Tomas Tranströmer huggen i sten

Vi gick på en poesivandring igår eftermiddag i Västerås Centrum för att läsa dikter. Tranan ställer ut 6 dikter på stadens gator och torg plus ett extranummer för nattvandrare.

Jag hade tänkt skriva några rader om det här idag, men i dagens morgontidning hade Vlt förekommit mig med ett stort uppslaget reportage i samma ämne. Har jag en läcka här på bloggredaktionen eller hur har det här gått till? Nåja, Tranströmer räcker till för både Vlt och mig, så jag skriver mitt inlägg ändå som planerat. Dubbelklicka på bilderna som vanligt för att se texten lite tydligare om det behövs.

Det är sex Haiku-dikter i stenplattor som ligger lite varstans i gå-city. Det var fyra från början och så blev det två till när Tranan blev 80. De flesta lägger nog inte märke till dom här anspråkslösa stenarna, jag visste inte själv var dom låg innan vi gick den här poesirundan, men nu kommer jag att titta lite extra på hans dikter när jag går förbi dom. Och få lite stimulans för själen på köpet.

Jag tycker bäst om "Och natten strömmar..." som gick som en viral på Facebook när jag la ut den där. Den uppdragna ekan är också fin. Extranumret för nattvandrare lyder: "Vi måste leva med det finstilta gräset och källarskrattet". Den projiceras på marken i mörkret men blev lite för suddig för att kunna visas på bild.