Vi elitidrottsmän

Så var den här magåkomman avklarad, den var rätt lindrig. Men jag blir nog seg ett par dar till. Det här var den fjärde på elva år, så ofta har jag aldrig råkat ut för sånt här tidigare. Finns det nån förklaring.

Yazd mitt i öknen

Jo jag tror det. 2001 tre veckor innan Stockholm Marathon smällde det till efter en kycklinglunch nere i Yazd i södra Iran. 2002 hände det direkt vid hemkomsten från New York City Marathon. 2011 avviker, det var efter ett barnkalas där alla blev dåliga. och så nu 2012, tre veckor innan Stockholm Marathon.

Nog verkar det kunna vara så att motståndskraften minskar när man tränat extra mycket. Tänk så många idrottsmän som fått problem inför stora mästerskap, och Charlotte Kalla blev däckad av en puss av Peter Settman på en Idrottsgala härom året. Sen är det säkert så att motståndskraften också minskar när man blir äldre, så risken är väl dubblerad i mitt fall, inte helt ung men topptränad som den värsta elitidrottsman.

En kollega med liknande problem

Så kom jag att tänka på en annan akut magåkomma med viss poäng. I augusti 1980 blev jag undersökt av en riktigt bufflig läkare, rätt ung och han hade kanske fått för sig att jag simulerade min sjukdom för han körde med så konstiga frågor, han trodde nog han var mig på spåren. "Ligg på rygg och titta i taket" sa han. "Omöjligt" sa jag. Så tjafsade vi ett tag men han stod på sig, jag skulle absolut titta i taket. Jag vred sakta upp huvudet, 45 grader gick bra, 50-60 sen började jag bli darrig. Vid 75 grader var vinkeln perfekt och jag släppte en kaskad rakt i nyllet på den otrevlige läkaren som bara sa "Ojdå", tvättade sig och avslutade undersökningen, sen slapp jag honom mer.