Nu är jag lugn igen

Lite fundersam har jag allt varit, jag har saknat en av Stentorpets hyresgäster i år.

Ser rätt eftertänksam ut

Men så satt vi uppe lite ovanligt sent ikväll och då dök han upp till sist vår vän paddan. Den här varma söndagen avslutade vi med en kopp te framåt  elva, och så sent är vi sällan uppe men det var ju så skönt ikväll så tom lilla Nelly, 4 år var fortfarande uppe för en kvällsmacka och lite småprat.  Ja det var väl mest Natan, 6, som pratade om man ska vara ärlig, vi vuxna var rätt tysta och tagna av dagens sköna värme. När så alla till sist skulle dra sig tillbaka till smårummen dök han i alla fall upp vår vän herr Padda under verandan.

Knappast vacker,  men han gör väl ingen skada heller vad jag vet. Han brukar skrämmas ibland bara när man är råkar stöta på honom på nattkröken, det är väl det enda. Lite trög och långsam som han är har jag kört ihjäl en padda en gång med gräsklipparen, men annars tror jag han trivs här i planteringarna eller under trapporna där det är lite svalt och kanske lite fuktigt också.

Men i rabatten där han brukar hålla till har jag inte sett ett spår efter honom i år fast jag letat, ja jag tittade faktiskt efter honom där tidigare idag. Men nu har han väl flyttat till ett nytt ställe på andra sidan huset och det är OK bara han trivs. 7-10 år brukar en padda bli, men dom kan tom bli över 30 år! Kanske den här paddan har bott här på Stentorpet lika länge som vi har hållit till här. Ja, det var fint i alla fall att han bor kvar och att jag kan vara lugn. Tyvärr lyckades jag inte få en bild på honom så på bilden är bara en avlägsen släkting, våran padda är mycket snyggare.