Blogginventering i starten av 2014

En stund vid datorn för att skriva ett blogginlägg, en tweet eller ett inlägg på Facebook är rätt avstressande. För även en panschis kan bli stressad ibland, det är ju en förbenad lögn att "vi har all tid i världen" som en del säger, det är ju tvärtom. Det är bara att räkna....

Det är bara Blogger jag kan så det
får räcka

Mina bloggar har fått tillökning och i några fall blivit namnändrade. Jag fortsätter nog att skriva, en tid till i alla fall, så det var dags att röja upp lite bland mina Utsikts-bloggar. Jag kommer bara att använda Blogger, jag förstod mig aldrig på Tumblr och Wordpress så dom lägger jag ner. Så här blir det i år:

Utsikt från torpet  är den jag som vanligt kommer att skriva mest i. Trivialiteter, fånigt ibland, nåt intressant nån enstaka gång och alltid ur en pensionärs synvinkel. 

Utsikt från kören är en ny, nischad, blogg som bara kommer att handla om körsång speciellt då förstås vad som händer i rockkören Rock Everybody 

Utsikt från joggingspåret är min gamla, nischade, träningsblogg med inriktningen (hopplös målgrupp?) mot andra pensionärer som springer långt och sakta. Under nytt namn hänger den med fram till slutmålet i november, sen får jag se...

Utsikt från resan är min gamla reseblogg, har också fått nytt namn, där våra sparsamma resor dokumenteras.

Utsikt från mitt håll Min gamla Wordpress-blogg flyttar över till Blogger, men jag har hittills inte lyckats flytta över mina gamla inlägg. Lika bra det kanske, men nu när det är valår kan det vara kul att lägga sig i lite.

owid på Twitter, orjwid på Instagram. Gör han inget annat än sitter vid datorn tänker väl nån? Tja det här tog mig en halvtimme att skriva så det är inte så farligt och jag kommer förstås inte att skriva dagligen i alla bloggarna. Många hobbies tar förskräckligt mycket mer tid och är förskräckligt mycket dyrare.

Vi bloggare fortsätter att i mänsklighetens tjänst skräpa ner på nätet. 

Låt oss alla ta i i i

Så sjunger vi i kören, Pugh Rogefeldts gamla "Finns det lite stolthet kvar". Visst, vi spottar i nävarna och tar i så att det blir ett bra år, det här nya 2014. "Sluta tjata lägg av och gnata och gör nåt sjysst i stället" sjunger vi också.

Lite smårossligt i halsen det här nyåret precis som förra (fint att ha bloggen att titta tillbaka på och jämföra, minnet kan man aldrig lita på) så vi höll oss hemma i lägenheten på nyårsaftonen. Ańnars började vi med en biltur till Stockholm för vi hade tänkt fira nyår i Stockholm och kanske ta en tur till Skansen för att kolla in Jan Malmsjö.

Vi har gjort det förr och det är rätt kul att vara på plats där i folkmassan och lyssna på Tenyssons "Nyårsklockan", men vi kände oss hängiga, tog bara en lunch på Västerlånggatan och åkte hem till vårt igen och kollade på Malmsjö på TV i stället och fyrverkeriet över stan från balkongen.

Och nu har jag bokat in en bra plats framför TV:n igen, snart börjar Nyårskonserten från Musikverein i Wien, det missar vi aldrig i vårt nyårsfirande. Lite långt program i år, 2,5 tim, vi kanske inte orkar se hela?

Vi har alltid haft ett rätt okomplicerat förhållande till nyårsaftonen, oftast firat ensamma. Rätt många gånger har vi kollat nån teater i Sthlm, Bosse Parneviks avskedsföreställning var visst det senaste. Elektra här i stan brukar direktsända nåt bra, där såg vi en konsert från Berlin för 2-3 år sen som också Angela Merkel kollade.

Men nu är det Strauss som gäller.  Så jag trycker Enter och lägger undan surfplattan, kanske tar en wienervals med Margareta när dom kommer till  "An der schönen blauen Donau"

Nu var det 2014

Massor av skribenter kommer väl att använda den där rubriken vid det här årsskiftet. Första delen i Romanen om Olof hette ju "Nu var det 1914" och det påminner mig nu om att det är dags att läsa om lite gamla böcker av Eyvind Johnson.

Bromsen - årets trista nyhet...

Men tillbaka till nutiden och en fundering hur det här året kommer att bli. Ekonomiskt knappast ett av det bättre. Bromsen slår till igen så nu är vi pensionärer tillbaka under 2009 års nivå igen. Och bromsen slår även till 2015 och 2016! Den ljusnande framtid är inte vår och hyran stiger. Så här är det att vara pensionär nu för tiden, man får glömma ekonomin och ta vara på det som är positivt i stället. Så nu lämnar vi det ekonomiska.

Är det nåt jag vill ändra på för 2014? Planer? Jo säkert, jag har några grejer i bakhuvudet, men några stora förändringar blir det nog inte i år. Vi bor bra och bilen rullar fortfarande. Vi tränar regelbundet och äter förståndigt. Läser mycket och går ofta på föreningsaktiviteter, vi har nåt inbokat nästan varje dag. Men det roliga med det här livet är att nåt nytt kan ramla på en när man minst anar det. Inte hade jag vid förra nyåret trott att jag skulle bli körsångare i år t.ex.  

2014 blir jag 70, knappast positivt, där hjälper inte bromsen utan åren rullar på. Men födelsedagskalaset är inställt, det firar jag med att defilera på Stockholms gator för att ta emot folkets jubel. Ett par hundra tusen åskådare brukar följa Stockholm Marathon så det får man väl anse är ett ståndsmässigt firande av det jubiléet.
 
Mycket jogging blir det i år, för jag hoppas verkligen att mitt deltagande i TCS New York City Marathon blir av i november. Jag står i startlistan, men man får vara ödmjuk i den här åldern - håller kroppen? Får man vara frisk?

Vad kan man mer hoppas på av 2014 då. En ny liten medlem i klanen beräknas ankomma samtidigt som sommaren är som vackrast. Och en fin sommar får man väl hoppas på i år också. I stugan har vi några projekt som vi borde ta tag i om lusten och orken faller på.

En röd liten Ferrari är jag sugen på så jag köper nog en trisslott nästa gång jag är på Konsum, sen tror jag att jag fått med de flesta av mina planer inför 2014.  Ja, fred på jorden och sånt också förstås....

            Gott Nytt År!

When I was 69 it was a very good year

Var det åldersnoja eftersom just den där låten dök upp nu när jag satte mig vid datorn? Frank Sinatras "A very good Year... But now the days are short, I'm in the autumn of the years....."  Nejdå, jag tittar framåt mot nya djärva mål!

En av "Årets höjdare 2013"

Det var ett bra år i år, 2013, och det lovar gott för framtiden. Åldersnoja har jag nog bara haft när jag som 18-åring fick frågan av en liten parvel "Vet farbror hur mycket klockan är?" . Det var i det ögonblicket min barndom tog slut och jag insåg att förfallet hade börjat.

Det har varit många höjdare i år. Resor och sånt är höjdare på sitt sätt och cykelresan till Sardinien var absolut en av årets höjdare, men jag får väl erkänna att de riktiga topparna ofta är nåt helt annat. Att sitta på bryggan med barnbarnen och kasta pinnar i vattnet och jaga skräddare t.ex. Och ta ett dopp efteråt. Cykelturerna med Margareta runt Sala med lunchmaten på pakethållaren. Eller långpromenaden runt hela Söder med kaffestopp på små caféer.

Gärna en häftig resa, många av våra bekanta vill alltid ha en resa att se fram mot, men jag är mer åt det hållet att det där småttiga är dom riktigt riktiga höjdarna. Ja, bara en promenad här i Västerås kan vara en riktig höjdare det också när man stöter på nån gammal bekant och får sig en trevlig pratstund. Skulle jag leta igenom årets blogginlägg skulle jag nog hitta många gobitar. 50-årsjubiléet av min studentexamen var en typisk gobit.

Låna dom här och spring ett varv!

Och mina allt mer sällsynta löpartävlingar är höjdare förstås. Ett marathon slår allt, årets Stockholmsmara var den absoluta toppen 2013. Egoistiskt att tänka så? Nej, when I was 69 var det ju mig själv det gällde och min 15:e Stockholmsmara var inte bara en joggingrunda. Riktigt vad det betyder för en gammal gubbe/äldre gentleman måste man vara i hans skor för att förstå.

En höjdare i år var också att ta plats i rockkören Rock Everybody. Mycket i höst har handlat om körsång och jag tror att det här nyvunna intresset kommer att hålla i sig bra länge och det är ju intressant att man även vid 69 kan få nya intressen.

Nomineringen som "Årets Modernaste Pensionär" var en höjdare, deltagandet i Blogg100 likaså. Det här intresset ska jag återkomma till i ett annat blogginlägg känner jag, det har varit både plus och minus att kommentera inom ämnet Sociala Medier.

Det är en himla massa annat som hänt under 2013 men jag vidhåller att It was a very good year!

5:2 under julen 2013

"2-dag" dagen innan Julafton var rätt bra uppladdning, men det blev inget frosseri under julhelgen ändå, vi åt rätt förståndigt. Men visst blir det lite småätande mest hela tiden, en chokladbit, en karamell, en frukt till etc. Lite konstigt att på "två-dagarna" tittar jag inte åt kylskåpet eller fruktfatet men på¨"ätdagarna" går det inte att låta bli, då är jag hungrig jämt.

Så blev det Annandag Jul, torsdag = halvfastedag. Och vi skulle ha barn och barnbarn på mat. Klart att vi fick hoppa över 2-dagen då för att i stället äta som vanligt så det blev bara en enda halvfastedag den här veckan. Enklast så, men vad händer? Mitt BMI är direkt tillbaka till 1:a september! 4 månader bakåt på en enda julhelg!

Otroligt, det får jag inte in i mitt lilla huvud! Vikten kryper så sakta, så sakta neråt med mindre än tiondelar per vecka och tar direkt jätteskutt uppåt när man syndar alltså. Ingen träning har det heller blivit under julen, det gör förstås också sitt till.

Så nu ser vi fram mot måndagens 2-dag, halvfastedag igen. Sex
månader av en ny livsstil har gått över förväntan så vi fortsätter förstås att plocka tiondelar på BMI:et. Nu sätter jag upp mitt 2014-mål: Mitt BMI ska ner under 24! Jag kommer inte att tjata ett dugg om 5:2 innan dess.

Så har jag precis skrivit ovanstående, men innan jag tryckte på ENTER kollade jag i en BMI-app och blev lite nedstämd. Man räknar visst övervikt annorlunda för oss som är äldre än de yngre, räknar väl kanske inte med att vi har några muskler alls, att våra kilon bara är fett. För att min fettprocent ska anses OK  borde jag minska min vikt med nästan 13 kilo står det! Dra mig baklänges... Det kommer aldrig att hända så jag räknar som jag gjort tidigare, ett BMI på 24 får bli mitt mål.

NU blir det inget mer tjafs om 5:2 här på Utsiktsbloggen, promise. Det tar jag en chokladbit på.

Julvädret 2013

Efter några dagars bloggfritt tar jag en mjukstart med en fundering om årets julväder.

Natan o Nelly är inte överkörda.
Ligger bara och fångar snöflingor i munnen. 

Optimala julvädret är väl lite lagom med snö, 3-5 grader kallt och gärna sol på dagen. Det händer säkert någon gång, men inte i år, det har varit 5-7 grader varmt och en del regn. Det enda positiva med sånt väder är att jag slipper skotta vägen ner till stugan och så går det åt lite mindre el och ved att hålla varmt i stugorna. Men jag tar nog hellre snö och sol. Men en dag kom det nån centimeter blötsnö så att vi kunde kasta snöbollar och göra änglar i alla fall, var det all snö den här vintern? Och den försvann över natten, låg bra kvar en halv dag. 

Så det har i stället varit mycket innesittande med kö till datorn för att få spela lite dataspel. Tur att det finns spel på mobilerna o surfplattan också. Så har vi spelat "vanliga" spel också och lekt lite inne. Fåglarna har fått sitt och är matfriska fast det är snöfritt så att dom borde hitta mat själva. Den varma vinter gjorde att Steglitsen hälsade på vid fågelbordet! Rätt sällsynt hos oss på vintern, jag har aldrig sett den förut.

Nu är det nog lika varmt resten av året, sen får man väl se. Nog skulle det var fint att ta en tur på skidorna, och än så är det långt till vår, det kommer nog snö så det räcker senare.

Nog om väderfunderingar, det kommer viktigare inlägg framöver så håll ut!

Toppresultat! Självklart!

Snart ses vi igen, Kalle!

"Vad kan du om Kalle Anka" frågade Expressen på webben. Jag gjorde testet och fick naturligtvis ett toppresultat.

Att jag inte vann skyller jag på åldern. Jag hade alla rätt tom fråga 13 men svarade fel på de två sista, jag orkade inte riktigt hålla ut ända in i kaklet. Men 13 rätt av 15 innebär att jag bara blev slagen 1 procent(!) av deltagarna. 29008 personer har svarat och ingen hade alla rätt, 290 hade 14 rätt och sen kom jag på 13 rätt.

Sista frågan visste jag egentligen men jag var så utmattad när jag kommit så långt att jag råkade svara fel, men jag är så nöjd ändå, jag ska fira hela natten! Är det nån som törs försöka klå mig?

Kalle Anka på julafton - kommer man nånsin att ta bort den? Egentligen brukar jag tycka att alla långkörare mår bra att förnyas och jag skulle inte bli upprörd om man gjorde om det på något sätt, inte ens om man la ner det,  men så länge det sänds kommer jag som varje år tidigare sitta där och kolla. Ja alla år utom när jag varit ute och köpt tidning förstås.

Lite skäms jag att vi inte har en gran i år heller, men vi skyller på att det är så trångt i stugan och i Västerås kommer det att stå tomt mesta tiden.

Men ett "God Jul" kan vi kosta på oss. Och: From all of us to all of you: A merry merry christmas!           

Ett bra julklappstips, reklam igen

Vi är nog lite tråkiga, Margareta och jag, när det gäller julklappar åt varandra. Blir det över huvud taget något blir det nåt praktiskt. Och det här som jag köpte häromdan är väl knappast ens en julklapp. Men bra ändå.

Medlemmar i Club Clas
betalar 499 för båda!

Min huvudleverantör när det gäller prylar, Clas Ohlson i Kvarteret Igor, hade lagom till jul ett kanonerbjudande som det var dumt att inte utnyttja. Extrapris på brandsläckare! 

När vi skaffade villan en gång i tiden var en brandsläckare det första vi köpte. Av en vältalig dörrknackare minns jag och den kostade mer då 1971 än vad Clas Ohlson tog nu, lurad förstås den gången. Och fortfarande blir folk pålurade alltför dyra brandsläckare läser man ibland i tidningen, och blir fast i långa avbetalningsprogram. 5-6000 kronor kan det sluta på har jag läst.

Nu hade alltså Clas O. ett erbjudande på brandsläckare. I lägenheten har vi aldrig haft någon, men det har vi nu när erbjudandet sa att om man köper en stor så får man en liten på köpet. Den stora kostade 499 kronor och den lilla svarta egentligen 399, men den behövde jag alltså inte betala. Det stora får sitta i stugan och den lilla hemma i lägenheten, det känns riktigt bra. Ett par brandfiltar borde vi också ha.

Brandvarnaren är testad, den lilla svarta är på plats, lägenheten är brandsäkrad. Lagom till jul är den stora röda också på plats men i sommarstugan. 

Nu har vi i alla fall gjort en del för brandsäkerheten.

Fredagslunch

Restaurang Säsong

Så tog vi en lunchtest igen. På nya Saluhallen Slakteriet där restaurangen heter Säsong.

Dom har bara en "Dagens" och idag var det "Renskav med potatismos". Lite dyrt kan tyckas, 130 kronor, men vi var hungriga och skulle ju testa. Om det fanns något annat på menyn tänkte jag inte på, vi tog helt enkelt två Dagens med vatten och sallad till maten och kaffe och pepparkaka efteråt. I gamla slakterilokalerna med kakel både på väggar och golv så blir det lite väl stimmigt för min tinnitus, men det är rätt OK ändå. Det blir ju en viss charm i såna lokaler, det ska vara lite bullrigt och rörigt i saluhallsmiljöer.

Renskav med lingon och potatismos 130 kr.

Mycket folk som handlade i butikerna och rätt fullt i restaurangen också. Dagens var renskav med lingon och potatismos, en skål med grönsaker, vatten och kaffe. Smakade bra men det var inget för en lastbilschaufför om man så säger. Det var alltså lite små portioner som kanske syns på bilden. OK med renskav och lingon, men sparsamt med potatismoset, det var väl lite konstigt. Råkade möta en fd granne som hade samma erfarenhet när han åt lunch för någon dag sen, så om det är deras grej att vara snåla på potatisen så blir det inte så många lunchgäster framöver. Smakade bra men lite väl lite på stora tallrikar.

Friskt och fräscht

Och dyrt blev det, vi passade förstås på att handla en del där i butikerna. Korv och bröd bl.a. Och  lite annat gott också, vi tar nog en tur ut dit ibland i fortsättningen också.

Så köpte vi hem mat till kvällen också i butiken med det lockande namnet Arabian Nights. En trevlig kille lät oss provsmaka en jättegod Taboule, persiljesallad från Libanon står det på Wikipedia - så mycket gott det kommer från arabländerna! Det köpte vi med oss hem tillsammans med dolmar, nåt friterat och nån slags gratin, riktigt vad det är vet jag inte än, det kommer i en kommentar senare i kväll när vi ätit det. 79 kronor per person kändes rätt billigt för kvällsmaten.

Dagens lunchkoll blev också en middagskoll. 2*130 för lunchen, 2*79 för kvällsmaten och en hel del för korv, bröd, senap och annat också.

Nu har vi bidragit en del för att ny saluhallen i Västerås ska gå bra.
 

Vad hände 2013 och vad kommer att hända 2014

Fd stallet i Orosei. När middan var slut blev jag körsångare

Det är lite väl tidigt för det här inlägget. Den seriösa årsredovisningen kommer senare, det här är bara en liten knuff för mig själv att börja tänka på den traditionella årskrönikan framåt själva nyåret. Och en sedelärande tankeställare om hur tillfälligheter spelar in.

Vi satt där i värmen nere på Sardinien och sjöng och gestikulerade till Owe Törnqvists "Dagny" utan att jag kunde ana att det skulle vara starten på en ny karriär inom Showbiz. Ett exempel på hur svårt det är att sia om framtiden och kanske också en tankeställare att ta chansen att prova något nytt. Förlåt om man låter som en småskolefröken, men det är väl sant. Säger en som ofta varit lite för försiktig.

En extra bonus för Utsiktsbloggaren är den självpåtagna rollen som Facebook-redaktör för körens Facebooksida "Rock Everybody"  som kommer att bli viktig för alla i kören och som samtidigt är ett kvitto på att inte alla gamlingar är så rädda och försiktiga,´som min gamla förening var. Dom ville absolut inte synas på Sociala Medier.

Det här var bara en enstaka grej från 2013 för att få till dagens inlägg och för att komma igång och tänka, och inslag om kören kommer det säkert att bli många fler under 2014, kanske för många? Vad kan hända mer 2014? Och vad mer var bra från 2013? Jag får tänka lite under helgerna och återkommer här från Utsikten. Jag ska också tänka ut några verser till på det här lilla grötrimmet:    

Midvinternattens köld är hård
Rockkörens stjärnor de glimma
Ungdomsmusiken vi fått i vår vård
Får redaktören på Fejan att rimma

Ett par tre verser till kanske det blir. Pärlor till kulturlivets fromma som kommer att publiceras och kunna avnjutas på Rock Everybodys Facebooksida för alla våra Gillare.

Akut tryckfall

Lyckligt lottad springer jag inte så ofta på vårdcentralen, krämporna kommer när dom kommer och får gärna ta tid på sig. Det är bara den årliga influensasprutan, gratis för pensionärer och det måste man utnyttja, och så håller jag lite koll på blodtrycket.

Idag tog jag så cykeln och trampade uppför Oxbacken till vårdcentralen där. Rätt mycket folk i väntsalen och jag hörde av samtalen att några fått vänta väldigt länge och dom pratade initierat om personalbrist.

Kom lite väl sent dit men jag han precis betala min hundring och ta plats i lilla väntsalen så att trycket skulle få chans att sjunka lite efter spurten på cykel uppför backen, men jag blev inropad direkt, exakt på min tid klockan elva. Nu för tiden får man inte ligga en stund på britsen innan provtagningen utan dom kollar direkt och man ska kolla sittande. Men trots cykelspurten och tidsstressen var trycket hel OK, jag klarar mig utan piller ett tag till.

Men det akuta tryckfallet kom så under cykelturen hemåt. På insändarsidor läser man ibland om det vassa gruset som används för att sanda, det kanske var det som jag råkat ut för. För bakhjulet på min blåa Kronan hade fått syrebrist och slog igenom mot marken. Men det kanske var nån lustigkurre som släppt ut lite luft där utanför vårdcentralen. Nån panschis antagligen.

Men vilken tur! Bara hundra meter till högskolan där kommunen har en cykelpump så jag hoppade förstås av och gick dit och fyllde däcken och cyklade hemåt. Men jag kom bara halvvägs hem, 200 meter, så var det tomt igen. Nu står min blåa Kronan med tomt bakdäck i cykelrummet och väntar på service. Det ska jag fixa asap och nu behövs det nog inte sandas mer den här vintern.

Vi ska åka tunnelbana i morgon. Med egna SL-kort!

Annas föräldrar förstörde spisen

Några av mina vänner suckar ibland över hur jobbigt det är med all ny teknik. Ja, jag har en på nära håll här i lägenheten som av och till uttrycker kritiska åsikter om datorn t.ex. när den krånglar. Och mobilen är inte alltid lätt och all annan ny teknik man ska också kunna. Solsidan i söndags handlade t.ex. om nya spisar, dom problemen har vi råkat ut för. I Sollentuna har dom nyss bytt spis och vi har tänkt bo där ett par dar över nyår. Blir väl kanske hämtpizza....  

Datorn och mobilen klarar jag oftast, men jag har det rätt jobbigt jag också ibland. Jag var på vippen på väg att ta med mig TV:n hem från stugan i helgen för att ha bättre tid att testa och prova varför skärmen bara var svart. Jag satt tom och kollade vad en ny TV skulle kosta, men så ordnade det sig till sist utan att jag inte riktigt vet varför. Den var inte trasig.

I går gick jag och gruvade mig lite för bussturen hem från bilverkstan. Jag åkte på SMS-biljett för nåt år sen, men sen har dom ju ändrat på det systemet. Jag tror jag har registrerat mig på rätt sätt men så fick jag inte tid på söndagskvällen att läsa på hur man ska göra nu så jag tog cykeln bak på bilen den här gången. Men nog f-n ska man väl kunna åka buss! Jag ska banne mig ta bussen ner till stan nån gång bara som träning. Det är visserligen bara 4-500 meter, men det är värdefulla lärpengar. Klart man ska kunna åka buss.

Hur ska det gå?

I morgon sätts vi på prov igen, då ska vi åka tunnelbana med eget SL-kort. Själva korten köpte vi i somras och laddade med en hundring var, men det verkar vara ett riktigt komplicerat system sen att åka med korten, lite nervös är jag allt. SL-remsan var bra men gammalmodig, förstår att dom ändrade, men varför göra det så svårt? En zon = två kuponger, två zoner = tre kuponger läser jag, men jag har inga kuponger, jag har ett SL-kort laddat med en hundring! Det är lätt att ladda kortet med pengar, det kan jag göra hemma vid datorn, men jag känner mig lätt förvirrad när jag läser vidare hur man ska göra för att sen få åka en tur i tunnelbanan. Det är inte något lätt system dom har hittat på!

Så till mina vänner som suckar över datorn och mobilen: Tills ni försökt åka tunnelbana med SL-kort: "You ain't seen nothing yet!"

Hoppas det blir snålt tilltaget på festen

Det var inte så optimalt med en julfest på en 2-dag i mitt 5:2-ande. Jag får väl peta i maten.

Vi har varit väldigt noggranna, Margareta o jag, allt sen vi började vår nya livsstil för snart ett halvår sen. Inte syndat en enda gång tror jag. Tom så att när jag av misstag råkade ta emot ett smakprov, en liten munsbit, i affärn i torsdags så smög jag ner den oäten i sopsäcken!

Kören har julfest

Men nu just idag är det julfest och jag har redan betalt 150 kronor för det hela. Inte tänkte jag på att det var en halvfastedag när jag såg  infon och nu är det för sent att backa. Känns dumt att bara gå dit och be om en doggybag och sen gå hem igen och spara maten till i morrn, jag får synda lite idag med maten och hoppas bara att det inte kommer fram till själva övergeneralen för 5:2-metoden,  Michael Mosley. Tänk om man får en prick i protokollet.

Big Daddy, det var han som börja!

Men nåt julbord är det inte, det var längesen jag åt ett sånt mer än på julafton förstås. Nej lite rostbiff tror jag man sa, och till det lite sallad kanske. Potatisen kan man ju spara utan att det ser skumt ut. Pepparkaka till kaffet? Det kan jag också skippa, så nu när jag tänker efter kanske det inte blir farligt. 4-500 kalorier är OK, jag får hålla koll!

Det är kören som firar sin första termin så jag vill gärna vara med, för nog blir det väl en hel del sång mellan tuggorna. Och det blir minst 100 välsjungande damer och jag hoppas att vi blir några bassångare också. När jag tänker efter så tar jag möjligen en liten potatis när ingen ser och förresten Michael, du har ju börjat med 6:1 har jag hört så kom inte här och snacka!      

Jag och min fransyska

Kostade på dyraste
programmet

Det är lite fräckt av mig att kalla vår bil för "min" och det är lite barnsligt att kalla den för "fransyska" men det har bara blivit så och Margareta har inte verkat ta illa upp. Och så brukar jag prata om "min lille finske vän" också när jag knappar på mobilen. Barnsligt? "Det är synd om människorna" sa Strindberg i en pjäs och syftade nog på dom som inte har barnasinnet kvar, så jag skäms inte. Att vara barnslig är en fin egenskap.

Men hur som helst fick hon sig en skönhetsbehandling i dag på OKQ8, och som vanligt tar jag ett kort på henne mens jag väntar på att hon ska bli klar. Det är lite synd att man inte längre gör som i gamla tider och sköter den här behandlingen för hand. Då hade jag omsorgsfullt gnuggat henne på alla ställen i stället för att låta en opersonlig maskin göra jobbet. Ja, vi gör det fortfarande ibland hon och jag i värmen och solen uppe i sommarstugan, men det blir alltför sällan, tom så sällan att Margareta tjatar på mig att ta hand om henne.

Vad kan det bli av en Mustang och
en Cittra? En lite moppe kanske?

Och på måndag ska hon få specialistvård. Hon börjar bli lite slapp på sina ställen, ska bli lyft och få ett implantat, rena föryngringskuren.

I väntan på måndagens inre behandling står hon nu, min lilla fransyska, skönhetsbehandlad och väldoftande nere i garaget i trevligt sällskap av ett riktigt fullblod, en kraftfull Mustang, det är nästan så att jag känner mig lite svartsjuk.        
           

Bristande allmänbildning

Lite förvånad har jag märkt att inte alla känner till hur långt ett maraton är och hur och när det kom sig att det blev just 42195 meter långt. Inte heller är alla säkra på att Pheidippides sprang från Marathon till Aten och sen tuppade av just år 490 f.Kr! Skrämmande okunskap som kunde avläsas i Pisa-rapporten härom veckan. Vad gör Björklund?

En sån okunskap skulle jag inte erkänna offentligt, däremot kom jag på mig själv alldeles nyligen att jag också hade en lucka, typ liten: Jag var osäker på hur man ser att månen är ny eller i nedan. Inte heller Margareta hade tänkt på't! Är skäran till höger eller till vänster när den är ny? Jag som gick på astronomikurs för några år sen och lärde mig allt om nebulosor och svarta hål, kollade Jupiters månar i teleskop mm och så kunde jag inte ens det här, lite pinsamt. Det var nästan, men bara nästan, lika allvarligt som exemplet med marathon ovan och månen har jag ju tittat på i snart sjuttio år utan att reflektera över det här!

Inte hittade jag svaret på Wikipedia heller först när jag letade, men jag hade tur: Varje dag har man chansen att ladda ner en app till mobilen helt gratis och precis just den dagen då jag surfade efter svaret dök appen "Phases of the Moon" upp som en gratisapp! Ordinarie pris var 12,79 så jag laddade ner och tjänade en slant och på bilden till höger ser man hur månen ser ut just nu i kväll när jag skriver det här. Det blir fullmåne på tisdag, 17 december, läser jag vidare i appen som tydligt visar att när skäran är till höger är det nymåne. Det kommer jag aldrig att glömma.

London 1908 - 26 miles, 385 yards = 42195 meter

Lite pinsamt när man kommer på sig att man har sådan här luckor som man bara aldrig har tänkt på att lära sig. Och för dig som har en lucka om maraton: längden blev bestämd 1908 i London och förlängdes till en konstig längd bara för att kungliga läktaren skulle passeras. Hade dom haft republik hade en mara varit några meter kortare, och då hade nog Dorando Pietri klarat sig ända fram till mållinjen och vunnit. Nu blev han ju diskad! Så det kan det gå.

Blir det en vit jul?

Det är lite för tidigt än att säga men det det verkar inte så just nu. Men när jag kikar i min statistik hos Sala Heby Energi så är det inte ovanligt att dom röda staplarna inte kommer förrän i andra halvan av december, i alla fall i Sala alltså. Och röda staplar i elförbrukningen hänger ihop med vita drivor som ska skottas så man får väl se.  

Men mycket snö är också mysigt.
Jag är kluven!

Det var länge sen det var riktig barmarksvinter, eller....? Men ganska lite snö 2011-12, va? Och mycket snö förra vintern? Så fort man glömmer, men det stämmer väl, och i alla fall hyfsat med snö i stugan har vi nog haft de senaste åren, jag tror det var mindre med snö för 20-25 år sen.

Och en vinter är jag säker på, 1972-73. Att det var barmark alltså. Och väldigt milt. Så milt att man hade TV-program om vilken påverkan det skulle komma att ha på växter och djur, allt var inte positivt har jag för mig man sa. Men om det sen blev någon negativ inverkan på naturen efter den vintern det minns jag inte.

Lagom är bäst så nog hoppas jag på lite lagom mycket snö i alla fall. Inga mängder och just till julen kan det kvitta men lite skidåkning i Sala hör liksom till. På sjöarna och på myrarna åtminstone. Jag satsar ett år till på att jag klarar av att skotta vägen ner till stugan, 100 meter, för hand. Så satsar vi på en snöslunga till våren när dom säljs ut billigt pga den snöfattiga vintern, när det bara kom lite lagom mycket snö  så att det räckte för lite lagom mycket skidåkning. Lagom är bäst.
                   

Nu tändas en massa juleljus

Ovanför oss är det släckt ser jag! Hmm...

Nästan mangrant har vi pyntat våra balkonger med ljusslingor och annan belysning. Ingen energikris här.

Är det här typiskt svenskt? Elektriska ljusstakar i varenda fönster och tända stjärnor. Överdrivet? Nej, det tycker jag egentligen inte, men det är nog så att vi inte har belysningen tänd lika länge som vi hade för några år sen. Det lyser några timmar på kvällen, men under natten släcker vi ju på balkongen så det går väl inte åt så många kärnkraftverk för att det ska vara så här fint. Någon enstaka balkong är oupplyst , om det är en tyst protest eller om dom inte haft tid än att få upp sina slingor är frågan.

Arkivbild - snöfritt i år! 

Och idag var vi uppe i Sala och satte upp den traditionella verandabelysningen där också. Styrs med timer förstås så den kommer bara att lysa några timmar varje kväll, men det är ju så himla mörkt där annars så det får vi kosta på oss. Det kan väl inte kosta många kronor att låta det lysa där nu under jul och nyårshelgen.

Är det typiskt svenskt med sån här belysning - jag vet inte riktigt. Och är det kanske riktigt dumt om man ser till energiförbrukning i stort? Det vet inte jag inte heller, inte ens tänkt på om det hörs någon sån debatt heller om det mer än att man ska vara måttfull.

Så tillsvidare kör vi på med vår balkong- och verandabelysning och betraktar det som en måttfull julbelysning. Så får man väl se nåt annat år om det finns argument för att avskaffa den här traditionen och mörklägga.

En minnesvärd lunch

Godkänt

Här har jag ätit jobblunch många gånger, och lunchkollen gjorde ett nedslag här igen på restaurang Hong Kong där det serveras vanlig kinamat i en vanlig lunchbuffé. Inga sensationer, men vi som lunchade där idag satt kvar och åt så länge att lunchbuffén till slut plockades bort och lunchpersonalen gick hem, men vi satt ändå kvar och tog en kopp kaffe till. Maten smakade som vanligt där på Hong Kong, godkänt, och 79 kronor för en lunch är billigt, men det var inte därför det var minnesvärt.

Det var däremot samtalet med min lunchgäst, min gamle "bästis" från gymnasietiden. Vi var båda överens om att vi kanske inte hade tagit tillvara på skolåren fram till studenten på bästa sätt, vi var lite ofokuserade och omogna då om man så säger och vi prioriterade annat, men som "late bloomers" fixade det sig ändå och vi hade mycket att avhandla av det som hänt under de 50 år som gått sedan vi lämnade skolan. Våra storheter kom efter studenten, båda på varsitt håll "bäst i klassen" för att nå sina absoluta toppar just nu 2013-14, han som trubadur och jag som körsångare. Vi kanske skulle ha satsat på showbusiness lite tidigare så vi fått vara med i Stjärnorna på slottet eller Så mycket bättre nu som aktade, äldre gentlemen i nöjesbranschen.        

Vi kom att surra lite om vad som påverkar en under livet, ofta rena tillfälligheter. Vi hade massor av exempel som t.ex. för mig när mamma Karin råkade se en annons i lokaltidningen som sen avgjorde hela yrkeslivet för mig. Vi hade massor av andra exempel, positiva exempel.

Som när jag blev påverkad en dag för nästan på dagen exakt sjutton år sen. En gammal arbetskamrat vräkte ur sig "Fy fan va' tjock du har blivit" när han såg mig. Jag hade kunnat bli sur, men han hade ju rätt så jag tog till mig det, blev påverkad och gjorde nåt åt det.

Hoppas bara att jag själv någon gång har påverkat någon på ett positivt sätt, det var kontentan av dagens minnesvärda lunch med min gamle bästis.       

Facit för år 2064 - att arkiveras och tas fram i sinom tid

Vädret det här året är jag däremot
 lite osäker på

Vaknade tidigt idag efter gårdagens heldag med hela klanen där alla var med och firade en lilljul, enda tillfället under årets jul  när alla samlas tillsammans, allt från lilla Selma, 2 år, till gammelgubben själv. Kvar i sängen nu dagen efter kom så funderingarna: hur ska det bli när dom där små blir stora? Ingen som vet, men som vanligt finns det en del matnyttigt här i Utsikten, så här blir det om 50 år, år 2064, i alla fall vad det gäller en sak:

Som grabbar på 50-talet satt vi ofta och spekulerade om hur det skulle bli till sekelskiftet och inget av det vi trodde stämde sen, så ny teknik är det ingen idé att fundera över, inte trodde jag väl ens för något år sen att det skulle finnas 3D-skrivare till överkomligt pris redan nu, jag hade inte ens hört talas om såna. Men kommer man att kunna resa i tiden eller göra sig osynlig om 50 år? Det var ju sånt vi grabbar trodde, men knappast, det hör nog till Kalle Anka fortfarande år 2064. Eller...? En massa annat revolutionerande har förstås hänt då och allt går väl allt snabbare, men en sak vet jag med bestämdhet och kan slå vad om:.

Det där som kallas Sociala Medier kommer att finnas kvar.

Utsikt in i framtiden

Det här är ett lite uttjatat ämne här på bloggen och ointressant tycker nog en del som inte förstår storheten men nu det sagt och skrivet igen för att dokumenteras och arkiveras för framtiden. Ordet "Sociala Medier" försvinner antagligen snart, men det är bara naturkatastrofer och världskrig som kan slå ut själva funktionen. När det nu utbrutit en Internet-revolution under de senaste 10 åren som suddar ut avstånden mellan folk så räcker det med min blygsamma begåvning för att inse att det här blir kvar för evigt. I andra former och under andra namn, men ni som läser det här år 2064, visst hade jag rätt!

Alla mina omsorgsfullt skrivna inlägg under fem år på min Utsikts-blogg, 1762 stycken, kommer alltfort att vara tillgängliga att läsas och bli styrkt av, men till vilken nytta kan man ju undra. Allt vi skriver och gör som vi inte själva suddar sparas ju än så länge, och säkert kommer det här inlägget också att sparas och vara tillgängligt för kommande generationer! Kommer att plockas fram av ättlingar, dissekeras och analyseras, visst är det en häftig tanke! Mållösa med hängande hakor kommer dom att förundras: Vilken visdom! Att han förstod! På köpet gav han narcissismen ett ansikte.

Jag brukar säga att jag är väldigt tacksam att jag hann vara med så här i början av det här, jag hann sätta mina avtryck och något lite inspirera några ålderskamrater också.

Den är på väg!

Nokias huvudkontor har nog
varit inblandat

Rätt många inlägg här i Utsikten har i höst cirklat kring min mobil, "min lille finske vän" som jag kallar honom och vi trivs rätt bra ihop han och jag. Men han har konstrat lite, har det blivit ordning på honom nu? En bra mobil hör faktiskt till livets nödtorft, det inser man när det varit lite si och så med det den här hösten.

Men i dagens statusrapport hos TRE läser jag: 

Reparationen är klar, enheten är skickad från verkstad. Mekanisk reparation utförd hos Nokia.

Nu är det spännande, hur ska han må den här gången. Dom har alltså varit inne i den och skruvat! Hinner jag få tillbaka den redan idag? Precis som när barnen går och väntar på tomten går jag och väntar på min mobil!

Det är tredje gången den har varit på sjukan nu under hösten för en liten bagatell, men jag har inte gett mig och nu har den varit inne på specialverkstad, Nokias egen verkstad och fått några delar utbytta står det alltså i rapporten. Jag har haft bra lånetelefoner när jag varit utan min vanliga, men det är liksom inte samma sak.

Tre gånger har en affär rätt att försöka laga en pryl så jag har ingen rätt att klaga än och Tre har varit bra att ha att göra med och försökt hjälpa mig, men blir det en fjärde och femte gång så får jag börja morra.

Jag tog fajten!

Ett snabbt foto ut på Facebook eller Instagram, ett inlägg på Twitter, en filmsnutt till Youtube. En 6-sekundersfilm på Vine med mycket mera, det är ju så man använder sin mobil, så ingenting har varit som vanligt den här hösten, jag har legat i bakvatten. I Sociala Medier-skugga. Inte direkt att jag varit nära ett nervöst sammanbrott kanske, men en viss påfrestning har det allt varit.

Vad har då problemet varit? Jo, jag har inte kunnat vinkla bilden när jag tagit ett kort. Tänkte ett tag att jag skulle strunta i det, men jag bet ihop och tog striden - så snart jag får ett SMS från butiken får jag se om det lyckades. Att vinkla en bild i mobilen är ett av de viktigaste man kan göra med en mobil. Ringer gör jag nästan aldrig. 

En av de bästa julkalendrarna

Familjen Hedenhös

Julkalendern på TV ser jag alltid fram mot och årets kalender är väl en av de allra bästa någonsin. Barna Hedenhös uppfinner julen - genialt!

Och den ska avnjutas kl 7.15 på morgonen eller i undantagsfall som idag kl 18.45. Vi sitter ju oftast ensamma vid TV:n, Margareta och jag, men om man håller sig till de riktiga sändningstiderna så känns det mer riktigt, när alla ungar samtidigt sitter och kollar alltså. Men just torsdagen är vår enda sovmorgon så vi skippade morgonsändningen idag.

Jag må vara lättroad, men jag tycker alltid att den senaste kalendern är den bästa. I år är jag lite förvånad över att religiösa kretsar inte har kritiserat den, julen är ju inte uppfunnen och så kommer det ett gäng från stenåldern och fixar det, det har nog många troende synpunkter på. Könsrollerna har jag läst att en del har synpunkter på men jag tycker bara den är rolig. Och spännande! Hur ska det gå? Nu börja klockan närma sig 18.45, snart dags för 5:e avsnittet. Och när kommer långfilmen?  

          

Jag hann inte fram som tur var

Det är dumt men jag är ofta för feg att säga till. Och idag hann jag inte fram, och det var nästan tur så då slapp jag åtminstone göra det idag.

Jag såg en ung mamma med barnvagn på långt håll, jag hade gott och väl 100 meter fram till henne där hon stod och pysslade om sin baby i liggvagnen. Så slängde hon något på gräsmattan och trippade iväg nedåt stan. Skulle jag springa efter henne och ropa att hon tappade nåt?

Något för oss också?

Nej det är klart, men väl framme vid det dramatiska nedsläppet såg jag en "skumgummitrasa" med något klet i som det lilla barnet producerat, men så dumt att bara slänga det, hon hade väl kunnat lagt det på vagnen och slängt det i en papperskorg längs vägen. Och jag vet inte men jag hoppas jag hade sagt åt henne att ta upp det om jag varit närmre. Eller är man bara en grinig gammal gubbe då? Jag brukar inte säga till, fegt!

Ett tag låg det ofta fimpar utanför ytterdörren hemma hos oss och en gång kom jag till och med samtidigt som en ung tjej trampade på sin fimp och gick in, men sa jag något...? Tuggummi, fimpar, papper, plast.. Visst skräpas det ner lite väl mycket och lite väl lättvindigt även om det kanske inte är det största problemet vi har. Jag hoppas det är tillfälligheter, men några flagranta fall av nedskräpning jag just nu kommer att tänka på är det ungdomar som gjort sig skyldiga till. Men andra skräpar nog också ner, och i Californien är man riktigt drastisk som en av Margaretas vänner noterade alldeles nyligen. 7000 kronor för nedskräpning! Rekord?

Nästa gång jag ser någon skräpa ner ska jag försöka att vara modig nog att åtminstone berätta vad det skulle  ha kostat i San Francisco.

Mannen i parken

Utter Inn, vårt undervattenshotell

Låter som en deckartitel, kanske en gammal Hitchcock? Nej, det var helt oskyldigt men mannen i parken satte igång mina hjärnceller när jag stötte på honom på morgonpromenaden igår där han gick och huttrade och rastade sin lilla vovve.

Mannen var herr konstnären m.m. Mikael Genberg. Jag har inte koll på alla hans hotellprojekt men nu verkar han vara klar med hotellet i Pemba i Indiska Oceanen. Ett undervattenshotell med fantastisk sikt i vattnet jämfört med sikten i hans hotell här hemma i Mälaren där sikten sträcker sig till 50 cm! Men helst skulle han vilja bygga ett hotell i Loch Ness berättade han igår kväll i Tvärsnytt.

Och projektet med en röd stuga på månen har tagit fart igen, Nasa har fått nya pengar och han hoppas nu på 2014 berättade han.

Han är ju unik när det gäller udda saker, men jag blir alltid imponerad av alla som törs göra det där extra och jag har många på nära håll, ja alla utan undantag. Som byter jobb och tar på sig uppgifter som tänjer på gränserna. Motionslöper som gör att mina motionslopp mer blir som en promenad i parken tillsammans med Genberg och hans hund. Med mycket mera.

Turf med mobilen på cykelstyret. 

Och en kompis stötte jag också på igår där han just tog några nya  poäng i sin Turf. Han hade bara några mil  kvar nu tills han Turfat 1000 mil på cykel kors och tvärs mestadels i Västerås. Han är ju också unik i sin hobby, alla prioriterar olika, men man gör ju som man vill och det är lätt att bli imponerad av energin i alla fall.            

Och här är presentationen av Västeråsprofilen Mikael Genberg, Mannen i parken: