Start spreading the news, I'm leaving next autumn

Banne mig blev det inte New York som avslutning på marathonkarriären! Precis som jag hoppats så länge.

Mailet från Springtime kom för ett par veckor sen: "Du har en startplats till New York City Marathon 2014!" Jag betalade anmälningsavgiften direkt. De svenska startplatserna tog slut på 5 timmar i höstas men jag blev utan och hamnade på väntelistan, men så blev det ändå på något sätt plats för mig. Ryktet om min snygga löpstil hade väl nått arrangörerna.

150.000 löpare vill vara med, men bara 45.000 får plats. Hur många svenskar vet jag inte, men det är lättare för oss utlänningar att få plats än för amerikanerna själva i deras eget marathon. Det kanske dom inte gillar, men det här ser jag fram mot nu:

Förväntansfull stämning på resan dit, morgonsamlingar med svenska löparna och lätta joggingturer i Central Park bland löpare från alla nationaliteter, Friendship Run från FN-skrapan med 10.000 löpare med flaggor av alla nationaliteter, med mera. Och bara att hämta ut nummerlappen är en högtidlig ceremoni, det här ska bli skoj!

Så loppet förstås med starten på militärförläggningen på Staten Island, tokskrikande amerikaner som hejar varenda meter under hela loppet och festmiddagen efteråt med alla svenskarna. Kanske nån show på Broadway också eller nån gemensam utflykt. Det här unnar jag varenda marathonlöpare att få vara med om.  

Nu är planen alltså att jag nästa höst avslutar min framgångsrika marathonkarriär med en långspurt uppför slakmotan till målet vid Tavern on the Green i Central Park. Om du är i stan då så bjuder jag dig och alla andra supportrar på läskeblask på Joe's Bar på hörnet. Jag har föreslagit i 9-blecket så att jag hinner duscha först så rullar vi hatt sen och firar hela natten!