Windows 8 installerat

Jag kan inte hålla fingrarna borta när det är nåt skoj på gång med datorn, som tex Windows 8. "Bäst att vänta några år" säger en del, men jag har redan bytt.

Bara 279 kr kostar det om man struntar i DVD-skivor och handböcker, så jag beställde och körde igång i söndagskväll. Allt gick hur bra som helst, det tuffade på och jag behövde bara titta till installationen dåå och då. Fick skriva in produktnyckeln och någon gång fick jag acceptera några villkor och trycka på Enter, men det mesta skötte sig självt. Ett par timmar tog det, men då stod nog datorn och väntade på ibland också.

Det första som sen hände när Windows 8 startade var att min router inte hittades! Det inbyggda trådlösa nätverkskortet i datorn hittade 10-12 andra trådlösa routers här i huset men inte vår egen som står 5-6 meter bort! Men så hoppade det igång och gick helt OK ett tag, tappade taget igen, kom igång och försvann. Så på tisdagskvällen gick jag och köpte ett externt trådlöst kort på Clas Ohlsson, 299 kr, så var det problemet löst. Det var väl nån drivrutin jag skulle ha behövt uppdatera.

Fö gick allt OK. All data på diskar är kvar och alla program jag hittills installerat om har fungerat helt OK.

Men Windows Media Player finns inte i Windows 8 måste köpas separat. Men under en kortare tid kan man beställa det gratis från Microsoft, och det gjorde jag förstås redan på söndagskvällen, men inte förrän sen på tisdagskvällen fick jag produktnyckeln och kunde installera det programmet. Då såg jag att datorns inbyggda TV-kort inte hade rätt drivrutin och inte fungerade, och än har jag inte hittat nån uppdatering.

Så det enda jag hittills sett är att TV på datorn inte funkar. Jag får fortsätta leda drivrutiner och får jag inte till det så blir det väl Clas Ohlson igen, ett TV-kort kostar väl bara några hundra.

Värt att uppdatera? Med datorn som hobby är det absolut det, det är ju så här Windowsdatorer kommer att se ut framöver. Windows 8 är ju inte bara en ny release utan den första releasen i deras nya generation av operativsystem.  Jag gillar den rena designen, det hittills enda jag inte gillar är kontaktlistan hur rensar man där? Jag får in alla som jag följer på Twitter, Carl Bildt och Jonas Gardell tex. Hans Rosling, SVT Debatt och Barack Obama. Jag måste rensa!                      

Jag är banne mig synsk

Eller vad ska man tro om det som hände igår.

Inte ovanligt i sån här trafik

Jag tog bilen ett ärende till affären och passerade den stora rondellen över E4:an. På avfarten ner mot E4:an åker en bil som jag först fick för mig åkte upp mot mig, alltså i fel riktning, så jag bromsade till lite lätt innan jag såg att jag sett fel. Bilen körde rätt och var på väg ner mot E4:an, inga problem!

Så kommer jag 25 meter in i rondellen och passerar avfarten från E4:an in i rondellen. Där har en bil fått motorstopp och står lite dumt parkerad, men det konstiga är: Där kommer en bil körande i rondellen i riktning mot trafiken, rakt emot mig! Han/hon var på väg till bilen med motorstopp och körde i fel riktning i rondellen!

Jag har väl åkt i 10000-tals rondeller, och det har förstås aldrig nånsin hänt mig att jag mött en bil där i en rondellen, jag har väl aldrig nånsin ens tänkt tanken att det skulle hända.

Och så händer det mindre än fem sekunder efter att jag får för mig att en bil är på väg in i rondellen rakt mot mig. Visst är det väl spooky!

Nu bara funderar jag på om jag skulle ha nån mer konkret nytta av det här att vara synsk. Det är väl Solvalla jag tänker på i första hand. Eller så kan jag spå i händer. Min spåstuga är öppen vardagar 13-17,  torsdagar även kvällstid till 21. Bara 500 kr/timme så boka tid!          

En delvis förlorad generation

Det är nog så att vi som var lite väl gamla och malätna när Internet slog igenom aldrig kommer att bli riktigt hemtama på Internet. Mer än att läsa tidningen, boka semesterresan och betala räkningen.

"Facebook ska man vara försiktig med", "Internet är allt bra farligt" etc. etc. Jag hör så mycket runt kaffebordet och i bastun. Vi gamlingar jagar hellre upp oss och ser till allt som vi tror är dumt än att fundera över vad som kan vara bra, vilka fördelar man kan ha av det oroväckande och hotfulla nätet.

Oftast ligger jag lågt i sånt här snack, det är jobbigt att ta på sig uppgiften att lära gamla hundar sitta, speciellt när dom inte har den minsta lust att sätta sig. En annan sak är i min roll som magister (eller coach som jag föredrar att kalla mig) på mina datakurser dit folk har kommit frivilligt. Där försöker jag få dom att inte vara så oroliga. Veta mer och i och för sig  vara försiktiga men även att använda det mer utan att vara oroliga.

Ett tryck, så är man borta?

"The right to be forgotten" är ett lagförslag som diskuteras i EU som kanske mina ålderskamrater kommer att tycka om. Ska man kunna sudda ut all information om sig själv på nätet? Det ska bli intressant att följa hur den diskussionen kommer att föras, argument för och emot och hur det skulle gå till. Spontant verkar det ju nippran att man skulle kunna sudda bort information, även sånt man själv inte äger. Att man själv ska kunna ta bort bilder och texter man ångrar som den här bloggen t.ex. när jag börjar skämmas över den är en sak, men att sudda i resultatlistor från mina maror, att ta bort bilder som andra tagit etc etc är väl tveksamt, luktar historieförfalskning. Ska bli intressant att se vad EU kommer fram till.

Att många av mina tusentals inlägg på bloggar, Twitter och Facebook inte är mycket att ha kvar på nätet är en sak, men jag tar nog inte bort dom, dom kommer i stället att för evig tid (?) att finnas där som ett gammalt fornminne under rubriken "The right to be remembered"  

        

Min första prenumerant på Youtube

Vilket framsteg! Jag har fått en prenumerant på Youtube!

Old Cremona

Min produktion där är väl inte så lysande om man ska vara ärlig men har ändå gett ett genomslag i Youtube-bruset! Min första och förstås även enda prenumerant, Old Cremona, är en banjoentusiast från Amerikanska södern, och om jag är ärlig en gång till så var det min film med Gunhild Carling som gjorde att han fastnade för min Youtube-kanal, inte mina egna filmer.

Men strunt i det, jag blev så glad att få en prenumerant så jag besvarade artigheten och prenumererar nu på Oldies alster. Banjo och fiol i lite folkton, helt klart sånt som jag stampar takten till.

Och speciellt kul var det att hos honom hitta en film med Gunhild Carling som nioåring på trombone! Det är vår gemensamma beundran för Gunhild Carling som har fört oss samman, Oldie och mig.    

Som Oldie säger:     

"Ah! Eph, what'll they think when they hear the old cremona speak like that!"

Tom Briggs (1824-1854)

Det där förstod jag inte riktigt men lät seriöst att citera från hans Youtube-kanal. Klippet med den ungdomliga Gunhild Carling går att beskåda på min Facebook, men här är ett annat ungdomligt klipp från Oldies kanal när hans brorsdotter spelar trumpet på Charlie Parkers grav. Inte lika svängigt som Gunhild men Oldie och jag gillar båda duktiga ungar. Ett tryck på länken tar dig till Lincoln Cemetery där Old Cremona och Grace hyllade The Bird.              The Birds gravsten   

Siffernisse

Jag är rätt road av statistik, och nu har jag suttit och kollat lite. Dom här siffrorna (genomgående gäller det Sverige) ska jag försöka lära mig så har jag lite fakta i diskussionerna:

Av svenskar över 16 år:

• 65% använder Internet varje dag
• 14% varje vecka
• 2 % då och då
• 19% Aldrig

Av svenskar över 9 år:

• 66% läser epost varje dag
• 22% spelar dataspel varje dag
• 20% läser en blogg varje dag

Twitter                300.000  användare men bara 55.000 tweetar dagligen 

Facebook         4.900.000 användare (=53,84% av alla svenskar)

Bloggar                           ? Jag hittar ingen bra siffra får leta vidare. 44% läser eller skriver bloggar såg jag.             

Vi lägger lika mycket tid på Internet som på vanlig TV, men det kommer säkert snart att bli mer Internet än TV.

En massa statistik finns det, men det gäller att tolka siffrorna också. Det här ska jag grotta ner mig i, för det är ju kul med siffror.        

En ny författarfavorit

För en tid sen, ett halvår eller så, funderade jag här i bloggen på att läsa några böcker av Arne Dahl. Jag hade förstått att han var stor även utomlands. Och vilken timing det blev.

Jag såg på TV ett inslag om Arne Dahl som var på föreläsningsturné i Tyskland och folk åkte 20 mil och mer för att få lyssna till honom. Sen kom Margareta hem med en Dahl-pocket, hon kände väl på sig att det var dags för Arne Dahl.

Just idag under några nattimmar har jag avslutat Viskleken, Årets bästa svenska deckare 2011, som har varit svår att lägga ifrån sig sen jag började med den för ett par dar sen. Egentligen var det lite väl hårdkokt intrig för min smak, men han har nåt visst ändå den här herr Arne Dahl. . Många namn att hålla reda på i ett tempo som gör att man inte kan slappna av med läsandet och jag får väl erkänna att jag inte alltid hängde med i svängarna, men jag läser gärna fler Arne Dahl-böcker.

Och så har det slumpat sig att i kväll börjar SVT sända en filmatisering av några (eller är det bara en?) Arne Dahl-böcker, det var väl bra timing! Såklart jag ska kolla hur A-gruppen jobbar och löser svåra kriminalfall. TV-serien ligger en bit innan boken jag just läst, men det gör ju inget, det blir lika spännande ändå.    

Är det åldern som börjar märkas?

Som ung skröt jag ofta att mina förkylningar gick över så fort. Kunde blåsa över på en dag bara ibland. Eller nästan bara över natten, lite snuvig på eftermiddagen, feber på kvällen och så var man bra dan därpå igen.  

Snuvig? Då sover jag här.

Men nu kommer förkylningarna ofta och blir rätt långvariga. Den senaste började med att jag tappade rösten i fredags, sen har det varit hosta och en snuva som fortfarande håller i sig, jag har sovit några nätter på soffan.

Men ingen feber, är det det som är hemligheten. Alltså om man får en rejäl febertopp, som jag ofta fick förr i tiden, så kanske bacilluskerna dör och ger sig iväg, men nu får jag gå och snyta mig i veckor i stället.

Smittar man? Jag har träffat rätt mycket folk den här veckan, men dom har inte märkt så mycket av min förkylning, och jag är extra noga att tvätta händerna, att inte hosta och nysa bland folk och så där. Gå på toa och snyter mig ibland och tvättar händerna igen. Nä, inte har jag spridit min förkylning så mycket.

Men nog är det ett bevis på att äldre är mer mottagliga för baciller. Som 65+ sitter jag nu med en broschyr från Landstinget Västmanland med ett erbjudande om gratis influensavaccinering, jag kanske ska ta det i år. Jag har annars aldrig haft influensan och aldrig tidigare vaccinerat mig mot den, utom svininfluensan då, men nu vet jag inte riktigt hur jag ska göra. Gratis är det.

Min förkylning spred sig inte till Margareta, hur ska man tolka det. Har det med åldern att göra så är det alltså över 66 som man hamnar i riskgruppen.      


     

Gomorron Sverige

Varje morgon på SVT

En bra dag vaknar vi tidigt och sitter nån timme framför TV:n och Gomorron Sverige på SVT. Det är så jag hänger med i nya trender.

Här pratas det nya filmer, politik, resor, böcker och ofta datornyheter och dataspel. "För pensionärer?" undrade svärsonen en gång. Icke sa Nicke! Men här finns det tid att ta upp sånt som kvällstimmarna är för korta för. I morronsoffan kan dom ta upp lite vad som helst som är bra att veta.

Nu kollar jag film på Netflix

Idag har jag fått några bra filmtips och igår var det böcker. I tisdags pratade man om nya TV-tittarvanor med allt mer funktioner för "On demand" och den i USA stora filmtjänsten Netflix lanserades i måndags i Sverige. Gomorronredaktionen är trendig och hakar på direkt, och jag är trendig jag också och hakar på. Klart jag har ett Netflix-konton nu, det hade jag inte haft utan Gomorron Sverige. Netflix bjöd på fri testperiod året ut, och har lagom gamla filmer för min smak, jag har hunnit se en musikfilm med Fred Astaire/Audrey Hepburn.

Facebooks Tidslinje diskuterades flitigt i morronsoffan förra hösten och dataspelrescensionerna är väl inte i första hand till för panschisar. Kulturpanelen, nöjespanelen, nyhetspanelen, sportpanelen etc etc.  Och så lagas det mat. Reklamfritt!

Vanliga nyheter är ju annars det viktigaste med analyser och debatter, många politiker får gå upp riktigt tidigt och börja sin arbetsdag i TV-soffan nu för tiden. Lokalnyheter varje halvtimme.

Hos barnfamiljer har väl TV:n fastnat på Barnkanalen och Disney på morgnarna, men då är det så fint ordnat att Gomorron Sverige sänder i SVT Play också!

Jag kom försent

Färdigjobbat för i dag

Världens största, och så missar jag den. En megastor press rullade under natten ned till hamnen på specialbyggda trailers. Från Avure, ett Västeråsföretag jag aldrig hört talas om tidigare. Så skulle pressen lassas på båt under eftermiddagen för transport nedåt Europa. Men när jag var på plats för att dokumentera var pressen redan på väg ut på Mälaren och svallvågorna hade lagt sig.

Vlt fick en bild från transporten
ned mot hamnen

Om jag överdriver lite lätt så var det faktiskt en strid ström av åskådare ned not Östra Hamnen för att beskåda sensationen, men allt vi fick se var den kraftiga kranen man använt för lyftet. Men jag lånar en bild från Vlt där det syns hur stor pressen var, världens största! Vad man ska pressa har inte framgått av informationen, men det är väl knappast oliver, vitlök och sånt.

Långt därute ligger hotellet

Rum att hyra

Men när jag ändå var ner i hamnen fick jag tillfälle att testa den fina zoomen vi har på vår Panasonic-kamera. Hotell Utter Inn ser man knappt med blotta ögat, men zoomar jag in för fullt kan man nästan se vad hotellgästerna har för pålägg på frukostmackan. Men just idag stod visst hotellet tomt.      

"Alltid något" eller "Nöden har ingen lag"

Vi skulle assistera lite i helgen i Krisslinge Park i Uppsala. Ett par projekt återstår där innan vintern. Men så blev jag kravlig med känningar i halsen och jag tappade rösten, skulle vi ställa in? "Kom gärna ändå" sa Elisabeth. Dom var angelägna att få hjälp.

Men väl där bröt förkylningen ut, men jag hade ju varnat dom. Näsan rann och hostan satte fart. Klart man inte skulle varit tillsammans med andra i det här skicket, men dom var ju som sagt varnade. Egentligen skulle jag väl ha burit stenar och kört sand till stödmuren, men i mitt skick maskade jag och höll mig inne med småtjejerna. En promenad till lekparken med Nelly orkade jag med och en liten sväng med Selma för att få henne att somna i vagnen, annars höll jag mig mest inne hela helgen.

Och tittade i fönstret hur Andreas och Elisabeth kämpade, men dom körde så hårt och effektivt så det var nog lika bra att jag höll mig borta, jag hade bara dragit ner tempot.

Så Margareta och jag skötte marktjänsten (mest Margareta om jag ska vara ärlig) men det är väl OK ändå att kalla insatsen "Alltid något". Så kunde Andreas & Elisabeth få jobba på utan att bekymra sig förr flickorna.

Bottenstenarna på stödmuren kom på plats under helgen och det var ju det som var planen. Snart nog kommer höstkylan på allvar med tjäle i marken och då hade det varit försent att fixa muren, så inte undra på att dom tog en risk med att ta dit en småförkyld hjälparbetare, "nöden har ingen lag" som det heter, då får man ta lite risker..

Hoppas att min förkylning inte fick fäste, efter en peak på söndagem har den snabbt blivit lindrigare. En natt på soffan i natt, sen är jag bra igen. Hur mår dom då i Krisslinge Park?                                  

Risker med att flyga

Genomsnittlig chans att få halsont är lika på alla platser

Det är klart att den viktigaste säkerhetsaspekten med att flyga är att det är säkert så att man inte ramlar ner och slår sig, men nog borde flygindustrin kunna göra något åt det här att man så ofta får lite halsont av en flygresa.

Nu har jag en känsla av att det alltid blir så för mig, och nu har det alltså hänt igen. Jag flyger inte så ofta men ovanligt ofta i år, det  här var tredje gången för i år. Man kanske blir immun om man fördärvar miljön med en flygresa i månaden eller oftare, men det är inget alternativ för mig. Men jag vill inte komma hem med halsont efter varje flygresa.

Jag har hört det så ofta, baciller kommer ut i luften på planet och blåser runt på oss passagerare under några timmar så att vi alla får del av varandras sjukdomar. Om det nu är sant varför gör man inget åt det här?

Det finns många enkla lösningar och några lite svårare. Jag bjuder på några:

När man går genom detektorn kunde man väl få en snabb hälsokontroll, ett automatiskt blodprov med blixtsnabb analys så kunde alla med baciller sorteras bort och bli placerade längst bak i planet bakom ett bacillskynke. Eller hela kabinen kunde delas upp i 10-20-30 rum så att man inte sitter 300 personer i samma rum utan bara delar baciller med 10-20 st, då blir det mycket mindre risk.

Eller nu sitter man ju med säkerhetsbältet på under hela resan, varför inte också sitta med gasmasken på under hela resan också. Och andas frisk luft och komma fram stärkt som efter en långpromenad i friska luften.

Här har flygindustrin några idéer som slog mig under de här 10-minutrarna det tagit mig att skriva de här visdomsorden men jag ingår gärna i en arbetsgrupp som jobbar vidare och utvecklar de här idéerna. Väntar på svar från lämplig myndighet alternativt flygbolag.          
         

Hemma från en semesterresa

Det bästa med en semesterresa är förstås att få lite ombyte i vardagslunken, och det har vi fått på vår vandringsresa till Mallorca.

Min gröna väska kom ut som nr 5 ung.

PRO-resa, hur roligt låter det? Många har nog en hel del fördomar och tänker på rollator, bingo och allsång. Glöm det! PRO:are är väl så alerta som många 25-åringar som framgår av summeringen av resan på resebloggen. 

Att slippa laga mat och äta allt på restaurang är ju bekvämt, men jag tröttnar alltid efter ett par dar att läsa menyer och sitta och vifta efter kyparen, så vi åt några luncher och middagar på rummet med småplock vi köpte på Supermercadon. Och en gång var vi lata och tog en kebab i ett gatukök, men det var med råge den sämsta kebab jag nånsin ätit. Som papper. 

Det går an att sitta en stund så här

Så OK, att äta gott är viktigt på semestern, och sitta på en uterestaurang längs med Medelhavet är inget att klaga på, det är ju en av anledningarna till att man reser bort. Så naturligtvis åt vi de flesta måltiderna ute. 

En kul grej på semestern: Det första paret vi presenterade oss för i vår lilla grupp visade sig bo bara några hundra meter från oss här hemma i Västerås! Och karln hade varit arbetskamrat med pappa Sven som visserligen var 35 år äldre än vår semesterkamrat, men ändå. Ja, det var ännu fler sammanträffanden med det här paret, men det tar jag en annan gång.

Jag hörde just nu om en bekant som råkade ut för borttappat bagage och dålig mat mm på sin resa medan vi kom hem med bara positiva erfarenheter, fina vandringar, trevliga människor, lata stunder på stranden och på balkongen. Och bagaget kom komplett bland de första både på utresan och hemresan! 

I ärlighetens namn kan jag inte komma på någon resa med riktiga besvikelser, och hoppas vi slipper såna i fortsättningen också. För nu måste vi nog planera en ny resa, varför inte "Det ljuva livet med PRO", också på  Mallorca.