Idag känns det bra igen

Ont i musklerna efter ett långlopp har jag nästan alltid, men aldrig så mycket som efter söndagens Yours Truly 50 k, min tredje ultramara.

Jag kunde inte lyfta benet mer än en decimeter över golvet på söndagskvällen, behövde hjälp av något tjänstvilligt barnbarn för att komma upp från fåtöljen och låg och kved halva natten så Margareta inte kunde sova. Så eländigt har det aldrig känts förut efter ett långlopp.

Men jag förstår, jag var lite för dåligt grundtränad så det var nog inte så farligt ändå. Och så idag, onsdag, efter tre dagar känner jag absolut ingenting av söndans strapatser om man inte räknar ett skavsår på högra pektån. Nu skulle jag lätt kunna ge mig ut och lubba igen. Det enda som känns är ett skönt krypande i benmusklerna, vad det nu kan vara. Jag räknar med att det är musklerna som håller på att bygga upp sig.

Efter en bra förberedd mara kan man vara lite stel dan därpå och sen OK, efter Vasaloppet kändes det i armarna och bröstet 3-4 dar och efter Vansbrosimningen var det väl nacken jag var lite stel i, men så mycket mer är det inte. Några dars vila så är man bra igen.

Och nu ska jag unna mig långvila den här gången. Jag tar inte upp träningen förrän på spinningen nästa vecka men då ska det vara full fart igen. Och på söndag förmiddag blir det Vasaloppet i TV-soffan. Då blir det skönt att bara sitta och kolla alla andra som sliter även om ett Vasalopp är lite mesigt jämfört med 5 mils löpning i Salaskogarna