Jag såg i bladet...

Jag surrade häromdan med några vänner om att ställa upp i lokaltidningen eller inte. Med anledning av att jag hamnade i Vlt igen i förra veckan. Några skulle inte alls ha velat vara med.

Egotrippat?

För mig kanske det hänger ihop med mina aktiviteter på Sociala Medier. Jag känner inga hämningar alls för att vara med och visa upp mig och mina aktiviteter och säga vad jag tycker. Skillnaden mellan privat och personligt har jag rätt bra koll på även om den är otroligt individuell. Många av mina vänner vill absolut inte synas på bild på nätet, för privat?, och på mina Facebook-kurser ville många inte ens skriva ett "Hej", för privat? Och några vill alltså inte heller vara med i tidningen.

Men en lokaltidning blir lite trist om man bara får läsa om lokala politiker, företagare och idrottsprofiler. Just den dag jag var med i Vlt, 30 maj, var en gammal arbetskamrat från 60-talet intervjuad och i tidningens kortfrågor såg jag just den dagen en tjej jag nog inte sett på 25-30 år. Jag tycker alltid det är kul när jag känner igen någon i tidningen, men nu har jag kanske varit med lite väl ofta senaste året så folk kanske undrar om jag jagar såna tillfällen. Egotrippad och hybris kanske dom tänker.

Men det är inte lätt att komma med i en landsortstidning heller och i mitt reportage fick Rock Everybody lite gratisreklam. Mina vänner i Västerås Square Dance Club har årets Convention nästa helg men har inte haft en rad i tidningen än, fastän dom kommer att ha en massa aktiviteter på stan, dans på Sigmatorget bl.a. Men nu är dom omnämnda i Utsiktsbloggen i alla fall och dom verkar ha fått till ett riktigt kanonprogram, väl värda ett par sidor i lokaltidningen, men det kanske kommer!  


Vi alla tänker olika hur som just vi vill ha det
Ja alla är unika och det är riktigt bra det
För mig det kvittar lika om jag blir nämnd i bladet
Man vill ju inte svika om nån vill veta hur man har det  

#blogg100 nr 95      5 nummer kvar