Ansiktsblind?

Jag har rätt bra sifferminne och minns lösenord, bilnummer och telefonnummer bra. De tavlor jag gör minns jag också lite väl bra, men jag har svårt att komma ihåg ansikten.

Att ha svårt att minnas namn är egentligen en annan sak tror jag, det är en åldersdefekt som drabbar alla äldre, men det där att ha svårt att minnas ansikten är nog mer en egenskap., och antagligen blir man betraktad som mallig när man inte hälsar på dom man borde hälsa på, som idag tex.

I pausen på jazzkonserten, Karl Olandersson Kvartett, såg jag ett ansikte som såg lite bekant ut, men skulle jag hälsa? Hon såg ut som hon tänkte säga hej, men nej, det är nog bara en expedit i nån affär tänkte jag så jag låtsades som det regnade.

Så såg jag Peter Stensson, trummisen, men skulle han känna igen mig, han som känner så många. Jag chansade med "Hola señor, como estas?" Vi hade spanskan ihop, och då kopplar man fast det var ett bra tag sen vi gick samma kurs. Och då kom jag på att tjejen som tänkte heja på mig hade jag ju också gått på kurs tillsammans med. Hon var med på jazzresan till Stockholm och Margareta gick och pratade med henne minns jag. Jag tror hon satt bredvid Margareta och mig på lunchen tom, och nu var jag så oartig att jag inte ens kostade på mig ett "Hej". Klart hon tyckte jag var mallig.

Det är nog bättre att dra till med ett "Hej" för mycket om man är osäker, jag borde nog göra det. Två procent är ansiktsblinda läser jag, men så farligt är det inte för mig, jag är bara lite trög ibland.

Men Rune som jag stötte på i mörkret i går kväll kände jag förstås igen fast det nog är 6-7 år sen vi sågs senast. Han presenterade mig som som en "löpare" för sin fru, inte som en "arbetskamrat", sånt gillar jag.