Dramatiskt kräftfiske

Det finns kräftor i våran å, och i går var det tillåtet  att fiska det kräftor där och i sjöarna här runt omkring. Men man måste ha markägarens tillstånd.

Våran å är minst en kilometer lång varav vi har runt 75 meter strand som vi kan fiska från, men det har jag aldrig gjort, mer än provfiskat nån gång så jag vet att dom finns här. Andra sidan ån är bondens mark och han hade lovat bort fiskerätten till några Viksbergare, så det strök en massa skumt folk i vassen på andra sidan ån i går.

Man tycker att dom kunde hållt sig på andra ställen efter ån där det inte ligger stugor och det tyckte grannen i lilla stugan också. Han har bara 15-20 meter att fiska från och Viksbergarna la ut sina burar ända fram till hans tomt. Lite fräckt, och i nattmörkret när vi satt i pergolan och åt lite gott blev det ett rejält gruff om fiskerättigheterna mellan grannen och de lömska Viksbergarna. Fräck att komma till Stentorpet och sno åt sig. Vi avvaktade på håll i mörkret för att kunna vittna till Stentorpets fördel om det skulle behovas. Viksbergare ska inte tro att dom är nåt, så dom lommade skamset iväg efter ett tag.

Han i nya huset har också bara 15-20 meter strand, men dom fiskade också. Och biodlarn med längre strand än vi hade kräftfest halva natten, det sjöngs och skrattades därifrån.

Nästa gång får allt vi också fiska, men den här gången satt vi ensamma i mörkret och njöt av Anders Widmarks vackra pianospel och den ljumma kvällen. Eller ensamma var vi inte. Våran padda skuttade runt mellan benen på oss, och man kan undra om han var sällskapssjuk eller om han gillar pianospel. Eller kanske bådadera.