En av mina bästa Stockholm Marathon

Det var en av mina allra bästa maror igår fast det också var den sämsta tiden.

Jag var lite fundersam innan det här loppet om det här skulle bli den första gång som jag skulle få gå  för att ta mig i mål, men nejdå. Det gick fint. Stilfull löpning hela dan.

Men mina närmaste konkurrenter, Torsten, Bertil och Anders - gubbarna från Västerås, hade alla bättre tid än jag, det kan jag inte tolerera längre.

Det är lite förnedrande att få stryk av någon som är äldre än en själv, och kan dom så kan jag också. Mina gener är säkert tillräckligt bra för en bättre tid, det visar väl sonens mara. Han har gått sta' och blivit näst intill elit med sina 3.12

Mina 5 timmar blankt räknar jag som 4.50. Jag stannade 7-8 gånger för att filma, twittra och prata i telefon och Torsten och grabbarna ligger på 4.30-4.40, dom ska jag väl kunna ta nästa år.

Ibland har jag känt mig riktigt darrig sista biten in mot mål, men nu kunde jag t.o.m. kosta på mig en spurt inne på Stadion, så då var det lätt att bestämma sig: Nu ska jag börja träna. Ingen telefon i fickan nästa gång, nu är det bara en bra tid som gäller. Stockholm Marathon 2011 ska bli mitt stora genombrott.