Tekniska prylar

Hur mycket elektronik man än släpar hem så räcker det inte till, man behöver nästan alltid något nytt.

Och nu behöver jag så mycket nytt: Dator, mobiltelefon, digitalkamera, stereo, skrivare, DVD med Bluray (men det är visst redan out-of-date?) , hemmabio mm mm.

Men samtidigt behöver jag egentligen ingenting av det där, det mesta vi har duger ett tag till.

Men en digitalkamera i stället för den som blev kvar på caféet i Avignon i somras får vi nog kosta på oss. Och datorn här hemma är så trög - jag behöver kunna redigera videofilmerna...

Det var bättre förr

Som bäst var det 50 minuter blankt på milspåret på Rocklunda och nu är jag uppe på 69 minuter, så det här verkar gå åt pipsvängen. Men under timmen när formen är toppad i maj inför Stockholm Marathon är ett bra mål. Det ska jag klara.

Andra tider som visar att det var bättre förr:

Stockholm Marathon 3.59 - nu är 4.30 en drömgräns
Lidingöloppet 2.52 - kan jag klara 3.30 nu är jag glad.

Så hur mycket jag än tränar blir det bara sämre än på den gamla goda tiden.

Hawaii

Jag hittade en bortglömd, oläst bok i bokhyllan av James A Michener. Nu har jag läst en tegelsten om hur Hawaii befolkades från Tahiti för över 1000 år sen, missionerades från Boston, anslöts till USA och arbetsinvandrades från Kina och Japan - helt fascinerande människoöden!


Och av en slump ser jag också att författaren även ligger bakom min favoritfilm South Pacific! Så det här måste vara ödet - dags att köpa en surfingbräda och träna på ån vid Stentorpet.

För i december varje år går Hawaii Marathon i Honolulu. En 65-årspresent till mig själv nästa år? Vilken idé! Men dollarn är ju över 8 kr nu så hur ska det här gå till?



Vem sjöng:

Det är lika bra att sluta drömma
Det går åt helvete i alla fall
För om man drömmer om Paris
Hamnar man på något vis
Lik förbannat i Hudiksvall

Men det kanske går nån mara i Hudik också?

Jag börjar bli glömsk

Aj aj - jag glömde medlemsmötet idag hos seniorerna. Författaren Anders Lif skulle berätta om Peking, det skulle varit intressant.

Och så glömde jag kvar mina spanska kursböcker när jag åkte hem från Stentorpet så nu får jag be magister Scardovi om ursäkt imorgon.

I'm a lumberjack

Nu när löven har fallit har även några gamla alar fallit.

Det är märkligt att det är så kul att röja med motorsågen (min gamle Partner 351, 8-10 år fungerar än). Och man blir ju så nöjd om man lyckas sikta rätt så att huset inte står i vägen. Nu har vi ved till nästa vinter också.

Och mojnar det till kvällen så blir det brasa också.

Husmanskost

Dillkött i matlådan i dag. Kan inte låta bli att fundera på framtiden för husmanskosten. Kåldolmar, kalops, raggmunk - hur står det sig mot thai, pizza och texmex?

Generationsfråga? Nja, den här maten hänger nog med ett bra tag till.

Själv ska jag ta stekt strömming i kväll.

South Pacific

Äntligen har jag fått tag på min gamla favoritfilm från 1958, en Rodgers-Hammerstein-musical med massor av gammal fin musik. Jag har i flera år letat i DVD-hyllor och lådor, men så tog jag på mig mina mörka solglasögon och i skymningen hittade jag den. Det blir en högtidsstund i kväll!

Jag har inte sett filmen på 30 år, så jag minns inte hur den slutade, men jag minns min favoritscen när Bloody Mary på bruten engelska sjunger "Happy Talk" för sin dotter (med fötterna i en bäck har jag för mig):

....

You've got to have a dream

If you don't have a dream

How you gonna make your dream come true

....

Lite klyschigt, men det där fastnade i huvudet en gång i tiden.

Keep running

Stefan Fölster (Svenskt Näringsliv) skriver i senaste Runners World att han började springa när han såg skillnaden mellan hans äldre bekanta som motionerade och de som inte gjorde det.

I det här fallet har du säkert rätt Fölster - motion gör skillnad. Och gör det lättare att åldras.

Du blev triathlonare, det blir aldrig jag, jag började för sent. Men jag har i alla fall en marathonplanering som sträcker sig till New York i november det år jag blir 70, sen ska jag ha ett planeringsmöte med mig själv och tänka på framtiden.

Märklig logik

Mina 32/30-jeans har blivit bli säckiga, hänger som på en riktig skateboardåkare.

Så jag behöver gå ner till 31 i midjan, men då har Levis tänkt till och räknar med att man samtidigt blivit lite längre! En storlek mindre i midjan blir en storlek längre i benen! 31/32 fick det bli. Får leta fram platåskorna?

Föräldrafritt

Så var vi "Non Grata"-personer en helg igen i Stentorpet så vi får hålla oss hemma i stan i stället. Men lägenheten behöver också skötas så det är rätt bra med en hemmahelg.

Vi har provat nya kassasystemet på IKEA och det gick väl bra, men nog blir man stressad. Och blir det nån tidsvinst för oss kunder? Eller bara mer pengar till IKEA?

Löpträning och promenader. Och jag kanske skulle behöva lite nya kläder? Ska jag titta in till skräddar'n och beställa några nya kostymer? Nja, men en tröja på Dressman kanske i alla fall.

Och hoppas mina småfåglar på Stentorpet får mat, men dottern lovade köpa fågelfrö.

Man börjar bli attraktiv

Nu börjar anbuden ramla in - värvningarna till pensionärsorganisationerna.

Jag är redan med i AS (Aktiva Seniorer) och nu vill SPF och PRO (finns det fler) ha min medlemsavgift. PRO verkar aktiva med IT och det är ju bra. Dom sjösatte 'Pensionätet' för en månad sen (ett Facebook för oss äldre), och blir det bra så ligger dom bra till. Verkar lite trögt än, men blir det bättre inom de närmaste månaderna ligger dom bra till. Jag får hålla ett öga på hur det går för dom.

Annars tycker jag intensivt illa om epitetet "pensionär". Man är snickare, tandläkare, astronaut för att sen buntas ihop i en grå massa som "pensionär". Då man helst bör hålla sig hemma och inte stå i vägen för andra i kön i affären. Inte för att jag skäms men kallar mig hellre "motionär" om nån frågar.

Men nu gungar jag vidare i gungstolen en stund sen tar jag mig en joggingrunda.

Problemet är löst

Jag behöver en ny dator som jag tänkte köpa när restskatten är betald (pensionärsskatten betalar jag i efterskott som restskatt), men skulle jag ha en stationär eller en bärbar? Jag har slitit med frågan.

Men nu är problemet löst! Jag åkte på en akut insats hos tandläkaren, en behandling av den typ där jag själv får stå för hela kostnaden så det blir varken bärbar eller stationär. Det blev en tandläkarbehandling i stället. Och pensionärsskatt.

Det är fint när problemen löser sig av sig självt.

Ensam på torpet

Nä - riktigt ensam är jag aldrig, jag har ju mina småfåglar. Nu har dom fått mat så dom klarar en vecka till och dom verkar trivas och må bra.

Hackspetten och nötskrikorna är lite egoistiska så dom får man säga till ibland så dom lämnar plats för dom små som är bättre på att samarbeta och dela med sig.

Men jag undrar om girigheten har spritt sig till dom som tillverkar talgbollar också. Den senaste sorten verkade mest vara en cementklump, något för Råd och Rön att testa? Eller Sverker Olofsson i Plus? Tillverkaren tjänar kanske 25 öre mer på att ge sämre mat till lilla pippi.

Jag går tillbaka till min gamla sort. Stentorpets gäster ska ha prima vara.

Silvergruvan

Vi tog en promenad runt gruvan idag. Historiska stigar vi aldrig gått förr. Såg bl.a. en sten där Jöran Persson, kompis med Erik XIV, höll på att bli nedstucken, men han hann ducka så hans stackars Ingeborg dog i stället. Och vi såg en massa gamla gruvhål.

Vi såg var den underjordiska kanalen rinner ut, samma vattensystem som ån som rinner förbi oss här i Stentorpet. 39 hästkrafter gav hela systemet, tillräckligt att driva gruvan och det silvret var den viktgaste inkomsten för Sverige på 15-1600-talet.

Gustav II Adolf blev så glad för pengarna så han grundade Sala, och för det som blev över kunde han köpa bakelser så att han blev tämligen fet och kriga i Lützen. Den 6/11 ska jag också kosta på mig en gräddig Gustavsbakelse om vår bil klarar besiktningen.

Frost i natt

Det har det nog varit förut nån natt, men nu blir det väl frost allt oftare. Småfåglarna har fått mat, utemöblerna är undanplockade och vedförrådet är fullt så vi är förberedda för vintern.

Och det är bra svart här på kvällarna, alltid tomt i de andra stugorna. Men i går lyste det hos Mats på andra sidan ån, han kanske kommer ibland den här vintern och tittar till sin nya friggebod.

There aint no cure for love

Och vi har trillat dit på Leonard Cohen, 74-årig kanadensare som i Globen igår sjöng för oss med sin vackra basröst och sina begåvade texter. En show på över 3 timmar med den ena höjdpunkten efter den andra (Hallelujah och dikten Thousand Kisses Deep blev mina favoriter - jag ryser än), och alla musiker och sångare på scenen blev frikostligt presenterade under showen.

Och att ålder är något väldigt relativt bevisades i går av mr Cohen. Både med sitt utseende och sitt showframförande. "Just a kid with a crazy dream" säger han.

Ring the bells that still can ring
Forget your perfect offering
There is a crack in everything
That's how the light gets in

Vi språkpoliser

Igår gick jag med i Anonyma Språkpoliser på Facebook. Vi är några tusen besserwissrar som inte kan låta bli att märka ord och reagera för stavningsfel, syftningsfel mm. Det är bara våra många egna grodor som vi inte vill ha uppmärksammade.

Och språket ändras ju över tid så det gäller att hänga med i uppdateringarna till Akademiens Ordlista om man ska våga öppna näbben.

Jag känner ett guss som stavar kefft och tycker att vi språkpoliser är hajpade.

Svensk högprosa 2008 rockar fett.

Och i Grönköpings Veckoblad kan vi gotta oss åt många underfundiga syftningsfel.

Produktutveckling

Den som uppfann disktabletten har nog fått en jättebonus av sitt företag.

En sån komplett onödig grej som ger mer avfall, ökar åtgången av diskmedel och ökar kostnaden för varje disk med 2-400 procent! Hur svårt kan det vara att hälla upp lite diskpulver i diskmaskinen och ta lite mer ibland och lite mindre ibland.

Och nu kan man köpa färdigskuren falukorv och sallad, färdighackad lök mm. Och betala 2-400 procent mer. Hur blir det med kvaliteten?

Färdigskuret matbröd kan vara praktiskt (erkänner) och även färdigskivad ost till utflykten och det finns väl en marknad för allt det här eftersom det trots kostnaden ökar hela tiden, men här i gungstolen på Stentorpet suckar jag tungt.

Civil olydnad

Jag är oftast för feg för att sätta mig på tvären mot samhällets regler, men i alla fall gör jag som Magnus Uggla och använder inte den där lilla pinnen man ska lägga efter sina varor i kassan. Så modig är jag! Och det är lite rörande att se hur alla andra (utom Magnus och jag) sköter det där 100%-igt.

Och i bilkön till biltvätten brukar jag bara köra fram varannan gång allteftersom kön rör sig framåt mot tvätthallen. Det höll på att sluta i slagsmål med en hyperstressad BMW-ägare på OK i Sollentuna som såg en lucka i kön och gjorde en omkörning för att tränga sig före och tjäna en plats. Så det är dramatiskt ibland att vara lite olydig.

Fastighetsskatten

Jag är inte motståndare till fastighetsskatten, men vill förstås inte betala mer än jag behöver. Och nu ser jag att min nya skatt för det lilla Stentorpet börjar närma sig den man betalar för lyxvillan i Djursholm. Det känns lite märkligt, hur kunde det bli så? Går det att ändra?

Och alliansen hade väl läst Orwell när man avskaffade fastighetsskatten genom att kalla den avgift i stället.

Grattis Stefan Holm

Jag ser att din idrottsutveckling går vidare: mot löpning "typ långt". Det finns hopp för dig också även om du slutar att leva på hoppet.

En halvmara är bra att börja med, sen dröjer det nog inte länge förrän vi trängs i starten i samma förväntansfulla skara inför ett häftigt marathon.

2.40 i höjd kan du byta mot 42 i längd så är det ju siffror du är van med.

Självskryt

"Självskryt luktar illa" sa vi när jag var liten. Säger man så nuförtiden? Himla dumt i så fall. För visst ska man få vara nöjd över sig själv? Och skryta lite.

Jag kände mig i alla fall väldigt nöjd över mig själv idag när jag klättrade högt uppe i de gamla alarna för att såga ner några grenar som blåst av. Dels för att jag vid 64 år klarar av att klättra i träd, dels för att jag kommit över min gamla höjdskräck. Och jag tror att alla fobier kan man bli av med om man bara vill försöka.

Men dom här alarna börjar bli för gamla, dom får jag nog såga ner.

Girighet

Jag satt och pratade girighet med en god vän i baren på Trosa Stadshotell häromdan - girighet är ju aktuellt nu igen då girigheten på Wall Street starkt bidragit till den trista finanskrisen.

Det visade sig att vi båda fortfarande var upprörda över ett av de första i media uppmärksammade girighetsfallen (10-15 år sen?). Securitasdirektören stred för att höja sitt optionsavtal från 400 milj till 600 milj och fick mycket medial negativ kritik för det.

Reportern frågade: Är det värt den här negativa uppmärksamheten, du har ju redan fått 400 milj.

Herr Securitasdirektör: 600 miljoner är mer än 400 miljoner.

Så enkelt är det nog med girighet, man blir aldrig nöjd, men får man lite fler miljoner kanske man blir lite mindre missnöjd.

Och under åren har vi sett så mycket girighet, Skandia- och ABB-direktörerna tex (fast Barnevik har visst blivit snäll). Och på Wall Street är det miljarder hit och dit som belöning för att misslyckas med andras pengar.

Nobelvecka

Nobelprisen duggar tätt, men jag blir nog utan. Men jag har i alla fall just läst färdigt en bok som enkelt skulle förklara nobelpristagaren Einsteins universum. Jag har läst om kvarkar, galaxer Big Bang och antimateria men fattade just ingenting.

Jag läste att det är osäkert om vi har ett enkelt, slutet universum som kommer gå under i Stora Kollapsen eller om vi har ett öppet universum som kommer att expandera i evigheter och förfrysa till slut. Det var ju skönt att det finns varianter hur det ska ta slut.

Men jag har läst "Liftarens guide till galaxen" och kan en hel del om rymden redan, de elaka vogonerna tex ska man akta sig för. Och där får man veta att svaret på "den yttersta frågan om livet och allting" är ju 42 - det visste nog inte ens Einstein.

Och är det en slump att ett marathonlopp är just 42 km? Svaret med meningen med livet är alltså ett marathonlopp! Spooky!

Träning med mål

Jag har många långsiktiga mål med min träning, men nu läser jag i "Lisas blogg" att man även bör ha ett mål med varje enskilt träningspass. Det lät så bra så det började jag med direkt. Målet med dagens träningspass blev två:

1. Då kroppen varit så lat en tid, tex ätit och druckit för mycket på Trosa Stadshotell förra veckan och glömt sina Asics hemma i stan över helgen så kan han gott få sig en extra omgång.
2. Och då höstvädret var så gudomligt idag borde man också ta ett extra långt träningspass.

20 km i Rocklundaskogen fick det bli. Som straff för att kroppen varit så lat och som belöning bara för att det var så skönt ute.

Och tack Lisa - nu ska jag ha ett mål med varje träning och jag ska kika efter fler tips i din blogg

Landskamp på lördag

Landskamp på lördag ska bli häftigt. Jag såg en EM-kvalmatch i höstas och det är så annorlunda att se en match på plats så nu ska jag fortsätta att gå på landskamper då det passar.

En gång i tiden (1956) såg jag Sverige-Danmark (1-1) med tre Vaggeryd-spelare (bl.a. Gliet Eliasson). Det var kanske två för många så sen fick förbundskaptenen Putte Kock sparken.

Jag har också sett två VM-matcher 1958 på Arosvallen i Västerås: Jugoslavien-Skottland & Jugoslavien-Frankrike.

Those were the days, VM i Sverige. Det kommer aldrig mer att hända. Men VM-kvalet blir kul det också.

Matfriska talgoxar

Mina talgoxar har ätit upp 4 talgbollar bara nu på förmiddagen. Och en massa nötter dessutom. Dom behöver ju mycket nu, men jag kommer inte att hinna fylla på i den här takten.

Och så hade jag med mig blåbär till björnen på gamla skjutbanan, men den hade nog redan gått och lagt sig, för där var det lugnt. Men jag hittade en geocachingskatt där, det var ett tag sen sist.

Och tyvärr blev mina röda Asics kvar i stan så det blir ingen träningsrunda.

Björnvarning

Det sitter en 'Se upp för björnen"-lapp borta vid den nedlagda skjutbanan, så nu spejar jag lite extra ut från fönstret här på Stentorpet, men än ser jag bara mina talgoxar som frenetiskt mumsar nötter och talgbollar.

Men för några år sen stod jag öga mot öga med en varg här nere på parkeringen - det var rätt häftigt. "Nu står jag och tittar på en varg" kommenterade sonen lugnt dramatiken.

Vägrenskörning

Jag kör gärna på vägrenen om jag kör sakta, men i c:a 90 vill jag helst hålla till på själva vägen.

Det tyckte inte föraren i en liten lastbil på vägen hit till torpet idag att jag borde gjort.

I en kurva och över spärrlinjer kör han om och lägger sig precis framför mig och drar ner farten till neråt 60 för att straffa mig.

Så blev vi en liten stillsam bilkö som långsamt färdades över slätten, men effekten uteblev: jag struntade i att tuta och blinka med ljusen som han nog hoppats så efter 4-5 km var det inte roligt längre, den lilla lastbilen försvann i 110-120? och jag kunde puttra vidare i lagliga 90.

Men så dumt, han hade ju knappast bråttom. Men han borde läsa Einhorns Snällbok.

Konsten att vara snäll

Lätt att göra sig lustig över boktiteln och ämnet, men Stefan Einhorn skriver om så många sanningar och knepiga situationer att den här boken borde fler läsa med öppet sinne. Jag ska snart läsa om den med understrykningspennan beredd.

Och jag gillar hans sågning av några floskler:

"Det är tanken som räknas" - det är självklart handlingen som är viktigast.

"Lagom är bäst" - varför det då? Så sa dom till mig också när jag började träna för att komma i form, men inte hade jag klämt 11 marathon (hittills) med den ideologin.

Och slutordet på sid 197 är genialt.

Mina missbruk

Jag har två: Det första delar jag med kd:s Alf Svensson - jag (och han) är beroende av äpplen. Och jag är snarare gourmand än gourmé - allt går ner, även kärnhusen. Och i släkten sprider sig detta missbruk allt längre ner i åldrarna -10-åriga barnbarnet tullar allt som oftast på mitt förråd av äpplen som jag pallat av grannen här på torpet. Fräckt!

Mitt andra missbruk är plastlådor från Hammarplast som jag köper så snart byggaffären har extrapris. Alla pappkartonger i källaren på torpet och hemma i stan ska bort - juldekorationen, gamla serietidningar, de sparade gardinerna - ja allt ska ligga i fina 31-liters plastlådor. Och nu ser jag att det är extrapris på 15-liters, 200 kr för 4 st. Suget sätter in - vilken färg ska jag ta?

Och sen är jag ju fixerad vid marathonträningen också så det kanske finns fler lik i garderoben.