Jag missade guldet igår

Dom där händelserna som är lite extra vill man gärna vara med om när dom händer. Som spektakulära sporthändelser, dom är viktigare för människor än sporthatarna förstår.

Svenska damlaget OS 2014

Guldet igår missade jag. Då gick vi i godan ro i Uppsala utan minsta tanke på olympiska tävlingar, jag hade noll koll på gårdagens program, men det var kanske bra för hjärtat den här gången. Nu såg jag resultatet förstås när jag senare kollade in på mobilen i nåt gathörn men då var det bara att lojt konstatera att damerna vunnit stafetten i Sotji, det hade varit kul att följa loppet. I dag är det herrarnas stafett, den ska jag se och får väl hoppas att den också blir spännande. "Det är ju så oviktigt, bara sport" brukar sporthatarna säga. Visst är det viktigare med fred i Syrien, stoppa miljöförstöringen och att minska sociala orättvisor men.....

"Det står ju i tidningen i morgon vem som vann" brukar Margareta säga, och jag nöjer mig ofta med det nu för tiden, orkar inte se lika mycket idrott som förr, men de där extra spännande tävlingarna svider det att missa. Ingemar Johanssons VM-seger -58, Bernt Johanssons cykelguld -76, fotbollsbronset -94 etc. Det finns en räcka sport som jag är himla glad att jag fått vara med om när det hände, inte bara läst om det i tidningen dagen därpå.

Också dramatiskt -
Vasaskeppet börjar synas

Och inte bara sport. All annan dramatik som man fått vara med om när det hände känns ju så mycket mer än sånt  man bara läser om efteråt: Kennedymordet, Norrmalmstorg, Berlinmuren, 11 september, Utöya.... Sputnik, månlandningen, rörliga bilder i en TV-apparat, ja det finns ju hur mycket som helst, stort och smått som man måste ha varit med om för att förstå. Dramatiken när Vasa sjönk 1628 hade man förstått mer om man varit med då, men spänningen när dom sakta, sakta hissade upp båten fick jag vara med om.

Men nu missade jag alltså guldet på stafetten igår, men om det blir ett nytt nu idag då herrarna kör sin stafett så kommer jag minnas det bättre. Dagarna då vi grävde guld i Sotji...  
#blogg nr 20 - 80 to go