Spökryttare på väg

Det här har jag aldrig varit med om, hoppas det inte gick alltför illa till slut.

Den här vintern är vi alltid på spänn i trafiken, det har hänt lite för mycket. Så vi blev inte förvånade nu i kväll när det var stopp på vägen när vi mörkret styrde hem från Uppsala. Det var inte helt stopp i vår fil, trafiken rullade lite sakta  i 10-20 men kön var kilometerlång (och ändå körde nån dåre om - man blir galen!). Skulle det vara nån trafikolycka längre fram? I den mötande filen kom inga bilar alls, så vi trodde nog att det var en rejäl smäll bortom dom raksträckor där vi kunde se vår bilkö ringla fram.

Så plötsligt, efter en bra stund dyker det upp tre galopperande ryttarlösa hästar i den tomma, mötande vägbanan. Eller satt det spökryttare på dom. Jag tror nästan det. Vad hade hänt, och vad skulle hända senare? Hur får man stopp på tre skrämda, galopperande hästar i mörkret på en stor trafikerad väg?

Och var var polisen? Vi rullade nog en kvart i bilkön innan vi mötte hästarna, nog borde väl Enköpingspolisen ha hunnit reagera på den tiden? I infarten till Enköping mötte vi en ambulans i utryckning - hade hästarna orsakat en olycka efter att dom passerat oss? Jo, i UNT ser jag att en av hästarna blev påkörd av en bil. Hästen dog och en i bilen blev skadad. Det kunde lika väl ha varit vi. Hur gick det för de andra två hästarna?

Så precis vid infarten till Västerås var det en ny smäll. Polisen stod och bevakade en bil som kvaddat vid sidan av vägen. Minst 6-7 olyckor den här vintern har hänt på våra få bilturer fast vi kör ju så lite. Nu tror jag vi låter bilen stå kvar i garaget.

Välkommen till Västerås, Rocky

Väntar på bussen till Västerås

Rätt smart av Martin Kellerman och Rocky att dra ut på vischan ett tag, och Västerås var ett bra val. Det kan inte vara nyttigt i längden att gå på Söder och dra mellan krogarna.

Han har flyttat upp på Berget alldeles här i krokarna, det var lite spännande. Nu får jag lov att följa Rockys äventyr lite bättre, kanske det dyker upp några miljöer jag känner igen. Och varför inte, kanske man nångång tom kan få syn på en luggsliten panschis på en parkbänk i bakgrunden nånstans matandes sina duvor. Det skulle ju bli mitt absoluta genombrott i finkulturen.

Som serieläsare har jag några favoriter, och Rocky hör absolut dit. Jag följer honom ofta i DN:s webb-tidning, hans funderingar är ju obetalbara även om han och hans kompisar nog inte lever ett så hälsosamt liv där på Söder. Kanske några av hans kompisar också skulle behöva ut på landet ett tag.

Några av hans fans är nervösa nu ser jag, kommer serien att hålla kvaliteten? Det gör den säkert, jag gillade hans fyndiga analys av att bosätta sig på ett berg, "Köp högt och sälj lågt", för att gardera sig för en osäker framtid när polarisarna smält. När havsytan stigit 8-10 meter kan det vara fint att bo rejält högt.

Så välkomna till Västerås Rocky och hela gänget och sätt fart på stan.

Sista dan på jobbet

Det är alltid lite känslor när man slutar på en arbetsplats, vare sig man ska vidare till ett nytt jobb eller om man ska pensionera sig.

Så Margareta var nog lite nervös idag. Hon fick bilskjuts till jobbet idag, det har inte hänt ofta, bara några enstaka gånger när vädret varit riktigt eländigt. Och så ska hon få skjuts hem också. Det kan tänkas att hon har nån blomma eller så att släpa på med sig hem. Det har hon säkert, det skulle komma massor med folk till avtackningen hörde jag.

Vandra vidare

Jag bytte inte jobb så många gånger men det var alltid spännande att på kungligt manér vända blad och gå vidare. Nu blir det nog extra mycket Stentorpet för vår del.

När jag slutade med pension stack vi iväg direkt på en resa och bilade runt i fjärran land och det ska vi göra nu också lite längre fram så hon får känna sig riktigt fri, men först ska vi sitta beredda vid telefonen några dagar (veckor...?) och vänta på Nellys nya lekkamrat. Det är mycket som händer nu.

Solsidan

Äntligen ett kul program på TV4. Solsidan kollar jag gärna. Bra skådisar och fyndiga skämt.

Så har jag sett att det blivit lite politisk debatt om programmet så jag var tvungen att läsa artikeln som Uje Brandelius   skrev häromdan, och det var ju en bra artikel, inte alls så överdriven som jag trodde efter att läst i några kommentarer. Det var en rätt saklig analys som jag till stora delar kan hålla med om.

Programmet är kul och skruvat, och det är ju så här det har blivit nu hos en del i Sverige så det är kul att det görs TV om det också. Jag kollar på programmet och tycker att Fredde och Mickan med alla sina pengar är löjliga typer och skrattar gott åt dom. Och dom andra har sina problem.

En bra slutsats gör Uje i sin artikel: "När man ser på "Solsidan" står det också klart att klyftan mellan Stockholm och övriga Sverige numera växt till en avgrund." Och även mellan grupper, men jag skrattar gott åt dom ändå.

Det som ev. gör en mörkrädd är de flesta läsarkommentarer till Ujes artikel i Aftonbladet, jag har skummat igen bra många av dom, och det är inte många jag kan hålla med om, men det är väl så folk tycker nu för tiden. Men programmet skrattar jag gott åt och det gör även Uje vad jag förstår.

Det går bra för Sverige!

Heja Sverige!

Det är fint. Det går inte lika bra för mig. Det är dumt.

Jag har precis räknat ihop alla siffror för årets pension, dom sista uppgifterna kom idag, och det var väl OK, men heller inget att skryta med. Minus blir det, men det kommer jag att klara.    

Men det var dålig timing att bli pensionär just i dom här tiderna när pensionen skrivs ner varje år - en dryg tusenlapp per månad har jag tappat dom senaste åren. Hur det blir nästa år vet jag inte, jag har sett olika uppgifter, men det kommer nog att dröja innan jag är tillbaka på 2008 års nivå. Om någonsin....

Inte mycket att säga om'et, det är klart att vi pensionärer ska betala lite extra i skatt och bidra till Sveriges välstånd och räcker inte pengarna till våra pensioner så är det inget att göra. Det blir inte bättre om man är avundsjuk på dom som får glädjas åt att det går bra för Sverige, men fördelningen av överskott och plussiffror..... Nja.

Förtidspensionerade ungdomar bara ökar, i SVD idag kallar Ulf Kristersson själv det för "En politisk katastrof", ungdomsarbetslösheten är fortfarande för hög och gamla lämnas ensamma på nätterna. Det känns som det fortfarande det finns en del att göra i Sverige.      

Nyttan med Facebook

I dagens bastusnack kom vi in på Facebook och sånt. Vad är det för nytta med det?

Lite tufft att övertyga dom som är skeptiska, som många i min åldersgrupp är, och det försöker jag inte heller. Jag säger direkt till dom som inte är nyfikna att det går alldeles utmärkt att hanka sig fram i jämmerdalen utan att kunna ett barr om sånt där som kallas Sociala Medier, t.ex bloggar, Facebook och Twitter. Men om nån är intresserad försöker jag förklara.

Men det där med nytta är ju så subjektivt, vad har man för nytta med Facebook som alla jämt ska ha svar på innan dom törs prova själva. Det är lättare att förklara nyttan av en del andra saker.  

Som tex att äta bra mat, det har man nytta av om man tänkt leva ett sunt liv. Likaså att motionera och inte stressa och så, det har man säkert nytta av för att må bra. Att lära sig spanska har man nytta av om man tänkt sig en tur till Spanien, och en bra gräsklippare kan man ha nytta av i sommar för att hålla trädgården fin. Men det där med Facebook...

Föddes 4 februari 2004, fyller 7 nästa vecka. Och redan finns det med överallt. Jag har en ikon på telefonen och likadant på nya radion. Allting knyts ju ihop med Facebook nu på gott och kanske lite ont. "Facebook ska man vara försiktig med"  hör man jämt och det kan väl vara sant, men det är nog inte värre än att alla har borde våga vara med och de flesta har nog lite nytta med det också. Åtminstone lite skoj och det är ju nyttigt det också.

      

En ny pryl

Jag sov som synes dåligt häromnatten

Jag som redan för flera år sen bestämde mig för att inte köpa några fler elektronikprylar, men nu har jag ytterligare en ny leksak, en Logitech Squeezebox Radio. Först som sist, den här blev jag nöjd med.

Det var inget impulsköp, jag hade länge tänkt mig en internetradio, och så råkade jag vara nere på Netonnet i söndags och passade på att slå till. Kanske för fin för köket på Stentorpet, men det är där den ska stå. Riktigt bra ljud fast den är så liten och kompakt och förstås lättplacerad och lätt att ta med ut i trädgården i sommar.

Ganska lätt att få igång, men otroligt dålig handbok, i princip saknades den. Det blev inte heller några felsignaler när man gjorde något fel, man fick räkna ut det själv när inget hände. Man ska ju ange en del lösenord  tex, där tog det ett tag för mig att förstå att jag skrivit fel. Lite tips hur man ska söka kanaler kunde också vara bra även om det var rätt lätt att förstå just det. Programmera snabbtangenterna var lätt att räkna ut, men det hade varit ännu lättare med en rad i den obefintliga handboken. Batteri saknades och kostar 500 tillsammans med en fjärrkontroll, men jag vill bara ha batteriet. Jag har inte sett än om det går att köpa det så.

Jag lyckades till och med konfigurera den för Facebook utan handbok, men det var lite trickigt. Lite småkul att kunna kolla på vänners FB-fotoalbum i displayen på radion.

Så lyssnade jag på några låtar jag hade på egna datorn, och det gick bra det också, förutom att när jag så gick tillbaka till webradion hade alla snabbinställningar försvunnit. Det ska jag labba med ikväll, gjorde jag något fel? Inte jag, va?

På kurs med VPU

En av de bästa fördelarna med pensionärslivet är att få gå kurs. Hos Aktiva Seniorer försås, men nu går jag ett par kurser hos VPU, Västerås Pensionärsuniversitet.

Typiska pensionärskurser har sin plats men dagens kurs var riktig avancerad, fortsättningskurs i Astronomi.

Jag har lärt mig lite om planeter och stjärnbilder på förra kursen, nu är det dags att gå vidare. Idag pratade vi om ljusstyrka, apparent och absolut magnitud. Och för att förstå det här måste man också förstå hur mycket en parsek är. Och då visade magistern ett parallax och förklarade bågsekunder, och då  klarnade allt.

Visst förstår jag att magister Alf Borgström förenklar för oss och kanske tom hoppar över det som är för svårt att förklara, men det är kul att förstå en del i alla fall. Vi ska göra en labb nästa gång och räkna ut avstånd till stjärnor, det ska bli intressant. Och vi ska kämpa med en massa matematiska formler. Jag har inte sett något liknande sen gymnasietiden.

Vi delade in stjärnorna i sju klasser beroende på spektrats utseende. Dom klasserna lärde jag mig direkt och kommer aldrig att glömma. OBAFGKM: Oh Be A Fine Girl Kiss Me var en bra ramsa att lära sig.

"Galaxer i mina braxer" sa Kapten Zoom eller kanske  det var Kenny Starfighter? Vi ska i alla fall prata om galaxer. Och nebulosor. Hubbles lag och Olbers paradox. Kan bli kämpigt i vår på VPU.          

Nu börjar en ovanlig vecka

Med lite nostalgi och eftertanke men mest med positiva förväntningar. För mig, men framför allt för Margareta. På fredag stämplar hon ut från yrkeslivet.

Det är lite skillnad nu från hur det var förr, åtminstone på vissa arbetsplatser. Jag minns Siv som slutade på ett statligt företag och på arbetstid fick gå på kurs och lära sig ta sovmornar eller vad dom nu gick igenom. Hennes gubbe var också med på kursen - för att lära sig bjuda Siv på kaffe på sängen kanske?

Samma sak på min förra arbetsplats.. Dom som slutade där i förtid, i början av 1990-talet gullades det också mycket med med möten och studiebesök. Lite väl mycket tyckte nog vi andra. Så himla märkvärdigt kan det väl inte vara att sluta jobba.

Sen har det hänt så mycket med jobben med arbetslöshet och projektanställningar så nu är det nog inte så upphaussat längre.  En blomma och en present och "lägg nyckeln i receptionen". När jag slutade hade inte ens chefen tid att vara med överhuvudtaget. Lite märkligt, men det gjorde inte mig inte så mycket. Så här mellan fyra ögon kan jag säga att jag inte saknade honom.

Nu blir det nya rutiner för mig, jag som låtit  disken och bäddningen vänta tills efter fyra på eftermiddagen ibland. Och setat och slappat framför datorn lite väl länge ibland. Men det är bara positivt att det blir lite mer ordning, nu ska jag ta vara på tiden lite bättre. Och på fredag firar vi den nya tiden rejält. Då går vi på lokal!          

Personalfest på SMHI igår?

Antagligen. Prognosen dom kom med igår lovade strålande sol, men nu har det snöat hela dan.

Vi åkte till Stentorpet redan igår kväll och tänkte oss långa promenader idag i solen, och kanske lite skidor också. En riktig utehelg. Men snön vräker ner nu och har gjort det sen i morse.

Vi klagar inte. Vi eldar i kaminen och tar en innehelg i stället, men visst är det märkligt när väderprognoser slår så käpprätt fel. Det är då man undrar om dom haft personalfest och inte varit riktigt pigga när dom gjorde prognosen. Nu ska jag läsa en bok så får vi gå ut lite senare och skotta snö i alla fall. Det är rätt kul det också och så får vi lite frisk luft i alla fall.

I stället för en förmiddagspromenaden tog vi bilen ner till stan för en shoppingrunda, konstigt nog finns det alltid nåt man behöver, bl.a. blev det en ny lampa. Det kostar direkt när man lämnar stugan och drar sig neråt Sala City.

I morgon ska solen skina hela dan, kan man tro på det? Var inte Pohlman trovärdigare?

  

Varning för hunden

Alla vi joggare har nog råkat ut för det, blivit jagade och utskällda av hundar som springer fritt i jogingspåret.

Jag är inte hundrädd, men lite sur blir jag när det händer mig. Värst var det i Sala-skogarna en gång där en arg vovve skällde, nafsade och visade tänderna och inte hade en tanke på att släppa förbi mig, inte förrän en oförstående matte kom släntrande med det vanliga: "Han vill bara leka". En annan gång var det en ko på vägen, men hon stod bara och blängde när jag försiktigt smög förbi.

Och i går var det ovanligt många hundar i spåret, kopplade men också många som sprang löst. De flesta satt snällt ner på uppmaning av husse/matte, men två stycken sprang med mig en bit, var väl nyfikna förstås. Inte så lyckat, det finns ju dom som blir riktigt rädda.

Så var det den optimistiska tjejen som var ute med två hundar, båda kopplade. Jag såg dom på långt håll på cykelbanan inåt stan, hon satt på huk och visade hundarna något. När jag kom närmre såg jag att hon visade hundarna sin mobil, hon hade kanske fått ett MMS från husse och skulle väl visa bilden för vovvarna. Jag vet inte mycket om hundar, men jag tror nog det var lite väl optimistiskt att tro att vovvarna skulle vara intresserade.

Och åtminstone en av dom, ganska stor, var mer intresserad av mig. Just när jag sprang förbi flög han upp, och hoppade upp mot mig och flåsade mig i ansiktet. Och skällde. Man blir så snopen, och lite arg också. Men tjejen sa "Förlåt" och jag sa kanske också nånting... Det gick ju bra, och dom var ju kopplade, men nog är det viktigt att hålla koll på vovvarna. Och inte låta dom springa löst i joggingspåret.                

Ovanlig klädsel kanske är bra

Jag såg en gammal bekant idag igen, man hajar alltid till över hennes kläder.

Det var nån månad sen jag såg henne första gången. Hon var på väg ner till stan då med hjälm och skidstavar, dessförinnan var det minst 15 år sen vi senast sågs, och jodå, hon kände igen mig. I dansföreningen var det nog en del som skojade om henne, men jag hade aldrig nåt emot henne, alltid glad och positiv i alla fall. Men lite udda och det behöver inte vara negativt. Väldigt miljömedveten och det är bara positivt tycker jag.


Så sågs vi på gymmet i torsdags, det var första gången där, så hon har väl precis börjat träna. Då såg hon riktigt normal ut i vanliga träningskläder, så bra man kan se ut en bit upp i pensionärsåldern. Där kommer vi säkert att ses fler gånger.

Och i dag sågs vi också, då var hon på väg hem från stan. Inte hjälm idag, men i lustiga kläder. Toppluva, en ovanlig kappa och en rejäl färggrann ryggsäck på ryggen. Jag har verkligen ingenting med hennes kläder att göra, men det är lite märkligt att vissa absolut inte bryr sig det allra minsta hur man ser ut. Eller är det kanske  för att väcka uppmärksamhet, det blev ju ett inlägg här.

Och så tänker man ett varv till som jag brukar göra när jag sitter och skriver. Vi kanske ser lite för lika ut i jeans och tröja och samma typ av jackor. Det är väl kul att en del handlar på Myrorna och ser lite ovanliga ut. Jo,det är allt så jag tycker. Hon har rätt fina kläder trots allt och hjälmen är en gammal fin Jofa-hjälm, såna är inte lätta att få tag på nuförtiden.  
    

Sopsortering

Vi är 30-40 lägenheter i 6 trappuppgångar som delar miljöbod och det fungerar för det mesta jättefint. Att källsortera är ju självklart och vi har miljöboden direkt utanför vår ytterdörr.  

Men nu är det någon av våra grannar som har börjat tänja på gränserna, utnyttjar miljöboden som ett rum för grovsopor. Vare sig om det är av oförstånd eller fräckhet så får nog Jane från hyresvärden rycka ut och ha sopsorteringskurs för oss som bor här.

Sopgubbarna, restkollektörerna, verkar oftast vara snälla och tar med sig det som dom inte alls ska stå där, men nu har dom nog tröttnat. Senaste månaderna har jag sett några gamla datorer, en kontorsstol, en trasig golvlampa och lite sånt där. Det brukar stå i miljöboden ett par veckor innan det försvinner, antagligen med sopbilen som inte alls ska behöva plocka med sig sånt. Det ska vi förstås som alla andra slänga på Återbruket som det heter här i Västerås , eller som i Sala på Returen.

Men nu har nog sopgubbarna tröttnat och det gör dom rätt i. En sliten fåtölj som någon tryckt in i miljöboden ställde gubbarna helt sonika ut utanför dörren, nog borde syndaren förstå och skämmas, eller...? Det ska bli spännande att se hur länge vi har det här extra sittplatsen ute på gården. Lite skönt att vila sina trötta ben i kanske, men nej, den ska förstås bort. Och kör jag bort den själv så blir det väl bara värre, då står det väl en soffa eller nåt sånt där nästa gång.

Spinning för seniorer

Motion är nyttigt och inte minst spinning är en bra träningsform för oss äldre. Man sitter på sin cykel och "plågar" sig så mycket eller så lite man själv vill. Är man trött en dag kan man maska lite och är man piggare tar man i lite mer.

Jag var lite seg idag på seniorspinningen hos Actic så jag maskade nog lite, men jag missar inte i onödan vår onsdagsträning, den är prioriterad och nästan helig. Idag var det fullsatt, och jag var som vanligt sist där. Ska jag inte bli utan plats nästa onsdag får jag nog gå upp lite tidigare, men jag har blivit så morgontrött på sista tiden. Blir det bättre nu när våren kommer?

Efter spinningen dukar Actic upp kaffe och smörgås så vi kan fika och surra en stund, inte minst viktigt för att det ska vara kul att träna och extra kul för mig som annars alltid sköter min träning mol allena i joggingspåret. I dag hade vi fotbollsresan i vår till Leicester att prata om. Vi är 16-17 stycken på listan, och nu har jag betalt in mina 3500 till den självpåtagne reseledaren.

Så avslutas det hela i bastun där diskussionerna fortsätter, men idag var det lite väl ljudligt där. Knökfullt i bastun och så högljutt som mitt i det värsta vattenfall. Jag fick lov att  luta mig tillbaka för mig själv och bara njuta av värmen, fint det också. Det enda jag med min dåliga hörsel råkade uppfatta var några av gubbarnas förhoppning att några italienska damfrisörskor skulle vara på konferens på vårt hotell samtidigt som vi är där vad dom nu menade med det. Jag kommer nog att klippa mig hemma i Klippstugan som vanligt.   

Till allra sist kan dom som har tid t.o.m. krydda förmiddagen med en stunds extra eftersnack i vilstolarna i omklädningsrummet, men jag skippade det idag. Så är det på mina onsdagsförmiddagar.      

Partiledardebatt idag

Årets första blir väl samtidigt den sista för Mona Sahlin och Maria Wetterstrand. Peter Eriksson ser man inte heller fler gånger i såna här sammanhang, och hur länge blir Lars Ohly kvar? Maud Olofsson försvinner nog också innan nästa valrörelse och kanske Göran Hägglund också. Skulle varit kul att ha sett debatten på plats. Men det får bli lite på TV:n efter dagens seniorspinning i stället.

Av en händelse var jag där i Riksdagen för exakt fyra år sen på Göran Perssons sista partiledardebatt. Han var nyopererad i höften och hade kämpigt att ta sig fram till talarstolen. Han fick blommor och blader, tom nån kram och  present (stövlar av Maria W kommer jag ihåg) och snälla avslutningsord av alla, men från läktaren tänkte jag då att det är nog bra tufft att ha såna där jobb. Påpassade, ifrågasatta, utskällda och kritiserade. Alltid vara tillgängliga och alltid säga rätt saker hela tiden, en liten felsägning och det blir rubriker.  

Ja, Maria W har inte varit ifrågasatt senaste åren men nog har Mona S har haft det tuffare än de flesta på den där nivån, hon kanske tycker det blir skönt att kliva åt sidan, vad vet jag?

En massa nya namn och ansikten blir det i alla fall framöver och så ska det väl vara. Nåt som Alf Svensson och Tage Erlander gjorde en gång, att sitta kvar i decennier, det kan ju ingen orka längre. Miljöpartisterna har det kanske lättast med sin gräns på 9 år även om Maria W gärna kunnat få fortsätta ett tag till, och jag kommer att sakna Mona S också, bra med kvinnor i toppen.            

Peters Princip igen

Vi pratade om det på jobbet rätt ofta, Sivert och jag. Det där att när en chef hamnar ett steg för högt upp i karriären når han/hon sin inkompetensnivå. Det gick bra på förra nivån men nu är chefen rätt oduglig.

När jag köpte datorn och ny mobil för ett par år sen skrev jag ett blogginlägg om att jag nog själv hade nått min inkompetensnivå för jag fick inte ordning på de nya prylarna. Men så gick det ett tag och allt fungerade till slut, men nu är det dags igen, nu har jag nog definitivt nått min inkompetensnivå (igen). Min W715 klarade jag till slut rätt bra, men med min nya X10 Pro blev det ett klockrent fall av Peters Princip.

Farmor och farfar

Det roligaste var nog när jag synkroniserat mina adresser och hittade namn som moster Edit och min gamle farfar och farmor i telefonen. Mamma och pappa var också med, men tyvärr är alla sedan länge borta, jag skulle gärna velat ringt dom och prata lite, men det klarar nog inte ens den här telefonen, men lite roligt var det. Jag ska rensa i telefonlistan om jag bara kan lära mig hur man gör.

Så har jag ett par nya batteriladdare att hålla rätt på också, det är ju idiotiskt att byta telefon vartannat år. Jag läste idag om all miljöfarlig skrot som exporteras till Afrika. Nu har jag bestämt mig igen att aldrig mer byta telefon, men det har jag väl glömt igen om ett par år när jag kanske nätt och jämt lärt mig den här nya leksaken.
 

Det var jobbigt med ny mobil

Posten kom med mina nya mobil i förmiddags en timme innan jag skulle iväg på möte, jag tänkte nästan ställa in och vara hemma med nya leksaken i stället.

Men nu har jag kommit hem och provat - det blir ju inte lättare för varje gång man köper en ny pryl om man säger så. Nu har som tur är  Anders en Xperia, hoppas han har tid nån gång att hjälpa mig. Jag vill förstå den lite bättre.

Allt kommer jag aldrig att klara, men mer än nu i alla fall borde jag kunna klara. Jag har kämpat några timmar nu men blev så trött att jag fick lov att sätta mig vid datorn en stund och skriva av mig, lugna nerverna.... Det var lite för många grejer på den här plogen. Sony Ericsson X10 Pro.

Liten och snygg med tangentbord, det var fint. Lite tjockare än jag trodde, men den röda baksidan var snygg - jag kommer att bli nöjd med den här. Ringa har jag hunnit lära mig , och twittra också men jag gör hela tiden fel och måste ta om allt flera gånger innan jag hamnar rätt.

Hoppas jag får vara ifred för Margareta ett tag nu. Kanske typiskt oss killar att vi blir så lyckliga för en ny pryl.

Svinalängorna

Vi kom just hem från att ha sett Pernilla Augusts Svinalängorna, en mäktig film. Jag känner mig alldeles tagen.

Den kändes lite mörkare än när man läste boken. Med föräldrar som periodare finns det väl dagar som är lite lättare också, och som jag mindes boken fanns det  sådana perioder för Leena och hennes lillebror, men i filmen var det mest tunga dar. Sprit och spyor. Och storasyster Leena får kämpa och städa upp efter pappa. Många barn har det så här.

Filmen har fått åtta Guldbaggenomineringar. Jag har förstås inte sett alla filmer som fått nomineringar, men en gissning är att dom ror hem de flesta av dom åtta baggarna. På måndag 24 januari får man veta. Petra Mede är programledare så det blir ett bra program.

Så såg jag en film som är nominerad till bästa utländska film som jag borde sett, The Social Network, filmen om Facebook. Den går inte längre här i Västerås. Om inte förr ser jag den efter 9:e april på Headweb då dom slläpper den, eller om den släpps tidigare på Voddler men där har jag inte sett något datum än. Eller kanske kommer den tidigare på Telias Videobutiken? Det är på dom här tre ställena jag kollar film om jag missar något nere på Filmstaden.

Träningsrapport vecka 2 2011

Det här var en tuff vecka - 3 gånger på löpbandet = 30 km. Och ett spinningpass med seniorspinnarna dessutom.

Det kommer att bli mycket tuffare längre fram i vår med kanske dubbla löplängden, men det här är nog rätt bra start på året. Nästa vecka ska också vara en tuff vecka med minst 30 km löpning så får jag lugna ner mig veckan därpå med lite lugnare tempo.

Det här schemat fick jag av en fd arbetskamrat, Erik Klitgaard. Duktig marathonlöpare, men jag träffade aldrig honom. Han jobbade i Danmark, och han gav mig ett schema och lite tips 1997 och dom har jag hållit. Undrar om han håller igång fortfarande, han borde vara 55 nånting nu och kanske haft förstånd att sluta, eller gör han som jag och bara springer vidare?

Springa på löpband är inte alls så dumt, det går lättare att hålla hög fart inomhus än ute. I fredags blev jag imponerad på mig själv att det gick så fort. Svetten forsade och kilometerna flög förbi. 10 kilometer med genomsnittsfart på 5 min och 26 sekunder per kilometer är en bra tid även för ungdomar, och jag trodde aldrig att jag skulle komma ner på såna tider mer. Idag var jag söndagstrött och började lusigt men ökade på för varje kilometer. När jag börjar utomhus igen får jag vara glad om jag ibland klarar milen på ett genomsnitt av 6.26, det är svårare att hålla farten ute när man springer ensam. Runt 7 min/km kan vara godkänt för mig.

Men tiden är egentligen helt oviktig, det är för att överhuvudtaget orka springa en mil som jag tränar, men alla frågar jämt efter tider så därför får jag allt hålla koll på dom.

Nya Filmstaden i Västerås, bygget är i gång

Opening night 12 april 2012, det ser jag redan fram mot. Jag läste en artikel idag i vlt, lokaltidningen, att jobbet är i full gång.

Det har varit många lyft i Västerås de senaste åren och det här blir ett till. Det finns planer för hela det här området runt Smedjegatan, tex flera nya restauranger. Det är fint, vi har så nära dit när vi är hemma i stan.

Gamla (nuvarande) Filmstaden ser väl flashig ut, men är lite trång.

Ingen kommer att sakna gamla Filmstaden, den är så trång, men så skrev tidningen idag också om dom där gamla biograferna och dom kan jag sakna ibland. Lätt att bli nostalgisk. Jag har minnen från dom alla.

Skandia hade jag närmast till. Jag var inte gammal när jag lyckades smita in där och se en kvällsbio. Dom hade så fina lampor i taket i gammal fin stil. Saga var lite modernare och på Grand kunde man sitta i två och två i breda stolar. Lilla Röda Kvarn var liksom Odeon rätt sunkig medan Royal och Cinema var nya och fräscha. Det var rätt kul att gå mellan biografena och kolla programmen och, ännu viktigare, kolla på alla andra ungdomar. Var det nån man kände? Eller nåt snyggt att kolla in?

Men det var då det. Nu har vi 7-8 salonger i Filmstaden och så lilla Electra med smalare film. Det finns nästan alltid nån rulle som man borde se. Helst ser jag nog en svensk film.

Och nu blev jag sugen att gå på bio igen. Det blir nog en söndagsbio i morgon.

Live på bio, bättre än man kan tro!

Det var mycket bättre än jag kunde tro att se en direktsänd musical på lilla Elektra i Culturen här i Västerås.

Bara drygt 30 personer i publiken säger väl att det här har vi inte upptäckt än än i Västerås. Det borde ju vara fullsatt med råge!


Det var första gången för oss i går, och vi såg Fela! det var verkligen mäktigt. Nästan tre timmar afrikanska danser och rytmer, inte långsamt en sekund.  

Förutom att själva showen var så bra så är det nästan bättre att se en föreställning så här i en biosalong än på plats på teatern. Showen sändes med en massa kameror från alla tänkbara vinklar, tom bakifrån ibland så att man ibland även såg publiken i den fullsatta National Theatre i London. HD-kvalitet så att minsta svettdroppe syntes på Fela (Sahr Ngaujah) och alla andra på scenen, kamerorna kröp in i närbild på dansarna och musiker blandat med svep och publikbilder. Det kändes som man var där. Och förvånandsvärt bra ljud, jag kommer tillbaka.

Sen var hela showen textad på engelska, så det var lätt att följa handlingen. Sånger och snack var annars på nigeriansk engelska, kanske inte alltid så lätt att höra och förstå. Och när dom sänder opera är det ju extra bra med text, där kan man ju aldrig höra vad vad dom sjunger om.

Enda på minussidan var väl när Fela fick hela publiken att resa sig upp och dansa med och göra "klockan" med höfter och hela kroppen. Då satt vi västeråsare tungt i våra stolar, undras hur det såg ut i biosalongerna i andra städer - Johannesburg - Madrid - Santa Barbara - Wellington och alla andra ställen över världen som också såg samma föreställning samtidigt. Jag ville gärna applådera och dansa med, med det kändes lite dumt i vår lilla salong.      

Nästa föreställning blir King Lear också från London, den missar jag, men sen kommer det en hel del opera från Metropolitan som jag absolut ska fundera på. Wagners Valkyrian är väl för tung för en som inte kan nåt om opera, men Strauss Capriccio låter lättsammare, men vad vet jag. Kanske Nixon in China?

Nu ska jag läsa på om opera, och förresten jag klarar väl nåt lite tyngre också. Det var så häftigt att se en föreställning så här så jag kommer tillbaka till Elektra i Culturen i Kopparlunden i Västerås! Här är hela programmet.                

Nu är det lätt att leva!

Dan har börjat så bra, hur kommer den att fortsätta? Bara bli bättre hoppas jag.

Jag trodde det skulle vara svårskottat på Stentorpet idag, jag trodde snön hade smält och frusit om vartannat så att jag skulle få hacka bort isvallar, men nejdå, det var bara en dryg decimeter nysnö som var så lätt att skotta av.

Långa vägen och alla gångarna är klara, fåglarna har fått mat och det är eld i kaminen. Redan före kl 10 är jag klar och kan ta en kaffepaus. Och det är de bästa av allt, kaffet är bryggt på Stentorpsvatten!

Två dagar före julafton frös vattnet i 30-gradersnätterna, men det var inte värre än att redan nu efter några dagar med nån enstaka plusgrad så har isproppen löst upp sig så nu rinner vattnet så fint igen. Jag kanske tom kan kosta på mig en dusch när jag är helt klar idag. Hur som helst så kan jag ställa undan dunken Donje nu tills nästa 30-gradersnatt.

Och tittar jag ut bortåt ängarna mot traktens bonde i Viksberg ser jag en blek sol som kanske inte värmer än men i alla fall lovar fint väder idag.


Och i kväll ska jag se direktsänd musical från National Theatre i London på Electra i Culturen. Afrikanska rytmer i Fela! som just slutat på Broadway för att flytta till London. Och det kan vi se här i Västerås tack vare Folkets Bio! Vilka fina dagar man har!  

Leicester in April

Banne mig, resan blir av! Vi ska se Leicester City FC mot Burnley den 9 april på Walker Stadium i Leicester.

Vi måste stödja Svennis och Tord Grip så det är klart vi hejar på The Foxes, ett mittenlag i andraligan, och laget är nog på väg uppåt i tabellen.


Det är plats för 32000 på läktaren, så det kan bli lite drag hoppas jag. Burnley ligger före The Foxes, men jag tror på våra grabbar - vi ska ta ´rom! Hotellet är hopbyggt med själva stadion så det kan bli riktigt bekvämt. Efter matchen har vi några dagar extra där, men när jag kollar på några dåliga hemsidor ser jag inte att det finns just nånting speciellt där dom här dagarna efter matchen, men om inte annat får vi väl sitta på spinningcyklarna på hotellets gym - det är seniorgängets spinninggrupp som ska ut och åka.

Heja Leicester City Football Club (eller lajcaster som jag sa som grabb)! Jag håller tummarna för en bra vårsäsong för er och för era svenska tränare. Hoppas Lasse och Stig lyckas ordna ett lunchmöte med dom.

Don Carlos i Folkets Hus

Vilken tur att vi såg SVT:s program i går om opera i Folkets Hus. Man behöver en spark i baken ibland.

Vi har 3-400 meter till Metropolitan i New York och till National Theatre i London, men har inte utnyttjat det än. Nu ska det bli av.

Fela!  More than a musical  a Ecstatic Phenomenom!

Vår kulturbiograf Electra i Kopparlunden är med i det här samarbetet med direktsända föreställningar från NY och London, det har jag vetat sedan länge, men aldrig utnyttjat. Jag ser nån udda film ibland på Electra, men nu ska det bli opera också. Och musical.

Redan på torsdag spelar dom Fela och det verkar som det finns biljetter kvar. Nästa program är King Lear också från London - kanske för tungt för mig? Sen blir det "Nixon in China" från Metropolitan, vad kan det vara? En nyskriven opera?

Aida i Verona

Jag har inte sett mycket opera. Har egentligen bara sett den där friluftsföreställningen av Aida  i Verona härom året, men det var en maffig föreställning med 15000 personer i publiken, kanske lite mer tryck än 150 på Electra. Och inte kan jag något om opera heller, men det lär man väl sig.

Metropolitan har jag sett från utsidan, nu ska jag sätta på mig bästa kostymen och se den från insidan också. Men först ska jag gå på musical i London, Fela! på National Theatre.    

Ny mobil nästan gratis

Mitt abonnemang går ut om någon månad. Jag har allt tänkt lite på hur jag skulle göra då. Gå över på kontantkort kanske? Men så är ju mobilen så otroligt gammal, fyller två i februari. Jag har slitit med frågan.

Min SonyEricsson W715 har varit en trogen vän och fungerar fortfarande bra. Jag kommer ha kvar den med kontantkort, men så ringde en tjej idag med ett skamligt förslag som jag inte kunde motstå så nu har beställt en ny också, det blir inte så dyrt. Strax innan hon ringde hade jag plockat bort några TV-kanaler hos Tele2 och tjänade in lite där. Nu  går dom pengarna  till nya telefonen i stället, en liten Sony Ericsson X10 mini. Egentligen skulle jag väl ha en iPhone, men det här blir bra det också. Eller skulle jag haft en iPad? Nja, den här är ruggigt liten, det gillar jag. Jag tror jag blir nöjd. Jag kollade på den här i Telia-butiken i förra veckan.  

Fri surf ingår - fint, jag som sitter timtals på café, nu kan jag sitta och surfa, blogga och twittra hur mycket som helst utan att tänka på kostnader. Hoppas bara att jag förstod allt vad jag beställde, donnan ringde mig när jag stod i tvättstugan där hörbarheten inte var perfekt.

Egentligen tycker jag det är otroligt dumt att byta telefon vartannat år eller oftare, men det är så jag gör, jag som alla andra.

Cafélivet i Västerås

Har cafélivet fått ett uppsving? Eller det kanske alltid har varit hett, det kanske bara är jag som inte tänkt på't. Hur som helst så tog jag en fika på stan idag efter lunch som jag gör rätt ofta nu för tiden.

Jag stämplade in på Espresso House kl 13.57 och då var det för ovanlighetens skull helt tomt där. En liten kaffe med påtår och en bulle och så tänkte jag sitta och titta på folk som gick förbi därinne på Kvarteret Igor. Nästan alltid brukar jag se nån bekant som man kan växla några ord med.

Sköna fåtöljerna var förstås lediga men ganska snart började det komma folk. På 10 minuter var det nästan fullt. Vilken tur att jag hann få fåtöljen. Det här är några som var där:

Först kom några tjejgäng var ute och shoppade tog långfika. Visade varandra vad dom köpt och så där. Och sen kom några killar som satt med byggritningar, fikade och surrade. Dom satt kvar när jag gick.

Några ensamma gubbar, som jag, dök upp. Rätt skönt att sitta ensam ibland så jag sa inget till dom, annars brukar jag försöka snacka lite med andra som också sitter ensamma. En av dom fick snart sällskap av gumman som väl varit och provat kläder på egen hand, sånt känner jag till.

En ung mamma med barnvagn och sina föräldrar tog också en långfika. Dom satt alla tre mest och tittade ner i barnvagnen och log. Säkert första barnet och barnbarnet, men så sitter man gärna även vid sjätte barnbarnet.

Så bakom mig kom proffsen som nästan alltid sitter där, 6-7 italienare och juggar tror jag. Dom pratade svenska så dom var väl från flera länder. Pratar mest - jag tror bara en av dom hade en kaffekopp.

Men det är rätt skönt att sitta så där och kolla lite på folk, men några bekanta såg jag inte idag. Och kl 14.59 lämnade jag in brickan och tackade för mig. Långfika alldeles för mig själv en hel timme! Riktigt skönt.  

Man är aldrig riktigt nöjd

Först var det så kallt att vattnet frös och elfrörbrukningsstaplarna i fritidshuset var illröda. Och  så mycket snö så att det är svårt att hålla vägen öppen och taken måste skottas av för att inte börja bågna.

Då var man missnöjd för det, men så nu när det blir mildare så är inte det bra heller. Hur ska det bli med skidåkningen nu? Och nu blir snön så tung att jobba med.

Det fina är att nu när det är mildare ser jag gröna staplar hos Sala Heby Energi. Dom har sån fin service på sin hemsida att man ser elförbrukningen timme för timme, och nu är den riktigt normal, det är bra. Och kanske isproppen i vattenledningen släpper också? Jag måste dit och kolla. Och kanske det smälter bort lite snö från vägen också.

Men så ser jag i långtidsprognosen att det ska smälla till igen och bli kallt. Torsdag-fredag blir det buskallt i Sala, 15 grader eller mer. Det som smälter till slask nu fryser väl till stenhård is då, och snön på taken blir så där tung och svår att få bort, och inte kommer väl isproppen att hinna släppa. Det här var ju inte bra.  

Hur vill jag ha det då om man fick bestämma själv? Jo, nu på vintern kan det gärna vara hyfsat med snö och 5 grader kallt. Bra skidspår och mycket sol. Jag undrar om inte Sala-vädret stabiliserar sig så om några veckor.                

Liftarens guide till galaxen

Vi skulle lägga oss tidigt i går, trötta efter snöskottning och skidåkning.

Men så gjorde jag "svepet" som vi brukar säga, jag kollade igenom TV-kanalerna om det var något intressant kvar att se. Och jag hade tur! "Liftarens guide till galaxen" hade precis börjat på Kanal 5.

Marvin, presidenten, Ford, Dent 

Filmen hade jag bara sett två gånger förut, och boken har jag bara läst en gång hittills. Jag blev kvar i TV-fåtöljen.

Men smaken är ju olika, Margareta bara suckade och tog fram sin bok och gick och la sig  medan jag fick en högtidsstund med en favoritfilm. Men det var länge sen jag läste boken, det får bli en omläsning i hängmattan i sommar. Boken innehåller ju så mycket mer än vad som får rum i en film, och filmen följer inte ens boken riktigt så nog måste jag läsa om den snart.

Svaret på den yttersta frågan om "Livet, universum och allting" avslöjas i boken. Alla med normal allmänbildning känner till att det är 42 och jag ser nu i Wikipedia att det inte var så slumpartat som man kan tro när Douglas Adams skrev det. 42 är ett närmast magiskt tal, några exempel:


FBI-agent Fox Mulder hade lägenhet nr 42 i en TV-serie härom året.
Om solens strålar bryts 42 grader bildas en regnbåge-
Och ett marathonlopp är 42 km långt.  Visst är det intressanta fakta..


Och Ford Prefects elektroniska uppslagsverk är väl rätt lik en iPad, åtminstone hur den kommer att se ut om några år.   

Trafikolyckor en sista gång

Nu ska jag inte skriva mer om trafikolyckor på ett bra tag.  Men jag såg några småkrockar idag som kan vara nog så jobbiga för dom som är inblandade så det här får bli min slutrapport om vinterns olyckor, nu vill jag inte veta av fler. Det har redan varit för många. Det här hände idag:

På väg ner till Sala City tog vi nya genomfartsvägen. Den är lite väl smal på ett ställe även sommartid och nu på vintern är det ännu smalare där. Frontalkrock i 30 km/tim! Polisen var på plats och vinkade förbi oss för bilarna stod kvar, tillräckligt skadade för att inte kunna köra därifrån.

Så kom vi ner till affärn. Där var en traktor igång på parkeringen och sandade och körde bort lite snö. En "gubbe" som handlat färdigt - 10 år yngre än jag - backade ut sin bil och skulle bara köra hem med maten. Men samtidigt kom traktorn backande från andra hållet. "Ända mot ända kan ingenting hända", sägs det men här gången blev det en hyfsad buckla i baken på personbilen. Bekymmer med försäkringsbolag och bilverkstan. Onödiga utgifter. Lätt hänt om man inte ser sig för.

Så åkte vi och tankade och där vid verkstan stod bärgarn med de båda bilarna från frontalkrocken. Och de stackars bilförarna och passagerarna stod och snackade med bärgarn och verkstadsfolket och såg lite bedrövade ut.

Trist start på året för dom inblandade.

Julen är slut

Trettondan och redan dags att städa bort julen. Vi har haft en fin jul här på Stentorpet, men nu är den slut och vi är här och plockar ner tomtar och ljusstakar. Men det är klart att vi skulle varit på trettondagsbal i stället för att vara här i Stentorpet, men det här var fint det också.

I år hade vi tänkt ha stugan öppen t.o.m. trettonhelgen och stänga igen den sen för att spara el och snöskottarryggarna, men jag tror vi ändrar oss, det är så himla skönt att vara här. Fastän vattnet har frusit i år också.

Jag isolerade vattnet så bra i höstas, och det såg så länge ut att räcka. 10 minus, inga problem. Inte 15 heller. Och inte 20. Det är bra många vintrar vi inte har haft en enda dag så kallt så det är klart jag hoppades att min isolering skulle räcka i år, inte trodde jag den här vintern skulle bli lika kall som förra.

Men så två dagar innan jul smällde det till. På natten gick det ner till minus 30 och på dan var det runt 25. Två dygn i sträck var det så kallt. Så när vi kom hit för att fira jul med sju nattgäster plus oss två plus ytterligare två daggäster så var vattnet fruset! Tablå! Vad skulle vi göra? Ställa in och ta en Sista Minuten till Teneriffa?

Närå! Våra besökare skrämmer man inte så lätt. Vi hämtade vatten på macken och så fick vi strunta i duschen, det var verkligen "No big deal". Förra året frös avloppet också, men det hade vi inga problem med i år, det är nästan bökigare än att vara utan vatten. Och nu kommer det väl att dröja tjugo år innan det blir så här kallt igen, så inte behöver vi väl göra något åt vattnet inför nästa år, eller...?

I morgon skiner solen säger prognosen, då ska vi åka skidor och bara ha det skönt. Nä, nog har vi stugan öppen över resten av vintern, det är värt så mycket så att elen kostar skjortan får man ta. Tomten som lyst så fint över julen  står till midjan i snö nu, och han ska få gå i ide i morgon och vila till nästa jul.

Och till nästa trettonhelg ska jag putsa upp dansskorna och ta med Margareta på Trettondagsbal. Jag läste att det börjar bli alltmer populärt igen, precis som det var när vi var unga. Får jag lov!   

Olyckor på Salavägen

Så var det dags igen - en olycka på väg 56 mellan Sala och Västerås. Fjärde gången i vinter vi såg en bil i diket.

Nog var det halt idag, det yrde in snö så vägen blir ju alldeles blankpolerad, mycket mycket halare än man tror där man sitter i bilen. Så jag körde mesigt som vanligt - 70-80 km/tim räckte bra.

Vi såg blåljusen på långt håll, längst bort på en långraka, hur kunde det hända en olycka där? Polisen var redan där med två bilar, och så hade dom satt upp en massa röda lampor på vägen så att man lätt såg hur man skulle köra förbi, det var ju bra, men bärgningsbilen hade inte hunnit komma. Och den här olyckan var nog den lindrigaste av dom fyra vi sett i år.

Så här gick det nog till: En bil med 3-4 grabbar (såg ut att vara runt 25 år) överskattade nog sin förmåga och drog om några slöfockar, gubbar med hatt kanske, som låg och stoppade upp i 70-80. Så fick dom väl sladd och snurrade av vägen och hamnade i diket. Bilen låg helt på sidan så dom blev nog rätt blåslagna och lite skraja också hoppas jag. Men dom klarade sig nog hyfsat bra, dom stod och snackade med polisen när vi åkte förbi. Kör dom lugnare nästa gång?

På precis samma ställe mötte vi en gång, kanske 30 år sen, en Amazon som i halkan kom snurrande på vägen mot oss. Jag hann bromsa och köra åt sidan medan Amazonen hamnade 25 meter ut på gärdet bredvid vägen. Ut hoppar ett par grabbar som vad jag minns inte såg så bekymrade ut, dom var nog 18-19 och i den åldern är grabbar odödliga. Tror dom.          

Träning i valstakt

Årets träning är igång, och det här kommer allt att bli ett stående inslag här på bloggen, läget på min träning.

Det här intresserar väl inte så många, men ni andra kanske ändå kan bli lite inspirerade att röra på er, man hör ju nästan varje vecka nåt inslag på radio och TV om hur nyttigt det är att motionera, och alla vill väl ha långa telomerer. (läs mer om telomerer i motivationen till 2009 års Nobelpris i fysik)  Eller så får ni skippa mina träningsrapporter. En gång i veckan blir det nog en rapport.

Årets första träning = allt startar från noll. En liten formtopp ska jag ha redan 28 februari, men den viktigaste toppningen är annars 28 maj. Och så en tredje toppning 8 oktober. Där har jag årets mål fint fördelat över året så att det inte är så stor risk för skador. 200 mil är ett annat mål för året.

Förra året hade jag inget schema men så gick det som det gick också. Jag hoppade över lite för många träningspass. I år har jag ett schema igen och det blev valsvarianten igen - 1-2-3, 1-2-3. tuff-tuff-lätt, tuff-tuff-lätt. Det passar mig så fint. Två tuffa veckor och en lätt, så två tuffa igen osv. Det ska vara tre slag i takten, och dansa vals är ju kul.

Men jag är flexibel. Det här skulle egentligen vara en tuff vecka, men hinner jag inte med mer än dagens runda så får jag väl börja med en lätt i stället. Så går träningen som en dans kunde jag inte låta bli att skriva.     

Snösvängen i Solna

Här kommer Solnas snösväng att röja om 3-4 veckor!

Jag trodde nog att Anders överdrivit, men den här gången hade han rätt. Solna måste ha en av landets sämsta snöröjningar.

Man parkerar längs vägen utanför höghuset där Clea och Natan bor och jag skulle få leka med dom hela dan igår, men var skulle jag ställa bilen? Det första jag såg när jag kom dit på morgonen var en bil som kört fast och inte kom ut från sin parkering längs vägen. Och Anna körde fast i går kväll fick jag höra sen.

Jag hittade en parkering en bit därifrån, men det var nästan lika moddigt där. Man röjer visst bara en gång i månaden, på städdagen, sen får dom klara sig bäst dom vill, dom som bor där - otroligt!

Inte var det väl så här förr, eller...? Även här i Västerås klagar vi ibland på snöröjningen, men det är inte på långa långa vägar så dåligt som i Solna.

Här har det inte snöat på några dar, men då är dom i stället igång och tar bort snöhögar som dom missat under de värsta snöfallen, en liten traktor med plog dundrade i morse på cykelbanan nedanför våra fönster.

Det kanske är sämre i utkanterna av stan här också, men här i centrum fungerar det riktigt bra, i alla fall många gånger bättre än i Solna!

Nix-telefon

Jag har förstås NIX telefon så det är inte många telefonförsäljare som ringer numera. Men firmor där man är kund får ju ringa i alla fall, så både Tele2 och Telia ringer ibland om mina abonnemang, men det är rätt OK. Även om Tele2 har ringt lite väl ofta nu ett tag.

Det verkar vara OK också att ringa och fråga om samhällsfrågor, jag kan inte reglerna, men jag har fått ett par såna samtal nu senaste dagarna, och det är väl OK det också för mig.

Förra veckan fick jag frågor om vad jag tyckte om läkarvården - lasarettet, landstinget och läkarstationen. Massor av frågor men jag orkade inte riktigt lyssna, svarade  nog lagom  på lite väl många frågor. Jag har som tur är så lite kontakt än med sjukvården så jag hade inte mycket att klaga på. Lagom och ganska nöjd  svarade jag mest.

Så i kväll ringde en tjej och frågade vad jag visste om 112. Om jag visste att det var larmnumret. Vilken tur, det visste jag, men sen ska man ha åsikter också, informeras det tillräckligt om det numret - vad ska man tycka? Lagom och ganska nöjd  lät bra. Att numret är samma i hela Europa visste jag inte så de var rätt bra att hon ringde.

Men strax efter ringde Tele2 igen - säkert tredje gången på nån månad, och jag bara säger Nej tack,  jag ska inte ska ha fler TV-kanaler - tvärtom är det dags att plocka bort det mesta, jag klarar mig med SVT1 o SVT2.
Och 6:an med Simpson förstås.

Nu har det varit lite väl mycket ringande, tur ändå att vi har NIX och slipper de flesta samtalen. Men till 112-tjejen lovade jag att hon skulle få ringa igen, hade hon fler frågor om 112 eller vad vill hon fråga om nästa gång?      

Änglagård 3

Efter nyårskonserten idag tog vi en promenad ner till stan för att titta på bio.

Det är lite högtidligare att se film på bio än hemma i TV-soffan eller på datorn, men det blir nog inte oftare än två tre gånger om året. Idag såg vi Änglagård 3.

En trevlig film som var kul att se med fina sommarbilder. Man ser redan fram mot sommaren som säkert blir alldeles för kort, och filmen var tvärtom möjligtvis lite för lång. Man bör väl ha sett "ettan" och "tvåan" för att förstå den rätt, och nog kommer det en "fyra" senare, det var ju ovanligt tydligt grundat för en ytterligare fortsättning.

Som pensionär kan man ju aldrig vara riktigt nöjd, och det värsta med att se film på bio är popcorn-ätarna. Hade jag varit ung kanske jag också hade setat med en gigantisk popcornkartong och smackat och skräpat ner, men det här kom efter min tid, så då har jag väl rätt att säga "usch och fy". Vi hade ett par bakom oss som tuggade ljudligt och inte luktar det gott heller när det är någon annan som äter. Och just dom här skrattade hela tiden på fel ställe så nog var jag lite irriterad.

Popcorn är annars gott, men bort med det från bion! I England är det ibland förbjudet och det vore väl inte så farligt att begränsa det lite här hos oss också. Kanske mindre kartonger åtminstone.

Det får vara hur det vill med det, jag är snart tillbaka på bion. Svinalängrna vill jag se och snart kommer t.ex. Glada Hudik-filmen, Gyllene Knorren (barnfilm så jag får väl locka med nåt barnbarn) och nya Åsa-Nisse måste jag också se. Med eller utan popcorn-ätare.