan blocken? KG Bergström försökte lite snabbt i huvudet räkna ihop procenten i Stockholm för att se om borgarna satt kvar, men det är inte så lätt i direktsändning, han hann bara flagga för att det verkade jämnt. Och Sören Holmberg hann inte heller med att få fram siffrorna. Verkade han inte lite uppgiven?

Det är fint att valvakan är lättsammare än förut och inte så mycket siffertuggande, men när dom inte kunde få fram dom här uppgifterna (och det var annat jag saknade också) så behöver SVT skaffa ett bättre analyssystem. Var det översiktligare i TV4 med Jihde tryckande på deras nya, stora skärm? Men av någon anledning sitter jag ändå klistrad vid TV:n under valvakan. Jag får väl sova middag idag.

söndag 19 september 2010

Valanalys

Det blåser högervindar, helt klart. Mycket kvar att räkna men jag gör min analys redan nu.

Arbetslöshet speciellt bland unga, vårdskandaler, orättvisa skatter, då går alliansen fram flera procent. Skickligt, Reinfeldt!

Men det är väl så här en majoritet av folk vill ha. Prioriterar skattesänkningar före välfärd. En majoritet av pensionärerna håller på Alliansen såg jag med orättvisa skatter för pensionärer som politik. Jaja..

Trist att Sverigedemokraterna kom in i riksdan och jag hoppas att Mona Sahlin blir kvar som ledare för sossarna, hon har varit så himla bra i valspurten. Att hon orkade.

Men valet 2010 är över och så här gick det. Det blir en spännande politisk höst!    

 

Recycling

Återbruk är fint - burkpanten gick upp till en krona nu i veckan - fint! Och jag sopsorterar förstås och kör också med mycket återanvändning här på bloggen.

Jag har snart skrivit 1000 inlägg här från Utsikten och lika mycket på Twitter, det är klart att bra mycket är upprepningar, "Vi har hört det förut". Men återanvändning av inlägg, åsikter, skämt går inte att undvika, och bra inlägg, som väl de flesta inläggen på det här forumet är,  blir bara bättre om man kör dom ett varv till.

Det här inlägget fick jag från min nya Twitter-kompis, Bette Midler, hon gillar också återanvändning. Hon skriver så här på Twitter:

I'm a big supporter of saving the environment. Everything in my shows is recycled. Including this tweet. 


Och så här i valtider har man väl hört de flesta argumentet hur många gånger som helst, också en tankvärd tanke.


Så man behöver inte skämmas, tvärtom, och säkert är minnet hos mina eventuella läsare lika dåligt som mitt så hade jag inte nämnt det här så hade aldrig någon tänkt på't.

lördag 18 september 2010

Lunch med barnbarnen

"Ni får välja vad som helst" sa vi. Svaret kom direkt. "Falukorv och snabbmakaroner! Det får vi aldrig hemma."

Vi har ett par barnbarn över helgen och jag vet inte vad det här säger om matvanorna hemma i dotterns familj. Falukorv är en rätt vanlig mat hemma hos oss, men snabbmakaroner äter vi inte heller längre, och det lyckades vi avstyra nu. Gärna pasta men inte snabbmakaroner. Men jag vet att de flesta barn gillar det, rätt OK mat i småbarnsfamiljer.

Efter en kort förhandling enades vi om potatismos. Falukorv och potatismos. Både Casper och Ellen tyckte det var en ovanligt lyckad kombination. Och i mataffären hittade vi Lill-babs Falukorv  Vi köpte två för säkerhets skull. Ungar i 10-12-årsåldern kan vara rätt hungriga.

I kväll är det Kulturnatt i Västerås, så då äter vi på stan. Det brukar bli pizza på di Spagna när vi är ute med Casper och Ellen, det har blivit lite av tradition.

Lajv-grejer vid slottet och Warhammer på biblioteket intresserar barnen, så det ska vi kolla, men det finns mycket  annat också. Nya Länsmuseet måste vi kolla och det finns massor av musik att lyssna på runt hela stan. Ellen blev så inspirerad så hon plockade fram gitarren och är riktigt bra med egna kompositioner.  

fredag 17 september 2010

Valrörelsen är över, slutdebatten kvar

Skönt att det är över tycker nog de flesta, jag med tror jag, även om jag gillar debatterna. Slutdebatten i kväll.

Men det var roligare förr när det kunde bli lite kafferumsdiskussioner på jobbet och man själv kunde vara med och munhuggas lite, t.ex. hos seniorspinnandet är det försiktigt med politiken i eftersnacket efter spinningen. Och kanske tur det, en del tar det så allvarligt om man inte håller med, lätt att bli osams om man pratar politik.

Förr var slutdebatten på TV den stora, viktiga finalen, det var inte så många andra debatter, men nu har det debatterats så mycket i alla kanaler och på radio att alla argument har väl redan sagts. Det blir nog inget nytt i kväll. Men hoppas i alla fall dom osäkra väljarna kollar och bestämmer sig för att rösta. Gärna Rödgrönt.

Jag får nog inte se den själv, vi har några barnbarn hemma. Det är så sällan dom är här hemma i Västerås, så det är klart att dom har första tjing på fjärrkontrollen. Jag får kolla lite under reklampauserna.

Får jag önska något prioriterat ämne i kväll så vore det sjukförsäkringen. Reinfeldt och Alliansen är för tuffa mot dom som har allra svårast. Det är obegripligt för mig att dom har gått igenom den här valrörelsen utan mer kritik för sin behandling av sjuka, man har läst för många exempel om sjuka som kommit i kläm och tom tagit livet av sig medan Reinfeldt bara pratar om arbetslinjen. Skulle vara intressant om han i alla fall visade lite sympati för dom sjuka - det kanske kommer i kväll. Jag får läsa recensionerna i morgon.  
    

torsdag 16 september 2010

Abstinens

Det är svårt att bryta gamla vanor. Nu har jag varit utan mobilen nästan en vecka. SonyEricsson W715.

Så gamla är väl inte vanorna egentligen, nåt år eller så, men dom ingår redan påtagligt i vardagen.

Trots problemen har jag kunnat ringa, men inte ens det nu. Men det gör inte  så mycket, och inte heller att nån inte kan få tag på mig. Det har ju uppenbara fördelar också.   Jag använder tillfälligt en gammal Samsung, men där hade jag glömt hur kort batteritid den har - nu är den död tills jag kommer åt en laddare.

Nä det som är svårt och abstinensframkallande är det där att inte kunna kolla Internet när som helst, vad skriver dom på Aftonbladet och nyhetssidorna, har det hänt nåt? Har dom Rödgröna börjat knappa in på Alliansen? Man vill ju veta så man hinner plocka fram champagnen.

Och Twitter - nån ny skandal eller nåt annat hett på gång? Där måste jag ju skriva själv också vad jag gör så inte världen funderar om man är sjuk eller intagen nånstans.

Och Facebook förstås, vad har barn och bekanta för sig. Nån som är snuvig? Man vill ju ha koll, men utan min W715 vet jag ju ingenting.

Inga spontana inlägg på bildbloggen eller Twitpic blir det heller, det är som att leva i ett vakum, ett ingemansland - finns jag egentligen kvar längre?

Teliabutiken skulle ringa efter 10 dar så dom har några dar på sig, men jag vet redan vad dom kommer att säga: Sorry fukt i filletonen, det blir skroten.  

Men då får det väl bli så, jag har redan börjat bläddra i reklambladen. Jag erkänner att jag är en förtappad själ i mobiltelefondjungeln.   

onsdag 15 september 2010

Kan du det, du som är så gammal?

Det var en oväntad kommentar jag fick igår när jag sa att jag skulle hålla kurser i Sociala Medier.

På funktionärsmöte för Aktiva Seniorer är ju vi alla lite malätna, och trots min höga ålder är jag fortfarande bland dom yngre där, men i ärlighetens namn tänker jag inte så mycket på ålder, varken min egen eller dom andras här hos seniorerna. Gott om duktigt folk.

Och inte har jag ens snuddat vid tanken att jag är oväntat gammal för att hålla kurser i Twitter. Eller Facebook. Nu blev jag bara ännu mer taggad att göra en bra kurs.

Det är spännande med datakurser för äldre. Dom i 65-70-årsåldern hänger med rätt bra, de flesta av dom har ju  använt datorn i jobbet. Och för varje årskull nya pensionärer nu borde man kunna mer och mer om datorn.

Men tanten på 85 var lite kämpig får jag erkänna, inte ens med avancerad pedagogik lyckades jag, jag fick plocka bort henne från klassen (mot mina principer att alla ska med). Hon fick i stället gratis privatundervisning på sin egen dator, enda chansen att nåt lite skulle fastna, men det gjorde det inte ändå... Och nu ringer hon ibland och vill ha råd. Det är väl OK, men det kan vara vid vilken tid på dygnet som helst, det gillar inte Margareta.

Men hon kan använda eposten, tom Windows Live (som jag tycker är den sämsta eposten) så jag kommer oförtrutet att uppmuntra alla äldre att knappa på datorn, och Sociala Medier passar oss äldre perfekt. Se på Farmor Gun i Norrtälje, hon vann ju Stora Bloggpriset. Vi kan vi också, fast vi är så otroligt gamla.  
   

tisdag 14 september 2010

Me and my Klippo

Strolling down the Stentorps-lawn... En parafras på en gammal Sinatralåt ingen minns längre. Jag gick och sjöng på den igår när jag klippte gräset på Stentorpet.

Men "my" Klippo förresten - den är lika mycket Margaretas. Vi betalade 3500 var. 7000 alltså. Men det blir nog jag som kommer att använda den mest.

Reparationskostnaden efter första användningen fick jag stå för själv, jag bedömdes som ensam ansvarig. Nu hade den stått på verkstan i två veckor när Mats på Elman igår ringde och var glad: Din Klippo är klar! Inte undra på att han var glad, 865 kronor ville han ha.

Så här gick det nog till: En Klippo är rätt tung - 35 kg. När min (OK då, vår) Klippo kom till Stentorpet första gången  måste jag ha fastnat redan när jag lyfte ur den ur bilen och skadat gaswiren, för den gick lite småknackigt redan vid första klippningen. Och andra gången jag skulle klippa fick jag inte igång den alls.

Jag blev lite snopen när Mats på Elman såg att gaswiren var skadad, men ännu mer snopen idag när jag skulle hämta den. 865 kronor!

Jag föreslog ett bättre pris: 40 kronor för wiren och 100 kronor för jobbet. 140 kr verkade väl OK. Men han blev nästan sur: 504,55 för material och 360 för arbetet. 865 kronor var inte förhandlingsbart. Förlåt att jag frågade...

Men den går bra nu - jag åkte upp till Stentorpet och klippte. Och nu ska den skötas fint, speciellt gaswiren. En Klippo S GCV går i arv till kommande generationer, och då det väl i stort är det enda av värde jag/vi kommer att lämna efter oss en gång är det stor risk att den kommer att skapa uppslitande arvstvister. Men det får mina arvingar sköta själva, jag bara hoppas att dom hjälper till att vårda sitt kommande arvegods så den bevarar sitt värde och kanske tom stiger i värde. Så slipper dom stå där helt tomhänta en gång.

Men än så länge är jag förste maskinist på vår Klippo, och nu har väl dramatiken lagt sig. Jag klipper min gräsmatta till toner av Frank Sinatra och Sammy Davis J:r. Me and my Klippo. We stick together like glue.      

    

måndag 13 september 2010

Slutspurt - en vecka kvar

Visst ser det mörkt ut, det ser ut som Alliansen får sitta kvar en period till. Men det är nu det gäller. Jag har redan röstat.

Det var en rätt bra debatt mellan Sahlin och Reinfeldt igår på SVT - nej riktigt bra. Saklig och skarp, men inget onödigt munhuggande. Båda gjorde bra ifrån sig och fick nog fram sin respektive politik. Men jag saknade mer snack om vårdfrågor. Det har ju varit så många vårdskandaler senaste tiden, men det är ju programledarna som väljer frågorna. Och mer om klimat och miljö hade varit bra. Två dåliga grenar för Alliansen.

Det är för mycket snack om skatt och skattesänknigar. Det kommer Reinfeldt hela tiden in på. Men hur sjukvård och äldrevård ska klaras med alla skattesänkningar är jag mer intresserad av. Och välfärden över huvud taget.

Och järnvägen. Jag hade missat att regeringen tänker fördubbla banavgifterna,  det måste väl göra att det blir dyrare att åka tåg? Inga protester? Men kilometerskatten för lastbilar är en katastrof för Sverige tycker Alliansen? Vill man styra över godstrafiken till vägarna i stället? Vilken sida vill bygga ut järnvägen och satsa på höghastighetståg? 49 öre på bilskatten för att på allvar sätta igång att komma bort från bensinen var bra, vilken sida är emot det?

Ena sidan har varit modiga och sagt att välfärd kostar, andra sidan lockar med skattesänkningar. Ja, jag vet att det är lite förenklat, men å andra sidan ligger det ett korn av sanning i det....

   

Arbetshelg igen

Det är kul att få hjälpa till. Och nybygget i Krisslinge Park jobbar jag gärna med.

Hela freda'n och hela sönda'n var det jobb från morron till kväll. Carporten SKA bli färdig innan vintern. Och det blir den.

Men det är otroligt så mycket jobb det är även på ett så pass litet projekt som en carport. Jag förstår om husägarna Andreas och Elisabeth ibland känner att det aldrig blir klart, men det blir det. Nu är taket på och väggarna är klara till 90%, jag är riktigt sugen att göra några dagsverken till för att bidra till dom återstående procenten.

Jag har ett (oförtjänt!) rykte om mig att inte vara så noga med detaljerna så jag var lite orolig att jag inte skulle få hjälpa till så mycket som jag ville, men det har gått bra och jag kan t.o.m. komma med några råd ibland. Riktigt kul att bygga.

Det värsta att det smittar, nu har jag blivit lite sugen att köpa hem bräder till Stentorpet också och bygga nåt där också, jag har haft ett projekt i bakhuvudet så länge. Vi har några kvadratmeter tillgodo på vår friggebod som är alldeles för liten. På sex kvm har vi snickarbod, verktyg, redskap, trädgårdsgrejer, och förråd. Nya gräsklipparen ska in där och högtryckssprutan och motorsågarna.  Det är bara jag som hittar där i röran. Vi kan bygga 9 kvm till utan bygglov, men den är som synes lite väl enkelt byggd, den har gjort sitt. Det får bli rivning och en helt ny friggebod. Då får jag nog in cyklarna också.      

Men ROT-avdrag är ju meningslöst, det är ju jobbet som är det roliga - aldrig i livet att jag skulle ta dit en sníckare att bygga. Det är resan som är mödan värd. (Bra sagt. Var får man allt ifrån?)

Ritningen är i princip klar, nu ska jag bara leta fram hammarn och sågen som jag vet ska finnas där i röran i snickarbon.              

torsdag 9 september 2010

Nu har det varit lite mycke'

Det började för några veckor sen med gräsklipparen, 2,5 år gammal. Inget att laga, den var för rasslig så jag köpte en ny för 7000. En Klippo.

Men ajdå, den gick sönder direkt efter första användningen - gaswiren gick av på ett obegripligt sätt. Klipparn står sen en dryg vecka på verkstan hos Elman i Västerås och ska bli klar i morgon! En dryg vecka att byta en gaswire! Hade dom glömt beställa reservdelar och kom på det när jag ringde idag? Man undrar. Här gäller väl inte garantin kan jag tro så det blir väl minst ett par tre hundringar .Och gräset har fortsatt att växa.

Så gick rakapparaten sönder, den går inte att stänga av. Men det gör ju minst, det är rätt snyggt med helskägg också, så skägget får växa. Den var nog 5 år gammal, och jag har kvar min gamla, den får väl duga om jag inte får ha skägg för Margareta.  

Och idag var det mobiltelefonen, SonyEricsson W715. Drygt ett år gammal med garanti förstås så jag lämnade in den för reparation men fick skriva på och godkänna att om dom hittar fukt så kostar det mig 344 kronor och då gäller inte garantin. Det är klart dom hittar fukt. Det är nog Goodbye till min W715 och en räkning på 344. Tur att jag har en drös med gamla Samsung och LG i mobillådan, jag byter ner mig ett tag.

I nästa vecka ska bilen in på service. 18000 mil. 4900 ska det kosta, men dom brukar vara duktiga på att hitta annat dom tycker ska bytas också. Nu har det varit lite mycke'.    

Telias filmutmaning

Jag körde filmutmaningen som Telia kör med igår och blev rätt impad över mina filmkunskaper.

Jag går inte så mycket på bio och hänger dåligt med i moderna filmer och vem som är gift med vem och vilka filmer den och den filmregissören gjort så jag förvånade mig själv med trots det rätt bra filmkunskaper.

1X2-frågor gör ju att man kan chansa, men även då hade jag ibland en svag aning om troligt rätt svar, nåt man läst i förbifarten i nån rubrik eller så. Men det var många frågor, och när jag kom över 100 frågor var jag nog inte så fokuserad får jag erkänna, jag svarade fel på flera frågor som jag självklart kan, som regissören till Hets t.ex., det vet väl varenda barnrumpa vem som regisserade den, men jag tryckte fel. Åtminstone 4-5 till frågor kunde jag 100%-igt, men tänkte inte efter.

Jag saknade frågor på mina specialområden, filmer som I sista minuten, Lille Fridolf och jag, South Pacific, Life of Brian och förstås The Simpsons Movie. Som tur var var det en fråga på Lassie (som jag som filmexpert förstås kunde) men man kan alltså ifrågasätta urvalet av frågor.  

Men trots det är jag nöjd och kan dra mig tillbaka med titeln "Expert i filmkunskap". Ibland förvånar man sig själv.

onsdag 8 september 2010

Min senaste Twitter-kompis, Paris Hilton

Jag byter kompisar på Twitter rätt ofta. Gärna unga tjejer, men det säger inget speciellt om mig, det har bara råkat bli så ett tag.

Mina bästa unga tjejkompisar, Nelly, Clea och Ellen, är inte med på Twitter än, men det är Paris Hilton, henne vet jag mycket om nu, jag har följt henne nån månad.

Hon är så bekymmersfri, party - party - party. Några dar i Las Vegas med party och jag tror hon var några dar i Paris också och partade, sen behövdes det lite semester på Hawaii, Maui. Under den här tiden har hon suttit i finkan också, knark, men det verkar inte tagit på humöret för frk Hilton - love you all - love you all.

Det är bara lite kul att följa nån bekymmersfri twittrare så här några veckor, men nu är det lite för sockersött med allt amerikanskt "love you all" så jag får nog följa nån lite mer seriös ett tag. Eller kanske Paris frispråkiga  kompis Bette Midler, hon är väl i min ålder.



Paris gillar att spöka ut små hundar i löjliga kläder, hon gillar att titta på film i sängen, hon gillar hästar: I love horses, I love, I love.

Sen jobbar hon mycket med att lansera sina produkter, skor har jag sett och här är en reklamfilm för hennes parfym. Nu får jag önska fröken Hilton lycka till i den framtida karriären och hoppas hon lägger av med knarket. Kan väl inte vara så kul att sitta i finkan. Men hon vekar ha kul med alla sina pengar, så hon klarar sig nog bra på egen hand utan att jag övervakar henne. Ha det så bra, fröken Hilton.


     

måndag 6 september 2010

14 dar kvar

Sen vet vi, alltid spännande med ett val. Jag ska förtidsrösta nu i veckan så man får det gjort.

Mest intressant i veckans pariledarutfrågningar var Reinfeldts besked att att han tänker sitta kvar med passivt stöd av Sverigedemokraterna om det behövs, där har media varit alldeles för snälla mot alliansen som vanligt. Tänk om Sahlin hade sagt samma sak.Han tänker regera vidare och, som han själv sa, ger han Sahlin skulden om Rödgröna och Sverigedemokraterna "går ihop" och röstar lika som han sa. Svagt. Media är för snälla mot honom. Han är trist att lyssna på, ska verka alltför statsmannamässig och är väldigt teknisk.  

Göran Hägglund såg skärrad och nervös ut, men bortsett från hans politik och vad han säger lyssnar jag gärna på honom, han verkar ha lite humor.

Jan Björklund var en trist figur som vanligt. Det finns väl en del korn i hans skolpolitik också med ordning och reda som är bra men det blir ju bara för mycket med hans tuggande med pekpinnar och förbud. Och när han inte visste vad "aritmetik" var så är det Tack och Goodbye för hans del. Synd att Centern lagt ner Komvux.

Lars Ohrly har humor, kanske skrattar lite väl mycket, men det blir lättsamt att lyssna till honom. Han har svar på allt och personlig, där blev det några plus.

Maud Olofsson och Maria Wetterstrand är kvar nu i veckan men det hade varit roligare att se deras bråk efter Agenda i går. Dom var visst riktigt osams.

Men i opinionen vekar Alliansen fortfarande leda, obegripligt. Ska det gå åt pipsvängen igen? 14 dagar kvar.

Och i kväll blir det politisk satir i SVT, det har jag saknat och efterlyst här i Utsikten, läser SVT min blogg och gör som jag tycker? Det var lite intressant. Tvåan kl 21.30 "Elfte timmen". Politik är kul.                            

fredag 3 september 2010

Jag är rätt fridfull - på gott och ont

Mest gott tycker jag själv, jag brukar få det som jag vill ändå utan att hetsa upp mig. Bra för blodtrycket.

Man förundras ibland över dom som går i taket för minsta bagatell. Dom kanske blir mer respekterade men vadå.. Nä, småsaker bryr jag mig inte om. Slår jag hammarn på tummen kan jag väl svära rätt högt och i trafiken kan jag väl blinka med hellyset när nån gjort nåt dumt, så mycket mer är det inte. Och möjligen kanske jag suckar tungt när folk lite löjligt ska visa vem som bestämmer. Fast inte imponerar dom på mig.    

Men idag höll jag på att krevera . Min nya gräsklippare gick bra i onsdags, men så idag fredag skulle jag klippa färdigt. 7000 kr och den startade inte andra gången jag skulle använda den!

Vad gör man? Jag åkte och köpte ny, färsk bensin och hällde ut den gamla. Och jag putsade tändstiftet. Sen körde jag in klipparen till Elman och tänkte slå näven i bordet: Nu dj-lar får ni skärpa er!

Men som tur var tog jag det lite lugnt ändå och aj-aj, reparatörn skyllde på mig och han hade nog rätt. Gaswiren hade fått sig en rejäl kyss, var vikt och nästan av. Kopplingswiren också.  Inte hade jag sett det.

Hur kunde det där gå till? Rejält mystiskt? Man måste ta i ordentligt för att få av en stålwire, är jag så fridfull egentligen? Jag har inget minne att jag gett mig på en oskyldig gräsklippare. Mr Hyde? Spooky!

Elman hade ingen kabel hemma, klipparen blev kvar på verkstan, gräset fortsätter att växa. Så kan det gå.    

Allt som vanligt

Nu rullar allt på som vanligt. Hösten 2010 ligger outforskad full av möjligheter.



Seniorspinningen hos Actic har börjat. Ny ledare, men samma gamlingar på cyklarna. Kul - det var "hej" och "kul att ses" och "hur har sommaren varit?" Inget bastusnack än, ombygget av Kristiansborgsbadet är inte riktigt klart än men vecka 41 sitter vi och surrar igen.

Aktiva Seniorer har haft två möten i veckan som jag varit på och om någon vecka är det kursstart. Jag måste bara fila lite på kursmaterialet, ska bli spännande att se om man lyckas lära några i föreningen att blogga och twittra...



Pensionärsuniversitet har hört av sig. Dom har lottdragning av sina kursplatser och jag kom bara med på Astronomi men det ska bli kul och jag ska köpa en stjärnkikare till vintermörkret på Stentorpet. Men det jag sett fram mot mest, Jazzhistoria 3 med Claes Tillander, missade jag. 17:e reserv var inte så bra. Jag får nöja mig med att lyssna på Claes och hans jazzmusik på radion, Västerås lokalaste radio har många bra program.

Konserthusprogrammet kom i veckan, men det har vi inte hunnit gå igenom, men allt blev väl inte utsålt direkt. På     övre balkong brukar det bli biljetter kvar, där har vi sett både Björn Skifs och Robban Broberg.

Löpningen förstås, och en massa annat också har jag också tänkt förgylla dagarna med det finns för mycket att göra och så lite tid. Nya konstmuseet har invigning i morgon. Det måste jag kolla in nästa vecka.

Och så fredagsturen till Stentorpet som vanligt, något av veckans höjdpunkt. Svårt att förklara för den som int' begrip'. Så nu sticker jag dit!