En fundering om ålderskriser

Att vi är åldersfixerade i Sverige är väl känt och idag är jag på 40-årskalas - åldersnoja?

Ett dubbelkalas tom, både Anna och Anders blir 40 samtidigt, men jag har inte märkt någon större kris hos dom. Det var längesen, men hade jag själv nån 40-årskris den där gången för snart 30 år sen. Nej, inte vad jag minns och sen blev nog 40-årsåldern en av de bästa perioderna med massor att göra både på jobbet och fritiden, och barna började bli stora. Så 40 var inga problem.

50 då? Nä, det var förr när det var silverkrycka och utförsbacken började som det kunde vara lite dramatiskt, men nuförtiden är det inget märkvärdigt. Men det är väl fortfarande då som arbetsgivaren uppmärksammar lite extra men en Orrefors, eller är sånt på väg bort? Ja, det går väl förresten inte att köpa en Orrefors längre, så det försvinner väl automatiskt.

60 var i så fall lite mer dramatiskt för mig då det det var Tack och Ajö från arbetslivet. Men ålderskris? Nix Pix! Det är så mycket och göra så inte kan man gräva ner sig för att man är passé. Men jag förstår att det kan vara svårt för dom där som tror sig vara oumbärliga på jobbet och tror allt faller ihop utan dom.

Men nästa decennieskifte, 70, känns kanske lite tristare. I ärlighetens namn har man väl framtiden bakom sig då, men samtidigt sviktar omdömet lite grann så det verkar inte infinna sig någon ålderskris nu heller. Jag får väl framleva mina dagar som bloggskribent, och värre kan man ju ha. Och nu ska jag ta en koll på hur 40-åringarna klarar krisen.                                2/100  

      

  

En intressant utmaning #blogg100

Det är klart att jag måste vara med i den här utmaningen, #blogg100. Jag behöver bara anstränga mig en aning mer än jag redan gör. Ett blogginlägg om dagen i hundra dar är väl en Piece of cake. Mitt snitt ligger väl annars på 5 inlägg i veckan eller så, så det här kommer att gå bra. Och räknar jag mina andra 4-5 bloggar så är väl snittet på över 10 inlägg i veckan. Men nu är det den här bloggen det gäller, Utsikt från torpet.

Gult är fint

Och det är mycket på gång nu de närmaste veckorna så det finns lätt ämnen fram till i början av april åtminstone, och sen klarar jag nog resten av de 100 dagarna också. Det som i första hand är aktuellt och som tar lite för mycket av min vakna tid just nu är förberedelserna för min föreläsning jag tackat ja till i vecka sex, att prata en timme om Sociala Medier. Egentligen "no big deal", men jag är verkligen inte van med sånt här så nog kommer jag att vara lite skärrad innan det blir plats på scenen.

Idag gjorde jag sista ändringen i PowerPoint-presentationen, man kan ju fippla hur länge som helst med detaljer, men nu får det vara bra. En öppen föreläsning i Hörsalen på Stadsbiblioteket - äh, det ska bara bli kul.

Sen hörde jag igen alldeles nyss ett trendtips inför våren som jag kan bjuda på: det blir mycket färger iår. Gult är visst extra populärt. Det får jag anledning att återkomma till i kommande blogginlägg, vecka sju tror jag.

Klart slut för blogginlägg 1 av 100. Jag läsa reglerna lite mer noggrant Asap - det kanske är mer att tänka på för att inläggen ska räknas.

**** Fusk? En ändring i efterhand. Jag noterar några dagliga inlägg som "Blogg100" fastän jag egentligen började idag, 26/1. Jag skriver ju i stort sett alltid ett inlägg om dagen och hade redan skrivit den 22:a-25:e även om jag inte kände till utmaningen då. Men i ärlighetens namn kommer jag att räkna 5 maj som min sista dag, 100 dagar från idag, fastän jag som alla andra som klarar av'et har skrivit 100 dagar i rad redan 2:a maj. ****

En dag på Actic

Snyggt fönsterparti. Ljust och fint.

"Vi tar och tränar på Actic i morgon" sa jag till Margareta i går kväll.

Så satt jag i godan ro i morse med frukostkaffet framför TV:n som alltid på morgnarna och tittade på nöjespanelen, fick matlagningstips och en bra information om SM-veckan i Falun med bl.a. X-Trial inomhus, velodrom, draghund och softball. Gomorron-programmen är allmänbildande! Och jag hade glömt tanken på Actic. Men det hade inte Margareta.

"Nu klär du på dig" hörde jag och i ett huj var vi på väg till Actic. Margareta körde mest styrketräning medan jag sprang på löpbandet. Ganska medioker fart, lusigt tom, men det kändes fint, och jag ser fram mot att springa ute igen. Efter löpbandet lyfte jag några vikter, men oj-oj vad jag har tappat där. Styrketräningen börjar närmast från noll igen.

Rätt lugnt på gymmet. Många äldre förstås, men många ungdomar också och mycket barn i badet, Actic på Kristiansborg, tur att det finns kvar. Alltid några bekanta man hälsar på, idag var det t.ex. tre från spinninggruppen som var där och tränade.

Och som vanligt är bastun det bästa med ett träningspass trots alla reparationer som ständigt pågår. Så sent som i onsdags var det plattsättare där och bytte ut en del kakelplattor vid duscharna. Helrenoverat 2010 men ett evighetsprojekt att hålla i skick sen. Bastun är reparerad kanske 10 gånger efter 2010, när tröttnar ansvariga? Men idag var allt OK och som vanligt satt jag hur länge som helst i bastun. "Du är duktig att bada bastu" sa en av gubbarna idag som nog tänkt klå mig i att sitta länge i hettan, men idag var det jag som vann.

Ingen vintermänniska

Det är lite för kallt ute nu. Men ändå inte så märkvärdigt, man börjar väl bli kinkig.

Just idag för ett år sen

Minus 15 på natten och 8-10 på dan borde man ju vara nöjd med, skidåkning och promenader i solen, men jag går bara inne och kollar termometern. En kort promenad idag och ett par turer till stan igår var inget att skryta över, vi borde kunnat ha tagit en långpromenad eller kanske tom en joggingrunda. 

Bilen är inte heller någon vinterbil. Inte så att den hostar och hackar i kylan eller att inte värmen räcker till. Nej det är datorn i bilen som av och till signalerar fel på katalysatorn eller luftreningen när den får stå ute några nätter, men då får den stå i varmgaraget ett par dar, det gillar den. Eller "hon" som vi brukar säga om vår fransyska.

Förbrukningsstaplarna från Sala-Heby Energi över elåtgången i Stentorpet är inte heller så rolig läsning. För några år sen nöjde vi oss med 8 grader inne när vi är borta därifrån, men vi har höjt det till 10-12 så när nätterna är nedåt 20 eller under så bli staplarna både höga och röda. Men vintern 2009-10 var det värre, då blev inte staplarna normala förrän i början av april. Brrr.

Till helgen blir det mildare, då hoppas jag det värsta är över. Men det är väl inte att undra på att vi spinner planer.                   

Biblioteket idag

Biblioteket i Västerås

Det är två veckor kvar till min premiär som föreläsare i kulturlivet i Västerås, men jag är lite feg och började reka redan idag.

Jag har ställt i ordning en presentation i Powerpoint som jag tänkte köra på Margaretas bärbara PC, och idag testade jag lite hur det funkar där på på bibblan. Trådlösa nätverket funkade OK och sen var det var ett speciellt program man skulle installera på PC:n för att köra mot kanonen och brandväggen skulle uppdateras så det var lite att mickla med, tur att jag var där i tid. Allt fungerade så dom har duktiga datatekniker som förberett allt så noga med perfekta instruktioner. Jag skulle få lilla salen hade vi bestämt.

Får jag så här stor publik?

Och så hann jag inte mer än hem förrän jag såg programmet från biblioteket på bobliotekets Facebook-sida. Imponerande! Hela vecka 6 är det program både på Huvudbiblioteket och på filialerna med massor av program. För seniorer trodde jag först, men det är nog tänkt för vem som helst även om det mesta är på dagtid.

Och jag fick stora salen, hörsalen, med plats för 2-300 pers för min föreläsning! Inte för att jag tror att det kommer fler än 20-30 på sin höjd, men lite kul var det att få ett öppet pass i Stadsbibliotekets hörsal så många honoritatiores som talat där. Och nu jag. Kom och köp!

Jag kör förstås mitt gamla vanliga med "Sociala Medier som Facebook, bloggar och Twitter" och det kan jag ju hyfsat så det går nog bra, men jag ser också i programmet att det är bokat ett föredrag till med exakt samma rubrik som jag har dagen efter min föreläsning! Kan det vara en "konkurrent" som kör med samma rubrik som jag, då måste jag gå och lyssna på honom/henne eller chansar arrangörerna att jag blir så populär att dom räknar med att jag behöver ställa upp en gång till? Intressant!        
    

En bra tidning

Senaste numret

Är det det ultimata erkännandet att man är en gamling när man blir glad när PRO Pensionären kommer i brevlådan?

Då får det väl vara så, för vi tycker den är bra både Margareta och jag. Vår fackföreningstidning som gammal om man så vill med fokus på vår stund i livet och våra villkor. Lite ekonomi, lite nutidshístoria, vardagsjuridik för vår generation, mat och restips, böcker och lite sjukdomar förstås. Med fokus på pensionärer är det mycket som är intressant och sånt som yngre rynkar på näsan åt, men alla blir ju gamla, upplagesiffrorna håller nog i sig!

Det jag tänkte på idag efter att ha skummat igenom senaste numret var först ett resereportage. Dels skrev dom om Lanzarote och framhöll Playa Blanca i söder, bara det visar ju att det är en bra tidning. Där vi firade Margaretas 60-årsdag. Så var det ett annat resmål också som jag ska titta närmare på. Något för oss?

Men det första jag tänkte på var en bisats i Patricia Tudor-Sandahls reportage. Hela reportaget var intressant om att sluta fred med sig själv, inte vara så sträng mot sig själv, ta sina misstag med en klackspark etc. Det låter ju bra och hon är intressant att läsa och lyssna på, men det jag framför allt tänkte på nu var det hon skrev om att hon själv hade velat vara mer närvarande när barnbarnen var små, det hade hon prioriterat bort (karriären antar jag) och gjort är gjort.

Man kan ju alltid göra mer, men att vara närvarande för barnbarnen är bland det bästa, och vi har nog varit hyfsat närvarande för alla sex. Det hade väl kunnat vara mer om vi haft dom här på orten, men det är tillräckligt nära för att vi som igår kunde åka över och ge Nelly och Selma kvällsmat och stoppa dom i säng när det var tidsbrist för mamma och pappa. Att se hur glada ungarna blir att se oss (hoppsjukan brukar jag kalla det) är värt resan.

Både svårt och lätt att skriva en blogg

Med lite svårt att sova (klockan är två på natten) var det skönt att slå på datorn en stund och skriva en rad. En par tre ämnen skulle jag kunna utveckla och göra en nattlig analys av, vad ska man välja?

P3 Guld? Galan i går kväll var bland det tramsigaste jag sett, och när skämten hamnade på bajs och bajskorvar bytte vi kanal så jag vet inte hur det fortsatte. Men det blev nog inte bättre, i några kommentarer i nattens AB läser jag att tom en 17-åring tyckte det var lite väl barnsligt. Då så, då var vi inte bara hopplöst gammalmodiga.

Boken jag läser då? Den andra delen i Guillous romantrilogi över 1900-talet. Men den är för seg, inte alls så intressant som den första delen. Om jag skrev att den var seg kanske inte Margareta vill läsa den. Jag har några kapitel kvar sen får jag vänta på tredje delen innan det blir ett betyg, men Dandy har jag inte sträckläst om man säger så.

Skrivteknik? Ja, det är lite intressant och det skulle jag vilja lära mig mer om speciellt med tanke på just bloggar. Man borde nog ha lite tanke med det man skriver och hur man skriver. Nu mitt i natten såg jag ett min ledstjärna TK Johansson just gett ut en bok om bloggar så jag passade på att beställa den även om det är svårt för gamla hundar att vänja sig av med sina ovanor.

Kylan - det var kallast hittills i vinter just den här helgen. Nätverksproblem - ja det är några sådana här på Stentorpet. Sömnproblem - nej, det har jag inga nu längre när min förkylning är slut, den här natten var bara ett undantag. Bandy - nej VSK:s dåliga resultat senaste veckorna mår bäst av att glömmas.

Det var bara några tankar som rann på här vid datorn, men nu får det vara bra, det är för svårt att välja ett ämne. Jag lägger in några pinnar i kaminen och läser Dandy en stund till i stället, då somnar jag nog om. Nu är kl 02.20, 5-6 timmar kvar att sova.