Ge mig ett handtag!

Jag bad Margareta ge mig ett handtag och fixa en sak häromdan på stan när hon ändå skulle ta bilen och åka ner och handla. Och visst, hon gav mig ett handtag.

Prima handtag till salu

Vänster framdörr, alltså vid förarplatsen i vår Cittra, saknar sen dess möjlighet att öppnas inifrån. Någon vecka nu har vi varit tvungna att veva ner rutan och öppna utifrån. Det har ju gått rätt OK det också, men jag tror inte Bilprovningen gillar det där, så nu ska jag fixa't.

I den gamla goda tiden var det bara att köpa ett nytt handtag och byta själv i den mån ett dörrhandtag över huvud taget gick sönder, men det törs jag mig inte på nu. Verkar svårt att ta sig in i dörren, det behövs säkert specialverktyg, men det var inte alltför dyrt på Citroën-verkstan, under en tusenlapp! Men en onödig utgift var det.

Min filosofi är att det alltid är billigare att reparera en bil än att börja tänka på något nytt, och även om vi har haft en del kostnader i år så är det bara normala kostnader på en äldre bil, bromsar och nåt lager, kopplingen och lite annat småkrafs. Och nu ett handtag. Det är inte mycket att säga om det. Det kostar att ha bil, och nu har vi kört fem varv runt jorden!

Nu tittade jag ändå på nya bilar förstås när jag ändå var i affär'n och inte kommer jag ha en så här stor bil nästa gång som en C5:a. Jag provade en liten C3:a, och det är lite märkligt att i framsätet är det ingen större skillnad på en sån än på en lite större C5. Inte ens på en ännu större Volvo V70. Bagaget skiljer förstås och baksätet blir ju också trängre, men det här var dagens behållning. Alltså att en ev. ny bil  kommer att bli en liten och ekonomisk en.