Jag var lite trött på väg hem från Uppsala och maten väntade hemma på bordet, men det är en dålig ursäkt.
Det stod en kille och vinkade efter vägen. Han hade väl problem med bilen kan jag tro och visst borde jag ha stannat. Det brukar jag göra, men idag körde jag bara på och hoppades att någon annan skulle stanna och hjälpa honom. Dumt. Dåligt samvete.
Men jag brukar alltså stanna. Jag har t.ex. mitt i natten bogserat en gammal rishög som fått stopp på motorvägen flera mil hem till Västerås. Och fick nätt och jämt ett "Tack" för det.
Och minst tre gånger har jag hjälpt folk med bensinstopp. En gång var jag lite skadeglad. Utanför Eskilstuna stod en kille i mörkt mörkt blå kostym och högröd i ansiktet. Han hade just hämtat sin nya Mercedes i den övre prisklassen men inte sett att han bara fick en liten ynka skvätt bensin i tanken. Nu fick han lift till macken och lovade heligt att det här var den sista Merca han skulle köpa. Jaja - det blev väl nåt ännu finare nästa gång, men det var fint att han fick lite skit under naglarna och jag fick lära mig några nya svordomar.
En annan gång hjälpte jag en ung kille som bara var tacksam för hjälpen. Han hoppades att han skulle få hjälpa mig om jag fick slut på bensin nån gång, det skrattar jag fortfarande åt ibland. Chansen är ju inte så väldigt stor att han skulle komma just då om jag blev stående.
Men visst borde jag stannat idag. Jag ska till Uppsala i morgon igen - han kanske står kvar och vinkar?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar