Igår hamnade jag bredvid en tjej jag kände från spinningen. Ja det var väl inte väl inte så konstigt, man stöter ju på folk man känner, men när vi presenterade oss för varann reagerade killen bredvid mig på mitt namn.
Tjenare Örjan! sa han. Där sitter Roffe bredvid mig. Vi var klasskamrater i alla år tills skolan var slut 1963. Han hade också blivit kvar i stan sen skoltiden, men jag har aldrig stött på honom sen skolan tog slut. Vi surrade väl lite väl högt så en tjej mitt emot reagerade också.
Men hej Örjan! ropade hon. Och hej Rolf. Där satt Anita och vinkade. Hon var också klasskamrat från samma studentklass. Av 14 deltagare kom alltså tre från samma avgångsklass 1963, det var väl rätt osannolikt. Men som Tage Danielsson sa en gång, så när det väl hänt är sannolikheten 100%.
Och Margaretas gamla chef var också med på kursen, så det kändes som det bara var gamla bekanta där.
Och sannolikheten att tre gamla klasskamrater stöter ihop i en så liten grupp kan nog beräknas matematiskt, men det får Rolf göra, han var väldigt duktig i matematik.
Nästa helg är det FESTIJAZZ - en nästintill heldag med jazzmusik, då ska jag frossa i jazz och stöter kanske på fler gamla klasskamrater från anno dazumal.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar