I väntans tider

Man har sån här dagar ibland när man inte kan företa sig nånting. Som idag innan vår höstresa i morgon bitti.

Jag har antagligen med mig för mycket

Packade gjorde vi redan igår så idag väntar vi mest på att få komma iväg. Det är ju bara vi två, Margareta och jag, som ska åka och vi ska bara vara borta en vecka så det var lättpackat också. Hyfsat varmt ska det väl bli på Mallorca och det gör det ju också lättpackat. Nu går vi mest och väntar.

En liten negativ överraskning i går kväll under packningen var annars att diskmaskinen krånglade, hur ofta har inte sånt hänt när det är som minst passande.

Whirlpool Adp 7410. Kostade 4.500 på Coop Forum 2004 och har gått perfekt sen dess, men nu var det tvärstopp. Fram med verktygslådan och lite orolig blir man. Ska det bli dyrt? Diskmaskinen är ju åtta år gammal, är den slut nu?

Det tog väl nån timme. Först ska man hitta instruktionsboken som inte låg där jag trodde men som låg där den skulle vad det nu är för logik i det. Men den gav inte så många ledtrådar så det var bara att sätta igång. Vi gjorde rent allt man ska göra rent och det var alldeles för länge sen! Och sen gick jag lös på utloppsslangen. Och voilá! Där satt det lite skräp. Inte mycket, men tillräckligt för att det skulle bli stopp. Så fint det är med såna här problem som är så lätta att fixa och som inte kostar ett öre.

Egentligen var det bra att vi hade det där felet, vi hade väl bara blivit klara med packandet ännu tidigare annars och haft ännu med tid att sitta och vänta.

Men nu är det snart dags. Lunch och sen åker vi mot Arlanda. Övernattning på hotell och tidig avresa i morgon. Och så ligger bloggen i träda en vecka, ev. resedokumentation blir i resebloggen. Ha det så bra hemma i Sverige!

Svårt med instruktioner

Visst är det knepigt ibland att förstå hur man ska trycka när man står framför en automat.

Kaffeautomaten, tex, med massor av varianter.Ibland ska man börja med att ställa dit sin mugg, ibland faller det ner en pappersmugg automatiskt. Och är det ett enda tryck för att fylla koppen eller ska man hålla in knappen hela tiden mens kaffet rinner? Får man växel, eller ska man ha jämna pengar? Man provar och gör garanterat fel dom där gångerna folk står bakom och stampar.

Biljettautomaten på bion är oftast enkel, men sist hade dom stoppat in ett nytt alternativ jag inte sett förut så då blev det fel först. Biljettautomaten till tåget har jag problem med ibland så att det blir till rätt sträcka?

Och hemma i huset är det porttelefonen som nu våra tre senaste besökare alla har haft problem med, nästa gång ska jag i förväg berätta noga och pedagogiskt hur man ska göra. Busenkelt, men har man bråttom och inte läser så noga kan det bli fel ändå. I går kväll kom inte våra gäster in.

Ändå står det så här på displayen: "VÄLKOMMEN, Sök efternamn Tryck här" med en pil till en knapp. Sen kommer det upp en massa bokstäver och då ska man intuitivt förstå att man ska trycka på den bokstav som efternamnet börjar på. Och efter det dyker det upp en lista med alla vars efternamn börjar på den bokstaven och då trycker man på det namn man tänkt besöka. Rätt enkelt och rakt på men ändå för trickigt om man har lite bråttom. "Ni får inte så många besök, va?" sa våra gäster igår.

Det är fint att porten är låst så det inte springer obehöriga i trappen, men nästa gång vi har besök ska jag vara övertydlig hur porttelefonen fungerar.        

Mitt deltidsjobb

Sen några år tillbaka är jag ute i arbetslivet igen, men bara deltid och obetalt är det. En fundering - varför gör man det? Frivilligt.

Mitt arbetsschema är inte så tufft, en förmiddag i veckan blir väl en arbetstid på 10%, men det är lite förberedelser också, och lite administration också så de facto blir det nog en kvartstid. Borde vara värt 5-10.000 i månaden och semesterersättning på det, men det är det förstås inte tal om, det här är ideellt. Datakurser för seniorer.

Jogging intressant för seniorerna?

Det är ingen insats att slå sig på bröstet för, det är bara en förmån att få tillfälle att hålla mina datakurser, och lite egoistiskt är det också. Jag får en anledning att läsa på lite, träna själv och lära mig själv lite mer i de ämnen jag tar på mig, och det är ju sånt jag tycker är kul och vill lära mig lite mer om. Visst, man blir lite upplåst under kursveckorna, men jag har gott om ledig tid ändå att motionera och göra annat också. Fler borde ta på sig uppdrag som seniorer. Jag skulle kunna tänka mig hålla andra kurser också, min andra gamla hobby t.ex. men datakurser är lite enklare. En jogginggrupp har jag tänkt på, men får man några deltagare?     

Efter min arbetsförmiddag är jag rätt trött, man är ju inte van att vara på alerten i flera timmar i sträck. Nog skulle man bli tagen om man fortfarande behövde jobba till 100%, men det är ju så det väl antagligen kommer att bli framöver, att man för knega på en bit över sjuttio alltså. Så jag är nöjd med mina ideella 10%.               

Besök på Vasamuseet

Pampigt!

Sen 1990 ligger Vasa där det ligger i Vasamuseet på Djurgården. IBM var inblandad i nån utställning där i  samband med öppnandet då för 22 år sen, och vi var där då alldeles i början med fribiljett. Nu i helgen var i där igen. Barn upp till 18 går in gratis och 110 för vuxna är väl normalt, men ingen pensionärsrabatt.

Båten ligger där den ligger förstås men det har hänt mycket ändå sen 1990. Många fler utställningar och en massa skyltar och information att läsa om historien bakom regalskeppet Vasa. Det var ett inslag nyligen på Lilla Aktuellt, så Clea och Natan var pålästa, nyfikna och ivriga att springa runt och kolla allt. Båda hade med sina kameror och plåtade. "Det är mäktigt att stå så här" tyckte Clea.

Fina utställnningar

Intressant var förstås den anspråkslösa toan i fören och utställningen med 10-12 skelett var också lite extra intressant.

En höstdag så här trodde jag det skulle vara tjyvtjockt med folk, men det var helt OK. Värsta turistsäsongen är ju över, det är ju så skönt att slippa trängas.



Vi har några bekanta som får besök från utlandet varje år är tvungna att guida sina gäster på Vasamuseet varje år och är rätt trötta på att traska runt där, men är det 22 år mellan varje gång så kommer man gärna tillbaka igen. Men jag får nog komma tillbaka lite tidigare än då om jag ska ha nån behållning av besöket nästa gång. Jag är lite väl gammal om 22 år.Kul hade vi den här gången i alla fall.

Så här uppspelta blev Clea och Natan av besöket på Vasamuseet

     

 

Västerås Kulturnatt

Vi tar oss nästan varje år en tur i Kulturnatten, och det blir en sväng i år också. Det finns så mycket att välja på.

Brasiliansk dans, Hard Metal Rocks, en robotsvan dansar Svansjön, konstgallerier, kampsport, Jan Myrdal pratar om Strindberg det finns allt. Flera hundra programpunkter att välja på. Freddy Amigo sjunger på ett par ställen.

Lars Hedberg

Men vi kom hem lite sent från fritidshuset så vi hinner inte med så mycket i år. Och så regnar det lite, inbjuder inte till att strosa runt. Det här får det bli:

Lars Hedberg spelar och sjunger Bellman i Konserthuset. Sen efter det kan vi gå till Växhuset och lyssna på jazz till toppmusiker. Vad sägs om Kent Olandersson t.ex. Och Peter Stenson.

Ja där skulle vi kunna vara kvar hela kvällen, fortsätter med storbandsjazz med TNT och Västerås Storband till sena natten.

Nu ska vi vara riktigt kulturella!




 

Höstdagjämning

Tiden går onödigt fort, nu är det bara att vänta in vintern. Som visst ska bli extra kall i år hörde jag.

Men än är det i alla fall rätt varmt. Började dagen i Stentorpet med den traditionstyngda, nästan rituella, morgonvandringen ned mot ån. Mitt experiment fortsätter.

Dags för Blocket?

Det var rejäl frost under natten, men nu på morgonen hade tempen stigit till 5 sköna plusgrader, och vattnet i ån kändes nästan varmt när jag satt på bryggkanten. Sen är det ju bara att hoppa i, doppa sig och stå där en stund och tvåla in sig. Vattnet var 7,5 grad och nu värker det lite lätt i benen av kylan i vattnet, men man fryser mycket mer efter varmduschen än efter ett sånt här bad.

Och det var en fin dag sen att trädgårdsjobba, men våran Klippo får jag nog lämna in för storservice, det tog en nog kvart att få igång den och jag fick använda alla svordomar jag kan och några till innan den startade . Klippo, gräsklipparnas Rolls Royce som är så lättstartad. Jojo.

Men Älgudden är alltid Älgudden. Vi skördade våra lingon och trattisar. Snart börjar älgjakten och då är det försent. Vi såg gott om älgspår där, så det är ett passande namn vi gett den där guldgruvan.          

I otakt med tekniken?

Vad har hänt - nu har jag visst tekniska problem för jämnan. I otakt med tekniken skulle jag behöva hjälp att hålla takten.

När jag köpte tågbiljetten häromdan fick expediten lov att starta om datorn mitt under köpet som jag beskrev häromdan.

Idag på förmiddan hände samma sak när jag skulle kopiera några papper nere i kurslokalen. Hur jag än försökte med det kontonummer och lösenord jag skulle använda gick det inte. "Kontot kan inte verifieras" sa kopiatorn. Man testar och provar en massa varianter, och inte gick det bättre när tjejen från expeditionen kom och försökte hjälpa mig, det var tvärnit. Vi startade om kopiatorn till sist och knappade in kontonummer och lösenord precis så som jag gjort hela tiden så jag fick mina kopior.

Jag hade lite för mycket varor idag

Och nu var det problem igen nere på Coop Konsum. I snabbkassan var två av fyra kassor trasiga redan när jag kom, men det var jag oskyldig till! Men jag hade kanske lite för mycket varor för snabbkassan, men det gick hyfsat snabbt ändå att scanna igenom alltihopa, jag går alltid i snabbkassan, och så skulle jag betala med mitt Coop-kort. "Kortet ogiltigt" stod det. Tog mig tillbaka i menyerna för att göra om betalningen, men det blev samma fel. En gång till men då var det nära att jag raderade hela köpet och fått göra om det hela från början. Nu var det lång kö till de två snabbkassorna och "övervakaren" var upptagen i den andra snabbkassan, det var nån förstagångare som tufflade i den kassan.

Efter fjärde tröstlösa försöket fick jag hjälp, men hon hade problem hon också. Men hon var glad och trevlig, det var ett plus, men kunderna i den långa kön var nog inte lika glada, man vet ju själv vad man tänker när folk krånglar och tufflar.

Nåja, hon fick till det hela på något sätt, och i inget av dom här exemplen gjorde jag själv några fel, det är bara tekniken som verkar ha nåt mot mig ibland.    

För lätt att handla på nätet?

Expert gick i putten idag, men jag har handlat en hel del där de senaste åren. Men tydligen för lite. Två kameror i alla fall, och rakapparaten och lite annat. Hyrde t.ex. en diascanner hos dom härom året. Det är inte så många affärer av den typen kvar i centrum så jag har avsiktligt försökt gynna dom.

Nu har vi dom tre stora kvar här i Västerås, men dom ligger i utkanten av stan alla tre, Media Markt, Elgiganten och Siba.

Och så är det ju så himla lätt och frestande att handla på nätet, och NetOnNet har jag gångavstånd till, handlar till nätpriser och fraktfritt om jag hämtar själv. Där har dom inga demoex så man får chansa lite ibland, men det är ju så här utvecklingen är nu för tiden. Allt mer går ju på nätet, och snart ryker väl nån av dom andra tre också där man kan känna lite på grejerna innan man bestämmer sig. Till sist är det bara nätbutikerna kvar. Med bra priser men lite trist.

Ginza.se var billigast

Så såg jag Lotta Ramel i morgonsoffan i morse som pratade om "Povels Pärlor "som släpptes häromdan, den ska jag ha tänkte jag men kom aldrig ner på stan idag. Vad gör man då? Köper på nätet förstås, och nu är det gjort. 6 timmar Povel kommer i brevlådan om ett par dar, antagligen några tior billigare än om jag skulle tagit en promenad ner till stan i morrn och köpt den i bokhandeln. Jag har lite dåligt samvete, men som sagt det är ju så här det är nu, och jag ensam kan väl inte göra nåt åt det.

Men Murakami köpte jag på stan härom sist, så jag får väl variera på ett bra sätt. Jag fick bara lite dåligt samvete nu efter jag godkände köpet och kom att tänka på Expert.       

   

När var vi i Sala sist?

Margareta frågade mig det i morse och tänkte väl på om vi behövde åka dit och vattna. Jag blev tyst en stund och skrattade sen.

Towa Carsons "Alla har glömt "
glömmer man inte  

Ja, så himla roligt var det väl inte men i den här åldern (68) är det så löjligt att man inte kan svara direkt på en så enkel fråga. Det kunde man väl förr, men nu måste man börja tänka.

Få se, Sala, vad var det vi gjorde senast där? Klippte gräset? Reparerade jag nånting? Plockade vi svamp? Tog jag ett dopp i ån? Etc, etc. Så man har nåt att hänga upp det på.

På "Fråga Doktorn"  i går hade dom uppe lite av det här och tyckte att dom yngre måste förstå att det tar lite längre tid för dom äldre att hitta rätt på hjärnkontoret. Det är så lätt att yngre bara suckar och skakar på huvudet när vi äldre behöver lite extra tid på oss. Ni får se själva tids nog, brukar jag tänka.

Vi kom gemensamt fram till när det var vi var i Sala sist, men så fint det vore om man kom ihåg bättre. Halva min tid går t.ex. åt att leta efter var jag la glasögon, nycklar och plånbok, men så har det iofs alltid varit för mig. Men all information man läser och ser på TV, tänk om man kunde minnas lite bättre. Vetenskapens Värld, ett favoritprogram på SVT2, ser jag alltid men glömmer så fort detaljerna så jag kan sällan glänsa med det jag lärde mig av programmet.

Victoria Dyring, en favorit

Det kommer nog framtidens mobiler att ta hand om, alltså att på något sätt lagra all info man kan tänkas behöva och på ett enkelt sätt, röststyrt eller tankestyrt, ta fram infon man behöver, men å andra sidan: kommer inte framtidens äldre då få det ännu svårare att hitta rätt i oredan däruppe i hatthyllan om man har slut på batteriet i mobilen och inte kan göra den där sökningen?      

Men batteritorsk är snart bara ett minne, det minns jag från gårdagens Vetenskapens Värld. Trådlös laddning av mobiler (har jag skrivit om förr minns jag...) är snart vanlig, och laddare kommer att byggas in lite varstans, i möbler t.ex. Var man än lägger sin mobil blir den alltid laddad och kommer alltid att vara fulladdad och beredd! Så glad jag blev att jag mindes nåt från gårdagens program.

Filmen om Palme

Vi såg den igår och den var verkligen bra, och jag hade bara hört positiva omdömen om den så jag hade höga förväntningar. Inget smörigt idolporträtt, men en historielektion över en spännande tid. Alla borde se den här filmen.

Slutorden i filmen kom från Palme själv och  var riktigt starka. Ja den allra sista meningen satte sig djupt i huvudet på mig och på alla andra också i salongen. Alla satt tysta kvar i salongen och läste eftertexterna, det har jag bara varit med om två gånger tidigare. Första gången på Schindlers list när man också blev så där tagen och berörd, och på The Simpsons Movie satt åtminstone jag kvar, det kunde man ju räkna ut den gången att det skulle bli en liten lustighet när alla trodde filmen var slut.

Men på filmen om Palme var alla tysta och tagna och satt kvar utan att vänta på en lustighet. Filmen må väl vara lättast att se för oss som har personliga minnen av den tiden, men även de som är födda på 80-talet och därefter måste tycka att det här är en spännande film. Vad hade hänt i världen om Palme fått fortsätta leva, det är en fråga att fundera över, han hade ju den dimensionen att han gjorde skillnad. Det vet inte alla dagens unga. "Han är väl känd bara för att han blev skjuten" hörde jag en gång.

Kan tänkas att jag ser filmen en gång till nästan bara för slutorden, men åtminstone kommer jag att följa TV-versionen som visas framåt vintern. 



  

Cool kille på SJ

Jag hade en knapp timme på mig för att åka ner till SJ Resebyrå och köpa biljett, handla lite på Coop Konsum och köpa hem något drickbart till kvällen i affär'n bredvid. Det hinner man lätt i Västerås.

Fastän pensionär var jag så fräck att jag steg in på SJ Resebyrå strax efter 12, under lunchtimmen! trots att den allmänna meningen nog är att det borde vara skottpengar under den timmen på söliga panschisar som rör sig ute på stan bland vanliga människor. Två kassor var öppna, en var upptagen av en kund men den andra var ledig, jag behövde ingen kölapp. "Två till Stockholm med rabatt för Aktiva Seniorer" sa jag och den rabatten kan man inte ange på nätet, det var därför jag åkt ner till SJ Resebyrå.

Miljövänligt och bekvämt

En trevlig säljare knappade in det jag skulle ha, 95 kr för en enkel resa är nästan 50 kr billigare än ordinarie pris, en bra rabatt. 4*95=380 kr tor. "Men lördag kan de vara lite trångt, ska du inte ta 1:a klass? Då ingår bokad sittplats" . Inte mycket dyrare, 110 kr/biljett är ett rätt bra pris. 440 kr tor är kanske nån hundring mer än med bil, men allt sen vi flyttade ner till centrum för 16-17 år sen har vi sagt att vi ska åka lite mer tåg och nu ska vi börja. Det krånglade en del för trevlige säljarn när han knappade in beställningen "vi fick nya datorer nu i veckan" sa han, men till slut gick det bra. Nu hade kön växt rätt bra bakom mig och jag undrade om jag skulle hinna allt annat jag skulle göra idag. Och skulle dom andra hinna få sina biljetter till tåget som stod startklart på spåret utanför?

"Men ska du inte ha ett Prio-kort" undrade han sen. Det är klart jag skulle ha det, man får ju poäng och nu när vi ska åka mycket tåg är ju det bra, så han började knappa in en massa uppgifter och kön bakom mig bara växte. Men trevlige SJ-säljaren var cool och stressade inte. Då blev det tvärstopp på den nya datorn. Fortfarande cool försökte han stoppa jobbet på lite olika sätt, men till slut var vi överens om att slå av strömmen och börja om. Bara det att sen kom coola SJ-säljaren inte in i den nya datorn. Det behövdes ett nytt lösenord när datorn startades. Lugnt och sansat gjorde han en massa  försök medan kön växte och det nog mumlades om skottpengar på pensionärer. Ett par kollegor tillfrågades och till slut kom experten från kontoret ut och jag kunde avsluta mitt lunchtimmeärende. Nu var det tjyvtjockt där i lokalen, jag var rejält stressad och kände mig medskyldig men coola killen var fortfarande lika avslappnad.

"Ha en bra dag och en trevlig resa till Stockholm" sa han när jag tog cykeln och åkte hemåt och hann precis hem i rätt tid.
.

Svensk husmanskost

Svensk husmanskost, vad det nu är, är en del av svensk kultur och nåt vi borde vara stolta över och vårda. Säkert lite nedvärderat ibland, husmanskost från andra länder ska väl vara lite finare kan tänkas, men nu kör vi svenskt ett tag här hemma när råvarorna är så billiga.

Rotmos i måndags, gu' va' gott. Ska väl vara fläsklägg till det, men det blev fläskkorv. Mättande, gott, prisvärt. Kålroten kostade 3.90 kilot!

Margaretas goda strömming

Spagetti carbonara i tisdags får passera som "nästan svensk husmanskost", men gårdagens panerade strömming med rårörda lingon och potatismos är väl solklart på listan. Normalt skulle det väl stå ett recept här, men Margareta lagade till det på fri hand, så jag kan inte bidra med några tips. Men gott var det. De rensade filéerna inköpta på Coop Konsum för c:a 45 kr kilot, det kanske går att få billigare på annat håll.

Och i kväll har jag lovat fixa fläskpannkaka, solklar husmanskost. Jag kanske kör med det här receptet.

Pappa Sven var suverän på kåldolmar 

Kåldolmar var min pappas specialitet, och han kom ofta hem till oss med en laddning, skulle mina barn uppskatta om jag kom över med hemgjorda dolmar? Vitkålen ligger också på 3.90 kilot. Men svenskt? Jodå, det ska ju komma från Turkiet och Anders bjuder ofta på härliga dolmar han lärde sig i Iran så det finns väl i andra länder också. Internationellt kanske men också i högsta grad svenskt, tycker jag.

Kalops är väl gott, det tycker jag är klart svenskt även om det smakade nästan likadant på uteserveringen under platanen i Avignon i Provence. Det är nog dom som har tagit efter oss.

Dillkött, stekt salt sill, kålpudding, ärtsoppa, pepparrotskött, kokt torsk med äggsås..... Nä nu klarar jag inte mer!

  

Ge mig ett handtag!

Jag bad Margareta ge mig ett handtag och fixa en sak häromdan på stan när hon ändå skulle ta bilen och åka ner och handla. Och visst, hon gav mig ett handtag.

Prima handtag till salu

Vänster framdörr, alltså vid förarplatsen i vår Cittra, saknar sen dess möjlighet att öppnas inifrån. Någon vecka nu har vi varit tvungna att veva ner rutan och öppna utifrån. Det har ju gått rätt OK det också, men jag tror inte Bilprovningen gillar det där, så nu ska jag fixa't.

I den gamla goda tiden var det bara att köpa ett nytt handtag och byta själv i den mån ett dörrhandtag över huvud taget gick sönder, men det törs jag mig inte på nu. Verkar svårt att ta sig in i dörren, det behövs säkert specialverktyg, men det var inte alltför dyrt på Citroën-verkstan, under en tusenlapp! Men en onödig utgift var det.

Min filosofi är att det alltid är billigare att reparera en bil än att börja tänka på något nytt, och även om vi har haft en del kostnader i år så är det bara normala kostnader på en äldre bil, bromsar och nåt lager, kopplingen och lite annat småkrafs. Och nu ett handtag. Det är inte mycket att säga om det. Det kostar att ha bil, och nu har vi kört fem varv runt jorden!

Nu tittade jag ändå på nya bilar förstås när jag ändå var i affär'n och inte kommer jag ha en så här stor bil nästa gång som en C5:a. Jag provade en liten C3:a, och det är lite märkligt att i framsätet är det ingen större skillnad på en sån än på en lite större C5. Inte ens på en ännu större Volvo V70. Bagaget skiljer förstås och baksätet blir ju också trängre, men det här var dagens behållning. Alltså att en ev. ny bil  kommer att bli en liten och ekonomisk en.

Idag kom hösten

Det började så bra i morse. Jag tog en solig cykeltur ut till Björnön klädd i en tunn tröja. Jackan fick vara hemma, inte skulle det väl bli regn.

Kom hem efter lunch och nu var det ännu varmare, så vi tog en promenad ner till hamnen för en kopp kaffe på Kajens Fik och för att sola och titta på folklivet nere i hamnen. Vi kom en stund efter lunch så det var rätt lugnt med folk, men så där skönt har det knappt varit på hela sommaren. Vi går oftast till Kajens Fik, men nästa gång måste vi prova Kajplats 9  som är helt nytt, det hade vi inte sett tidigare. Ligger alldeles bredvid Kajens och är lite dyrt kanske men charmigt. Nästa gång.

Choklad kan man aldrig få nog av

Sen gick vi sakta hem genom stan, varmt och skönt. Ingen glass, det tog jag igår, men hemma blev det balkongen med den goda chokladen vi fick från Elisabeth häromdan. Chocolat Bernrain. Kunde det inte få vara så här lite oftare på sommaren. Och lite längre in mot hösten.

Men nix, rätt var det var började det blåsa och så kom regnet. Ett riktigt skyfall och temperaturen föll på några minuter bara.

Ja, nu ser det ändå ut att bli hyfsat till helgen som tur är då vi kollar Elisabeths Stockholm Halvmarathon, men värmen är nog slut nu. Idag kom hösten.

Avslutningen på Paralympics

Nu är både OS och Paralympics slut och nu siktar vi in oss på Rio de Janeiro 2016. Det har varit imponerande avslutningar på båda arrangemangen och jag har suttit bänkad vid TV:n eller som igår vid PC:n.

Det är ofta bättre shower vid avslutningarna än vid invigningarna, mindre pompöst och mindre formellt men desto mer sång, musik och dans. Igår var det mycket Coldplay som jag inte uppmärksammat alls tidigare, men dom var kanonbra med bra musik och bra mellansnack. Och till det dansare både på två ben och i rullstol. Några korta tal, mycket flaggviftningar, fyrverkerier och så ännu mera dans. Dumt att missa avslutningen på dom här arrangemangen. Och så var det lite artister från nästa ställe också förstås som fick visa upp sig och vad man kan vänta av Rio. Den här engelska musiken är lite mer lättillgänglig för mig, men jag kommer att smälta för samban också och alla vackra brasilianska kläder, eller brist på kläder kanske man ska säga...

Spice Girls har bra balans 

Rihanna i gungan

Mest bestående från OS-avslutningen för några veckor sen var Spice Girls som i sylvassa skor stod sjungande på taket på taxibilar. Hur kunde dom hålla sig kvar när bilarna drog iväg i riktigt hög fart?

Och jag var nervös igår också när Rihanna sjöng sittande lite lätt på kanten i en gunga som svängde rätt rejält minst 7-8 meter upp i luften. Utan att hålla i sig och utan att darra på rösten.

Jag blir imponerad när jag ser såna här mastodontföreställningar, allt kan väl inte repeteras så himla noga och det är mycket som kan gå fel, och det är säkert mycket som gör det också, men sällan något som man som åskådare ser. Nån brasilianare sa häromdan att i  Rio kan vi förvänta sig mycket samba, glädje och hetta och "ingenting kommer att fungera" spådde han, men dom kommer nog att klara av det dom också. 

Vidga vyerna

Många jag känner har lite för svårt att prova nåt nytt. Rädda att flytta gränserna. Men jag är nyfiken och vill prova vad jag klarar. Ett par saker senaste veckorna har jag redan noterat här i bloggen, men så råkade jag ut för en paparazzifotograf så jag bör nog skriva en rad till.

Men först ett par exempel på gränser jag tänjt på tidigare och är stolt över:

11 grader, helt OK 

Först min löpning. "Tänk inte ens på marathon", "Man ska träna lagom", "Man kan bli invalid för livet", etc etc. Jag har hört så mycket, men noteringen för dagen ligger på nitton marathon och än kan jag gå utan rollator. Sen den där tiden som Square Dance Caller. Nervöst och svårare än man kan tro att hålla igång ett dansgolv. Fastän rejält höjdrädd och bland de äldsta var jag bland dom första upp på höghöjdsbanan på ett jobbevent, där dom kaxiga yngre kamraterna inte ens vågade titta. Surströmming testade vi förra året. "De ä bar å åk" när det är nåt nytt, intressant att prova. Jag har några nya idéer i bakhuvudet.                  

Barntillåten badbild

 Och de senaste veckorna har det varit några nya gränstänjningar. Berg o Dalbanorna på Gröna Lund, tex.  Det är banne mig inte vem som helst som vågar även om man har en 12-årig tjej att hålla i handen. Och så har mina morgonbad de senaste veckorna vidgat mina vyer och gett mig så angenäma nya erfarenheter. Dom ska jag fortsätta med och jag är så glad över att jag började med dom. Idag var det 10 grader i luften och 11 i vattnet - hur långt fram i höst kan man hålla på? Med paparazzifotografer smygande i buskarna betyder det väl att allmänheten är intresserad, så jag fortsätter ett bra tag till!  
  

Att bo i fritidshuset

I morgon torsdag packar vi ihop efter sommaren och flyttar hem till stan. Drygt fyra månader blev det i år.

Många äldre (och yngre med förstås) väljer ju numera att bosätta sig i fritidshuset för gott, men vi har inte kommit dit än. Men mer än halva året bor vi här i vår lilla stuga. 4-5 månader på sommaren och nästan alla helger under resten av året. Fast vi bara har 47 kvm i "storstugan".

Rummen är så små här så vi har var sitt sovrum, men det är rätt skönt så man kan ligga och läsa sent på kvällen utan att störa varandra. Skapligt isolerat är huset så det går lätt att ha varmt även fimbulvintrar, men avloppet är lite för enkelt, vi har tex haft stopp där ett par dar, men det fixade en händig rörmokare. Dvs jag själv. Och på vintern har vi också haft stopp där ibland när det varit för kallt, men det är bättre isolerat nu så risken är mindre nu. Vägen är lite lång att hålla öppen när det snöar mycket, men det finns ju snöslunga. Och vi har bra bredband och TV-abonnemang, och inte alltför långt till brevlådan med tidningen så nog skulle det gå att bo här med lite planering och upprustning av själva huset. Och bara 5 km ner till nöjeslivet i Sala.       

Men ändå, visst är vårt hus lite väl litet och enkelt för att det skulle fungera att bo här permanent, men oj vad vi skulle bo billigt! Och jodå, jag funderar allt på't ibland, men det gör nog inte Margareta, det skulle väl bli lite ensamt den mörka årstiden.

För visst känns det bekvämare när vi i morgon kommer hem till storstan till vår centrala 3:a i Västerås. Med bilen i varmgarage, välutrustad tvättstuga och närheten till affärerna i centrum. Med mycket mer. Så vi fortsätter väl så här att dela tiden mellan lägenheten och fritidshuset och fortsätter funderingarna om man ändå inte skulle bli Salabo på heltid.       

Gröna Lund 2012

Det var länge sen sist, men i söndags var jag där igen. Jag hade roligt, men det dröjer nog innan jag hamnar där igen.

Dom har ju sitt lilla trånga utrymme där på Djurgården och tjänar väl mest på sina åkattraktioner så visst förstår jag att dom försöker få in så mycket som möjligt där och att det måste bli trångt, men det är FÖR trångt nu. Och FÖR långa köer, men fri entré för ungdomar över 65 var positivt.

Margareta o Casper fixade en Dajm

Margareta o Casper bestämde sig direkt, dom skulle bara gå och titta på folk, men Ellen och jag började direkt med Lustiga Huset, det är ju ett måste. En dryg halvtimme i kö men sen fick vi skratta en hel del. Jag snubblade omkull i Tunnan och rännde rakt in i spegeln i spegelrummet, precis som det ska vara. Sen tog vi Vilda Musen och Twister med 30-40 minuters kö till var och en för en minuts åkning. Blå Tåget tog vi mest för att kön dit var ganska kort. Det var vad vi hann med på en solig söndagseftermiddag innan vi avslutade med kaffe och glass. 340 kr kostaade åkturerna.

Ett virrvarr. Banorna går i varandra.

Vilda Musen och Twister var båda riktigt ruggiga, Twister kanske värst. Jag tycker jag är modig som törs åka sånt här, jag såg faktiskt ingen annan i min ålder i köerna, och man tror att ens sista stund har kommit ibland när man bara störtdyker ner i en avgrund. Ett ruggigt oväsen hela tiden och så dom här ruggiga Berg-o-Dalbanorna gjorde att jag var rejält yr i bollen när vi drog oss hemåt. Vi tog en lugn promenad till Karalaplan och njöt av den tysta Stockholmstrafiken (allt är ju relativt).





Svenska Ords första revy

Men Grönan är inte vad det varit, det är för trångt. Minns de öppna ytorna när vi lyssnade på Ray Charles 1962. Och Hasse o Tages Gröna Hund var vi och tittade på och andra artister också för den delen innan det bara blev så himla många åkattraktioner som det är nu.

Men nu är det gjort, vi hade skoj och Ellen och jag hade pratat om det här så många gånger så det var värt trängseln, oljudet och dom skräckfyllda åkturerna. Men troligtvis drörjer det innan vi tar oss dit igen. Om vi inte kan lura med Clea och Natan förstås. Eller Nelly och Selma? Margareta o jag går ju in gratis! Jaja....