Vasaloppsåkarna har det bra förspänt i år

En skidåkare försvinner precis i kurvan

Jag tänkte ta ett par varv i Rocklundaspåret idag, barmark trodde jag. Men spåret var stängt för joggare.

Ideella krafter i IFK Västerås skidsektion (antar jag) har gjort ett kanonjobb med ett riktigt bra skidspår. Fastän det är en sån mild barmarksvinter i år låg det ett riktigt fint skidspår där. Hur långt vet jag inte, kanske bara 1,5 km-rundan, men det här är ju riktigt OK att träna på inför Vasaloppet. Ett sånt skulle jag haft inför min premiär i Vasaloppet för 14 år sen.

För mitt första Vasalopp var också en barmarksvinter. Inget spår alls på Rocklunda, men i Hallstahammar fanns ett spår som närmast var en skridskobana. Där på den isen fick jag ihop ett par träningsmil och så körde jag 20-25 varv ett par gånger på en 1km-bana i Avesta. Det var ju alldeles för lite för att Vasaloppet skulle kännas bekvämt. Årets Vasaloppsåkare har två veckor kvar att träna, det borde vara tjyvtjockt i Rocklundaspåret en sån här fin dag, men dom kanske redan är fulltränade. Kanske IFK har sett till att det varit fina spår hela vintern? 40-50 mil i benen borde man nog ha men jag fick bara ihop 7-8 mil inför premiärvasan.

Barmarkslöpning

Den största föreningen på Vasaloppet är alltid en Göteborgsförening, men dom kan ju inte fått många mil på snö i årets träning,  Dom får nöja sig med jogging och rullskidor om dom nu inte har en lika bra skidsektion som den i IFK Västerås.
       
Jag tog en joggingtur utåt Skultuna i stället idag. Ändlösa raksträckor i stället för Rocklundaskogen.

#blogg nr 22 - 78 to go

Vilken sportdag! I TV.....

Är du inte intresserad av sport längre? brukar Margareta fråga ibland för jag ser absolut inte så mycket på TV-sport längre som jag gjorde förr. Det är helt enkelt för mycket sport för att man ens ska hinna välja ut russinen.

Viktiga fotbollsmatcher förstås, VM-finaler etc. Och höjdpunkterna i OS. Och Vasaloppet missar jag inte.

Satte klockan på väckning halv åtta idag men vaknade redan sex och låg och väntade på att få gå upp. Sen blev jag sittande hela förmiddan tills både damer och herrar gått i mål. Norskt i båda loppen var väl inte vad man hoppats på, men dom bästa vann så det var OK. Och spännande var det. Härligt väder, man blir lite sugen.

Johan Olsson med sin guldmedalj

Efter de där fem timmarna stängde jag av TV:n och tog en joggingrunda, det var bra på många sätt. Motionen förstås, och jag slapp undan en del ångest med att se Johan Olsson kämpa på 5-milen. När jag kom hem var han redan loss, ledde med 30 sekunder och hade bara 6-7 kilometer kvar, vilken timing! Där kunde jag sätta mig i TV-soffan igen och mest njuta av upplösningen. Visserligen närmade sig Cologna men han var ju aldrig riktigt nära, Johan Olsson från Skultuna klarade guldet! Eftersnack och medaljutdelning tog väl några timmar till och så Sportnytt framåt kvällen då man fick se alla svenska medaljörer i Friidrotts-VM, sändningarna därifrån har jag inte kollat så mycket som jag borde ha gjort.

Och efter en sån här sportdag framför TV:n tror jag det dröjer länge innan Margareta undrar om mitt sportintresse igen. V.s.b.