Jag irriterar mig inte på mycket, folk får väl skriva vad dom vill. Jo en sak är jag lite trött på, det får jag erkänna, men vad det är håller jag för mig själv. Och jag bara bortser från såna inlägg, hoppar över dom, läser dom inte.
Men nu läste jag precis en undersökning i Resumé om vad som irriterar folk mest på Sociala Medier och som nr ett och två kommer dels dom som skriver en massa klagande statusar och så tvärtom dom där som ihärdigt illustrerar att dom har ett allt igenom perfekt liv. Jodå, jag känner igen båda typerna men irriterar mig inte på nån av dom. Inte heller irriterar mina politiska FB-vänner som båda sympatiserar med "fel" sida och jag lägger mig sällan i deras debatter. Rätt kul bara att läsa hur dom och hans kompisar tänker, men det är svårt att förstå dom. Kanske jag biter ifrån lite mer under valåret, men nummer ett och två känner jag mig oskyldig till. Inte klagar jag väl så mycket heller och mitt enkla liv som pensionär kan väl inte framstå som "ett perfekt liv" på Facebook, Instagram och bloggar.
Då har jag väl lite mer dåligt samvete för nummer 3. Att skriva för mycket om sin träning och sitt hälsosamma liv upplevs rätt irriterande står det. Med blossande kinder och sänkt blick erkänner jag att jag nämner både min jogging och mitt nya 5:2-liv rätt ofta. Alltför ofta? Men va' sjutton - jag säger alltid att man skriver det man själv vill, och retar man upp nån så kan ju det vara kul också.
Dagens lunch på cykelturen |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar