Jag som vinterbadare

"Jag är ingen vinterbadare", men brukar jag säga men nu får jag ändra på det. Sen jag upptäckte det här med en kall avrivning på morronkvisten så får jag ändra mitt CV och lägga till en ny titel.

I morse var jag uppe 5.45. Det var 1,5 grad ute och jag tror nästan det varit frost under natten, men vattnet är ju fortfarande varmt (14-15 kanske) så det var inga problem att jogga lite lätt ner till bryggan och hoppa i. Inte mycket macho över det här, men det är mesigt och lite sissies att inte våga ta ett sånt här morgondopp. Jag kör på så länge vi bor kvar här i stugan, ett par veckor till kanske.

Nej, man fryser inte ett dugg när man är sängvarm och ger sig ut i morgonkylan och hoppar ner i det svarta vattnet. Att rulla sig i snön efter ett bastubad har man ju sett att många gör, och det förstår jag nu att det är inte så märkvärdigt. För efter doppet, lättklädd i morgonblåsten, fryser jag inte ett dugg och jag kostar på mig lite morgongymnastik på bryggan.

Det enda man fryser om är fötterna när man går barfota i gräset, det kan man ju funderar över varför kroppen fungerar så - varför man inte är mer tålig där alltså.  Hur har naturen/alt. Gud Fader tänkt där? Så machoprovet att springa på glödande kol är inte riktigt aktuellt än, jag är lite känslig under fötterna.

Även om det var lite kyligt i morse så är det ju trots allt fortfarande sommar, så för att riktigt ta plats i vinterbadarnas inre cirkel får jag vänta ett tag. Som tur är blir det ju aldrig is på Viksbergsån, så jag kommer att ta fler dopp. Ner till fem minusgrader kanske man klarar .