Jag såg en gammal bekant idag igen, man hajar alltid till över hennes kläder.Det var nån månad sen jag såg henne första gången. Hon var på väg ner till stan då med hjälm och skidstavar, dessförinnan var det minst 15 år sen vi senast sågs, och jodå, hon kände igen mig. I dansföreningen var det nog en del som skojade om henne, men jag hade aldrig nåt emot henne, alltid glad och positiv i alla fall. Men lite udda och det behöver inte vara negativt. Väldigt miljömedveten och det är bara positivt tycker jag.
Så sågs vi på gymmet i torsdags, det var första gången där, så hon har väl precis börjat träna. Då såg hon riktigt normal ut i vanliga träningskläder, så bra man kan se ut en bit upp i pensionärsåldern. Där kommer vi säkert att ses fler gånger.
Och i dag sågs vi också, då var hon på väg hem från stan. Inte hjälm idag, men i lustiga kläder. Toppluva, en ovanlig kappa och en rejäl färggrann ryggsäck på ryggen. Jag har verkligen ingenting med hennes kläder att göra, men det är lite märkligt att vissa absolut inte bryr sig det allra minsta hur man ser ut. Eller är det kanske för att väcka uppmärksamhet, det blev ju ett inlägg här.Och så tänker man ett varv till som jag brukar göra när jag sitter och skriver. Vi kanske ser lite för lika ut i jeans och tröja och samma typ av jackor. Det är väl kul att en del handlar på Myrorna och ser lite ovanliga ut. Jo,det är allt så jag tycker. Hon har rätt fina kläder trots allt och hjälmen är en gammal fin Jofa-hjälm, såna är inte lätta att få tag på nuförtiden.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar