Piece of cake

Visst har jag glömt mycket sen arbetslivet. Nätverk, IP-adresser, drivrutiner, konfigurationer hit och dit, sånt där som var självklart en gång är bra mycket jobbigare nu.
Men samtidigt är ändå mycket en hel del enklare nu för tiden, det finns ju hjälptexter till allting nu. Och man får så mycket förslag automatiskt som man inte fick förr på den gamla goda tiden. Men det är rätt, så ska det va', men allt måste göras ännu bra mycket enklare framöver.

Idag skulle jag från Margaretas PC skriva ut några papper på skrivaren som sitter på stationära PC:n med Windows 8. Småsaker men ändå lite för svårt för kreti och pleti tror jag. Lite trickigt för mig också först, men jag fick i alla fall till det utan att ens behöva svära och blev nöjd med det. Nästan a piece of cake.  

När jag kollar på vänners PC:s ser man hur rörigt det kan bli i datorn när man inte har riktig känsla för vad en PC är. Många är rätt duktiga, men andra törs inte göra nånting med sin dator. Och jag tycker egentligen inte att man ska behöva göra nånting, det ska vara som TV:n eller tvättmaskinen med bara några få enkla grundinställningar. Och vill man skriva ut från en PC till skrivaren på en annan ska det bara fungera, det ska datorerna själva klara av. Utan att man behöver vara en gammal avdankad IT-gubbe.

Många nya förkortningar hittade jag när jag grävde i Kontrollpanelen, men jag bryr mig nog inte om att försöka lära mig alla. Jag säger som den pensionerade stinsen som på pensionsdagen såg tågen passera: "Där kommer ett tåg men det skiter jag i".   

Mitt nedbrytande projekt



Bortom tallen finns min favoritgran

Det var för drygt två år sen jag började mitt projekt att se hur snabbt toapapper bryts ner i naturen. Det går inte fort.

En tall hade ramlat ner över spåret i vinterstormen men min favoritgran klarade sig precis, och jag tittade in där idag bakom granen och hoppades att inte se ett spår av pappret som legat där sen i maj 2010, men den här vintern har inte tärt det minsta på det där pappret. Visst är det intressant att mer än två år inte är tillräckligt! Det här ska jag fortsätta att följa varje år.

 Det ger ju en extra tanke att man inte ska slänga nåt i naturen. Ja produkten som hamnade där bakom granen samtidigt som pappret är ofarlig, den är borta redan på några dar. Ett äppelskrutt eller nåt liknande är väl också OK. Bananskal ska visst vara tveksamt, men jag tycker dom försvinner fort dom också. Plast och plåt är ju självklart att man inte lämnar efter sig i skogen, men lite toapapper kan man tycka är OK, men nu vet jag bättre. Göm det åtminstone under mossan!

Nu tar jag emot vadslagningstips. Hur länge dröjer det innan pappret från maj 2010 är borta? Jag satsar en femkrona på att det dröjer tre år till. I maj 2015 ser jag inte pappret längre. Nån som törs sätta emot?

Och sens moralen är att gräs och mossa är ett miljövänligt alternativ om man måste huka bakom en gran.                 

Jag som mekaniker

Jag borde bli mekaniker

Tur att man har dom där moppeåren i botten. Jag lärde mig en hel del av att dagligen vara tvungen att meka med min NV Autoped. Och nu har jag min Klippo Éxcellent, 7000 kr, som behöver regelbunden tillsyn.

Idag har jag alltså mekat med gräsklipparen och haft både framgång och en rolig poäng. Startkabeln som gick av i lördags fick jag tag på i Järnboden i lördags och den var enkel att montera. Varje gräsklipparmärke och varje gräsklipparmodell har sina olika kablar, och alla varianter finns inte i lager här i Sala, ja inte i Västerås heller, men jag hade sån otrolig tur att Järnboden hade just den. "Passa på och köp några trisslotter idag" tyckte expediten.

Järnboden i Sala

Så kunde vi klippa färdigt men vår Klippo Excellent gick lite knackigt, kändes vårtrött. Idag tänkte jag så göra rent luftfiltret. Så jag började böka, skruva och svära över hur dumt man placerat luftfiltret. Det tog mig evigheter att få bort det, och jag var tvungen att plocka bort en massa annat också för att komma åt luftfiltret. "Det här ska jag skriva om på Twitter och Facebook. Och i bloggen" tänkte jag. Tills jag förstod att det var ljuddämparn jag med sån möda plockat bort!

Lite skämdes jag, monterade snabbt tillbaka den så ingen granne skulle hinna se mitt misstag. Sen på en halv minut öppnade jag riktiga luftfiltret i stället och blåste rent det. Sen gick vår Klippo Excellent riktigt bra.

Tur att jag är så händig med motorer och det mekaniska. 
   

Skrivkramp

Så himla viktigt är det är det inte med att skriva varje dag här i bloggen så jag hoppar över idag. Hade några bra saker jag ville reda ut, men det får bli en annan gång, idag är jag privat. En tur hem till Västerås idag och tandläkaren och en lång "att göra"-lista ska betas av när vi är hemma också. Återkommer.      

Lätt att sabba ett gott renommé

Man får visst inte många sekunder att göra ett gott första intryck, men det går fort att riva ner ett gott omdöme också som Alina Devecerski sjunger i årets sommarplåga "Flytta På Dig". "Du river bara ner" sjunger hon. Nu är det Vlt som rivit ner det goda omdömet och även min Klippo som jag varit så stolt över tidigare.

Tidningsbudet i Möklintabilen har på fyra morgnar och med fyra reklamationer som följd fyra gånger i sin rapport noterat att han/hon inte hittat vår postlåda. Otroligt! Stentorpets brevlådor består av en rad med nio brevlådor där det står Widmark på en. Vore jag tidningsbudet skulle jag chansa på den, men för att hjälpa till har jag mailat den här bilden till Vlt (och Prolog som delar ut tidningarna) och tipsat om att den fjärde från höger är den rätta.

Det här har fungerat i 8-10 år tidigare, men inte i år. Undrar vad det egentligen beror på? Ful färg på brevlådan? Nonchalans? Det blir spännande på måndag, då ska Margareta få ringa!

Sen är det vår Klippo. 7000 kr, modellen som är så bra att den går i arv i generationer enligt reklamen. Den har tre reglagekablar och första året fick jag byta två som hade gått av - ingen garantireparation, 875 kr "för det måste du gjort själv" sa Elman i Västerås. Nu, andra året gick den tredje av. Dj-r. Finns kabeln att köpa här i Sala? Jag åker ner till Järnboden direkt och kollar, men jag tvivlar....

Men det blir nog inget slagsmål mellan våra arvingar om vår Klippo!       
    

En gång ingen gång

Fel två gånger irriterande, men fel tre gånger är underkänt, då blir t.o.m. jag arg.

Tidningsröret var tomt i onsdags, vår första morgon som Stentorpsbor den här sommaren. Och inte bara tomt, det var helt borttaget! Vad har hänt, ska vi hämta vår tidning nån annanstans? Jag gick en vända längs med byvägarna, men inte har jag tänkt på att det sitter nåt tidningsrör nån annanstans.

Det gjorde det inte heller, och Ove förklarade att nu får vi tidningen i brevlådan, det var så lätt för skummisar att sno åt sig en tidning i rören. Fint, det är ju bättre! Bara det att det var tomt i brevlådan också. Men tidningen skulle komma på torsdag lovade Vlt när jag ringde och klagade.

Det gjorde den inte, det såg lite konstigt ut i datasystemet. Men idag hann dom dirigera ut en tidning med posten så vi fick den i ett-taget i.st.f. på morgonon. Och så skulle vi få den på fredan lovade Märta, men jag var inte lika trevlig i telefon den här gången.

Och nu på fredagmorgonen var det tomt igen! Men nej, jag höjer aldrig rösten och skäller när jag ringer och klagar, men jag var lite mer bestämd idag. Tidningen kommer att komma i morgon, det lovade Malin, om inte dyrt och heligt så i alla fall bestämt. Och tidningen kommer med posten efter lunch idag också. Men surt är det.

Men samtidigt har vi kunnat läsa fullversionen av tidningen på nätet, så det kanske är ett I-andsproblem. Men i morgon, lördag så har vi tidningen i brevlådan, det har Malin på Vlt lovat. För blr det fel en fjärde gång kanske jag måste skälla, och det vill jag inte!

    

    

Etniska svenskar

Reinfeldt kommer med lite konstiga uttalande ibland, var det genomtänkt det där med etniska svenskar i arbetslöshetsdebatten? Och för nån månad sen var det det där om att jobba till 75 som var lite onyanserat. Börjar han bli trött och ofokuserad?

Hur som helst så tänkte jag på det där uttrycket idag i soprummmet när jag pratade lite med en granne, etnisk svensk. "Dags för lite sopsortering" sa jag, det brukar bli nåt hurtigt för att få igång ett samtal när jag stöter på nån granne. "Visst, men det klarar ju inte folk, här sorteras ju hur som helst!" svarade grannen. "Jag tycker ändå det är rätt OK" sa jag, "och det är ju så enkelt och snabbt att sortera soporna". "Men jag måste ha fem hinkar i lägenheten, och...." sen lyssnade jag inte längre.

Men är inte det alltför vanligt bland oss svenskar, eller är det inte bara "typiskt svenskt", är det generellt bland folk över huvud taget? Att när man får en positiv kommentar svarar man med nåt negativt. "Jodå, men....".  Ja, inte vet jag, men vi hade ju kunnat prata en stund i stället för att gnälla ikapp.

Jag erkänner att jag gör så där själv också alltför ofta, speciellt om man skulle få beröm nån enstaka gång. Då ska man envisas med ett: "Tackar, men..." Efter det uppfriskande samtalet i soprummet kommer jag skärpa till mig, och en tanke av tacksamhet går till Reinfeldt också, det var ju han som gjorde att jag kom att tänka på't.               
   

En bra bok

Filmtips i går, får bli ett boktips idag. Korparna av Tomas Bannerhed. Augustpriset 2011.

Jag gillar såna där böcker där man läser varje ord och inte vill hoppa över ett stycke här och där, och den här var en sån bok som man läser noga. Varför den här boken vann framför andra kan inte jag ha nån synpunkt om, men att det var en välskriven och bra bok var det ingen tvekan om.

Rolig? Nej, rätt dyster. Spännande? Inte direkt, snarare långsam. Men dramatisk. Småland, 70-tal, mycket elände och mycket natur och fåglar. Lättläst fastän det tog sån lång tid för mig att ta mig igenom boken. Och även om jag gillade den här boken tog det så lång tid för mig att läsa den att jag fick lägga ifrån mig den ett tag mitt i och sticka emellan med en lättläst deckare, det verkar väl inte riktigt seriöst och sånt som är dumt att erkänna, men så gör jag ofta om en bok tar för lång tid att komma igenom. Jag har en gång kämpat med en bok ett helt år innan jag blivit klar och då hunnit läsa bra många andra under tiden.

Nu till sommarn blir det kanske lite deckare, kanske Arne Dahl. Han var på TV i går och verkade så sympatisk så jag ska ta ett par av hans deckare. Och så är det ju Strindbergsår så jag ska plocka fram Röda Rummet som jag inte läst på evigheter, det här var också ett par bra boktips. Utöver Korparna.

En trevlig film

Tomt i stugan, alla har åkte hem. Inget på TV i går förutom finalen i Champions League, men jag har inte alltid sista ordet, Margareta fick bestämma. Det fick bli en långfilm för 39 kr, Telias digital-TV är suveränt. The Help eller som den heter på svenska Niceville.

Bättre än jag trodde. Eller jag trodde väl ingenting egentligen för jag visste inte vad den skulle handla om, men Margareta hade läst boken så jag kände till namnet i alla fall. Och jag blev tagen av den och kommer att rekommendera den till andra och var rätt bra som ammunition i diskussioner också.

Handlar om vita hemmafruar som anlitar svarta kvinnor för att städa sina hem och uppfostra sina barn och de konflikter som det för med sig. Segregationen i södra USA var så stark för mindre än 50 är sen att det var farligt för den vita socitetsflickan Skeeter att intervjua de svarta kvinnorna för att skriva en avslöjande bok, ja de var de svarta kvinnorna som det var farligt för förstås, dom var modiga och tog en stor risk.

50 år sen och en hel del har hänt i USA och Obama är president, men tex Zimmerman i Florida visar väl att hos en del har tiden stått stilla. Och jag möter så ofta på folk stoltserar men sin åsikt att "Jag säger neger, det har jag alltid gjort och fortsätter med " . Men har man sett den här filmen, eller läst boken för den delen, så borde man förstå att man har kvar gamla pinsamma fördomar om man prompt måste köra med neger. Så nu har jag en rekommendation som jag ska köra med nästa gång ämnet dyker upp: Kolla in Niceville. Och det rekommenderar jag förstås alla andra också, en trevlig film.

Vi elitidrottsmän

Så var den här magåkomman avklarad, den var rätt lindrig. Men jag blir nog seg ett par dar till. Det här var den fjärde på elva år, så ofta har jag aldrig råkat ut för sånt här tidigare. Finns det nån förklaring.

Yazd mitt i öknen

Jo jag tror det. 2001 tre veckor innan Stockholm Marathon smällde det till efter en kycklinglunch nere i Yazd i södra Iran. 2002 hände det direkt vid hemkomsten från New York City Marathon. 2011 avviker, det var efter ett barnkalas där alla blev dåliga. och så nu 2012, tre veckor innan Stockholm Marathon.

Nog verkar det kunna vara så att motståndskraften minskar när man tränat extra mycket. Tänk så många idrottsmän som fått problem inför stora mästerskap, och Charlotte Kalla blev däckad av en puss av Peter Settman på en Idrottsgala härom året. Sen är det säkert så att motståndskraften också minskar när man blir äldre, så risken är väl dubblerad i mitt fall, inte helt ung men topptränad som den värsta elitidrottsman.

En kollega med liknande problem

Så kom jag att tänka på en annan akut magåkomma med viss poäng. I augusti 1980 blev jag undersökt av en riktigt bufflig läkare, rätt ung och han hade kanske fått för sig att jag simulerade min sjukdom för han körde med så konstiga frågor, han trodde nog han var mig på spåren. "Ligg på rygg och titta i taket" sa han. "Omöjligt" sa jag. Så tjafsade vi ett tag men han stod på sig, jag skulle absolut titta i taket. Jag vred sakta upp huvudet, 45 grader gick bra, 50-60 sen började jag bli darrig. Vid 75 grader var vinkeln perfekt och jag släppte en kaskad rakt i nyllet på den otrevlige läkaren som bara sa "Ojdå", tvättade sig och avslutade undersökningen, sen slapp jag honom mer.                 

Lite segt idag.

Var det nåt jag ätit? Eller har jag inte tvättat händerna tillräckligt? Nåt fel har jag väl gjort.

Min mage protesterade vilt igår, men har lugnat sig rätt bra idag. Jag har ätit en macka och druckit lite blåbärssoppa idag så jag är snart på banan igen. Som tur är hade Margareta tvättat sina händer bättre så hon har klarat sig. Resorb är bra också har Elisabeth sagt.

De var ju fint att Margareta klarade sig, hon har pysslat om mig lite, men samtidigt sårar det den manliga fåfängan när just jag blev däckad av en liten osynlig bacill. Och att man kan bli så utslagen. Kanske mina tuffa träningsveckor gjort att motståndskraften minskat? Ett glas blåbärssoppa till så kanske jag snart blir som folk igen.  

Ett varv till

Nu har jag skrivit på för en omgång till. En blick i spegeln, sen kom jag på lösningen.

Vad är det som format vecken på min panna frågetecken
Det är Livet som så tungt lagt sin hand på pannan punkt
Vecken väck ett tankestreck
Så nu blir jag slät på fläcken en dos Botox utropstecken

Nävarna är spottade för att skräpa ner på nätet en tid till.

Den eviga frågan

Vår lilla balkong har blivit vårfin

Stolarna från IKEA,
lilla bordet från Indiska  

Balkong högt upp var Margaretas önskemål sist vi bytte bostad, snart åtta år sen. Det blev på femte våningen med utsikt över stan. Balkongen är kanske lite liten men det är plats för två sköna stolar och några växter i alla fall.

Vi är ju borta så mycket på sommaren så vi har inga möjligheter att ha så väldigt mycket växter, men två snygga Lindesbergskrukan från Åhléns med några tåliga buskar har vi, en dvärgsyrén och en liten bambu. Och nu har vi bytt ut vårt lite tråkiga tryckimpregnerade golv mot ett trallgolv från IKEA. Made in Vietnam som så mycket annat nu.  159 kr för 0,81 kvm var ju billigt och vår balkong är bara på 6 kvm. "Small is beautiful" hade vi som reklamslogan en gång på jobbet, här blev i alla fall "small" hyfsat billigt.

Krukorna och bordet från Åhléns
Och golvet från IKEA 

Man sitter inte på balkongen och lyssnar på fågelsången, det är trafiken för tät för så fåglarna lyssnar vi på i Sala i stället, men vi trivs bra på balkongen ändå. På sommarkvällarna tystnar trafiken, och om vi vevar ner markisen får vi riktigt ombonat. Då är det kvällsmat på balkongen och så sitter vi och läser och spejar ut över Västerås.

Vår kombination med lägenhet (med balkong) i centrum av stan och fritidshus på rimligt avstånd är vi rätt nöjda med, och när man läser hur folk vill ha det när dom blir lite äldre är det just så som många önskar ha det.

Och banne mig, med balkongen så här trevlig tror jag vi tar lite fler dagar hemma i stan i sommar.

Farfar funderar

Farfar låter i mina öron äldre än morfar, så det passar bäst efter den här helgen. Det har varit mycket ett tag nu.

Jag är inne i en lite tung träningsperiod i min löpträning. Det var lite drygt att få bort gamla golvet från balkongen. Det var en hel del grävande i sommarstugan. Och räfsande. Och städande. Med mycket mera. Våren är jäktig för barnfamiljer men det växer ingen mossa på oss heller än så länge. 

Det jobbigaste är nog grävande, undrar varför. Har man ätit för lite gröt och laddat upp musklerna för dåligt? Det är hjärtat som dunkar extra mycket då, man behöver väl extrakraft i armarna förstås så det är väl därför blodomloppet går för högtryck. Att springa några mil är nåt helt annat, det märks knappt i kroppen, men det där grävandet....

Riktigt skönt att komma hem till lägenheten några dar, men det är en hel del att göra här också. Bl.a. ska balkongen bli fin, jag ska jaga runt och köpa en del grejer till stugan, det är lite kroppsligt underhåll och så behöver vi dricka kaffe på balkongen när den är snygg och fin. Fullt upp. Och så ska det springas en och annan mil. Jag måste titta in till Clas Ohlson, dom funderar nog. Farfar börjar bli lite trött.

Men det är ju övergående. Sover man bra hämtar man snabbt in nya krafter, och en morgonstund vid datorn piggar upp. En ny dag! Nu kör vi!                  
       

IKEA under lupp

Tidig söndagsmorgon. Folktomt.

IKEA och hr Kamprad har med rätta varit rätt granskade de senaste åren. Nazistsympatier, hemliga miljardfonder och tveksam personalpolitik bl.a. Och senast det där med ryska urskogar som blir till IKEA-möbler. Allt är inte bara fint, dom behöver allt granskas. Och jag har under några dar granskat deras datasystem. Inte helt godkänt det heller.

Det började i onsdags. Vi skulle köpa lite balkongtrall. Coop har en snyggare variant, men den är mer än dubbelt så dyr. Clas Ohlson har också en variant, men den ser lite tråkig ut, så vi bestämde oss för IKEA, men tyvärr där var trallen slut.

Inget att säga om det, "Dom tar slut hela tiden, men det kommer in nya hela tiden också" sa killen. Så vi kollade på nätet och beställde både SMS och mail för att få reda på när trallen fanns i affären igen. "På lördag" stod det på nätet, men vi kollade på nytt dan därpå: "På söndag" stod det nu och vi kollade på nytt efter ännu en dag: "På tisdag". Men det fanns i Uppsala så vi funderade på att ta en tur dit och köpa.

Hela högen gick åt idag.

Så kollade jag en gång till på lördagseftermiddan. Nu fanns det plötsligt en massa trall i Västerås (som skulle komma först på tisdag), men inte hade jag fått något SMS eller mail från IKEA. Och nu var det tomt i Uppsala.

På söndagsförmiddan tog jag så en tur in till Västerås och fick mina sju trallpaket och tur var väl det för jag ser nu på nätet att dom är slut igen.

Sens moralen är att IKEA:s leveransbesked på nätet inte är speciellt tillförlitliga och det där med SMS o mail kan man inte heller lita på. Men vi har fått vår balkongtrall och är rätt nöjda ändå. Och en femtilapp har hamnat på miljardkontot i Lichtenstein.          

Jag är fri, jag har sonat mitt gräsliga brott

Det var en vårdag 1975 som det hände. På stenplattorna längs med garageväggen. Snart 40 år sen men jag minns det än.

Hon kom vinglande där på gången, tjock och fet, och sneglade upp mot mig och tom sträckte upp vänster framben som om hon bad om hjälp. Skadad eller sjuk, men inte kunde jag ta hand om en sjuk humla så även om det bar mig emot så förkortade jag lidandet för henne, humledrottningen, med ett distinkt stöveltramp. Jag kan fortfarande höra det imaginära ropet från henne strax innan jag tryckte till med foten. En nödvändig åtgärd på en skadad humla var min ursäkt till barmhärtighetsmordet.

Och just när hon blivit mosad slog det mig att den här humlan bara var helt nymornad och hade hela sommaren på sig att föda massor av nya humlor, hon var inte alls skadad. Jag har haft dåligt samvete allt sen den dagen när jag ser en humla. Men idag har jag gottgjort dråpet, mordet hoppas jag.

På golvet i källartoaletten utanför tvättstugan kom det en ny humledrottning vinglade. Hon har väl övervintrat i värmen och vaknade nu idag just när jag hade tvättstugan. En annan person hade nog gjort som jag och trampat till, men jag tog henne försiktigt i handen och ledde ut henne på vår gård där hon vinglade vidare under några buskar. Nu kommer det att bli massor av nya humlor hemma på vår gård i stan, och jag har gjort en ny insats för humlesläktet. I Sala har vi ett humlebo och där hade vi sån otrolig tur i somras att vi fick se massor av nya humlor krypa upp och ta sin första flygtur. Ett par veckor höll det på så humlorna trivs nog i min omgivning trots min synd från anno dazumal.  Fin låt av Evert Taube
                

Mobiler med eget liv

Är det bara min mobil som gör lite som den tycker?

Poilitikerspråk

Det var rätt vanligt i början av mobileran att man ringde samtal av misstag. Jag har fått samtal när man hör telefonören traska till jobbet eller sitta på tunnelbanan etc. Inga skandaler har avslöjats på de samtal jag tagit emot, och vad jag själv avslöjat när jag oavsiktligt ringt vet jag inte. Och sen man börjat med telefonlås är det väl inte lika vanligt.

Det mest välkända automatringningen är väl Carl Bildts "ficktwitter" när han till sina 100000 följare,  politiker och mediafolk världen över, fick iväg ett  A@laqaqlqqaqqqqaQpAApAaQQaAQAPAaaaaAa AAaAaaaaQaaAAAqaAAqaaQaAaAAAqAplqqqq QqaAAqApaqaAa Aqqaqqaqqqqqa@aaaqQqaqaqaqa. . Han skriver så trist engelska i sina tweets tycker jag, så det här var nästan bättre. Och några kanske inte ens märkte någon skillnad mot vad han brukar skriva.

I helgen lyckades jag ringa upp min vän Stig när jag spelade Wordfeud och märkte inte av det förrän Stig ringde tillbaka och undrade vad jag höll på med. Och igår var det dags igen. Jag stod i kassan på Coop Forum när Margareta ringde och påminde om en sak. Då passade telefonen att dra iväg ett SMS till Anders som står först i telefonboken. Uqtptpupupuupuq ungefär skrev telefonen. Undrar vad han menade med det. Han har samtidigt fått något fel på batteriet så han stänger av sig vid de mest olämpliga tillfällena så det var nog ett rop på hjälp. Men garantitiden är som vanligt överskriden så jag får sköta om honom ett halvår till innan pensionen.                  

Square Dance är nog nyttigt

Utvecklande hjärngymnastik

Min gamle Square Dance-kamrat Björn är två år äldre än jag och jobbar fortfarande. 70 bast! Och är fortfarande aktiv med Square Dance.


Nu var det en avancerad oljeuppfinning som presenterades i tidningen och han är delaktig. Dom kommer att återvinna olja ur kasserad plast o.dyl. Verkade riktigt intressant och Västerås kan bli en oljemetropol i klass med Norge och Mellanöstern, vem hade kunnat tro det. Seriöst! Björn har alltid varit duktig på teknik och nu blir han i sin glans dagar oljebaron också! Det är bara att gratulera.

Och härom veckan var ett par andra kamrater från tiden med Square Dance i tidningen med ett avancerat datasystem som dom tagit fram och lanserat i sitt nystartade företag. Dom är också i samma ålder och har på egen hand tagit fram ett system för att minska byråkratin och öka tillgängligheten för personliga assistenter. Med deras system blir det inga luckor och inte heller onödiga dubbleringar. Bättre på alla sätt.  

Man blir imponerad av hur kreativa en del är. Är det allt tankearbete med Square Dance som ligger bakom? Kan tänkas. Själv la jag av för 16-17 år sen för att satsa på min löparkarriär i stället, och jag kan bara erkänna att det inte är så mycket hjärngymnastik i joggingspåret. Att i huvudet försöka räkna ut kilometertider och sånt efter att ha sprungit några timmar är helt omöjligt. Annat var det på dansgolvet!