Jag hann inte fram som tur var

Det är dumt men jag är ofta för feg att säga till. Och idag hann jag inte fram, och det var nästan tur så då slapp jag åtminstone göra det idag.

Jag såg en ung mamma med barnvagn på långt håll, jag hade gott och väl 100 meter fram till henne där hon stod och pysslade om sin baby i liggvagnen. Så slängde hon något på gräsmattan och trippade iväg nedåt stan. Skulle jag springa efter henne och ropa att hon tappade nåt?

Något för oss också?

Nej det är klart, men väl framme vid det dramatiska nedsläppet såg jag en "skumgummitrasa" med något klet i som det lilla barnet producerat, men så dumt att bara slänga det, hon hade väl kunnat lagt det på vagnen och slängt det i en papperskorg längs vägen. Och jag vet inte men jag hoppas jag hade sagt åt henne att ta upp det om jag varit närmre. Eller är man bara en grinig gammal gubbe då? Jag brukar inte säga till, fegt!

Ett tag låg det ofta fimpar utanför ytterdörren hemma hos oss och en gång kom jag till och med samtidigt som en ung tjej trampade på sin fimp och gick in, men sa jag något...? Tuggummi, fimpar, papper, plast.. Visst skräpas det ner lite väl mycket och lite väl lättvindigt även om det kanske inte är det största problemet vi har. Jag hoppas det är tillfälligheter, men några flagranta fall av nedskräpning jag just nu kommer att tänka på är det ungdomar som gjort sig skyldiga till. Men andra skräpar nog också ner, och i Californien är man riktigt drastisk som en av Margaretas vänner noterade alldeles nyligen. 7000 kronor för nedskräpning! Rekord?

Nästa gång jag ser någon skräpa ner ska jag försöka att vara modig nog att åtminstone berätta vad det skulle  ha kostat i San Francisco.