Utvärdering av 5:2

Så har jag äntligen den första riktiga utvärderingen av 5:2 redovisats. Att jag själv följt och gillat den metoden, livsstilen, har väl med eftertryck framgått här i Utsiktsbloggen, men fungerar den vetenskapligt? Ja, det har ju inte jag haft någon möjlighet att ha nån synpunkt på så jag har väntat på den här utvärderingen i Vetenskapens Värld.

Victoria Dyring, en av mina favoriter

Det är i Sverige den här metoden gjort störst succé och visst var jag nyfiken. Och även om testperioden bara kommit halvvägs så hörde jag bara positiva tongångar och det var självklart precis som jag trodde. Var och en blir ju salig på sitt, men det kan ju knappast vara skadligt att dra ner lite på kalorierna så jag fortsätter som 5:2-are.

Men varför blev metoden så populär just i Sverige kan man undra? "Bara en diet bland andra" dissar någon tyckare, "Försvinner snart och glöms bort" tror nån annan. "Skulle aldrig fungera i Frankrike eller Italien" läser jag men varför i Sverige? Det sa man inget om i programmet, men vi kanske är piggare på att testa nyheter?

Michael Mosley, en annan favorit 

Men så här tror jag: 5:2 kommer att finnas länge länge än, antagligen för alltid i någon form men möjligen under ett annat namn. Kanske kommer matställen ha vissa kaloriberäknade rätter klassade som 5:2-mat om det nu inte redan finns, men där är jag lite kluven. Börjar man prata kalorier för mycket kan det ju trigga matstörningar och ta bort matglädjen om man inte är observant, det är ju viktigt att man får i sig sina nödvändiga kalorier.

Den första månaden var lite jobbig men sen har det bara rullat på. Deltagarna i programmet vägde maten och räknade vetenskapligt, vi tar det lite lättare. Och vi tar en paus på resan och på storhelger, en förutsättning för att det här ska bli en naturlig livsstil tycker jag.

"Varför räkna kalorier när det är så gott med mat?
Bara dumma teorier, sitta där med tomma fat!"
Michael Mosleys tanke var: hälsan din kan bättras på
Så om du är utvecklingsbar, bit ihop och kör 5-2!

#blogg100 nr 81                            

Väckt mitt i natten

Jag hade vakten i går kväll och låg på soffan i Uppsala och försökte hålla mig vaken och lyssna om barnen på övervåningen skulle vakna innan pappa kom hem. Det gick inte så bra.

Jag hamnade i en spännande dröm och hade väl varit kvar där hela natten om jag inte blivit väckt. "Knack, knack, knack". Det tar ett tag innan man fattar - var det i drömmen eller var det flickorna som vaknat eller...? Jag kom på benen och irrade runt ett tag innan jag hörde knackandet igen och såg en skuggfigur på verandan. Det var bara pappa Andreas som glömt nycklarna så han blev insläppt och fick ta över vakten resten av natten så jag kunde fortsätta min spännande dröm.

I Vetenskapens Värld i måndags pratade man om att snart kanske kunna spela in drömmarna och visa på datorn vad man har för sig på natten, det låter väl kul! Eller kanske inte. Alla drömmar är man inte stolt över.

Lördag och regn, men dom är igång. Klara till midsommar?

Men nu kom jag att tänka på en gång i höstas när jag också blev väckt mitt i natten på samma soffa. Klockan var väl runt ett när 4-5 polska byggjobbare på granntomten startade en maskin för att under en knapp timme slipa golvbetongen på övervåningen. Lät som 5-6 motorcyklar utan ljuddämpare, men jag blev inte sur. Tänkte väl förstås att dom hade kunnat varna sina grannar, men det var väl skarpt läge, nån byggteknisk anledning att dom var tvungna att slipa efter just det antal timmar som råkade var kl ett på natten. Och jag kunde ju dra täcket över huvudet och lägga rätt öra upp, det som jag inte hör så bra med.

Annars är jag imponerad över de här byggjobbarna som bara har några månader kvar innan huset är färdigt så att dom kan åka hem till sina. Den här vintern har inte varit så skön för utejobb men dom kör på varenda dag och dom jobbade tom idag, lördag, fast det snöblandade regnet vräkte ner.