tisdag 31 maj 2011

Plantera ett träd

"Det bästa tillfället att plantera ett träd var för 20 år sen, det näst bästa är NU".

Jag minns ett annat ordspråk om träd och sökte efter det, men jag hittade inte det så det här kinesiska får duga. Det är nästan lite högtidligt att plantera ett träd, det kommer ju att stå så länge, och det finns många ordspråk och talesätt om trädplantering. Idag planterade vi ett nytt äppelträd.

Rubinola
Så här ska det se ut med tiden 
Vi har letat i vår efter en ganska ny sort, Rubinola, och så hittade Margareta ett på Ulriksdal nu i helgen och slog till direkt förstås. Några korta veckor i höstas fanns det lite svenska Rubinola-äpplen i affärerna  men de såldes slut så snabbt så jag  hann inte köpa mer än 5-6 kilo men blev såld direkt, JÄTTEGOTT! Lite annat än Royal Gala från Argentina och andra importerade som finns nu - dom smakar ju ingenting.

Minst 1meter i diameter

En är 67, den andra är 2
Vi har satt många träd förut, både äpplen och plommon, men aldrig gjort det så grundligt som den här gången. En rejäl grop med lite grus i botten, så har vi aldrig gjort förut. Gott om bra jord från komposten blandat med lite lerjord och några säckar fin planteringsjord, det här var efter regelboken. Och trädet kom lite högt precis som det ska.

Nu hoppas vi bara att trädet ska trivas, och om några år ge oss fina äpplen, och extra kul att vi planterade vårt nya träd just idag på herr Bloggarens födelsedag. Den här dagen kommer vi varje år att pyssla om vårt nya träd lite extra.                        

måndag 30 maj 2011

Stockholm Marathon, en slutrapport

Nu på måndagen har muskelvärken lagt sig, så nu lägger jag årets Stockholm Marathon bakom mig och tittar framåt. Men först några reflexioner:

Rätt bra väder, nån grad för kallt kanske, men nästan perfekt. Minnet sviker. Man är ju alltid trött efter 30 km, men blev jag inte tröttare i år än vanligt? Jag tror det och jag var sämre förberedd än vanligt så det vore inte konstigt.  Men jag såg rätt fräsch ut på en filmsnutt från 38 km så det kanske inte var så farligt...

video
Några trogna supportrar hejade fram mig när jag var sliten, jag fick tom draghjälp av både Natan och Clea på Odengatan , och Ellen bjöd på lite snabba kolhydrater nere vid Dramaten, det var det som gjorde att jag orkade till målet.

Jag gjorde en chansning som höll - köpte nya skor i utställningshallen och invigde dom direkt i loppet! Så ska man ju inte göra, men det är mycket man inte ska göra. Det gick i alla fall bra. Men mina tre Västerås-gubbar som jag sneglar på rådde jag inte på, fick rejält med stryk av dom allihopa. Det måste det bli slut med så jag börjar min fortsatta träning ASAP, åtminstone inom en vecka ska jag vara igång.                  

Det mesta var sig likt från alla andra år, men var det inte ovanligt många damer som hejade lite extra på mig i år? Det kändes så, det är väl min snygga hållning kan jag tro. Ja, ja jag vet att jag är 67 men man kan väl få drömma....        

fredag 27 maj 2011

Sanningens minut närmar sig - Stockholm Marathon

Det blir trettonde gången nu som jag åker till Stockholm för att springa mina 42.195 meter. Och sjuttonde gången totalt. Ja, maror förstås, inte Stockholmsresor...

Det var väl aldrig meningen att det skulle bli så här många, det bara blev så. Jag är ju ingen löpare, och maratonlöpare blev jag i sjuksängen i augusti 1980 då det här var så nytt och jag hade tid att ligga och lyssna på radion. Sen var ett marathon en bra morot för att få fart på kroppen, och när proppen väl var ute 1998 så vara det bara att fortsätta.

Först var målet att komma under fyra timmar, check! Sen att springa fem maror, check! Och en utlandsmara, check! Sen 10, check. Och nu då?

25 maror kanske? En till i New York har jag tänkt och kanske några andra utlandsmaror också? För nog har jag tänkt fortsätta ett tag till.

Lite krämpor har man väl alltid inför ett marathon - värst var det första gången när jag var lite för hårt tränad och andra gången då jag körde en tuff tävling veckan innan Stockholm men den här gången känns det rätt bra. Lite för dåligt tränad kanske så jag blir nog tröttare än vanligt på slutet, men bryter jag loppet beror det inte på trötthet, då har jag gjort mig illa nånstans, annars kommer jag att kämpa på för att få min nya medalj och min nya T-shirt.