Dumt att slänga mat

Mycket matrester blir det

Några av mina närmaste har blivit vegetarianer, är det en diet eller en livsstil? Mer åt livsstil va? Nog skulle jag kunna vara vegetarian, men där nöjer vi oss med att ha ett par vegetariska dagar i veckan. Inte vill jag vara utan sill och strömming och en massa annan fisk. Och inte heller Margaretas Kaprisbiffar. Raggmunk med fläsk...  Men mycket vegetariskt blir det, det får räcka så.

Och vi kör på med vår 5:2 som en del kallar diet, men som jag tycker mer är en livsstil. Egentligen vet jag inte riktig skillnaden, men vi äter ju precis som vanligt, bara lite mindre på 2-dagarna. Och försöker att slänga så lite mat som möjligt som jag skrev i rubriken. Men efter söndagsmiddan slängde jag faktiskt fullt ätbar mat. 

På TV i morse sa dom att det vanliga är att folk tror att andra slänger för mycket mat, inte vi själva. Det kanske är så, för så tror jag också. Alltså att andra slänger, inte jag! Maten duger ju bra fast "Bäst före" gått ut. Ägg håller ju hur länge som helst, och mjölken säger själv till när den är för gammal.  

Men nu har det alltså hänt att vi slängde fullt ätbar mat. Vi åt en rejäl köttbit i fredags, jag erkänner att jag uppskattar det ibland. Jag kanske tom behöver det för att hålla min marathonkropp i trim och den gången blev det inga rester. Men så hade vi en köttbit även på söndagskvällen, det var tankefel och dålig planering. Rejäla köttbitar två gånger samma helg var för mycket. Vi ville inte ens spara resterna i matlådor, det var helt enkelt för mycket kött.

Färskt bröd är ju hur gott som helst, men jag rätt noga med att äta slut i brödburken fast det inte är dagsfärskt bröd i den. Ost blir aldrig för gammal här, det äter jag för mycket. Och aldrig att ett äpple har legat så länge i fruktfatet här att det behövts slängas. Men det är fint att maten som slängs i alla fall komposteras. Och som i Västerås blir biogas för bussarna.      

#blogg100 nr 15 - 85 to go