torsdag 18 november 2010

Jag letar efter en snygg bärbar PC

Jag tog en elektronikrunda idag, jag hade rätt lugnt efter att veckotvätten var klar. ElGiganten och Media Markt har två jättebutiker nästan vägg i vägg på Erikslund i Västerås.

Det är möjligt att det är ett manligt fenomen att vanka runt bland elektronik, och jag tycker det är rätt kul ibland. Det finns ju så otroligt mycket grejer och jag har nog ständigt en lista på prylar för minst 25000 som jag skulle vilja ha. Frestad att köpa men jag har lätt att avstå också. Jag fönstershoppar.

En ny bärbar PC är väl det mest angelägna, vi har bara tre PC:s och nu när Margareta slutar jobba behöver vi nog en till, två per man är väl lagom? Men det är lätt att se att fast det finns så otroligt många modeller så har nog tillverkarna glömt bort den här kategorin kunder. Och jag håller med, det är ont om snygga PC:s, de flesta är svarta och lite trist fyrkantiga. Och det är nog så att kvinnor har lite andra krav, inte bara gigabyte och megaherz. Jag förstår rätt bra vad hon skulle vilja ha, men jag har inte hittat nån som riktigt skulle passa. Så jag kommer behöva fler elektronikrundor.

Båda butikerna hade gott om personal som hela tiden ville hjälpa till och jag frågade lite, men jag var en dålig kund i dag. Det enda jag kostade på mig idag var en kabel för 49 kr.

Till sist hamnade jag på Coop Forum, och bara ett obs i kanten var att där kostade samma kabel bara 39 kronor. "Det är dumt att betala för mycket" brukar ju ElGiganten säga.  
  

tisdag 16 november 2010

Ulf Adelsson gjorde mig upprörd idag

Det är inte alltid jag hållit med honom, men idag sa han några bra saker om SJ och underhållet av järnvägarna. Underhållet av järnvägarna är dåligt skött sa han.

Och det säger fru minister Catharina  Elmsäter Svärd också, underhållet är dåligt skött. Och det har varit det länge säger båda, i tjugo år säger dom. Det kan nog vara rätt, och det har ju varit riktigt dålig politik.


SJ, Banverket och nu Trafikverket har sitt ansvar förstås, dom har säkert varit passiva och ska skämmas, men får dom bara allt mindre med pengar så blir det säkert bara sämre och sämre. Underhållet har sjunkit sedan 2004 och fortsätter nu att sjunka.    


Klart man blir upprörd om dom drar ner på underhållet. Visst måste man väl satsa nu då om det har varit så dumt förut och det tycker både Ulf och jag. Det tyckte dom rödgröna  i  höstens val också, men om Alliansen sa nånting om'et över huvud taget minns jag inte. Jag tror inte det. Men nu har dom i alla fall sagt att dom i stället ska minska på anslagen. 700 miljoner mindre till järnvägsunderhållet. Hoppas dom får mycke' skäll för det. 


Man kan ju inte skylla på att det började för tjugo år sen och sen dra ner ytterligare. Det här ska bli spännande se hur man motiverar det. Undrar om Alliansen i stället på nåt konstigt sätt med ordvrängeri kommer att få det till att det i stället är en satsning, ska bli intressant att följa debatten.




     

 

Vart tog Börje vägen?

Det är 13 lägenheter i vår trapp. Bara en barnfamilj sen är det singlar och par. Och ett par har hund. Men nu är det tomt hos Börje.

Några i trappen är lättpratade och andra är mer tysta, rätt normalt förstås. De flesta är i vår ålder. Börje pratade jag ofta med så det känns konstigt att han bara är borta. Han var äldre än han såg ut, det vet jag, och sista tiden tyckte jag han såg lite sliten ut, men jag hade gärna sagt "hej då" till honom.

Ett par lägenheter om året byter folk så vi har väl snart bott här längst.

En märklig sak med vår trapp är Alexandra. Ja, hon bor inte här men hennes kompis Maria flyttade i våras in här. Alexandra är damfrisörska och klipper Maria, men även Margareta, Och även Rigmor under oss. Och även Kerstin under henne! Det finns hundratals damfrisörskor i stan men i vår trapp går fyra tjejer till samma Alexandra. Det tycker i alla fall jag var märkligt.

Och snart flyttar nån ny in efter Börje. Nån i Alexandras kundregister?                

måndag 15 november 2010

Tömilen och Snöfemman på lördag

FK Studenternas novemberrace är ett viktigt lopp för släktens löpare. Som en final på årets alla tävlingar. Men ett generationsskifte är på gång.

Vi var som bäst för 5-6 år sen då vi ställde upp med ett 4-mannalag och ett år tog vi andraplatsen i lagtävlingen  konkurrens med "riktiga" löpare. Det var stort! Men nu är det andra tider. Bara åldermannen är kvar flankerad av junioren.

En i gamla laget har gått vidare och springer mera sällan lopp som är under 5 mil (ja en mara kan ju duga ibland) och en blir regelbundet rund om magen vartannat år medan den tredje får sitt knä behandlat utan riktigt bra resultat än.

Så nu kör vi tvåmanna, åldermannen som får draghjälp av Casper, junioren. Bara 12 år får han bara springa korta loppet, snöfemman, så det blir 5 km för morfar också förstås. Men starten är lite hotad för mig, en envis förkylning sista veckan har stört uppladdningen.

Jag blir nog frisk innan helgen, men jag har inte kunnat finslipa formen. En bra sak är visserligen att nu kan jag ha något att skylla på om jag skulle få stryk på upploppet, och i så fall känns det mer än fint att se släktens fina löpartraditioner tas över av en så ung löparbegåvning.

Se den  fina löpstilen på snö under försäsongsträningen i våras:

söndag 14 november 2010

Halloween är väl över?

Att ungarna klär ut sig till Halloween är väl kul för de som tycker det är roligt. Tigga godis också om ungarna får för mamma och pappa. Men det var väl ett par veckor sen nu?

Om Godis är OK tycker jag däremot att Bus för dom som inte har godis hemma däremot är en väldigt dum vana. Jag har just läst om några som blev drabbade av godissugna ungar som blivit utan hallonbåtar. Ägg kastade på fönstret och dörren hade dom råkat ut för. Det är ju riktigt dumt straff för dom som köpt hem för lite godis till Halloween.

Nu vet jag inte om det här har nåt samband med Halloween, men ett par grannar från trappuppgången bredvid hade råkat ut för äggkastare i natt, och var väl lite ledsna för det. Kanske bara några vilsna ungdomar som vill ha uppmärksamhet. En försmådd friare?

Vi var inte så upprörda varken grannarna eller jag utan konstaterade bara att ibland gör nån nåt dumt. Vi bor ju precis längs med promenadstråket från stan utåt stans norra delart, men bortsett från klotter i tunneln har vi aldrig några problem med lördagsfestarna på väg hem som tur är. Förrän nu då med den okände äggkastaren.    

lördag 13 november 2010

Vilket fusk av Arla - är det möjligt?

Jag bakar (nästan) allt matbröd själv och kör oftast en filmjölkslimpa med rågsikt och solrosfrön. I bakmaskin. Hur lätt som helst.

Nu bakade jag en limpa igår på hälften av filmjölken och skulle baka en idag också på resten. 1 liter står det på paketet och igår mätte jag upp 0,5 liter. Borde vara 0,5 liter kvar idag trodde jag. Enkel matematik.

Men nix pix - idag fanns det fanns bara 0,3 dl kvar. Vad kostar en liter - 10-12 kr? Då har ju Arla snott mig på minst 2 kronor för de 2 dl som fattades, kan det verkligen vara möjligt? Jag klarar förlusten blev ändå så pass upprörd att jag måste kolla nästa paket jag köper. Häller dom verkligen upp 20 procent för lite i paketen?

Ruffel och båg. Tänk så ofta man hör om sånt. Hur man luras med kvaliteten och kvantiteter för att maximera vinster. Senast igår hörde jag om hur man pumpar in fiskrens i fiskköttet för att öka vikten och förtjänsten. Ruffel och båg.

Nästan jämt i mataffärn tänker jag på om man fuskat på det och det. Ruffel och båg. Och nu måste jag syna Arla lite närmare, det här var lite för fräckt.  Det här får ni kolla vidare i Plus!        



                

fredag 12 november 2010

En bra start på dagen

Se hela bildenRuggigt ute, fortfarande småförkyld och inga förpliktelser på lut. Rätt skönt att ta en stund med en film på datorn.

Voddler har nog långt kvar innan det blir riktigt bra och populärt, men med min filmsmak räcker det bra, det finns några tusen filmer att välja mellan.

Bäst gillar jag dom där gamla filmerna, men  nog är det så att svenska filmer från 60-talet är ruggigt dåliga. Dom senaste jag kollat är t.ex Här kommer bärsärkarna med Carl Gustav, Sånt är livet med Anita Lindblom, Under ditt parasoll med Sven Ingvars och sånt. Och idag blev det Blondin på skojarjakt med Margreta Sjödin. Knappast några mästerverk.Tramsfilmer som man kan snabbspola sig igenom, men dom är ju gratis på Voddler och det är kul att kolla in dom där gamla miljöerna i alla fall och bilarna.

Men det finns bättre gamla bra filmer också, Humphrey Bogart, Spencer Tracy, Fellini tex. Och skräckfilmer för den som gillar det Och deckare. Tecknat för barnbarnen - ja en och annan Lucky Luke har jag kollat själv.

Och så finns det ju nyare filmer som man kan betala för att se, men några tusen gratisfilmer räcker bra. Jag ska bara höja nivån lite och titta på filmer med lite högre kvalitet. 60-talsmusik blir bara bättre med åren, men det gäller långt ifrån alla 60-talsfilmer.
  

   

torsdag 11 november 2010

Varför finns det så få kabelboxar?

Alla har väl problem med sladdar under skrivbordet, bakom TV:n och så där. Med Margareta hemma och snuvig och gott om tid så blev "mina" kablar uppmärksammade på ett negativt sätt. Och jag tycker själv att jag borde göra något åt dom.

I väntan på sladdlös el så är det bara till att försöka få ordning på kabeleländet, men varför finns det så få prylar att köpa som hjälp. Jag hittar ingenting hos IKEA, ingenting hos Clas Ohlson, ingenting hos Kjell & Company.

CABLE BOX MINI GULEtt Malmö-företag, Deskstore,  säljer kabelboxar, så jag ska nog köpa några hos dom, men det är det enda jag har hittat! Valfrihet heter det, men varför har inte fler uppmärksammat det här problemet som ju måste finnas hos alla? Jag har bara hittat den här boxen, men den finns i fler färger så lite valfrihet är det. Och det där med boxar tror jag på.

Ibland har jag fäst kablar så noggrant under skrivbordet och gömt kontakter elegant, men så fort jag ska ändra nåt så måste man riva upp allt och så ligger kablarna som ett råttbo igen. Jag vill ha lätt att komma åt att ändra - kabelboxar får det bli. Men varför kan jag inte köpa dom på Clas Ohlson. Jag ska fråga dom nästa gång jag är där, dvs senare under dagen på min vanliga promenad Downtown till Västerås City.        

onsdag 10 november 2010

Jag sov på soffan i natt

Nejdå, jag hade inte gjort något dumt så att jag blivit utkörd eller så. Det var helt frivilligt.

Och faktiskt tycker jag det är rätt skönt att sova nån natt på soffan ibland. Den är för mjuk för att göra det för ofta, men jag har inget emot det nån gång ibland.

När jag (någon ytterst enstaka gång..) snarkar för mycket händer det väl att jag blir utkörd ur sovrummet mitt i natten eller så tar Margareta själv med sig sina sängkläder till soffan för att somna om, det varierar.

Men nu var vi båda lite kraxiga, hostiga och snuviga så då var det lika bra att lägga sig på soffan direkt. Så var och en fick väsnas bäst man vill. Extrasängen i bäddsoffan är egentligen skönare, men det är enklare att ta vanliga soffan. 

Och som vi låter båda två så får nog en av oss ta soffan i natt också. Jag paxar för den!         

tisdag 9 november 2010

Ung & bortskämd

De unga och bortskämda som ska lära sig vuxenliv i SVT. Foto: Carl-Johan Söder/SVTEn ny dokusåpa började igår på SVT, jag ser aldrig såna. Ointresserad.

Men igår tittade jag för man kommer väl att läsa om serien, bra att veta vad den går ut på. Och jodå, nog tror jag det är rätt vanligt att barn och ungdomar kan bli bortskämda även om jag inte känner till några såna här "fall". Dom som är med  i programmet är ju extrema men säkert ändå inte helt ovanliga.

Jag har läst några böcker på temat (Guillou bl.a.) och ibland suttit och tjyvlyssnat när rikemansbarn diskuterar, det kan vara lite småroligt. Eller sorgligt hur man nu ser det. En kille, 18-19, hade en farfar som var redare, så grabben kunde resa hur mycket han ville och skröt oavbrutet en hel flygresa i sätet framför oss.

Vi vuxna har ju alltid varit bekymrade över ungdomarnas vanor och hur lata dom är, det hör ju till, så har det ju varit ända sen "de gamla grekerna" och är nog inte så farligt, dom flesta växer till sig. Jag var nog rätt lat jag också en gång och inte alltid så bra att hjälpa till. Men det kanske är värre nu när en del föräldrar har så otroligt mycket pengar och köper sig fria från det dåliga samvetet med att ge barnen allt dom pekar på. Jag tror det.

Lite nyfiken blev jag ändå på ungdomarna i programmet - hade ingen någon utbildning? Låg dom bara i soffan och blev matade av mamma och pappa? När hade föräldrarna tänkt släppa taget? Jag kanske får titta en gång till, åtminstone ska jag se Debatt i kväll där dom ska diskutera programmet.

Ung och bortskämd i SVT - Tylösand i 5:an - Lyxfällan i 3:an - Nåt liknande i 4:an? Som tittare ska man väl sitta och oja sig förstås över folk som har svårt att sköta sig. Bra TV? Nja, men jag kollar nåt program till.  

    

måndag 8 november 2010

The first time I saw Paris

Jag råkade se en bild från Margaretas och min första Parisresa häromdan på sonens dator, gamla diabilder som jag skannat in. Nu har jag tittat på en del av dom. Vilka minnen!

Vi har gjort väl gjort fina resor efter det men dom där första resorna är svåra att överträffa.

Vi tog bilen till Paris och kom fram en tidig vårmorgon, April in Paris. Margareta väntade Annika, första barnet. Var i 6:e månaden, och var väl lite orolig ibland, vi var ju inte så vana att resa.

Det första som hände när vi kom fram och satte oss på en parkbänk i vårsolen i utkanten av Boulognerskogen var att vi såg en rejäl bilkrock, det blev vi inte lugnare av. Så skulle vi ordna boende och tog oss till ett hotell med färgglada skyltar, men portiern tyckte inte vi passade in där och rekommenderade ett annat hotell några kvarter bort i ett mer respektabelt område. Det är lättare nu att resa med bokning och all information på Internet.

Så skulle vi upp i Eiffeltornet, Margareta gick bara med på Premier étage men jag "råkade" gå fel så vi kom till Deuxiéme étage i alla fall. Men hon tyckte inte det var så farligt trots allt. Högst upp kom jag inte förrän vi återvände med yngsta barnet, Elisabeth för 20 år sen. Hög tid för ett återbesök.
  
Så hade vi några fina vårdagar i Paris och nu kom minnena tillbaka. På hemresan sträckkörde vi 130 mil från Duisburg för att hinna hem till nåt som antagligen var viktigt, men jag har glömt nu vad det var. Fina minnen var det i alla fall.    


 

fredag 5 november 2010

Vem älskar inte choklad

De flesta älskar nog choklad tror jag. Jag gör det. Mörk eller ljus - jag har så många favoriter. Bra för lite av varje har jag hört, blodtrycket och mycket mera. Rena medicinen alltså.

Finare sorter och enkla, billiga - ja tack, jag äter vad som helst! Den senaste favoriten jag börjat med är en liten Tarragona från Cloetta, ljus med nötter. Lite för billig, bara 7.50 för 50 g så det är så lätt det slinker ner en sån i matkassen och så får jag äta upp den snabbt medan jag går hem och se till att slänga kvittot så att inte Margareta avslöjar mig. Men den är så svår att motstå. Kilopriset blir 150 kronor.

Till helgen köper vi ofta en 100g mörk choklad som vi delar på och den brukar räcka till två kvällar. Dom brukar kosta runt 20 kronor, det blir väl 180-240 kronor kilot. Men mycket drygare än ljus choklad.

Och nu har jag utanför kassan i mataffären fått en riktig fin chokladaffär, Chai Te & kaffehandel, som har fina chokladsorter och idag köpte jag ett par kakor. En italiensk Amedei, Toscano black 49 kr för 50g och en fransk Valrhona, Guanja 49 kr för 70g. Det blir nästan 1000 kr kilot, så dom här ska vi äta med riktig andakt så får vi se om dom är värda priset.

Och nu visar det sig att våra barnbarn Clea och Natan som bott här några dar också tycker bra om mörk choklad. Det hade jag inte riktigt räknat med, men dom ska förstås få en smakbit dom också. Dom kanske vill ha sån här choklad som lördagsgodis i fortsättningen i sälle för lösgodis för 4.90 kronor hektot?