Mitt nya yrke: Coach

Jag som coach vill lyfta mina klienter

Det har tagit lite tid, men just idag och just nu i denna stund har jag kommit på vad jag har för yrke nu. Nu har jag sett ljuset! Solklart.

Mina år i databranschen betraktar jag bara som puppastadiet. En 40 år lång förberedelse för att nu blomma ut till mitt riktiga yrke. Ett trendigt och kreativt yrke. Ett yrke i tiden som ju anses ska rädda jobben och så mycket mer, faktiskt behöver alla av och till hjälp av den här yrkeskåren. Och nu jobbarr jag också som Coach! Jag coachar fram mina medmänniskor till lysande framtider på nätet nu när jag jobbar som Coach i Sociala Medier.

Yrket Coach är måhända lite skamfilat då en del av mina kollegor utan att skämmas kallar sig Coach och tar hutlösa arvoden utan att kunna mycket mer än att skriva fakturor, det är ju i alla fall intrycket man ofta får när man läser nyhetssidorna . Senast i torsdags pratade man om det här på SVT Debatt, och SVT har en kul dramaserie på söndagskvällarna "Coacherna" som också belyser hur oseriöst en del som kallar sig Coach arbetar.

Men i min egen roll som Coach kommer det seriösa att lysa tydligt. Så jag skulle uppskatta någon form av legitimering för att få kalla sig Coach, det skulle jag klara lätt. Så sent som igår kväll extraknäckte jag framgångsrikt med coaching och goda råd på Facebook för en del seniorer som var oroliga, frågande och tveksamma om Facebooks nya tidslinje bl.a. Då kändes det tryggt att med pondus och eftertryck kunna coacha de osäkra där på nätet.

Ö.W. leg Coach i Sociala Medier kommer det att stå på mitt visitkort där "leg" t.v. bara innebär att jag har körkort eller liknande legitimation, men det ser rätt bra ut. Mina arvoden blir väl i början inte så höga, men jag tror jag går mot en lysande framtid. Tur att jag kom på på det här - en snilleblixt framför TV:n på söndagskvällen.   

     

       

Mitt liv som magister

En gång i tiden hade jag tänkt bli magister. Men det blev inte av förrän på gamla dar, som panschis. Eller som senior, det låter bättre. Eller varför inte försvenska det spanska Jubilado.

Hur som helst så är det kurs för andra Jubilados på tisdagsförmiddagarna där jag är magister, riktigt kul. Speciellt eftersom ämnet är "Facebook och andra Social Medier", lite exklusiv kurs som av någon outgrundlig anledning är väldigt sällsynt. Och speciella kurser för Jubilados är ännu mer sällsynt, jag har bara hittat en kurs liknande vår i hela pensionärssverige!

Men det är tufft att vara magister, som elev kan man ju nicka till nån gång, men här ska man vara på tå och ha svar på allting. Vilket jag inte alltid har, jag fick med mig två svåra frågor hem som jag ska ta itu med på direkten så jag kan svara nästa tisdag.

Men de flesta frågor tycker jag själv att vi reder ut rätt bra med att testa och prova, och ibland kommer nån av eleverna på hur man ska göra. Idag var det snack om Facebook hela dan på nyheterna, så nog är det bra att kunna lite om det här ämnet som är så hajpat. Det snackas "jämt" om sånt här så jag är nästan lite mallig över att vara en av få magistrar i det här ämnet som är så sällsynt i studieförbundens kursprogram.  

En utmaning med att lära ut Sociala Medier för den äldre generationen (panschisar, pensionärer, seniorer, jubilados...) är att få eleverna att inse att det inte är en tillfällig fluga det här, men den här kursomgången har jag lyckats rätt bra tror jag, bättre än vanligt.

Bara en träff kvar. Synd, jag skulle gärna fortsatt ett tag till!