Barnbarnspassning

En favoritsyssla för de flesta pensionärer som jag skrivit om några gånger. Vi har alltid försökt vara rätt mycket med barnbarna, och nu ett tag har det varrit extra mycket.  "De tål ve å passa på", rätt vad det är är dom stora och har fullt upp med sitt eget.

Dom två mellanungarna hämtar vi nu några höstveckor från skola och dagis i Stockholm  en gång i veckan. Det skulle vi väl kunna göra mycket oftare, men det blir 22-23 mil att åka så normalt blir det bara en gång i veckan. Men det här är riktigt kul. Vi tar god tid på oss så vi hinner sitta på ett fik nånstans och titta på folk som stressar till jobb och plikter. Som trängs och småspringer till tunnelbanan, köar vid busshållplatsen. Hantverkare i sina servicebilar. Dagisgrupper och skolklasser på utflykt. Stress och jäkt. Det är rätt högt tempo på folk där vi sitter och kollar, och inget fel med det. Ibland skulle jag nästan vilja stressa på själv till ett morgonmöte, men så tar vi en kopp kaffe till och lutar oss tillbaka i stället och tänker att det här allt är skönare. Som i Vasaparken häromdan i sensommarvärmen. Vi hade gott om tid till en promenad där i parken också.

Småungarna har vi också ibland. Margareta hämtade Nelly på dagis i förrgår och ibland har vi hand om båda två när mamma och pappa behöver göra något annat, senast nu för ett par veckor sen, och jag tycker vi klarar dom rätt bra.

Dom stora ungarna sköter sig oftast själva, men när deras mamma och pappa nu snart reser bort en hel helg får vi rycka in, det var kul. Dom vill väl helst leka med sina kompisar, men barnpassarhelgen ska dom allt få leka med morfar och mormor också. Man får som sagt passa på.