Till exempel batteriet jag skulle byta på syster Gittans Skoda, jag var millimetrar från att ge upp. Det var nåt konstigt med sladdarna som det tog sån tid för mig att fatta, och en bilmek har jag aldrig varit. Det tog nån timme extra, men sen var hennes nya batteri på plats så hon slipper ladda batteriet vareviga dag.
.jpg)
Så tänkte jag slå på utevattnet till trädgårn och till toan i lillstugan, tjälen är ju borta. Tar normalt bara fem sekunder. Ett vred som ska öppnas, och det gick ju fint men ajaj! En koppling på toan släppte så vattnet bara forsade ut på golvet. Tog en himla tid att fixa, man har ju aldrig rätta verktygen men när det till sist var klart hade en koppling i källaren också fryst sönder så det sprutade där i stället. Den här milda vintern borde väl alla kopplingar ha klarat sig.När sen trädgårdsslangen som hängt över våra cyklar i källaren skulle fram blev det rena cirkusen, Cyklar ramlade och fastnade i varandra. En chans på miljonen att det skulle hända just så och dom satt stenhårt fast i varandra. Vi fick släpa ut cyklarna på gården och montera bort stödet från Margaretas cykel innan vi kunde få loss dom. Där gick det nån timma till och då var jag så trött att jag inte orkade ta dagens joggingrunda. Satsade på att skifta däcken i stället, jobbigt det också.
Men det var det enda som gick problemfritt och då blev jag så glad att jag tog en sommardäckstur ner till stan för att köpa några vårblommor! Det är väl sånt här som man blir härdad av.
#blogg100 nr 23
#blogg100öw nr 54
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar