Det är fult att inte måla

Det var en obegriplig annonskampanj med Martin Ljung på 60-talet (för Alcro Köksfärg?). Obegriplig men antagligen genial eftersom jag efter 50 år kom att tänka på den nu när jag målade lite på stugan i går. Tänk så reklamnissarna kan manipulera oss folk. Men det är en annan historia.

Egentligen borde jag inte måla alls, jag är oduglig. Jag kladdar och kluddar, får färg på kläder, på händer förstås och i ansiktet, på armar, ja överallt. Och fast jag täckte verandagolvet rätt bra hittade Margareta gott om fläckar när hon kom hem. Vi borde gjort ett arbetsbyte igår, men jag är rätt dålig på bokföring också, Västerås Stad hade nog inte godkänt mig som vikarie på hennes jobb.

De värsta var nog  när jag för 15-20 år sen målade pergolan och satte foten rakt i färgburken när jag klev ner från stegen. Alla ungarna stod runt omkring och skrattade, så lite roligt var det ju också.

I går lyckades jag välta burken så en rejäl klutt rann ut på gräsmattan, men det talade jag inte om för Margareta, hon behöver ju inte veta allt. Men trots alla taffligheter blev målandet  klart och rätt fint också. Det var ena sidan på huset. Dom andra tre har vi tänkt spara till våren.

Men nu vet jag inte hur Elisabeth tänker. Hon ringde och ville att vi ska hjälpa henne måla färdigt deras hus nästa helg. Hur törs hon fråga mig? Ja Margareta är duktig, jag kanske bara anlitad för att vara barnvakt åt Nelly? Jag tar med mig penseln för säkerhets skull, så kan jag hjälpa till när Nelly sover för det är ju fult att inte måla.