Ultramotion

Jag blev imponerad idag när herr sonen tog ett par mackor i fickan och gav sig ut på en löparrunda - drygt 80 kilometer blev det på knappt 10 timmar.

Imponerad och lite avundsjuk. Jag skulle gärna gjort det själv i stället för att sitta kvar här i gungstolen.

Men nej - 80 km klarar jag nog inte, jag nöjer mig med en repris i vinter på mitt 5-milslopp. Jag inser min begränsning, jag började motionerandet för sent för att bli en riktig ultramotionär. Men jag blir imponerad på dom som kan.

Som Rune Larsson som tex gjort en långlöpning kust-till-kust genom hela USA. 500 mil, 64 km/dag i snitt. Avundsjuk!

Eller Renata Chlumska (född -73) som gjort otroliga ultrainsatser, tex kanot och cykel runt hela USA, 1800 mil och håller så trevliga föredrag om resorna. Avundsjuk!

Eller grabbarna i Västerås som just i dagarna gett sig iväg på cykel till Indien. Avundsjuk!

Eller nej - inte avundsjuk, imponerad och inspirerad. Nåt tillnärmelsevis som dom här kommer jag aldrig att prestera, men nog kommer den här gamle farbrorn att göra fler tokigheter som får menigheten att höja på ögonbrynen (och för dom som inget förstår att skaka på huvudet). Jag har några planer....

Jag är Ultra Marathon-löpare

Dvs jag har sprungit lopp längre än ett marathon. 50 km blev det.

Men det var tungt, mesta delen var det 5-6 cm nysnö, men på många bitar var det snarare 10-15, och värsta biten genom skogen ännu mer. Så det var tungt! Det här loppet borde snarare räknas som 60 km.


Men ingen blir profet i sin egen hemstad, så mina närmaste är inte så imponerade, tycker snarast är det verkar klent beställt mellan öronen.

Må vara hur som helst med det, men jag känner mig nöjd och vill hädanefter tituleras Ultramarathonlöpare. Och spurten är jag extra nöjd med, folk i stugorna trodde visst det var blixten som slog ner medan någon gissade på en Kenyan. Undra på att jag är nöjd.


.

Bågen är spänd

Det finns ett ordspråk: Bättre lyss till den sträng som brast än att aldrig spänna en båge.

Och nu är bågen spänd: Jag ska springa längre än jag nånsin gjort, rekordet hittills är en mara, 42 km. Nu ska det bli 50 km.

Mitt i vinten. Någon minusgrad är OK men 3-4 cm nysnö var väl onödigt. Och en bra bit på rundan är oplogad, där får jag springa i ett hjulspår. Där är det nog bättre att gå.

Det är en tävling, Yours Truly 50 km, som man kan springa var som helst i världen och sen rapportera in till arrangören, och nog har dom skönare dom som springer i Florida, men jag har tänkt på det här så länge så nog spänner jag bågen och kommer till start.

Det är bättre att få ett DNF i resultatlistan (Did Not Finish) än ett DNS (Did Not Start)

Vilken sporthelg

En så här fin vinterhelg har vi väl aldrig haft tidigare här på Stentorpet.

Vi har promenerat, skidat och sprungit. Skidspåren på sjön var bästa tänkbara.

Och nu har jag sprungit och testat banan som jag ska ta nästa helg. Första varvet är förlängt till 13,1 km sen är varv 2, 3 och 4 12,3 km. Då får jag ihop 50,0 km.

Jag hade hoppas på runt sex timmar, men det är så svårsprunget med osandad snö och bitvis fick jag balansera i ett hjulspår så det blir nog snarare sju. Om jag nu klarar det över huvud taget.

Och sånt här gör man frivilligt.