Leif GW Persson var rätt bra, men för lång, Lars Keplers Paganinikontraktet också, båda över 500 sidor. Kepler var också för blodig. Men det fina med den var att man nu skulle vilja gå med i Svenska Freds och agera mot vapenindustrin.
Thomas Bodström var en överraskning, inte alls sämre än nåt annat. Bra beskrivningar hur advokater jobbar och initierade beskrivningar av riksdagsarbetet, och lagom lång.
Dom övriga var mediokra och gav väl inga större intryck. Men jag ska nog leta på några gamla favoriter som jag inte läst på länge, t.ex. Stieg Trenter och Maria Lang.
Trenter i snygg hatt |
Trenter ska filmas igen läste jag, och Maria Lang kom jag att tänka på vid Nora-besöket härom veckan. Dom skriver inte så blodiga saker, mer bara spännande.
Så har jag några deckare till som väntar i inkorgen, men för att det inte ska bli för mycket mord stack jag emellan med Vilhelm Moberg och "Din stund på jorden". Oj så fint han skriver. "Tänk att det finns folk som inte läser böcker" sa Margareta idag.