Att klippa gräs är inte så jobbigt

Kanske inte roligt direkt, men inte så jobbigt i alla fall, även om de flesta som säljer villan brukar dra till med det som ett av skälen att byta villan till lägenhet. "Trött på att klippa gräs och skotta snö" brukar man säga.

Snart är det bruna gräsligt grönt

I fritidshuset har vi en rätt stor gräsmatta som det tar ett par timmar att klippa, tom tre om man ska göra riktigt snyggt i alla kanter kanter också med trimmern. Men inte speciellt jobbigt med en motorklippare och det kan man ju få hjälp med ibland också. Men fastän vi har så stor gräsmatta så håller vi på och skaffa oss mer, det blev 15 kvm till idag.

Det är vassen längs med ån som vi försöker få bort. Rätt jobbigt så vi tar bara 10-15 kvm i taget, men sen är det imponerande hur fort gräset sprider sig till ställena där vassen tidigare växt. Bara 40-50 kvm är kvar att röja nu så innan sommarn är slut är vi nog klara.

Regnet passade på att vattna
gräset idag. Det var på tiden.

Men ska man verkligen röja bort vass? Jodå, det är inte så farligt. Det är massor med vass kvar längs ån ändå, vass som kommer att få vara kvar så fåglar, grodor och andra smådjur har gott om ställen att gömma sig i ändå. Och sädesärlorna blev glada när vi röjde idag, dom går och pickar i regnet nu på den här nya platsen. För efter sol kommer regn så vi fick en naturlig vilopaus just när dagens jobb var klart.        

   

Dålig fantasi?

Lite dålig bild, men vi fick ihop ett par liter

Eller nej, det är rätt naturligt. Jag gör också så, men ibland kan det bara bli för mycket.

Vi som "skräpar ner" på nätet med bilder och texter har en förkärlek för tre ämnen. Så här års börjar det snart bli säsong för kantarellbilder, det är det första exemplet. Vi vill gärna visa bilder på våra svampar utan att avslöja var vi hittat dom. Calle o Annika var först förra veckan, men vi  hittade så mycket kantareller idag så jag måste förstås också dokumentera det på nätet för att skryta lite. Hyfsat stora så nu blir det smörstekta kantareller till kvällen, och till i morgon också. Och det kommer säkert att bli fler kantarellbilder på bloggen och Facebook längre fram i sommar, det går inte att låta bli när man gör så här fina fynd.  

Nästa exempel är bilder med fötter, jag har också lagt ut flera sådana. Effektfullt kanske när man ligger på stranden på en söderhavsö med vit sand och det blåa havet i bakgrunden, kanske en symbol för att "nu har semestern börjat", det är nog så fot-fotograferna tänker. Men det blir nog inga fler fotbilder från mig förrän jag plåtar mina fötter på NYC-maran nästa höst.          

Det tredje exemplet är det vanligaste, kort på mat. Man har just fått in sin goda mat och dryck och visst är det frestande att ta en bild och lägga ut på Facebook för att malla sig lite. Det har jag själv gjort bra många gånger och kommer nog att göra igen, men det är här det kan ibland bli för mycket. Jag har en tid på Twitter och Instagram följt en trevlig reporter, vi kan kalla honom Niklas Svensson och säga att han jobbar på Expressen, men idag plockade jag bort honom. Hur intressant är det att på nästan varje bild se vad denne reporter äter och dricker. Vin, champagne och köttbitar, märkligt dålig fantasi från en reporter - goodbye! Nån gång ibland är väl OK, så gör jag också då och då, men jag har några Facebook-vänner som nästan enbart visar vin och ölglas, det tycker jag är torftigt. Men jag lägger ju ut lite väl mycket bilder på våran å, och det är också lite dålig fantasi. Men nu ska jag äta kantareller, det ska bli gott!

Årets modernaste pensionär

Berthel Nordström

Berthel Nordström, snart 92, var en värdig vinnare, 23 år äldre än jag! Det första man tänker är tänk om man kan vara så där redig i ord och tanke om 23 år, och fortfarande så pigg på att prova nya tekniker.

För 23 år sen, 1990 fanns inte Internet eller mobiler åtminstone inte som nu. Hur det ser ut 23 år in i framtiden kan man ju spekulera över, men ett och annat har nog hänt tills dess, jag försöker hänga med och satsar på den där fina titeln 2036 i stället.

Det är .SE som ligger bakom den här utnämningen där Digidel är en kampanj för att att öka Internetanvändningen, framför allt bland oss äldre där fortfarande 800.000 över 65 inte använder Internet. Att jag inte vann titeln gör inte så mycket, men det var fina priser där det bästa var en summa pengar att använda för att ta med sina vänner på datakurser hos vilket studieförbund som helst, det skulle jag gärna velat ha vunnit, det är mycket jag skulle vilja lära mig. Sen var ett pris att gratis öppna en e-handel hos Snowflake, det skulle också varit kul. "Vad ska du sälja i din e-handel?"  frågade Kjell Eriksson. "Jag ska sälja idéer till regeringen" sa Berthel. "Sälja idéen till dom att det inte blir fler jobb bara för att vi pensionärer får betala högre skatt!" Så nu kommer den orättvisan att bli utagerad.  

Berthels paradgren är annars QR-koder. Det är nog på sin plats att CoachWidmark förklarar lite på Facebook-sidan för Sociala Medier. Ja, nu hör ju inte QR hemma där precis, men jag kör lite info där ändå så "Gilla" gärna så hänger vi med tillsammans.

Berthel var väldigt verbal, och när han talade sig varm om sin mobil blev jag väldigt glad, han hade några formuleringar som jag ska använda om jag kommer att ha fler kurser. Vid snart 92 såg han sin mobil som en slags Aladdins lampa som berikade hans liv, väldigt fint sagt. Berthel kommer in 9 minuter och 30 sekunder in i sändningen så det går ju att hoppa fram men hela sändningen finns på länken  HÄR.      

     

Ännu en utmaning!

Haglöfs Outlet i Avesta

I provhytten på Haglöfs Factory Outlet i Avesta i dag upptäckte jag det: min sexpack "is no more" som John Cleese sa i en välkänd sketch. Varför blir man så avslöjad i provhytter?

Hur som helst, nu ska min gamla sexpack fram! Jag har börjat leta redan i kväll. Hur magen kan vara så rund fastän jag springer så mycket är skumt. Kan det ha med nattmackan att göra? 

Jag fick ta en storlek större T-shirt än jag tänkt där hos Haglöfs, men det är OK, det får väl ta några veckor innan det här projektet börjar ge resultat. Till kvällsmat åt vi nu bara lite lätt - räkor och grönsaker och ett par små brödbitar men det fick förstås den effekten att när jag nu suttit uppe och sett Brasilien vinna över Uruguay med 2-1 så är jag rätt sugen att ta mig en nattmacka, men det vore pinsamt att ge upp redan första kvällen.

Nej, jag tar ett glas vatten i stället och basunerar ut mitt senaste projekt här i bloggen, då är det större chans att det blir succe. Eller kanske jag kör med den där tvådagarsfastan som vi pratade om nu i Midsommarhelgen, den verkade rätt OK.

Jovisst, så gör jag! I flykten medan jag sitter och skriver det här har jag alltså ändrat upplägget för min senaste utmaning. Målet är det samma, att ta fram min sexpack, men jag kommer att testa tvådagarsfastan, det verkade så enkelt! Och så får jag lite intressant at skriva om. Jag ska bara be Margareta att ta ett kort på mig i morgon vid invägningen så jag får ett "före"-kort att jämföra med när det sen är dags att visa upp "efter"-kortet. Nu ska jag ta ett glas vatten. Skål!              

En utmaning att leva upp till

Nomineringstiden är ute, på fredag annonseras vinnaren ut.

Min första Instagram-bild

Chansen är väl inte så stor att jag tar hem titeln "Årets modernaste pensionär", men bara att hamna på listan gör att jag måste ta mig i kragen och gå vidare. Idag blev det Instagram.

Det kommer en stor uppdatering på torsdag nästa vecka, det ryktas om rörliga bilder, så jag har några korta dagar att träna på stillbilder först. Instagram finns bara på Android och IOS men så såg jag att det kom en App till Windows Phone härom dan med en Instagram-kopia, Instance heter den. En var en gratisversion och en betalversion som kostade 11.90. Jag slog till med betalappen och nu ska jag försöka förstå vad det här egentligen är.

Två minuter efter att jag registrerat mig så hade jag min första följare, en Facebookvän som plåtar mycket. Så la jag ut en bild med ett lämpligt filter i Twitter-flödet och sen dröjde det inte två minuter förrän jag fått min första "Gilla" från en annan Facebook-vän. Och jag fick förstås svara med att följa deras Instagram-flöden. Vilken värld!

Min "Instance" ser precis ut som originalet "Instagram", och ett obekräftat rykte säger att torsdagsreleasen kommer att innehålla support för Windows Phone, men då har jag ju bara kastat bort 11.90.

Så har jag idag också informerat mina Gillare på min Facebook-sida TRYCK HÄR. Jag informerade om hashtags på Facebook och fler Facebook-nyheter kommer allteftersom så passa på och gilla den!  

En bakmening med det här blogginlägget var också att imponera på den enväldige juryn, Kjell "Kjelleman" Eriksson inför det slutgiltiga valet på fredag, jag får se om det lyckades. Eller man kanske redan borde kunnat Instagram/Instance för att få kalla sig modern?  

Wild Kids på Stentorpet 2013

I strålande väder har vi haft lika skoj som vanligt på en föräldrafri vecka med bad och stoj blandat med spännande tävlingar. Ellen, Clea, Natan o Nelly kämpade hela veckan medan Casper körde halva, och fint väder har vi haft.

Så hade vi avslutning med en nyskriven sång idag på Midsommarafton där även Selma var med och sjöng, medan Casper valde att övervaka det hela bland publiken.  Vilken vecka och vilka fina ungar!

Våra sommarblommor sjöng så fint

Kvar i sängen till klockan ett

Dra till landet och lukta svett
Plocka blåbär till efterrätt
Vi är lediga rätt och slätt

Det är inte dumt
Sommarlov med sol och bad
Det är inte du-u-umt
Nä, nu så är jag riktigt glad

Varje dag, cappuccinoglass
Wild Kids är landslagsklass
läsa Kalle på utedass
Flyt i ån på luftmadrass

Det är inte dumt ... etc

Klättra upp i vår högsta gran
Spela boll här på bortaplan
Surfa runt på ett trådlöst Lan
Vulkanera som en vulkan

Det är inte dumt ... etc

Nominerad till en fin titel

Mitt under årets tuffaste vecka, Wild Kids på Stentorpet, blev jag nominerad till tävlingen som "årets modernaste pensionär" .Digidel ligger bakom tävlingen, digital delaktighet. Vilken ära att hamna på listan!

Ingen Marathonälskare?

Kjell Eriksson som man känner igen framförallt från morgonsoffan är den som ska utse vinnaren, och det var många starka kandidater. Kanske Dagny, hundraåringen, ligger bäst till. I alla fall är hon min kandidat.

Nu vet jag inte riktigt vad Kjell och Digidel är ute efter, men det var kul att få vara med. Det har hänt mycket i år:

• Föredragen på biblioteket
• Good News Magazine-krönikan
• Några kurser hos seniorerna
• Blogg100-utmaningen
• Radiointervju på Historiska Museet  
• Några kända namn som Följare på Twitter
• mm

Tävlingen handlar om digital aktivitet, och det har jag ju en hel del av, men hr Eriksson var mindre imponerad av fysisk aktivitet. Kanske mina Marathon ligger mig i fatet och avslöjar mig som mindre tillräknelig?

Får väl se, men just den här veckan är det full fokus på barnbarnen och utmaningarna hela dagarna så det blir inte så mycket bloggat, men resultatet av Digidels tävling kommer att redovisas förstås.

Veckans outfit

Klar för avresa till Sollentuna

Första försöket att visa mina outfits blev ingen succé, varken Dressman eller Haglöfs hörde av sig. Inga kontrakt är skrivna. Jag gör ett nytt försök.

Här har vi en snygg kreation som är tillräckligt fin för att användas på en skolavslutning, t.o.m. i Sollentuna. Skjortan, byxorna och bältet är från Dressman. Priser har jag glömt, men till personalen på Dressman: hör av er så skickar jag kontonumret. Jackan trivs jag bra i och är inköpt på MQ på Erikslund, 995 kr tror jag. Skorna är också från Erikslund, Skopunkten. Rätt billiga, runt 350 tror jag.

Strumporna syns inte, men jag hade tänkt ha mina illgröna strumpor från Kapp-Ahl idag, men dom fick jag inte ha för Margareta så jag har ett par tråkiga svarta strumpor i stället. Okänt inköpsställe och okänt pris.

Däremot är accessoaren intressant, min blå ryggsäck. Ett andrapris i lagtävlingen på Snömilen härom året. Calle, Anders, Elisabeth och jag krossade allt motstånd (nästan) och fick plocka åt oss toppvinster från prisbordet. Ryggan har sen varit en trogen vän på mina löpartävlingar och fick följa med i dag också för jag skulle få lov att springa hem från Irsta var planen. Det här är alltså en outfit i den övre kategorin.

Nu gymnasist

Nu sjundeklassare

I den övre kategorin och i ärlighetens namn lite finare än min outfit var Ellens och Caspers avslutningskläder. Båda lämnade i dag sin gamla skola för att gå vidare till nya skolor, så det är klart att dom skulle vara lite extra fina också. Casper höll tom talet för avgångsniorna i en elegant kostym. Inom parentes var Caspers snygga kostym också från Dressman medan hans ännu snyggare skor var direktimporterade från Dublins fair city, men det har ju inte jag nåt att göra med.

Spirit of the Marathon

Idag är det en ovanlig premiär på en ovanligt intressant film. Jag skulle så gärna vilja se den men samtidigt som det är premiär är det också sista gången den visas!

Den visas på drygt 600 biografer runt om i USA som en engångsvisning! Hur mycket jag än läst div. artiklar nu ett par dar förstår jag inte vitsen med det, men det kanske visar sig. Kommer filmen till Europa senare? Det måste den väl på något sätt men kanske inte på vanliga biografer. På DVD? Eller på biografer som Elektra i Västerås?

Spirit of the Marathon II handlar om sju marathonlöpare som springer en mara i Rom och är väl mest intressant för maratonlöpare, men jag är säker att vem som helst kan se en sån här film. Utan att veta några detaljer är lätt att förstå att filmen är större än så. Den handlar naturligtvis också om stora saker som mål i livet, att övervinna svårigheter och sånt. Bara att se trailern gjorde att jag satte upp några nya mål förutom de som jag redan skrivit på joggingbloggen. Det skulle varit fint att se filmen idag i en fullsatt biograf tillsammans med Marathonvänner, det är bara vi som riktigt förstår.    

When you cross the finish line, it will change your life forever

En ovanlig hyresgäst

Hon bor i buskaget utanför mitt sovrumsfönster, men har varit osynlig för mig hela veckan. Men hörs både morron och kväll.

Rätt trevligt att höra henne för det är första gången vi haft en gök som bor här på tomten, men det är säkert mindre trevligt för de småfåglar som nu fått en gökunge att mata. Sitter gökmamman och bevakar boet där hon lagt sitt ägg eller hur fungerar det? Hur mycket jag än letat så ser jag inget fågelbo där i buskaget, hör bara gökens Ko-ko.

Margareta hade tur en dag och såg göken flyga över tomten med sitt Ko-ko, så det gick inte att ta fel på vilken sorts fågel det var.

Men hur kan man veta hur en så skygg fågel ser ut? Enda chansen att få den att sitta still är nog att göra som Ulf Peder Olrog och Sigge Fürst säger även om det är lite synd också:

         

Blixt och dunder!

Det blir mer åska!

Årets första åskväder avslutade en solig långhelg. Ett hyfsat regnväder blev det också, men åskan var inte så märkvärdig. Mullrade rätt bra men kom inte riktigt nära.

På väg hem från marathonhelgen förra veckan hörde vi också på avstånd en åsksmäll när vi närmade oss Sala, men den tog kanske lite bättre för ADSL-gatewayen lyste rött då när vi kom upp till stugan. Varken datorn eller telefonen fungerade då, men TV:n funkade, konstigt nog, den går ju också genom gatewayen.

Så för säkerhets skull drog vi ur lite kablar idag när mullret och regnet satte fart och så gick vi och la oss en stund mitt på blanka förmiddan. Rätt skönt det också. Ett regn och åskväder kan vara ett bra avbrott i ett fritidshus.

Men inget slår ett åskväder i en varm och svart augustinatt, det är nästan så man ser fram mot ett sånt. Här på Stentorpet slog blixten ner i högsta alen en gång sån natt och klöv fågelholken där hyresgästerna redan flyttat ut som tur var. Och riktiga åskväder över vatten har vi sett flera gånger, det är riktiga skådespel när det är så där kolsvart ute.

Så dagens åskväder var inte mycket att skriva om, alldeles för lite och alldeles för ljust. Men kollar jag i min väderapp så ska det bli mer åska i fyra-taget. Och ännu mer i morgonkväll, så jag har lite att se fram mot.

Nationaldagen blev arbetsdag

Diskborste är bäst

Vi skulle väl varit nere på stan idag för att fira nationaldagen och vifta med flaggor, men vi blev kvar på Stentorpet. Vädret var så fint och vi var arbetssugna.

In action

Svenska färger, vad är det? Lika mycket som gult och blått är det väl rött och vitt. Åtminstone ute på vischan är väl närmare 90 % av alla hus röda med vita knutar, och på vår gård är det 100%, alla fem husen är röd/vita. Men på sista tiden har det väl mer varit röd/grått, knutar och vindskivor har blivit allt smutsigare. Det var länge sen vi tvättade vindskivor och knutbräder, så det fick bli nationaldagens första jobb. Med ett specialhjälpmedel.

Rätt kämpigt i solen, men jag var insmord med solkräm och stackars sädesärlorna som bor under taknocken var irriterade. Det gick bra att få det gråa vitt igen, men jag orkade bara med en stuga för det tog nästan hela dagen bara det. Men vi behöver nog inte måla om så mycket, det räckte med att tvätta. Det borde man nog göra oftare.

Madrasser ska luftas

Och mens jag roade mig med hustvätt roade sig Margareta med husstädning i några av de andra husen. Det gick bra det också fast det var så varmt. Man kan ju inte bara sola och lata sig fast det är nationaldag.

Och så fick jag lön för mödan. Som sista jobb (ja de var lite annat smått och gott också mellan varven) men som sista jobb för dagen ansade jag vasskanten lite petnoga med sekatör! Så skönt att plaska runt i ån som nästan var uppe i 20 grader! En bra arbetsdag, och i morrn blir det nya tag, jag tror jag ställer väckarklockan så man kommer upp tidigt, det är skönast att jobba på förmiddan.

Dagens bästa jobb!

             

Start spreading the news, I'm leaving next autumn

Banne mig blev det inte New York som avslutning på marathonkarriären! Precis som jag hoppats så länge.

Mailet från Springtime kom för ett par veckor sen: "Du har en startplats till New York City Marathon 2014!" Jag betalade anmälningsavgiften direkt. De svenska startplatserna tog slut på 5 timmar i höstas men jag blev utan och hamnade på väntelistan, men så blev det ändå på något sätt plats för mig. Ryktet om min snygga löpstil hade väl nått arrangörerna.

150.000 löpare vill vara med, men bara 45.000 får plats. Hur många svenskar vet jag inte, men det är lättare för oss utlänningar att få plats än för amerikanerna själva i deras eget marathon. Det kanske dom inte gillar, men det här ser jag fram mot nu:

Förväntansfull stämning på resan dit, morgonsamlingar med svenska löparna och lätta joggingturer i Central Park bland löpare från alla nationaliteter, Friendship Run från FN-skrapan med 10.000 löpare med flaggor av alla nationaliteter, med mera. Och bara att hämta ut nummerlappen är en högtidlig ceremoni, det här ska bli skoj!

Så loppet förstås med starten på militärförläggningen på Staten Island, tokskrikande amerikaner som hejar varenda meter under hela loppet och festmiddagen efteråt med alla svenskarna. Kanske nån show på Broadway också eller nån gemensam utflykt. Det här unnar jag varenda marathonlöpare att få vara med om.  

Nu är planen alltså att jag nästa höst avslutar min framgångsrika marathonkarriär med en långspurt uppför slakmotan till målet vid Tavern on the Green i Central Park. Om du är i stan då så bjuder jag dig och alla andra supportrar på läskeblask på Joe's Bar på hörnet. Jag har föreslagit i 9-blecket så att jag hinner duscha först så rullar vi hatt sen och firar hela natten!

Stockholm Marathon 2013

Jag sprang mitt 20:e Marathon i lördags, så här gick det till.

Asics GT-2600 1400 kr

Ovanligt dåligt tränad tänkte jag för första gången lämna DNS, "Did Not Start", men det blev till slut ändå den vanliga resan till Stockholm och visst skulle jag försöka i alla fall. Jag vill alltid ha en extratimma där i slänten i startområdet innan starten och njuta lite av stunden, men jag räknade fel på timmarna så det blev riktigt stressigt:

Hämtade nummerlapp, köpte nya skor på Expon, "monterade" nummerlapp och chip, snabbt till toan, lämnade in mobil och överdragskläder och sen direkt till startfållan. Nästa gång, jo det ska bli en gång till, ska jag ha mer tid på mig.

Här nånstans satt Lotta

Jo en sak till hann jag med. "Hej Örjan" hörde jag en tjej ropa där jag stressade runt. Där satt Lotta, en sportig arbetskamrat som skulle göra sin maratondebut nu vid 40 år. En kram och "Lycka till" och allt sånt där hann jag med. Så råkade vi komma precis bredvid varandra i startfållan också. I sista startgruppen samsas vi som med stigande ålder har arbetat oss bakåt genom startgrupperna med debutanterna som får börja där, längst bak. Lotta som kanske hade 3.000 tjejer framför sig var redan efter 5 km på plats 111, det måste väl vara nån slags rekord. 

Efter halva sträckan kom jag så ifatt ett gäng och började prata lite med en gentleman som sprang sin 25:e i Sthlm. "Men tjenare, det är ju Anders!" sa jag efter ett tag när jag förstod vem det var. Några år äldre än jag och från Västerås han också har jag jämfört tider med honom i flera år och nu hamnade vi där bredvid varandra. Det var nog bara dom två av alla 20.000 löparna jag kände, och så skulle jag stöta på dom båda två. 

Påhejad av några av mina supporters längs med banan och inne på Stadion gick den här maran riktigt bra fast jag borde ha tränat minst dubbelt så mycket. I sommar blir det mest promenader och cykel, men jag ser redan fram mot träningen i december i snöslask och kyla. Till nästa mara ska jag vara riktigt bra förberedd.

En märklig hobby det här med Marathon.