Får man klämma hur mycket som helst

Jag såg en sån där klämmig tant i affärn idag igen, jag har bara sett tanter som gör så här.

Klämmer på varenda frukt eller grönsak innan dom kan bestämma sig. Ska man säga åt dom? Men det är väl inte min sak, kanske.

Det här lilla tanten stod vid clementinerna när jag kom in i affären och klämde. När jag handlat en stund var jag tvungen att maka lite på henne så att jag kom åt apelsinerna, men hon märkte det knappt, hon klämde vidare på sina clementiner.

Och när jag handlat färdigt var jag tvungen att gå förbi och kolla, jodå hon stod kvar och klämde.

Butiken hade väl kanske 100-200 clementiner, och hon måste ju klämt på varenda en minst 2 gånger. Vad letar man efter? Visst tar jag dom frukter som ser bra ut, men nån måtta får det väl vara! Clementiner har för all del skal, men dom som ogenerat står och fingrar på varenda tomat och paprika kommer jag att läxa upp nästa gång. Om jag törs.

Fett eller kolhydrater

Nog är det kul med alla rapporter om vad som är bäst. Nu såg jag en från Australien. Inte bryr jag mig så mycket.

Banta har jag aldrig gjort, men det där med fasta som var populärt förr har jag provat några gånger, det var kul men lite plågsamt också.

Men nu såg jag en bantarrapport, fett eller kolhydrater. Båda verkade ge samma resultat, men det intressanta var att fettbantarna blev smala och sura medan kolhydratbantarna blev smala och glada. Glad eller sur, bara att välja.

Och så hänger det på vad man tycker om om en kur ska fungera. Men själv är jag så där småtråkigt mittemellan, jag tror varken på det ena eller det andra, men det är skönt, då kan man strunta i alla såna här rapporter.

Och vara lite sur ibland när maten varit för fet och lite gladare när man käkat kolhydrater. Jag tror jag lagar lite kolhydrater till Margareta i kväll.

Det där med Vellinge

Vellinge måste man ju bara kommentera.

Nä, jag har aldrig varit där och jag har inte läst allt i det här aktuella fallet, om deras protester mot att ta emot flyktingbarn, men det här är intressant, jag ska följa vad som händer. Det kommer säkert upp i Debatt och andra program på TV.

Men jag har hört kommunalrådet Ljungman på nyheterna, och man blir ju lessen. Dom som har det allra bäst vill göra allra minst. Visst finns det problem, visst ska det diskuteras, men herr moderaten "Vi vill inte ha hit dom"-Ljungman var en trist typ. Vellinge med 54 % moderater är egoistiska och osolidariska, det är min spontana åsikt.

Det är allt så att man kan inte isolera sig i en liten gullig ankdamm där i Vellinge, det finns en värld därute också.

Och hätska stormöten har man hört talas om förr, och det blir aldrig så eländigt som dom står och skriker om på mötet. Men intressant var det.

Engelbrektsplan

Vi har fått ett nytt torg i Västerås, Engelbrektsplan.

Riktigt snyggt, och jag går där varje gång jag ska till centrum. Jag var väldigt emot den från början, onödig och för dyrt, men man kan väl ändra sig, det ser bra ut.

Men arkitekten har haft lite för mycket lekstuga så nu kommer det att bli en snackis ett tag i lokaltidningen. På det här torget blandar man bilar, gående och cyklister i princip huller om buller. I huvudet på arkitekten har han tänkt att folk ska röra sig på ett speciellt sätt och det finns några diskreta markeringar i marken, men det kan man väl räkna ut med sina ädlaste kroppsdelar att det är närmsta vägen som gäller. Rakt på.

Redan första dagen roade jag mig att stå och kolla en stund. Alla bilar stannade till med en förvånad förare. Och så drog dom iväg rakt över eller vände och tog en annan väg.

Torget är snyggt, men nån d-a ordning på trafiken måste det väl vara även på ett torg.

Klotterfritt i tunneln

Vår gångtunnel har varit lite väl mycket nedklottrad ett tag. Men nu är den renspolad.

Det är väl kommunen som sköter det och dom är normalt rätt duktiga att göra rent, men det var ett tag sen nu, fint att dom kom till sist. Och man blir lite imponerad hur effektivt dom får bort allt, och jag tror inte dom använder kemikalier heller, killen hade inget munskydd iallafall.

Polisen tog några klotterkillar som åkte dit härom veckan, så nu kanske det dröjer innan klottret sätter igång igen. Dom fick stora skadeståndskrav, men det är ju inte säkert att dom bryr sig för det.

Riktig graffiti kan ju vara riktigt snyggt, men i vår tunnel är det bara klotter, tags så det vill vi helst vara utan. Nu får vi se hur länge det dröjer innan dom är igång igen.

Google Wave igen.

Lite avundsjuk blir man ibland på dom som får vara med. Ute i arbetslivet med jobbavdrag och sånt.

Jag har sett Googles video om deras Google Wave. 1 timme och 20 minuter!Är det så folk kommer att jobba så blir det rätt kul. Och effektivt också kan tänkas.

Men å andra sidan brukar det var trögt ute på företagen att satsa på nya grejer så jag kanske kommer före mina gamla arbetskamrater. Fattade jag rätt så blir det nästa år vi kan köra Wave i stället för det där gammalmodiga epostandet, men det betyder nog minst 5 år till på de flesta företagen om dom överhuvudtaget kommer att rida på wave-vågen.

Det här ska jag försöka lära mig och ta upp på datakurserna hos Aktiva Seniorer så kan vi med pensionärsskatt ligga i framkant på datasidan.

20 år sen idag

Visst var det spännande den där tiden när Berlinmuren föll. 9 november 1989.

Och så snabbt det gick, lite av en slump, av misstag. Som sista punkt på en långdragen presskonferens meddelades det. Och så föll dom allihopa dom gamla kommunistländerna och diktaturerna. 1989 var ett bra år för Europa. Och 1991 var också kommunismen i Sovjet slut.

Min kund den där hösten höll till i Landskrona. Det var lätt att jobba i den här stämningen, och vi satt på långa luncher och pratade politik om Europa. Och varje vecka när jag kom ner till kunden hade en ny kommunistregim fallit. Så då blev det ännu en långlunch. Jag bjöd på lunchen men han betalade för min tid.

Men nån mur mer vill vi inte ha i Europa. Och inte nån annanstans heller. Muren i Israel kommer också att rivas en gång.

Allt för hälsan

Stockholmsmässan om hälsa skulle varit kul att kolla in.

Det blir inte av att se den på plats, men jag har fått titta in på TV:n i alla fall. En hälsotrend som jag tyckte lät bra var det enkla "Back to basics".

Dom hade visserligen en massa, som jag tycker, värdelösa komplicerade maskiner också, men Blossom Tainton pratade om den där enkla, grundläggande träningen, den är bäst tycker jag.

Det var nog inte så dumt, den där gamla skolgymnastiken man hade med bålrullningar och armtänjningar till höger och vänster, det enkla är ofta bäst tror jag. För alla.

Det är kul med maskinerna på gymmet också, där fortsätter jag, men lite enkel, regelbunden morgongymnastik tror jag är jättebra för alla men speciellt för oss äldre. Det körde alltid min gamle far med, och jag skrattade lite åt det. Jag får väl till slut ge honom rätt så här på Fars Dag.

Miss i instruktionsboken

Vi har en jättebra skrivare till datorn, Canon MP620. Rekommenderas. Bra utskrifter, lätt att skanna. Vi har haft den ett halvår.

Men nu har jag stött på pumpen. En färgpatron är tom och måste bytas. Men det klarade jag inte av i morse. Det skulle jag aldrig erkänna, men som tur är det väl knappt nån som läser min blogg så det är väl OK att avreagera sig lite här. Men pinsamt är det. Jag höll på i 20 minuter innan jag gav upp och åkte till Stentorpet.

Onlinehandboken beskriver så mycket, ett speciellt avsnitt bara om vilka färgpatroner och så, men hur i h-e gör man för att byta dom. Har dom helt enkelt glömt att ta med det i handboken?

Billiga skrivare kan man ju köpa nya när bläcket är slut, men den här är rätt dyr, så det är inget alternativ. I värsta fall får jag väl bara i förbifarten be Margareta byta den, hon kanske ser direkt hur man ska göra, och då behöver jag inte göra bort mig.

Men nog har dom på Canon gjort en miss. Hur enkelt det än må vara till slut så måste man ju kunna hitta det här i handboken tycker jag.

Google Wave blir nästa

Google Wave läste jag om nu i morgontidningen. Hade aldrig hört talas om det tidigare.

Men nästa år kommer det, då är eposten föråldrad och vi kommer att kommunicera på helt andra sätt på datorn. Det måste jag prova när det blir så dags.

Det är bara 15 år sen Internet började spridas och redan har det hänt så mycket. Så det är klart att det vi nu har i datorn kommer att vara pinsamt gammalmodigt om 15 år till. Men då kanske jag har slutat att bry mig.

Google Wave verkar bli nästa steg, vad vet jag när jag sitter och filosoferar här i min gamla gunsgstol. Jag ska i alla fall kolla in deras informationsfilm på Youtube - 1 timme och 20 minuter lång.

Dom hade en kortversion också på Youtube, info på någon minut, men den var pinsamt dålig. Är den representativ så kommer jag inte att surfa på den här nya vågen.

Photoshop på modet

Idag blev jag imponerad på kompisens fru.

Jag skulle hjälpa min kompis med Photoshop och så visade det sig att hans fru kunde nästan lika mycket som jag kan. Och det utan att ha gått på kurs. Självlärd!

Problemet är bara att hon har så lätt att lära sig själv men klarar inte av att lära andra, så min gode vän har inte så mycket nytta av sin fru. Ja när det gäller Photoshop alltså.

Det finns så otroligt många funktioner i programmet, jag har nog bara lärt mig ett par procent än. Dom skulle tillsammans åka på Photoshopkursen i Gysinge, en vecka hos PRO. Det skulle jag också behöva, men kanske kompisen kan lära mig när dom är tillbaka, eller kanske frun?

Och i går stötte jag på en barndomsvän och av en händelse råkade vi prata dator, och han höll också på att lära sig Photoshop. Är det en epedemi, kanske en pandemi? Men kul är det.

En generationsfråga?

Jag brukar höra det när mina närmaste tycker att jag är mossig och gammalmodig.

Och på ett diskussionsforum jag halkat in på förstår jag att vi tänker lite olika ni unga och vi fossiler.

Det är egentligen ni som har rätt, man ska ha betalt för ett jobb, inte låta sig bli utnyttjad. Men inte in absurdum, där skiljer vi nog oss, en generationsfråga? Jag jobbar ofta gratis.

Föreningslivet tex skulle ju aldrig fungera utan ideellt jobb. Skulle jag tagit betalt för all tid jag lagt ner i mina föreningar så hade det inte dom föreningarna fungerat. Mina uppdrag jag nu har ger heller ingen inkomst, och inte vill jag ha nåt heller, jag är med av andra skäl.

Kan det vara det där att det alltid ska vara reklam nu för tiden, det finns pengar i allt, och det förstår ungdomarna bättre . Undrar när folk börjar sälja reklamplats på egna och ungarnas kläder.

Och idag ska jag konsulta lite som dataexpert, men då ska jag ha betalt. En kopp kaffe är arvodet.

Fransk kvalitet

Dom kan vara lite arroganta, fransoserna, men göra bilar kan dom.

Jag fick som vanligt MVG på min Citroën på bilprovningen. För säkerhets skull var bilen nytvättad, då blir nog bilprovarna på bra humör och lite snällare. Ett tips till dom som kör bilar med lite sämre kvalitet.

Men nog är bilarna bra nuförtiden. Min Cittra har gått fyra varv runt jorden och känns som ny, min första bil var slut efter knappt två varv.

Och bilprovningen fungerar också så otroligt bra. Aldrig får man vänta och trevlig personal.

Den här dan började så bra med bilen godkänd direkt på morgonen. Inte för jag trott nåt annat, men jag måste fira på något sätt. Ett par småfranska med ost kanske till förmiddagskaffet.

Gamla skolföreningen

Vid surfningen i sena nattimmen råkade jag komma in på gamla skolföreningens hemsida, Arosiensis.

Jodå, jag visste att den fanns, jag var på väg att gå med en gång men backade då den verkade lite väl pompös, men föreningen är från Sveriges första gymnasium, så lite märkvärdigt är det.

Med några knapptryckningar i natt blev jag medlem. Årsavgiften är betald. Hoppas bara den gäller för 2010 också.

Jag är nog en simpel bonnkatt bland dom här hermelinerna, men det känner jag mig ofta så jag är van. Det andas konservatism. Det fina är att dom verkar underhålla ett bra arkiv med gamla bilder och filmer om skolan på 50-60-talet när jag var elev där, och det blev jag intresserad av. Jag kanske hittar något på mig själv.

Men det är så fina titlar åtminstone på alla som varit ordförande i föreningen, så jag kanske inte blir så långvarig medlem, jag får väl se. Om jag nu blir antagen.

Scanna diabilder

Det är ett jobbigt projekt, men tusan så intressant. Jag scannar in diabilder med en hyrd DigitDia 5000.

Det tar tid, jag är inte klar med hälften. Få se om jag hinner innan hyresperioden går ut. 1000 kr för en vecka.

Diabilder var så populärt på 60-80-talet och jag har några tusen bilder som bara stått i skrubben och samlat damm. Inte orkar man ta fram projektorn speciellt ofta. Vår har inte varit framme på 20 år tror jag.

Gamla bilderna frå 50-talet är nästan omöjliga att se, det var så dålig kvalitet då så dom har inte klarat att bevaras men jag tar dom också, man kanske kan bättra på dom i Photoshop. Papperskorten från 60-talet är också skandalöst dåliga, dom håller inte heller färgen. Bäst att scanna in dom också så man har dom digitalt.

Märkligt att dom gamla svartvita korten från 20-30-talet håller sig så mycket bättre än färgkorten från 50-60-talet. Färgtekniken var helt klart inte färdigutvecklad då.

Fast det var inte så lätt att köra scannern, den stannar ibland och behöver en knuff, en omstart. Och en diabild gick sönder och fastnade i maskinen. Och så finns det så många val i programmet hur man ska scanna så jag blir alldeles yr i bollen, men jag kör standard rakt igenom, det får duga.

Och till helgen är allt digitalt, och då kommer bilderna att hålla sig, bara man har en backup på disken.

Slutläst för dagen

Det är alltid kul att ge ett boktips, nu har jag läst en till av John Grisham.

Han är väl ingen favoritförfattare, men rätt bra ändå. Det som var bra med den var att läsa om det politiska spelet i valkampanjer i USA. Pengar pengar pengar och inget samvete. Allt går att myglas bort, och dom rika blir bara rikare.

Insamling av pengar och skamlös TV-reklam där förstås storfinansen kan satsa hur mycket som helst för att köpa rätt person till rätt befattning.

Det är nog mycket som skiljer USA från Sverige, men vi börjar ju få politisk TV-reklam vi också och vad jag vet så blir inte allt partistöd offentligt redovisat, det måste det ju bli så man vet vilka intressen som ligger bakom partierna.

Och nu går jag till bokhyllan och letar fram något nytt.

En Svensk Klassiker

I morgontidningen idag är det ett stort uppslag om Emil som ska ta en klassiker. Dom där fyra stora motionsloppen under ett och samma år.

Nya fina skidor har redan skaffat, nu ska han köpa våtdräkt och en ny fin cykel. Och han backas upp av sin arbetsgivare.

Det är skönt att vara lite styv i korken ibland och tycka, "jaja det där var väl ingenting".

Ett kraftprov är det och förutom träning behövs en massa planering och även lite tur så att man håller sig frisk vid alla fyra tävlingarna. Jag hörde om tjejen som bara hade Vasaloppet kvar, gick ur bussen vid starten, halkade och stukade foten. Då är det bara att börja om från början igen nästa år.

Min klasssiker tog jag på lågprisskidor, utan våtdräkt och på en lånad cykel och utan uppbackning av jobbet. Och inte var det något för morgontidningen heller. En klassiker ska väl en karl klara. Vadå, jag stöddig?

Tankar i motionsspåret

Det står ju så i bilden på min blogg, och många tankar blir det för idag var jag ute länge.

Men det är svårt att hålla tråden, för tankarna hoppar precis hur som helst, men en tanke var solklar: det är skönt att springa.

Och det märkliga är att jag aldrig tröttnar att springa samma vända som jag alltid gjort. Långa vändan som idag har jag kanske bara sprungit 100 gånger, men den korta rundan måste jag ha sprungit 500 gånger! Minst. Och lika kul varje gång. Jag är väl lättroad.

Ganska lite folk i spåret, bara några stavgångare och någon som var ut och rastade hunden. Annars är ju det här det allra bästa joggingvädret.

Och så tänkte jag på barnbarna som jag träffade i helgen och också dom jag inte träffade. Men barnbarna tänker jag ju på jämt.

Och en sak till tänkte jag på, det ska jag skriva om på bloggen tänkte jag. Det var något ganska genialt som skulle gett eko i hela bloggarvärlden, men tyvärr glömde jag den tanken i en uppförsbacke. Det här med minnet... Men nästa gång jag kommer där i backen kommer jag på't. Då ska ni få se!

Söndag, vilodagen?

Det vet jag inget om, det är väl tvärtom då man ska göra allt man inte hann under veckan.

Så var det idag, jag har redan varit upp en sväng till fritidshuset och bytt gatewayen till datorn/TV:n/telefonen och fixat några småsaker jag skulle gjort där förra veckan. Och nu ska veckans jobb planeras.

Kursförberedelser och så får jag planera veckans stora jobb när alla diabilder ska digitaliseras. Risken är ju att så många års plåtande annars bara går i graven en gång, så nu ska dom in på datorn, men det tar väl hela veckan inkl. nattskift antar jag.

Och däcken ska på, bilen ska besiktigas, och så är det en massa annat jag ska hinna. Träna förstås. Och Juan ska får lite personlig datautbildning. Och kanske jag behöver hjälpa till som barnvakt också? Det har prioritet ETT. Jag ligger efter med Vlt-projektet också, det måste jag fixa.

Till våren hade jag tänkt köra lite danskurser, inte så stressigt och bra avkoppling, men jag blev visst inte godkänd av styrelsen, så jag "slipper". Lite synd, men det kanske var lika bra det, jag tror jag ska ta det lite lugnare till våren.

New York City Marathon idag

Det måste jag se. Eurosport brukar sända. Maratonlöparnas Blå Band.

Jag hade en startplats 2001 men bin Ladin kom före och saboterade banan. 5620 kr av mina pengar rök. Men jag klagar inte.

För 2002 stod jag vid brofästet på Staten Island med 35000 andra, dansade och sjöng med Frank Sinatra: "If I can make it there, I'll make it anywhere - it's up to you New York New York"

Där ska jag stå igen. Vi utlänningar har lättare än amerikaner att få en startplats, men man måste boka i tid. Jag tror nästan att 2010 redan är slutsålt. Jag får titta i plånboken och i träningskalendern vad som skulle passa. Det är 2014 som jag tänkt på.

Träningsrundor i Central Park där man joggar med spanjorer, japaner, argentinare, amerikaner förstås och så jag. Friendship Run dagen innan loppet är också något extra. Löparna och anhöriga, vi alla samlas vid FN-skrapan och väller upp mot Central Park med flaggor i händerna, en enda stor internationell förbrödring.

So many races - so little time!

Det enda som är lite dumt är tiden på året. I november kan det vara snöslask ena året och över 20 grader varmt nästa. Men mina joggingskor står beredda.