Att bo i fritidshuset

I morgon torsdag packar vi ihop efter sommaren och flyttar hem till stan. Drygt fyra månader blev det i år.

Många äldre (och yngre med förstås) väljer ju numera att bosätta sig i fritidshuset för gott, men vi har inte kommit dit än. Men mer än halva året bor vi här i vår lilla stuga. 4-5 månader på sommaren och nästan alla helger under resten av året. Fast vi bara har 47 kvm i "storstugan".

Rummen är så små här så vi har var sitt sovrum, men det är rätt skönt så man kan ligga och läsa sent på kvällen utan att störa varandra. Skapligt isolerat är huset så det går lätt att ha varmt även fimbulvintrar, men avloppet är lite för enkelt, vi har tex haft stopp där ett par dar, men det fixade en händig rörmokare. Dvs jag själv. Och på vintern har vi också haft stopp där ibland när det varit för kallt, men det är bättre isolerat nu så risken är mindre nu. Vägen är lite lång att hålla öppen när det snöar mycket, men det finns ju snöslunga. Och vi har bra bredband och TV-abonnemang, och inte alltför långt till brevlådan med tidningen så nog skulle det gå att bo här med lite planering och upprustning av själva huset. Och bara 5 km ner till nöjeslivet i Sala.       

Men ändå, visst är vårt hus lite väl litet och enkelt för att det skulle fungera att bo här permanent, men oj vad vi skulle bo billigt! Och jodå, jag funderar allt på't ibland, men det gör nog inte Margareta, det skulle väl bli lite ensamt den mörka årstiden.

För visst känns det bekvämare när vi i morgon kommer hem till storstan till vår centrala 3:a i Västerås. Med bilen i varmgarage, välutrustad tvättstuga och närheten till affärerna i centrum. Med mycket mer. Så vi fortsätter väl så här att dela tiden mellan lägenheten och fritidshuset och fortsätter funderingarna om man ändå inte skulle bli Salabo på heltid.