Seniorspinning till musik

Hemma från onsdagsspinningen måste jag pusta ut en stund vid datorn. Det är ett rätt jobbigt pass, men med inspirerande musik.

Vår coach, Ulrika, har satt ihop ett nytt program till den här hösten, både själva träningen och musiken vi ska försöka hålla farten till. Ska jag vara ärlig så bryr jag mig inte så mycket om musiken, men andra tycker den är viktigare. Ett pass jag uppskattade en gång var när columbianen var vikarie (minns inte vad han hette) då han nästan enbart körde med flöjtmusik, men då knorrade mina kamrater rejält, så det är väl viktigt kan tänkas.

Och den nya musiken gillar alla, och jag också. Det är en blandning som nog faller alla oss 40-talister på läppen. Värmer upp med några gamla bekanta, sen kämpar vi i en tung uppförsbacke till en tung Johnny Cash, och sen har vi en ännu tyngre uppförsbacke till  ABBAs Does your mother know där det nästan svartnar om man ska försöka håll takten.

Så vilar vi ut på en raksträcka med Paul Ankas Diana, I'm so young and you´re so old sjunger vi.

Så ökar vi tempot några låtar igen och så kör vi finalen till Chuck Berry och Johnny be good


     

Efter att ha strechat till Frank Sinatra  och New York slappar vi i bastun, ja i den lilla bastun nu ett tag, den vanliga är stängd för reparation... För vilken gång i ordningen sen den byggdes om förra året?