Heldag i Stockholm

Klockan var ställd på sex - det var länge sen. Vi skulle på studiebesök till Svenskt Visarkiv.

Jag har gått på en väldigt kul kurs med tre terminer jazzhistoria och nu besökte vi skattkammaren i Bonnierhuset i Stockholm innan vi har kursavslutning.

Roger B. berättar

Visarkivet fyller 60 år i år har sen 30 år även en avdelning för jazz där Roger Bergner tog emot, berättade om arkivet, visade runt på alla avdelningar, spelade musik och visade några filmsekvenser.

Så här skriver dom på sin hemsida om starten 1951:  "Svenskt visarkiv grundas på initiativ av visdiktaren och radiomannen Ulf Peder Olrog och med stöd av bl.a. skeppsredare Sven Salén. Arkivet var från början en stiftelse och dess huvuduppgift var att registrera och systematisera svenskt vismaterial."   

Lite mindre än jag trodde, men så fantastiskt att man bevarar svensk kultur så här, internationellt är det inte alls så vanligt. Ligger under Svenska Musikverket nu som liksom den nuvarande kulturpolitiken väl inte var så väldigt populär hos Roger som ansvarig för jazzavdelningen som nu bara har en och en halv tjänst, berättade Roger. Många  jazzentusiaster donerar musik till arkivet, men bara svensk jazzmusik tar dom hand om.

På söndag ska vi lyssna till musik av initiativtagaren till visarkivet, Ulf Peder Olrog. Cabaret Olrog i Västerås Konserthus ska bli kul att se och lyssna till och extra kul när vi lärt oss att han gjorde en så fin kulturinsats för 60 år sen. På bilden bredvid Margareta Kjellbergs gitarr sitter Olrog och funderar.

Det roligaste var nog att se en fin film inspelad på Moderna Muséet 1962. SVT:s Lasse Sarri (faktiskt släkt med Margareta) var producent för en direktsänd jazzkonsert som sändes över hela Europa på bästa sändningstid - sån status har inte jazzen längre. Ett litet kort smakprov på Lasse Gullins baryton bjuder jag på.

Så avslutade vi en heldag med musikhistoria med att hälsa på hemma hos barnbarn, kaffe hos dom ena och lite kvällsmat hos dom andra. Fin dag!      

Spin of Hope slog rekord

Sen några år tillbaka deltar många spinninganläggningar i ett årligt evenemang, Spin of Hope.

Några cykelentusiaster drog igång det här 2008 och "min" anläggning, Actic i Västerås, är också med nu, i år  med 10-12 lag och vi seniorspinnare var förstås också med med ett eget lag. 12 pers i laget cyklar en timme var från 7-19 och betalar 1500 kr per lag till Barncancerfonden, det är väl ett fint initiativ.

Jag kunde inte vara med i år, det var trist, men det blev fullt lag ändå och insamlingen (i hela Sverige) fick ihop över en miljon, det är rekord och en ökning från förra året med 20-30 procent.

Sen har cyklisterna ett utomhusarrangemang också, Ride of Hope, nån gång i sommar som också samlar in pengar till Barncancerfonden. Fint att cyklisterna är engagerade och jag ska läsa lite mer om det arrangemanget. Just nu när jag skriver det här har jag inte tid.

Men jag såg en intressant rad på den sidan om Tour de France, cykel från Köpenhamn till Paris. Jag hade en gång en dröm om att som pensionär cykla till  Paris, men jag kommer aldrig till skott - kan de där vara nåt att haka på? Jag får kolla när jag får tid att slå på datorn nästa gång om det kan vara nåt för mig - nu ska jag hem till barnbarnen.

Gallupundersökning

Jag blev uppringd  av ett gallupinstitut i kväll och satt en stund och svarade på frågor. Inte förrän samtalet var slut kom jag på att vi har förstås Nix - får gallupinstituten ringa ändå? Det kanske dom får, och strunt samma den här gången, jag satt och svarade så gott jag kunde. Jag hade ju kunnat säg nej tack.

Men inte var det lätt - det  hade med spel och dobbel att göra. Och jag som aldrig spelar på lotto och sånt, vad kunde jag bidra med? Det blev "1 (=oviktigt)" och "Vet ej" på varenda fråga.


Visst kan jag, när jag tänker efter, några  fler spelbolag och fler speltyper också, men när nån ringer så där oplanerat så blir det inte så genomtänkta svar. Jag kom på Trisslotter i alla fall. Och Stryktipset har jag spelat på och några till kan jag nog också men så mycket mer är det inte.

Jag tror inte spelbranschen satsar så mycket på min åldersgrupp i fortsättningen efter dagens insats av mig. Utländska spelbolag? Ska man känna till några såna? Jag har på nytt blottat min okunnighet.          

  

Översvämning i källaren - Samling vid pumpen!

Jag hade inte varit nere i källaren på hela helgen men när vi skulle åka hem såg jag det, ett par decimeter vatten i hela källaren.

Det sista på botten fick jag ösa 

Det var inte oväntat, det blir så nästan varje år, men jag glömmer det varje år också innan snösmältningen sätter igång, så jag tar aldrig bort sånt som inte bör bli vått. Vi har "stampat jordgolv" i källaren och smältvatten rinner från sidorna, men det är tänkt att det ska rinna vidare ut genom golvbrunnen och vidare ut i diket, men nu är det stopp nånstans - golvbrunnen frusen?  

Det var bara till att börja ösa, och det var väl inte så kul - händerna våta och frusna, vatten i stövlarna, byxorna blev våta, ryggen värkte - nästan lite synd om mig. Men då kom jag ihåg. Vi köpte ju en dränkpump förra året som jag inte fick nån ordning på då, kanske den skulle fungera i år?

Lite tidigt att vattna gräsmattan?

 Jomenvisst! Jag fick igång pumpen, en Cotech från min hovleverantör Clas Ohlson 500 kronor, och vilken fart det blev. Jag pumpade säkert ut ett par-tre kubikmeter smältvatten, allt det hade jag aldrig kunnat ösa bort för hand. På en halvtimme var källaren tömd, men när vi kommer dit nästa gång har det väl runnit in nån kubikmeter till. Men det fixar jag lätt då och så ska jag se till att ta bort isproppen då.

Det här var ju irriterande, men ett sånt litet problem när man tänker på bilder man ser från översvämningar lite varstans i världen.

Vad var det för kö?

På väg hem från affärn igår såg jag en konstig kö. 30-40 meter lång eller mer.

Mitt i stan. Kravallstaket och allt.Var det kö till restaurangen tänkte jag, men i så fall gick kön åt fel håll. Skulle dom kanske på nån bussresa? Det fanns en busshållplats alldeles i närheten. Nä, jag fattade faktiskt inte alls vad det kunde vara. Mest killar, eller faktiskt bara killar, kunde det vara nån ledtråd? Jag gick och funderade på det här fenomenet på väg hem. Nåt skumt var det helt klart.

Men så såg jag svaret i tidningen i dag: Ipad 2 släpptes igår, men det hade jag ingen aning om. I Amerika såldes runt 500000 st redan första helgen när den släpptesdär, så det är klart att det ska vara rusning här också, dom som stod först i kön hade köat i 5-6 timmar till Apple-affären som ligger där kön slutade.

Det är väl en grej förstås att vara först i Sverige, men jag tålar mig ett tag till. Jag skulle förstås kunna köpa en Ipad 1 i antikvitetsaffärn eller ska jag börja spara till en Ipad 2 som present till mig själv.

Eller så väntar jag några veckor då har väl Ipad 3 kommit, eller..? Men det var fint att jag fick reda på vad 40 meter killar med nåt skumt i blicken var ute efter.      
  

Jag behandlar inte alla människor lika

Jag insåg det idag efter tvättstugan. Unga tjejer kan jag inte säga nej till.

När tanterna tittar in i tvättstugan och lite näbbigt frågar "Är du färdig snart" brukar jag vara rätt vrång och i stället utnyttja min tid extra länge. Eller så får dom börja tidigare men då säger jag att jag struntar i städningen.

Ryggradslös men biter ifrån ibland

Men idag tittade det in en nyinflyttad rätt ung mamma och såg lite hjälplös ut. Hon hade lillflickan sin med sig och jag fick förklara det där med grovtvättmaskinen och hur bokningen fungerar. Men så frågade hon om hon kunde köra en tvätt direkt, och då gav jag mig direkt. "Javisst - det är bara att köra igång!" Ryggradslöst?


Men flickan hade 'misslyckats' under natten så det var akut läge. Så det är klart att jag inte kunde vara vrång den här gången, det blir annat nästa gång om en tant kommer och frågar.

Hett i bastun - trakasserad av 10 nakna gubbar!

Det går alltid hett till i bastun på onsdagarna efter seniorspinningen - heta diskussioner.

Rätt lugnt och civiliserat till en början när vi avhandlade enkla frågor som Japan och Libyen. Och fotbollsresan till Leicester som närmar sig gick också rätt bra. Reseledaren Stig som är en gammal gymnasielärare hade gjort ett fint och pedagogiskt program som vi alla var nöjda med.

Men så kom herrarna in på det där med "Sociala Medier". "Vad har man för nytta med det - dumt - lika dumt som dom där nya mobilerna - offentlig dagbok verkar ju korkat - Facebook kommer jag aldrig att skaffa" och så vidare. Argumenten haglade och alla tittade på mig, Dom vet att jag håller kurser i sånt där, så det är väl mitt fel.

Påhoppad och "trakasserad" av 10 nakna gubbar var det bäst att ta det från den soliga sidan , kanske inte låtsas som det regnade direkt men skoja och skämta bort det. Ja, jag försöker ju inte frälsa någon utan bara förmedla lite kunskap till den som frågar och är intresserad. Det är så jag ser mitt joggande också, dom som tycker det är korkat att ranta runt i spåret struntar jag i, men dom som är intresserade får välvilliga tips.

Och så gör jag med gubbarna i bastun också, dom som tycker det är strunt och trams med Sociala Medier (och det gör nog dom flesta) dom får väl tycka det, men skulle nån vilja veta mer så berättar jag gärna det lilla jag vet. Och det är ett roligt diskussionsämne som engagerar, och innerst inne tror jag alla är lite intresserade. Vi har rätt kul där i bastun, och kanske jag borde ordna en extrakurs med Facebook och Twitter för oss seniorspinnare?            

Thaimat i kväll

När vi kommer hem från Stentorpet på eftermiddagen vill vi inte börja med att laga mat.

Ja, jag lagar ju i stort sett aldrig mat, har helt enkelt ingen känsla för matlagning, men Margareta vill också slippa ibland. Ibland blir det en matbit på stan, men oftast blir det hämtmat, Pizza eller Thai är väl det vanligaste. Och idag blev det Thai.

Vi har ett favoritställe nere i snabbmatskvarteret. Där finns två thairestauranger, en sushi, en grekisk, en kinesisk, nån pizzeria. Kanske nån till, och en "riktig" restaurang finns det. En mexikansk är på gång, öppnar om några veckor. Hämtmat är mitt jobb så jag knallade ner till favoriten och beställde favoriträtten Pad Thai, stekta nudlar. Det brukar vi gilla.

Men det var inge' vidare idag. Konstigt att en snabbmatsrätt kan smaka så olika, och tyvärr för vår favoritrestaurang så är dom inte favoriter längre när dom misslyckades med den här maten. Dom hade slarvat med både råvarorna och tillagningen. Djungelns hårda lag gör att nästa gång går jag till den andra Thai-en.

Men samtidigt så är grabbarna (jag har aldrig sett en tjej där) så himla glada och trevliga på favorit-Thai:en så jag får väl se om dom får en chans till, eller om vi ska helt övergå till pizza. Favoritpizzerian som jag har alldeles utanför dörren, Prelaten,  har aldrig misslyckats, det är ett säkrare kort. Trevliga dom också.          

Lite rastlös ett tag nu

Jag skulle sprungit lite i Sala-skogarna men det är för blött och lerigt. En promenad går väl bra men inte så mycket mer.

Jag skulle behöva  elda lite skräp, men det är så mycket snö där vi brukar elda, så det får vänta några veckor.

Jag skulle behöva städa lite i snickarbo'n, men det är för mycket snö därutanför också. Och jag skulle behöva skotta bort snödrivorna utanför källaren, men det är för mycket - det orkar jag inte. Och törs inte heller för det kommer nog att rasa en massa från taket när som helst.

Jag skulle behöva montera en fläkt och en ventil. Komma igång med tilläggsisoleringen. Men jag är inte sugen.

Jag skulle behöva tvätta bilen, men det är väl ingen idé så här års - den blir ju smutsig så fort igen.

Tur att jag är lite lat till läggningen när det är så mycket jag ser som skulle behövas göras, men så lite som blir gjort. Men jag tar och kokar lite kaffe i alla fall - en kaffepaus behöver både jag och Margareta.  

Bloggfri helg

Det bara blev så några dar, jag glömde slå på datorn. För nog finns det alltid mycket att skriva om.

Jag hade kunnat skriva om snösmältningen, sista gången för i år jag skottat av verandan. Kaffepauserna i solen, promenaderna på glashala byvägar.

Ja, broddarna vi kör med för att inte halka skulle jag kunna skriva flera inlägg om. "Pensionärsvarning" hör jag ibland, men det är rent obegåvat att inte köra med såna. Takraset hos syster Gittan hade varit värt en utläggning - lät som ett riktigt åskväder. Kanske jag kunnat få till något om katterna också, och om hästarna vi mötte när vi gick till henne. Och skidåkarna ute på sjön. Skoteråkarna. Bråttom nu innan all snö försvinner.

Och den otroliga månen härom kvällen hade varit värd ett inlägg, vi pratade om den och om vårdagjämningen idag på astronomikursen. Jag hade kunnat skriva lite om neubulosor och galaxer också. Om Andromedagalaxen som är på väg att kollidera med Vintergatan i ryslig fart, närmar sig med 11 mil/sekund. Med den farten smäller det redan om några miljarder år. I pausen pratade jag med Sven om Wagners operor, där fick jag några vibbar och tankar vad jag skulle kunna skriva om,  det återkommer jag med och skryter om vid lämpligt tillfälle.

Ekorren som äter upp solrosfröna för våra talgoxar, lördagsutflykten till Gamla Staberg för en helgbuffé, med mera, med mera. TV-programmen i helgen man gillat och inte gillat.

Japan o Libyen. Sossarnas nya namn och Alliansens fem nederlag förra veckan skulle jag lätt kunna analysera.  Som om nån skulle bry sig, men ändå... Bandyfinalen utan VSK kommenterade jag på Twitter och fick både medhåll och mothugg - det är inte alla som förstår att VSK gör en bandyfinal lite festligare.

Nä, inte beror det på brist på ämnen om det blir en lucka ibland på bloggen. Det var ren lathet den här helgen.        

Garantin gick precis ut

Hur många gånger har man inte varit med om det där - precis när garantitiden är slut går prylen sönder.

Nu var det dags igen, igår dog trådlösa tangentbordet. Batteriet slut? Nej den här gången var det allvar.

215 kronor - inte så farligt

Så försöker man se om man kan laga nåt, men det kan man ju aldrig nu för tiden. Jag skruvade loss 14 (!) skruvar under tangentbordet och tittade in i det, men såg inget skumt. Jag blåste lite bara - kunde väl vara en brödsmula eller något från lunchen vid datorn som ställt till problemet, men det blev förstås inte bättre av det. Och alla gamla tangentbord från gamla datorer har jag för länge sen slängt, så jag fick använda skärmtangentbordet ett tag, det går ju det också.


Ett enkelt tangentbord kostade lätt en tusenlapp för 20 år sen, men det är ju helt andra priser nu, så det här var verkligen No big deal - på NetonNet här runt hörnet köpte jag ett billigt och riktigt bra tangentbord för 215 kronor. Med sladd visserligen, men med massor med smarta funktioner. Man kanske ska byta upp sig varannat år med tangentborden också, dom hittar ju alltid på nya saker.

Men det otroliga är att idag började trådlösa musen också krångla. Fungerar, men den har blivit bångstyrig - och visst ja, den var ju också med i samma köp för två år och en månad sen, så jag får väl pallra mig ner till NetonNet igen, och en bra mus är ju inte heller så dyr. Värre om själva datorn skulle börja krångla, men den håller stilen än.

Vi tog en liten tur

Kul saker som barnbarnen säger spar jag på, det här är en: Jag tog en liten tur.

Natan, 3 år, hade smitit från farfar i affären och var lite moloken när jag hittade honom och sa till på skarpen vad jag tyckte. Han var nog lite skraj själv också och ångrade sig säkert, men det var en avväpnande kommentar han kom på, det gick inte att vara arg då. Jag tog en liten tur. Och i dag tog vi en liten tur. Med bilen.

Rätt fint utanför stan, vi började med Asköviken. Det är nog några veckor för tidigt än, men sen är det ett eldorado för fågelskådare där. Fågelarter är vi inte så bra på, men vi kommer tillbaka senare  och kollar talgoxar i alla fall, och stolpen med fågelholkar blev jag imponerad på - den skulle jag vilja kopiera på Stentorpet.

Strömsholm är alltid fint, dit kommer vi också gärna tillbaka till när snön är borta och det börjar bli grönt. Vi har så fina minnen från Strömsholm och har ofta gjort utflykter dit. Det roligaste minnet var nog när vi var med som dansare i en fullsatt musikföreställning en sensommarkväll på 80-talet. Det var nog rysligt vackert att titta på...

Sen kom vi till Hallstahammar för att kolla in Thore Skogmans plats. Men vi hittade ingen lunchrestaurang där runt torget så vi drog hemåt för en buffélunch på Wärdshuset Gaggeskagården - ärtsoppa och pannkaka.

Det var dagens lilla tur.                  

     

Politik

Egentligen är allt man skriver och gör politik även om det inte är direkt partipolitik, tom att mata småfåglarna kan man se som en politisk handling, som C-H Svanberg skulle sagt: I care about the small birds

Direkt politik skriver jag väl inte så ofta, men två frågor som känns mer politiskt politiska ser jag att jag återkommer till rätt ofta.

Pensionärsskatten är det ena som väl inte intresserar andra än oss pensionärer och det var länge sen nu som jag skrev något om det. Ett av barnbarnen visste varför den fanns, "Det är dom som gör nytta för samhället som ska ha lägre skatt". Så var det med, så OK då.

Kärnkraften är det andra jag kommenterat några gånger, och som nu så trist blivit aktuellt igen. Ja, jag är skuld till den själv, jag röstade på "Ja, men med förnuft" i folkomröstningen 1980 och tyckte nog att Nej-sägarna inte riktigt begrep frågan, men det var jag som inte begrep, det är klart jag skulle röstat Nej. Och alltsedan Centern bytte fot har det varit aktuellt att kommentera det här ibland, nu är det inget tryck på  energieffektiviseringen, inget tryck på förnybar energi osv. nu har vi ju kärnkraften.

Idag var ansökan om slutförvaring i Forsmark klar, och det är väl bra att vi tar hand om soporna, men det ska hålla i 100.000 år! Hur ser garantin för det ut? Vad säger Plus-redaktionen? Det är över nästa istid - svenska språket är för länge sen utdött - finns människorasen kvar? Vem ser till att man inte gräver en grop i Forsmark i framtiden när ingen längre förstår varningsskylten? Men det är klart, det är ju inte vårt problem...

Släck för en ljusare framtid!

Samtidigt som jag blivit mer negativ har nog kärnkraften i gemen blivit mindre ifrågasatt senaste tiden, rentav populär, och Centern trodde nog dom var smarta när dom pratade om "Sverige tar ledningen, Jag kan leva med kärnkraften etc". Så drev dom igenom en nystart på kärnkraften med minsta möjliga marginal den 17 juni 2010. Opinioner svänger snabbt, men soporna blir kvar i 100000 år. Det är dumt.

Lördag 26 mars är det Earth Hour, kunde inte ha kommit lägligare. Energieffektivisera mera! Och hoppas det går bra i Japan.
      

Då skulle man varit med

Det var rubriken på dagens träff i jazzcirkeln hos Pensionärsuniversitetet i Västerås. Musik från dom där höjdarkonserterna. Claes Tillander hade gjort ett urval.

Duke Ellington i Newport 1956 var visst något alldeles extra liksom Konserthuset med Ellington och Alice Babs 1973. Ella Fitzgerald i Berlin 1960. Det finns många konserter man skulle velat ha varit på. Varför inte Woodstock 1969?

Men jag får vara nöjd med det jag ändå varit med om, det som varit höjdarkonserter för oss, både mig och Margareta. Count Basie i Västerås Folkets Park t.ex. Och en riktigt ung Paul Anka var i Västerås och flera andra världsstjärnor har vi också sett där i parken, så enkelt och anspråkslöst det var då ända långt fram på 60-talet. Och nu finns väl inga folkparker kvar längre.

Jerry Lee Lewis var kul att se en gång på en superhäftig countrygala (Johanneshov 82-83 tror jag det var) och Leonard Cohen härom året på Globen var en suverän konsert. Bara för att ta några. Men Frank Sinatra missade vi på hans sista turné tyvärr.

Och för den delen finns det så många fina konserter hela tiden med bra musik även om dom inte går till historien som det där alldeles speciella. Men varenda tisdag bjuder Jazzens Vänner på bra jazzmusik i Västerås Konsterhus och ibland på andra kvällar också. Vi är där ofta, men ändå för sällan.

Lita inte alltid på tekniken

Jag är tvungen att visa mitt slutvarv på Yours Truly-loppet härom veckan.

Jag slog på GPS sista varvet för att dokumentera ett varv - 17,4 km hade jag mätt upp det till, men mitt mätprogram, Jogtracker, fick till något helt annat, det ser rätt kul ut.

Den röda linjen stämmer i princip, men nog ser det ut som jag virrat och vinglat lite väl mycket. Och så ser man att bara slutvarvet mättes upp till över 38 kilometer med en medelhastighet på 15,8 km/tim, det är nästan världsrekordfart och så fort sprang jag inte. Och inte så virrigt heller. Men tiden var korrekt.

Just idag kom det en ny app från min träningssite, Jogg.se, men bara för Iphone än så länge så tills vidare får jag fortsätta med Jogtracker. Jag får se om tekniker Lasse som är lite specialist kan lösa det här problemet, för jag sprang varken så virrigt eller så fort som den här rapporten visar:

Bästa köp jag gjort på länge

Jag är såld - min Sony Ericsson Xperia X10 Mini Pro var det bästa jag köpt på länge.

Om jag valt bästa pris och bästa abonnemang har jag ingen aning om, det kanske finns bättre mobiler också, Det bara blev det som det råkade bli med den här, det var inte ens riktigt planerat. Men när det här abonnemanget går ut om två år ska jag vara lite mer på hugget och jämföra, men det här blev bra ändå. Nu har jag haft mobilen i två månader och börjar kunna den riktigt bra.

Det där med appar var obegripligt först, men det är ju helt enkelt suveränt. Visst är det bra om man kan ringa med en mobil också, men det är ju programmen som är det roliga. Och det finns hela tiden nya att ladda in, och jag letar hela tiden nya som jag kan prova.

Margareta blir väl lite irriterad mellan varven när jag bara sitter och knappar på telefonen, men nu har jag lärt henne en hel del, så hon sa nyss: Jag måste nog ha en sån där jag också. Det var när vi kollade in den senaste appen från Coop som till och med hon blev imponerad. Coop-appen ska vi köra ofta när vi är och handlar.


Vad ska vi ha för mat till i kväll?  Lätt som en plätt:  titta in i Coop-appen och få ett bra förslag på något gott, kanske rentav Dagens rätt duger, eller sök bland dina egna recept du kommer åt dom också. Eller följ matlistan du har förberett, det går också. Och man har förstås också koll på hur mycket pengar man har kvar på kontot, om det blir löjrom eller falukorv.

Text-TV är en av de mest nedladdade apparna, snabbaste sättet att få nyheter och appen med stjärnbilderna, Google Sky,  gillar jag också lite extra. Och väder-appen med många fler. Jogtracker.

Ett spel har jag också laddat ner, Hamster Homie, men det var för svårt för mig, jag kommer ingen vart. Det får jag låta något av barnbarnen hjälpa mig med.

Ensamma på söndagspromenaden

Det var så kladdigt på vägarna runt Stentorpet idag så vi tog promenaden Downtown nere i Sala City.

Paradgatan, Norrbygatan

Vädret var väl inte det bästa, men ändå. Det var otroligt så tomt det var. Digerdöden?

Men så pratade vi lite om'et och kom fram till att det nog är så här det ser ut i alla småstäder, inte bara i Sala. Och inte bara i Sverige.

När vi varit på semester och gått runt i små landsortsstäder har det nog varit precis likadant. Jag minns tom att vi en gång gick alldeles ensamma i en landsortsstad i det tättbefolkade Holland en söndagseftermiddag i skön sommarvärme. Vi hade en spöklik känsla av digerdöden där också, minns jag . Så det är orättvist att rynka på näsan bara åt  Sala. Och dom små semesteridyllerna, dom är nog bra tomma dom också när säsongen är över.

Stora Torget

Och för den delen kan det vara rätt tomt en söndagskväll i Västerås också. Vi käkar ibland ute på söndagskvällen när vi kommer hem till stan och sitter ofta nästan ensamma på restaurangerna där.

Men i mataffärn var det fullt med folk som vanligt.            

Aktuellt igen

Nu är det dags igen. Tyvärr. Hur blir det nu med Alliansens kärnkraftssatsning. En får väl se. 

Veckan är slut

Det är konstigt att man har så mycket att göra hela tiden fast man inte ägnar 8-10-12 eller fler timmar per dygn åt det som kallas lönearbete. Nu har det gått en vecka igen. Tiden går så fort.

Ändå gör vi inget speciellt just nu, promenerar mycket och motionerar på andra sätt också, läser böcker, går på kurser och tar en matbit nere på stan ibland. Rätt skönt, men nu har vi nog tagit det lugnt tillräckligt länge, det känns så nu när solen kommit tillbaka. Vintervilan är slut,  nu ska det bli fart igen på oss gamla panschisar.

Solen börjar värma, snön börjar smälta, vilken härlig årstid.    

Mitt projekt att bevaka herrarnas ombyggda bastu på Kristiansborgsbadet går vidare. I onsdags var en bräda borta vid bastuaggregatet, redan på fredan var det fixat. Bara det att brädan var slarvigt tillsågat med dålig passform.  Och hårt iskruvad den här gången, det var ju bra, men så hårt att brädan var sprucken direkt. Tre skruvar och tre rejäla sprickor! Det är spännande varje gång jag går in i bastun.

              

Trendsetter

Jag har det i svart på vitt - vårens trender i trädgården är redan gamla och genomförda på Stentorpet. Det står i dagens tidning.

Fågelholkar ska det vara - och det har vi många av. Och fler ska det bli. Några är personligt målade, en är som en liten stuga, andra är mer neutrala, men i alla kommer det att födas fågelungar framåt sommarn. Och i kaprifolen och björkhäcken får vi fågelbon hoppas jag, det är nog också trendigt.

Så ska det vara ljudanläggning i trädgården till grannarnas fasa. Det har vi förstås också, men bara trådlösa högtalare för 599 kr från Clas Ohlson, Arkon, men dom är helt OK. Då kan vi sitta i pergolan på kvällarna i sommar och lyssna på fin musik från Spotify på datorn inne i stugan när alla fåglar gått och lagt sig i bon och fågelholkar. Trendigt.

Till sist ska det vara slitna möbler, gärna lite hopplock. Det klarar vi med råge, speciellt runda bordet med sina stolar. Dom faller nästan ihop, och varje år sneglar jag åt brasan, men så spar vi dom alltid ett år till, och nu när dom är så trendiga var det ju tur att vi inte eldade upp dom i höstas. Bordet är tom lagat med packtejp, det om något är väl trendigt.

Så det vi hittar på framåt sommarn 2011 på Stentorpet går att läsa nästa år som 2012 års trender, det är så det fungerar för oss trendsetters.    

Träningsrapport vecka 10 2011

Nu är jag igång igen efter året första mara, det ska bli tre stycken i år. En och en halv vecka har jag vilat.

Spinning idag var en bra mjukstart, och jag kände direkt att jag var i bra form idag, det var så lätt att stå och trampa och jag kunder dra på lite extra tungt idag - bra träning.

Nästan fullsatt i träningslokalen och bra stämning, det måste vara kul för vår coach Ulrika att träna ett så positivt och träningsvilligt gäng. Den 26 mars ställer vi upp med ett lag i insamlingen för Barncancerfonden - Spinn of Hope - heldagsspinning från 7-19, men jag missade att anmäla mig, och nu är det fullt. Det var kul att vi fick ihop ett lag som samlar in pengar till barn som behöver allt stöd. 1500 kronor kostar det att anmäla ett lag, men jag kommer inte att kunna få ihop ytterligare ett lag från oss seniorer så jag bara avstår och kommer igen nästa år. Men jag kan ju skänka lite pengar ändå till fonden även om jag inte cyklar. Det ska jag göra.

Barncancerfonden 90 20 90-0  

Det är spännande varje onsdag att se hur det ser ut i bastun och pinsamt också att se hur badets snickarmästare lappar och lagar en bräda i taget. Sist var det hyfsat reparerat men nu var en bräda borta igen på räcket runt bastuaggregatet. Det är säkert dum åverkan av några unga grabbar (fördomarna säger det) men spikar man med tunn listspik som lossar bara man rycker lite i brädan så är det som att be om att det ska gå sönder. Snart tar jag med mig skruvdragarn in i bastun och fixar det själv. 

I år har vi syndat

Fettisdagen idag, och vi brukar hålla oss till  idag, den riktiga premiären, men i år har vi redan ätit 2 semlor var - ja jag har i förtid klarat av två och en halv.

Dom första frestade Margareta med när hon slutade sitt jobb, dom andra köpte vi gemensamt för att fira vår lilla Selmas ankomst en tisdag för några veckor sen. Storasyster Nelly orkade bara en halv, så där fick jag en halv extra. Och hur blir det idag?

Jag var på plats tidigt i morse för att traditionsensligt köpa i Chantals fettisdagsbulleutomhusgatustånd, men dom hade visst försovit sig så det blev två Konsumbullar från Igor i stället, iordningsställda med omsorg inne i butiken. Dom var nog hyfsat mycket billigare än Chantals (10 kr st) och smakar säkert lika bra. Nästan tomt i affärn, jag köpte nog dagens första semlor.

Och chansen finns att jag får en och en halv idag också - Margareta var hos tandläkarn i morse och verkar inte riktigt matfrisk än - vi får väl se. Sen brukar vi faktiskt inte äta semlor förrän vid sista tisdagen före påsk. Men nu är det ju ingen ordning på nånting - semlor vilken dag som helst verkar det som. Det gillar vi inte, vi vill ha lite ordning på den här kulturtraditionen!    

En av våra bästa helger i Stentorpet

Jag vet inte hur ofta vi sagt det när vi åkt hem därifrån, men ofta är det, nästan "Hver gang". Och det här var en extra fin helg - mycket TV-tittande från Holmenkollen och Vasaloppet och utförsåkning och skidskytte och hockey och....

Men framför allt mycket utesportande också, det måste bli några rader om vår söndagsskidtur till Helgonmossen. På ishala bilvägar tog vi oss Järndammen i skogen nån mil utanför Sala. Där tog vi spåret genom en gles tallskog mot Helgonmossen. Mötte nästan genast ett ungt par som just sett tre älgar passera spåret, synd att vi missade det, men det tar vi igen på älgsafari framåt sommarn.

Lite trög skidåkning med mycket barr i spåren - det hade varit bättre att åka en liten omväg på sjön och myren. Men det var så fint i skogen och jag hade svårt att hålla Margaretas tempo, hon är en mycket bättre skidåkare än jag med ett naturligt driv, jag får kämpa mycket mer. Hade hon bara velat hade hon lätt tagit mig i Vasaloppsspåret.

Så kommer man ut på Helgonmossen som egentligen är en sjö, tror jag. Riktigt riktigt vackert i marssolen. Några skoterspår går över mossen (sjön?) och ett skidspår går runt hela härligheten. Vi såg på håll en skidlöpare och ett sportflygplan åkte sakta över skogen, annars var vi alldeles ensamma. På andra sidan mossen tog vi den obligatoriska apelsinpausen, drack lite vatten och njöt en stund i solen.

Ligger snön kvar några veckor så måste vi ta oss tillbaka hit och köra lite mer på Helgonmossen.

  

Jag fick in en insändare i lördags

Efter snart 3000 inlägg i bloggen, Facebook och Twitter var det dags att skriva en vanlig insändare förra veckan.

Triggad av ett Studio Ett-inslag om Malmöpågen Stig Bergstrand, 79, och hans bloggande tyckte jag det passade bra att dra en lans för bloggandet här i lokaltidningen också, och jag fick ihop några rader som nästan ograverat togs in i lördagstidningen.

Jag har ofta tyckt att språket i insändarna är förvånansvärt bra och jag förstår nu att redaktörn gör sina ändringar för att bättra på grammatik och stavning. Men här på bloggen vill jag ha en lättsam ton - jag skriver t.ex. sånt inte sådant, nåt och inte något. Och jag sätter gärna citationstecken när jag vill markera nåt speciellt, och så hade jag skrivit i mailet, men allt sånt var ändrat - 'sådant' och 'något' ska det heta. 'Dom' får man inte skriva. Fint ska det vara.

Däremot hade redaktörn (redaktören ska det väl heta) fixat till en "sär skrivning" på slutet fast jag är allergisk mot det. Och ett par tre rader var borttagna, men det var OK. Däremot var jag inte nöjd med bilden som redaktörn hade kompletterat mitt inlägg med. Gubben såg lite väl spattig ut.

Vlt lägger inte ut insändare på hemsidan, men den som vill läsa en intressant artikel kan trycka här.

Vasaloppet från TV-soffan

Vilket  fint väder dom verkar ha, man skulle varit med.

Men det är skönt att se det här från TV-soffan också - klockan var ställd och nu är jag på plats och väntar på starten. Det här är ju lite mer hajpat än ett Yours Truly-lopp som jag sprang i Sala förra helgen och det här är helt enkelt roligare än ett sololopp i Sala-skogarna. TV-bevakning - intervjuer - reportage - historia, nog sneglar man åt de gamla vasaloppsskidorna.
  

Men jag är rätt nöjd att ha varit med två gånger fast jag är så dålig på skidor, det är fint att tänka på en sån här dag. Det jag möjligen ångrar är att jag aldrig försökte i min ungdom, det här var väldigt uppmärksammat när jag jobbade på IBM som bjöd på lediga dagar och andra förmåner, men då tänkte jag inte ens på att jag skulle kunna klara av Vasaloppet. Men jag tog det senare vid mogen ålder, så jag är i alla fall glad att jag har kört det några gånger nu så jag kan kolla på TV med expertögon.

Det jobbigaste  med Vasaloppet är annars det där med valla och utrustning, då var det enklare förra helgen med Yours Truly-loppet då man bara kunde sätta på joggingskorna och springa. 

Jag hade tänkt dokumentera det med en film men det blev inte som jag tänkte. Batteriet i kameran gick slut och målgångsfilmen hade fel på ljudet, men en liten sekvens blev det som jag gärna bjuder på. 

Så här förvirrad är en äldre gentleman uppåt 70 efter ett marathon (42,195 meter) med 8 tunga kilometer kvar till målsnöret:
  

Skidhelg i Sala

Inte kunde vi hålla oss hemma i stan en så här fin helg - skidor i Sala lockade.

Men idag var det så blåsigt, så vidderna vid Helgonmossen får vänta tills i morgon, och Margareta tog en promenad i stället, men jag tog skidorna hemifrån stugan och hoppades att inga grenar skulle blåsa ner i huvudet på mig på en tur genom skogen.

Första skidturen på riktigt i år för mig, jag har bara kört rundbanan här på tomten 5-6 varv tidigare, nu började jag skoterspåret i skogskanten bortåt bonden i Viksberg. Annika, Calle och ungarna, ja Margareta också har alla provat ett nytt skoterspår in i skogen, nu var det min tur att prova det för första gången. Kanonfint i skogen där blåsten inte kändes alls. Några intressanta skyltar såg jag.

Först kom jag till 'Vilde Gunnars Verk' . Vad kan det ha varit för stordåd som han gjorde där 1999? Gott om djurspår såg jag - räv? varg? lo? Inte kan jag sånt, bara spåren efter harar är jag säker på.

Lite   längre in i skogen kom sen nästa skylt "Ringgatan". Och en markering som visar att det här är ett gammalt skidspår som tyvärr inte underhålls längre. Där i bakgrunden såg jag Grossmossen och i backen ner mot mossen gick det så fort så jag fick sätta mig på rumpan. Dramatiskt!

Så nere på mossen kunde jag välja två skoterspår, åt norr eller söder. Jag tog mig söderut, men efter ett tag drog spåret iväg åt fel håll, och då var jag lite trött så jag vände hemåt, men det är fint att vi har så fina skoterspår på så nära håll runt stugknuten. Nästa gång ska jag fortsätta ner över mossen och se var man hamnar, men i morgon när blåsten lagt sig ska vi köra vi till Helgonmossen. Det är så många fina skidspår här runt Sala - rena vintesportorten. Och fritidshuset får vi väl kalla sportstuga.  

Debatt på SVT är ett favoritprogram

Jag såg det i gårkväll som vanligt och i de ämnen som diskuterades i går är jag nog lite av moralpolis.

Först diskuterades Big Brother från TV11 som har psykat ner och knäckt några deltagande. Jag har sett tillräckligt av det programmet för att tycka att det är ett vedervärdigt program. Vill folk se sånt och det inte är olagligt så får dom väl göra det, men aldrig att jag spiller bort min tid på sånt. Visst kan det vara intressant att se hur folk klarar isolering, men det är ju en annan sak. Och det har funnits i över 10 år och sänts i 70 länder så det lockar ju tittare. Men vad är det för folk som tittar och varför?

Så var Kissie där. Bloggfenomen, får man väl erkänna, med Sveriges största läppar. Men det fenomenala är väl egentligen att hon har 150000 läsare om dan (om det nu stämmer) som läser om hennes sjuka ideal - tex att äta barnmat och förstora tuttarna. Fenomenalt också att sponsorer satsar så på henne, men det är klart att med 150000 läsare kanske det inte är så konstigt. Och nu när jag skriver det här kommer jag knappt in på hennes blogg, det är väl mångdubbelt läsare idag så hennes blogg är väl nedlastad.

Kissies blogg har jag tittat in på ibland, och alltid blivit förvånad hur dåligt skriven den är och ändå så populär. Nu hade hon för några dar sedan skrivit nåt nazistiskt i sin blogg (jag har inte läst det själv) och jag trodde det var det som skulle diskuteras, men det tog dom inte upp alls, men det räckte ändå med allt om barmaten t.ex.

Och hennes läppförstoring såg tragisk ut. Alla andra ungdomar i panelen såg fräscha och snygga ut, ja det gjorde alla medelålders och gamlingar också som inte var opererade. Så satt fröken Kissie där med ankläppar som en förebild för småflickor och något för en gammal gubbe att förfasas över.

Det är skönt att bli gammal, att vara ung var för jävligt, skrev Hjalmar Söderberg (?) en gång. Det håller jag kanske inte riktigt med om, men nog tror jag det är jobbigt för ungdomarna med Big Brother och Kissie som ideal.   / Sign. Moralpolisen   

En summering, det värsta är nog över nu

Jag tänker på vintern och elen.

Det kanske är för tidigt att pusta ut - mars kan ju bli kall den också, i alla fall kalla nätter, men jag chansar och påstår att den här vintern inte blev lika kall och dyr som den förra - med lite tur blir den en tusenlapp billigare. Men jag ser att det gått åt mycket mer mer ved i år - vi har nog eldat lite mer, då går det förstås lite mindre el också.

Det har varit minst lika mycket snö, men jag har skottat mycket bättre i år så vi har haft lättare att ta oss ner till stugan i år. Mycket jobb har det varit men så har det varit skönt också med mörka vinterkvällar med en kamin som sprakar, så det är nog värt jobbet.  

Men så funderar man - elen en vinter är en hyfsad semesterresa för oss - vad ska man prioritera? Stänga i november och öppna till påsk? Men vad ska man då göra med dom mörka vinterkvällarna - inte vill vi gå i Thailand och dra ett halvår. En månad i Spanien möjligen, men inte hela vintern.

Det tål att tänka på, stänga eller inte stänga över vintern. Vi har haft vinteröppet i 5 år nu, det blir nog svårt att  ändra på det. Till helgen är jag sugen på en skidtur till Helgonmossen. Det är rätt fint med vinter också när den värsta kylan släppt.          

Idag känns det bra igen

Ont i musklerna efter ett långlopp har jag nästan alltid, men aldrig så mycket som efter söndagens Yours Truly 50 k, min tredje ultramara.

Jag kunde inte lyfta benet mer än en decimeter över golvet på söndagskvällen, behövde hjälp av något tjänstvilligt barnbarn för att komma upp från fåtöljen och låg och kved halva natten så Margareta inte kunde sova. Så eländigt har det aldrig känts förut efter ett långlopp.

Men jag förstår, jag var lite för dåligt grundtränad så det var nog inte så farligt ändå. Och så idag, onsdag, efter tre dagar känner jag absolut ingenting av söndans strapatser om man inte räknar ett skavsår på högra pektån. Nu skulle jag lätt kunna ge mig ut och lubba igen. Det enda som känns är ett skönt krypande i benmusklerna, vad det nu kan vara. Jag räknar med att det är musklerna som håller på att bygga upp sig.

Efter en bra förberedd mara kan man vara lite stel dan därpå och sen OK, efter Vasaloppet kändes det i armarna och bröstet 3-4 dar och efter Vansbrosimningen var det väl nacken jag var lite stel i, men så mycket mer är det inte. Några dars vila så är man bra igen.

Och nu ska jag unna mig långvila den här gången. Jag tar inte upp träningen förrän på spinningen nästa vecka men då ska det vara full fart igen. Och på söndag förmiddag blir det Vasaloppet i TV-soffan. Då blir det skönt att bara sitta och kolla alla andra som sliter även om ett Vasalopp är lite mesigt jämfört med 5 mils löpning i Salaskogarna          

Musarmens dag

Hemma i stan efter 4-5 dar i Stentorpet har jag läst ikapp tidningarna jag missat och ser nu att vi missade att fira musarmens dag igår. Det var lite synd.

Och jodå, jag har haft musarm två gånger, så jag borde ha firat. Båda gångerna kurerade jag mig själv och bjuder gärna på mitt tips att komma över det:

Senaste hände det 2002 då Ellen, då 2 år, plötsligt blev för tung för mig att lyfta. Gör så här:

1. Kör musen med andra armen - vänster för mig. Det är väl självklart, kanske,   att man börjar med det. Det gör nog alla. Så nästa tips är nog viktigare.

2. Jobba rätt hårt med högra armen på gymmet, med hantlar t.ex. Så där lite lagom mycket så att det gör så där lite lagom ont också. Så orkar man lite mer nästa gång, och lite mer gången därefter osv samtidigt som värken bara blir mindre. För inte tror jag man ska vila bort värken - mitt tips är det bästa. Efter någon månad eller så är det OK igen. Så kan du bubba på ungarna igen!

Nu är det alltså 9 år sen sist, och jag kör väl inte så mycket med musen längre och kanske kan slippa det i fortsättningen, men dagen till ära passade musen på att lägga av här hemma, så dagen till ära har den i alla fall fått ett par nyladdade batterier.