Startskottet i Stockholm Marathon närmar sig och jag börjar bli lite nervös. Jag har varit med om'et 11 gånger tidigare i Stockholm och tre gånger på annat håll så det här blir nr 15, men man blir aldrig van.Faktum är att det blir bara värre och värre, och jag närmar mig väl Grand Final, sista föreställningen, ärevarvet eller vad man ska kalla det. Jag tycker egentligen att man inte ska tänka så, det är för negativt, men jag är så himla tung i gumpen nu så jag kan inte låta bli, men går det någorlunda bra i Stockholm så kanske jag försöker fullfölja planen med final 2014. Men dagens 17 kilometer var riktigt sega.
I startlistan för Västeråsarna har en av gubbarna äldre än jag lagt av, nu är jag nr fyra i stan, men dom som är kvar är sega.
Torsten är 72 och en bra bit bättre än jag, jag är mest imponerad på honom. Anders blir 70 i år, men honom har jag slagit lite knappt de senaste åren. Så Bertil som är 67, men han är bäst av oss alla, ligger fortfarande under fyra timmar. Och så jag som nummer fyra i ålder, men oftast trea i tid. Det är dom här jag sneglar mest på när jag jämför mina tider.
Men häftigt är det att springa ett marathon, och med skräckblandad förtjusning ser jag fram mot den 5:e juni. Men satsa inga stora pengar på en bra placering för ÖW.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar