Marathonhelgen är över.

Den rekordregniga och rekordkalla (4-6 grader) maran var en riktig rysare och finns beskriven i joggingbloggen.

Nästan så solen sken någon sekund..

Det var skönt att efter loppet bli hämtad vid målet av Calle och Ellen för hemtransport till Lavendelvägen för en dusch, en god middag och skön säng att sova i. Jag var bara så nöjd efter loppet att det var svårt att somna.

Uppvärmning innan loppet

Söndagen var det Marathon igen, Stockholm Mini Marathon. Vädret var något bättre, inte konstant regn och kanske 8-10 grader. Det var Natans löparpremiär och jag hade fått förtroendet att springa med honom, "pojkar 5-6 år, en kilometer", vilket hedersuppdrag. Uppvärmning av Sats-tjejer som Natan följde exemplariskt. Och jag också, jag var rätt stel efter lördagens lopp.

Grattis!

Så gick starten och det gick hur bra som helst. Vi hoppade över vätskekontrollen för att tjäna några placeringar och när vi såg Stadion (som är en gammal borg, berättade Natan) då tyckte han att det var ju inte så långt. In på Stadion och i upploppskurvan satt hejarklacken, farmor o mormor o morfar, Clea o mamma o pappa. Då satte Natan in rycket och sprang ifrån mig i en kanonspurt in i mål.

Nån timme senare var det dags för Clea, "flickor 8 år, en kilometer".  Här går hon i mål i en härlig stil. Välj  Widmark och tryck på Clea så kommer hon springande. Riktigt roligt att vara med på minimaran, men sen åkte vi direkt hem till Sala, kröp ner i sängen och somnade båda två. Vi sov 2-3 timmar på eftermiddagen och gick ändå till sängs tidigt efter kvällsmaten och en stunds TV och somnade igen båda. En sån här maratonhelg tar både på löparen och supporten.