5:2-dieten är ingen diet, mer en livsstil

Dom kallar den diet, det tycker jag är dumt, jag tror jag ska kalla den 5:2-metoden eller något sånt tills man kommer på ett bättre namn.

Fortfarande är det mycket kvar att lära sig för oss, Margareta och mig, och jag ska förstås köpa boken när den kommer ut om ett par veckor men tills dess finns det mycket att läsa om 5:2 på bloggar, Facebook och andra ställen. Det här är mitt bidrag, ovetenskapligt men ändå några kommentarer till 5:2-metoden som utlovar viktminskning, mindre risk för cancer, Alzheimer, diabetes, högt blodtryck, längre liv etc. Guld och gröna skogar?

Ja, den där dr Michael Mosley visade i Vetenskapens Värld rätt sensationella effekter av att halvfasta två dagar och äta helt normalt de andra dagarna, så pass sensationellt tyckte vi att det var värt att prova en tid och samtidigt läsa på och lära sig mer och även ta del av ev. kritiska kommentarer.

Hur kan det komma sig att det fungerar? Jo, tanken är rätt logisk,.Vi människor är inte gjorda för att äta oss proppmätta varje dag och i länder som vårt äter vi alldeles för mycket. Forskare i USA såg att under depressionen på 20-30-talet när det var ont om mat ökade livslängden plötsligt rätt markant, det var så det här började. Resten ska jag läsa i boken som nog blir en storsäljare för 5:2-metoden verkar ha blivit en riktig succé.

Det medicinska kan ju inte jag bedöma, men att vikten minskar i lagom takt för både Margareta och mig utan någon större ansträngning, det ser jag på vågen. Jag har ingen direkt övervikt så jag räknar bara med att gå ner ett par tre kilo på de två månader jag tänkt "hålla ut", och vi noterade tyvärr inte ingångsvikterna, men nu väger vi oss varje morgon både Margareta och jag och noterar några hekto mindre mest varje dag.

Men vikten är rätt oviktig för oss, bara kul att notera. Då är det viktigare med  känslan att man mår så bra även på halvfastedagarna. Och vi orkar motionera som vanligt, nästan så man blir lite extra aktiv. Lite tråkigt kanske nån gång att inte få ta en macka eller en köttbulle på fastedagen, men i stort är det "lätt som en plätt". Och på morgonen efter fastedagen är man inte överdrivet hungrig och inte på matdagarna i övrigt heller, jag tror vi äter lite mindre hela tiden och blir fortare mätta.

Middagen i morgon, torsdag

Fördelar är att på matdagarna äter man precis som vanligt och om det finns nackdelar (vad skulle det kunna vara?) kommer säkert dom att slås upp med feta rubriker i tidningarna, men jag tror aldrig det blir så. Det forskas nu på den här livsstilen, så under året kommer mycket att skrivas om 5:2-metoden, och när jag lärt mig mer eller gjort några speciella erfarenheter så blir det en notis på bloggen, men vi kör vidare och ser fram mot en fastedag i morgon, torsdag.