Mötesförstörare

Ska jag tipsa honom?

Man råkar ut för dom ibland, dom där som vet allt och tycker allt är fel. Och just hans/hennes fråga är den enda som är viktig. Mötesförstörarna. På jobbet fanns dom också men där lärde man sig att blunda med öronen.

"Vi tar det sen du och jag efter mötet" räckte inte den här gången och i nya situationer med folk man inte känner kan det vara svårt att känna av om man tar i för mycket. Och som gäst kan man ju inte höja tonen, "varför avbryter inte hans kompisar, är dom lite rädda för honom" tänkte jag? Jag försökte med att räcka upp handen, skratta och säga "magistern!" men det hjälpte inte. Jag lät besserwissern mässa och stack emellan då och då med ett "Vi tar det sen, vi tar det sen" men effekten uteblev.  

Jag är dålig på möten, och just nu är det inte så ofta jag behöver slita byxbaken, men jag håller gärna mina små föredrag om datorn och mina intressen och brukar kunna få folk att lyssna så på väg hem skrattade jag bara gott åt herr mötesförstöraren, skrev några bra tips till honom och skickade dom i ett mail. Undrar om jag får något svar.

Så'nt är livet, det blir så här ibland och jag är lika glad ändå...

#blogg100 nr 19
#blogg100öw nr  50
 
        

    

  

Föredrag idag på Lions

Alltid kul att prata om Sociala Medier. Ikväll är jag inbjuden till Lions Club Västerås Lundby för att berätta lite om min syn på Sociala Medier, vad det är och vad man törs göra med det här fenomenet.

När jag slutade arbeta hade jag aldrig hört talas om Sociala Medier, Facebook och sånt, men så läste jag i tidningar och hörde på radion om att blogga, vad nu det kunde vara och Facebook lät ju konstigt så det var bara att börja läsa på nätet och få lite tips hur man skulle göra. I början blev det allt en hel del fel men det var bara att kämpa på och prova sig fram.

Sen kom Twitter, Google+, Instagram, Pinterest, Vine....

Lite avundsjuk kan man ju vara på dom som är yngre och har arbetskamrater och andra likasinnade där man kan lära sig av varandra, men nu har jag i alla fall till sist lärt mig så pass mycket att jag kan försöka lära andra och det känns fint, så i kväll på ett medlemsmöte hos Lions ska jag berätta om det jag kan om Sociala Medier, kanske det blir fokus på Facebook.

#blogg100 nr 18
#blogg100öw nr 49

Körsång och 5:2

Måndagen är en "två-dag" för mig, dvs en halvfastedag. Samtidigt är det en körsångardag. Hur går det ihop?

Ja vadå, kan man tänka. Sjunga i kör är väl ingenting, det klarar man väl utan mat.

Elvis borde ha kört 5:2

Ja, det går nästan alltid bra. Eller alltid fram tills idag, för idag var det jobbigt. Jag sjunger i en rockkör för äldre. En stillsam kyrkokör kanske skulle gå lättare utan mat, men här ska man ju ta i med lite Elivsstuk. Elvis laddade ju upp med lite väl mycket hamburgare, hade han 5:2-at kanske han skulle ha levt fortfarande, eller var det just hans hamburgare som gjorde honom så stor, ja inte bara runt midjan alltså utan också på andra sätt? Tja, men lite nyttigare borde han ha ätit, det är nog helt klart.

Idag var första gången för mig som det var jobbigt att sjunga, och det berodde helt klart på det låga kaloriintaget. Jag sjöng fel flera gånger, sjöng t.ex. där bara tjejerna skulle sjunga och missade några rader som var åt tungvrickarhållet. Helt klart tänker man lite långsammare på 5:2-dagarna, jag får bli bättre på att mörka när jag inte är på topp.

Men det roliga är att så kommer det en två-dag när man verkligen är på topp hela dagen. Då blir jag hyperaktiv och vill t.ex. ta några extra promenader eller en löprunda till och är allmänt "på" hela dan.

Jag hoppas att det här var en engångshändelse så att jag inte måste lägga om mina halvfastedagar, men det jag kan konstatera idag är att det krävs kraft och koncentration att sjunga i kör, speciellt i en rockkör!

#blogg100 nr 17
#blogg100öw nr 48

   

Första intrycket är inget att lita på

Första intrycket ska ju vara så himla avgörande, helt avgörande har man hört. Sju sekunder har man på sig. Men jag undrar om det är så klokt att lita på första intrycket. T.ex. första gången jag skulle köra upp bilen från vårt trånga garage trodde jag att det skulle jag aldrig lära mig. Nästan så att jag ångrade att vi flyttat hit. Men det var lätt som en plätt redan andra gången.

Klassisk reklamslogan

Häromveckan satt Calle som passagerare och tyckte att det var allt bra trångt där i svängen till uppförsrampen. "Går väl OK med en liten Citroën men värre med en V70" trodde vi. Så idag fick jag äran att prova med Volvo V70 men det var ju lätt som en plätt det också. Så jag fick lov att kolla lite mått nu och ser jag rätt så är det inte så himla mycket som skiljer på vår lilla Cittra och en stor V70. Eller rättare sagt ett par tre decimeter på längden ser mer ut än vad det egentligen är. Och fem centimeter på bredden ser också mer ut än vad det är.

Lilla Clion vi skulle ha två veckor en semester en gång såg så liten ut när vi hämtade ut den men sen var den ju hur rymlig som helst minns jag att vi tyckte.

Första gången jag provade en 24-växlad cykel stod Anders bara och skrattade, jag fattade absolut ingenting hur jag skulle göra och då var jag väl i alla fall 45 år eller så. Och första gången jag åkte flygplan var ju hur otäckt som helst. Men det mesta går ju så mycket bättre redan andra eller tredje gången.

Så Ta't lugnt, ta en Toy! Första intrycket är inget att lita på. Och nästa bil blir en liten småbil, den är inte just någe' mindre den än dom där andra bilarna: Men lättare att parkera.

#blogg100 nr 16
#blogg100öw nr 47


                

                 

Ett kul dataspel

Jag är uppe på nivå 20 nu

Jag var lite orolig att jag inte skulle hinna #blogg100-blogga på lördag så det blev ett inlägg i förväg som får ligga i kö till på lördag. Jag har spelat lite spel på surfplattan ett tag och det kan jag ju skryta med.

Jag är helt ointresserad av spel egentligen även om jag gärna lyssnar på Thomas Arnroth på Svt när han recenserar de senaste dataspelen i Gomorron Sverige på onsdagarna. Han är så härligt positiv och uppfriskande barnslig, men om jag vore en så där positiv och entusiastisk dataspelare så bleve det väl inte mycket mer gjort än att sitta och spela. Men det här spelet "Unblock me" som jag laddade ner på min Nexus häromdan är rätt kul. Enda typen av spel jag orkar med, kluriga pussel som ska lösas. Kostade 6.50 men jag fick det gratis i "Dagens App" till surfplattan.

Jag är fortfarande på nybörjarnivån och har bara klarat upp till nivå 20 av nybörjarspelen och än så länge löser jag varje nivå på ett par minuter fast det ser helt omöjligt ut först. Det finns en Challenge-variant också som jag inte vågat prova än.

Såna här spel är rätt OK, det är lite som att lösa korsord. Ingen stress, ingen tidsgräns. Jag kan lugnt laborera med brickorna och där det ser hopplöst ut löser allt sig plötsligt med ett genialt drag. Helt klart är det stressen i andra typer av spel vi gamlingar inte klarar av. Att på mikrosekunder koordinera fingrarna och hitta rätt är inget för mig. Sen får inte varje omgång ta för lång tid. Här tar jag en spelplan på 1-5 minuter, helt OK.

#blogg100 nr 15
#blogg100öw nr 46

          

Blogg100 i gungning

Den här helgen blir en utmaning. Ska det sedan länge obrutna bloggskrivandet nu brytas. Visserligen vore det väl en välgärning, men....

När jag har barnbarnen i närheten brukar jag stänga bloggbutiken av flera skäl. I första hand för att passa på att prioritera ungarna, men även för att det är en omöjlighet att tänka en klar tanke när små barn sätter igång och babblar.

Jag får väl se - i #blogg100-racet gäller ju kvantitet i stället för kvalitet så jag kanske hittar nåt Youtube-klipp jag kan publicera i alla fall.

Annars var väl gårdagens glada nyhet tanken att höja pensionsåldern till 69, det var väl roligt för alla i yrkesverksam ålder! Mig var dom nöjda med redan vid 60 så nu blev jag lite avundsjuk. Tänk så skönt det hade varit att gå i pension i år.

Flygplanet som försvann i Malaysia blir allt mer konstigt, rena Hollywood-filmen, men det var ju tur att explosionen i New York "bara" berodde på en gasläcka. Första lite egoistiska tanken var att det ska väl inte bli strul nu inför min marathonfinal i NYC i höst. Jag hoppade av 2001 och ställde in mitt deltagande efter World Trade (5620 kr kostade det mig) och 2012 blev loppet inställt i Sandy-stormen bara ett par dagar innan start så man är ju aldrig säker. Men pengar är ju det minst viktiga när det händer olyckor, men nu håller jag alla tummar jag har för att det ska bli Succé Grande i höst!

I kväll kommer ett par trötta ungar hit direkt efter simskolan i Uppsala!

#blogg100 nr 14
#blogg100öw nr 45

            
 

Det är inte lätt att hänga med

Aviciis lilla stuga

Allt går så fort nu för tiden, man ser nya namn men har noll koll på vad det är för filurer.

Att Avicii är svensk och fick nåt pris för en tid sen vet jag. Grammy? Men han är ju DJ vad jag vet. Jonglerar med skivor, hur kan ha köpa en villa i Los Angeles för 100 miljoner kronor? Det kan ju inte ens jag....    

En DJ står väl på ett disco och hojtar. Men den här Aviccii, skriver han egna låtar? Sjunger han själv? Så lite man vet som pensionär och jag blir inte så mycket klokare när jag googlar och läser på. Men vare sig han bara spelar andras låtar eller sjunger själv eller nåt annat så är det bra tryck i låtarna på Spotify som man hittar under Avicii. Inte min musik, men att det är bra musik är lätt att tycka. Men sen fattar jag inte riktigt vad "Remix" betyder i det här sammanhanget. Nej det här är moderna fenomen över mitt huvud, undrar om mina barnbarn kan förklara det här för mig...  

Hans mamma, Anki Lidén,  känner jag i alla fall till lite mer.

#blogg100 nr 13
#blogg100öw nr 44

Lunchpatrullen i allmänhetens tjänst

Senaste nedslag var på Coop Kök & Café i Västerås. Coop Forum mitt i lunchrusningen.









Här åt jag ofta arbetslunchen förr om det passade mellan ett par kundbesök, men nu är det väl mer sällan. Men så såg Margareta att dom hade Bruna Bönor idag, så vi tog en lunch där när vi ändå skulle dit för att proviantera. Det fina här är att dom ofta har riktig husmanskost: Skomakarlåda, Plommonspäckad Fläskkarré, Bräckt Kassler etc. står på veckans matlista. Och idag alltså Bruna Bönor som Margareta åt och Ugnsbakad Fiskfilé som jag tog.

Bruna bönor med fläsk

Jag såg att dom har ordnat två kassor nu så att kön ska flyta bättre, men där var det strul så bara en kassa funkade idag, det blir ett minus. Margareta var "så där" nöjd med sina bönor men min fisk var en fullpoängare så jag sätter betyget fyra köttbullar för dagens lunchtraktering.

I betygen som tidigare kunder lämnat har 10 st gett toppbetyget fem stjärnor och bara en hade nöjt sig med tre stjärnor, så de flesta verkar vara nöjda. Undrar om det inte är det här med husmanskost folk gillar, tom Pitepalten fick toppbetyg såg jag bland betygen.

72 kronor var prisvärt och 4 köttbullar blev alltså betyget.

#blogg100 nr 12
#blogg100öw nr 43

Guld i Paralympics

Redan ett guld i Paralympics! Grattis Helene Ripa, första guldet sen 1994! Då David Sundström tog guld i Super-G i Lillehammer. Och ett brons har det redan hunnit bli i år också, Zebastian Modin. Också värt ett grattis!

Super-G för synsvaga
inget för nervsvaga

Lite skamligt, jag har knappt tänkt på att Paralympics  börjat och så är det redan både guld och brons! Lika imponerande idrottsprestationer, ja ofta mer imponerande, som i de vanliga spelen och så har jag inte ens tänkt på det! Shame on you, herr Widmark.

Idag är det curling, kälkhockey och skidskytte med  svenskt deltagande, det ska jag försöka titta på så mycket jag hinner. Super-G för herrar har redan gått så det missade jag men nu har jag kollat lite på Svt Play för att se hur dom gör, det har jag länge varit nyfiken på.

Svärsonen Andreas var arbetskamrat med David Sundström som alltså tog Sveriges senaste guld, Super-G i klass B1, synsvaga med faktiskt ingen syn alls! Sen dess har jag alltid funderat hur det fungerar åka Super-G utan att kunna se! David förklarade en gång men jag tror inte jag riktigt förstod hur fort dom kör. Jag tänkte nog att dom stod och plogade nerför backen som jag gjorde i Blåbärsbacken på min tid, men det går ju fort som tusan förstår jag nu efter att ha tittat på Play. Vältränade idrottsmän, men att välja Alpin utförsåkning.....

#blogg100 nr 11
#blogg100öw nr 42

Utskälld och attackerad

Hundar och joggare är ingen bra kombination och diskuteras ofta på joggingforum, men det är inget stort problem för mig. Jag har snart sprungit 3000 mil, tre kvarts varv runt jorden (!) sen jag började springa för 15-16 år sen och det är inte ofta jag har haft problem med hundar.

Nybyggd villa med både Volvo o vovve

Jag är inte hundrädd och att dom står på sina gårdar och skäller på mig är ju naturligt och då brukar jag ropa åt dom och skoja lite med dom, skälla tillbaka. Och hade jag hund själv fick den nog springa lite lös ibland där det passar, men av en händelse har jag nu på ett par veckor haft hundar som sprungit efter mig. För någon vecka sen på cykelbanan genom Vallby där en dam lät vovven springa fritt och jag blev nafsad i bakhasorna när den sprang efter mig och skällde. Där bland barn och cyklister tycker jag det var det väldigt dumt att låta Fido springa fritt och jag gav damen en lite lågmäld reprimand.

Idag hände det igen. Längs favoritrundan genom skogen ut mot Ringvalla blir man ofta utskälld av hundar som håller sig på sina gårdar, nästan alla verkar ha hund där men det är alltså bara kul. Dom som bor i den nya, stora villan som ligger så fint håller sig också med hund, en riktigt stor en. Den besten blev alldeles vild när jag sprang förbi igår och han satte fart efter mig. Efter besten kom sen husse hojtande men jag har ju lärt mig att man ska ignorera skällande hundar så jag ökade bara farten och klarade livhanken!

På sluttampen hemåt stugan mötte jag en karl med sin hund springande lös bredvid, men där var det full koll, hunden lufsade okopplad så snällt bredvid. Just det ekipaget hade Margareta mött på sin promenad i skogen, men husse hade bara hostat till så hade den vovven snällt lytt husse och inte brytt sig om Margareta.

Inte bryr jag mig om om man låter hunden springa okopplad, men jag gillar inte att bli jagad.

#blogg100 nr 10
#blogg100öw nr 41

Melodifestivalen

Det måste förstås bli en rad om finalen i Melodifestivalen. Vi har sett åtminstone delar av varje program i år.

Här har ni beviset! 

I stället för att dissa Melodifestivalen borde vi i Sverige vara lite malliga för att vi har så många duktiga låtskrivare. Svensk musik är ju stort uppmärksammat utomlands och igår var det flera exempel på varför det är så tycker jag. Det var många bra låtar.

Rätt kul, jag skrev på Twitter när alla sjungit att jag höll på fyra låtar, just dom fyra låtarna som kom på plats 1-4! Jag komplimenterade också TV4:s Anders Pihlblad som hade precis samma favoriter. "Hugget som stucket" skrev jag i min tweet men kanske Ace Wilder hade haft störst chans i Köpenhamn. Men samtidigt har jag i ett gammalt blogginlägg berömt Sanna Nielsens vinnarlåt så jag känner mig lite kunnig när det gäller dagens popmusik.

Sigrid är bekymrad

       
Och när sen också Sigrid kom tillbaka och diskuterade Fredrika Bremer och genusanalys på Internationella Kvinnodagen så är det lätt att ge årets Melodifestival "Douze pionts"!

#blogg100 nr 9
#blogg100öw nr 40

Världsrekord!

Vart tog snön vägen?

I alla fall ett Stentorpsrekord som vi säkert delar med alla andra fritidshus i den här delen av Sverige. Inte en snögnutta på hela tomten. Inte ens där det är som allra mörkast, inte ens i lilla diket. Det har aldrig hänt den 8 mars tidigare i världshistorien.

Dom där raderna skrev jag som hastigast, gick ut och grejade på tomten några timmar och tänkte spinna vidare på den inledningen med en lite lustifikation jag hade i huvudet, men när jag kom in råkade jag se att semifinalen VSK - Hammarby spelades idag, det hade jag missat! Jag trodde det var i morgon men nu hann jag se slutet på matchen i alla fall när VSK tappade en 5-2 ledning till 5-5 för att sen slå in segermålet i sudden.

Så nu är jag för skakis för att kunna slutföra tankegången om den tidiga våren. Bara konstaterar att nu ställer jag undan snöskyfflarna för den här säsongen. Nästa år körs Vasaloppet den här helgen, undrar hur dom tänkte när dom flyttade fram datumet?

Så eftersom det känns lite darrigt efter det lilla jag hann se av bandysemifinalen så tar jag lite om bandyn i stället. Västerås var nästan utslaget i kvartsfinalen och så blir det bandyfinal! För alla oss lite äldre Västeråsare är det bandy som gäller, och förresten äldre, det är lika mycket bandy som gäller för yngre Västeråsare också, vi kallar det kultur, riktig kultur!



Grattis VSK och alla oss Västeråsare! Nu tar vi Sandviken på Friends den 16:e!

#blogg100 nr 8
#blogg100 öw nr 39

Den bästa stunden på hela veckan!

Fastän vi är pensionärer har vi ett rätt tight veckoschema. Långt ifrån det man har med jobb och barnhämtning förstås, men vi måste hela tiden kolla kalendern i alla fall.

Då är just den här stunden, fredag lunch, den bästa på hela veckan. Inget inbokat för eftermiddagen, dagens motion är avklarad, 15 km jogging för mig och tuff cirkelträning på Actic för Margareta och så är fredagen en "fem-dag" så vi får äta normalt idag. Att det sen är lite vårkänsla idag, första joggingen för året utan mössa och vantar, gör ju inte saken sämre. Så nu tar vi en eftermiddagspromenad på stan!

Jag tänkte inte köpa nåt, men den här kostade bara 55 kr.

--------

Vi tuffade runt en stund var för sig och sammanstrålade som vanligt på bibblan för att bläddra lite i dagens Sala Allehanda. Och hemma från stan fick jag lov att vila benen en stund i sköna läsfåtöljen med lite gott som Margareta hade med sig hem från stan. Jag har lite träningsvärk efter förmiddagens tuffa joggingtur så nu gör vi inget mer idag mer än relaxar. Den bästa fredagseftermiddan på en hel vecka!

Men inlägget var så ointressant så jag får be om ursäkt för det och så det får gå som ett extranummer idag.

#blogg100 nr 7, extranummer
#blogg100öw nr 38, extranummer

Vilken tur jag hade med yrkesvalet

Farfar Banmästaren till vänster.

Det är nog ofta, kanske oftast, ett lotteri vad man hamnar i för yrke. Jag tror inte många har en kristallklar idé under skoltiden vad man ska bli. Jag hade, kanske inspirerad av farfar Carl-Alfred, tänkt bli lokförare förstås men det sprack. Och det är jag glad för.

Det är det här med att våga knappa på datorn nu som panschis som jag är glad att jag kan och törs, det hade jag väl inte vågat eller kunnat utan mina år med IT. I morse tog jag tex över lite datajobb i en förening. Hade ingen aning om hur jag skulle göra och jag borde haft ett par dagars kurs först, men det var det inte tid till, men det fixade sig ändå med att bara läsa på skärmen och göra som det står! Jag blev lite mallig när det blev så bra så det är därför det det här inlägget kom till. Självskryt!    

En klyscha säger ju att det går så fort nu, och jodå, jag hänger verkligen inte med i alla nya teknikaliteter, men idag kände jag mig glad och passar på att skryta lite. Farfar Carl-Alfred var med när tåget tog fart i slutet av 1800-talet och jag fick vara med i explosionen med datorer redan på 1960-talet. Det var dagens fundering med en liten historisk återblick.

#blogg100 nr 7
#blogg100öw nr 38

Åldersnoja igen

"Det där har du ju skrivit om förr" sa Margareta om gårdagens reflexion om ålderskriser. Men dels är det många reflexioner som tuggas om och om här i bloggen pga nyhetstorka, och dels är det ett lysande exempel på just ökande ålder, man kan ju inte komma ihåg allt dumt man skrivit, det är bara att hoppas att ev. läsare också glömmer. Här är en sak till om ålder, men sen ska det dröja länge om jag bara kommer ihåg att undvika ämnet "ålder" en tid.

Vältummade skolkataloger

I tisdagskväll var jag på konsert hos Jazzens Vänner. Grundade med ett par öl och Gustavskorv hos min jämnårige granne där vi kom att prata om skoltiden på Högre Allmänna Läroverket. "Hade du Ulla i Engelska, hon som var så välutvecklad? Svanholm? Kasper? Kommer du ihåg honom" Börjar man med sånt snack tar det aldrig slut, jag var tvungen att plocka fram skolkatalogen idag och se om jag kände några i hans klass. Jodå, Torbjörn och Ronney var mina arbetskamrater några år på banken och så såg jag Lotta också som man gärna ville dansa med när det var Skutt i Hallskolan.

Sen hamnade jag på konsert hos Jazzens Vänner där publiken är lite övermogen, har jazzen någon framtid? Knappt halvfylld salong men fin musik, sånt man sällan hör nu för tiden, när spelades Ragtime senast på radion? Och vem sjunger sånt nu? Norska Karin Krog sjöng och Morten Gunnar Larsen spelade. En kanonförställning med tre slutsatser:

• Pianisten drog direkt efter förställningen vidare på turné, börjar i Colombia för att sen avverka hela Sydamerika. Det visar väl att jazzen är långt ifrån död!
• Karin Krog är 76(!) år. Ödmjuk, och välsjungande. Hon visade att 76 är ingen ålder!
• Kan Jazzens Vänner en tisdagskväll få hit såna här artister så har vi det oförskämt bra förspänt här i Västerås.

Slutbloggat om ålder tills jag pga hög ålder glömmer det löftet.  

#blogg100 nr 6
#blogg100öw nr 37

Ålderskriser

I Sverige är vi ju fixerade vid åldrar. "Lasse 55, Stina 77, Bosse 28" så där står det ju jämt i tidningen. Utsikts-bloggen har också lite åldersnoja, men det är ju själva drivkraften för min blogg och den nojan har ofta dykt upp här i bloggen och har av naturliga skäl extra bäring just den här våren inför decennieskiftet den 31/5.

Här räknar min kompis in 70:årsdagen

På måndagsträningen i kören kom ämnet upp i ett samtal med ett par av killarna. En av dom åker till Kap Verde nu för att vaka in 70-årsdagen och vi var alla överens att av alla decennieskiften är det nog 70 som svider mest.

30-årskris, 40, 50, 60 där är det ju egentligen bara "business as usual", allt tutar ju på som vanligt. På jobbet blev man visserligen undan för undan frånåkt av ungtupparna som trodde dom kunde allt och dom egna ambitionerna sa allt mer att det fanns ett liv utanför jobbet. En sund utveckling, och ska jag vara ärlig har jag aldrig haft ångest inför att gå in i ett nytt decennium, inte nu heller men helt klart låter 70 otroligt mycket mer än 69.

Jag minns finnen, över 90, som funderade i ett TV-program. Han hade fått en fjälla (vem under 60 kan det ordet) i Tyskland, skulle han åka och hälsa på henne funderade han? "Det hade varit annorlunda om jag varit 60, då hade man ju hela livet framför sig" sa han. Hoppas han tog sig en friartur, det finns så många klyschor och floskler att ta till: Det är aldrig försent, Lev i nuet, Fånga dagen....  

Ingen av oss körsångargubbar deppade inför 70-årsåldern, man har ju inget val. Och vi bestämde oss för att försöka ta oss igenom den här zonen 70-90. Får vi bara hålla på med vår körsång så... Enligt Hasse & Tage börjar ålderskriserna redan vid 33:
   
  

#blogg100 nr 5
#blogg100öw nr 36              

En betraktelse över ett angeläget ämne

En gång i tiden värmde man vattnet i en kastrull och hällde det kokande vattnet över tratten man ställt på TV-kannan. Sen kom kaffebryggaren. Men där tog utvecklingen i stort sett slut.

Rätt ny, men har hamnat i onåd. 

Nu menar jag inte espresso eller sånt, utan vanliga hederliga kaffebryggare med pappersfilter. Ser ju ut precis som då för 40-50 år sen när dom började bli vanliga, det vore väl inte fel om dom åtminstone såg lite roliga ut, skarpt Nokia-gul skulle vara häftigt. Eller med kaffeburken inbyggd i bryggaren och med trådlös koppling till internet så att man kunde beställa ett par koppar nybryggt kaffe från sängen innan man hunnit kliva upp. Bara för att ta ett par exempel. Uppfunnen 1802 (!) i Frankrike slog kaffebryggaren igenom hos oss på 1970-talet så det borde väl vara dags nu att komma med lite nytt! Seriöst - vad är det för folk som jobbar på Philips, Bosch, Melitta och dom där firmorna?

Anledningen till den här betraktelsen är väl i första hand att jag blev så sur på bryggarn i morse. Filterpappret hade vikt sig igen så att kaffet nätt och jämnt blev ljusbrunt så att jag fick sätta på en ny kanna. Ändå är byggaren nyinköpt bara för någon månad sen. Antagligen budgetklass, 499 - 599 eller nåt sånt, men sånt här ska ju inte hända ändå.

Den förra bryggaren var faktiskt bättre men från den kom det alltid ett par droppar på bordet när man hällde upp kaffet, men det är nästan så jag skulle vilja plocka fram den igen. En Melitta var det, har jag för mig, snart 10 år gammal.

#blogg100 nr 4
#blogg100öw nr 35                      

Gratis eller ska man betala?

En vanlig debatt på insändarsidan i lokaltidningen är parkeringsavgifterna i centrum här i Västerås. Nu tar jag visserligen aldrig bilen till stan själv, jag har knappt 500 meter att gå, men om jag nu skulle behöva göra det nån gång har jag inga problem med att det kostar några tior.

Vi köper bilar för 2-3-400.000, tankar lätt för ett par tusen i månaden, men ska man betala ett par tior för att ställa ifrån sig bilen då är råget måttat! Det är klart att det måste få kosta tycker jag! I Västerås är det mest privat mark i centrum, det är tokigt tänkt att parkeringen där ska betalas av skattepengar, men det är det folk tycker på insändarsidorna. Billigare parkering är en stor sak här i Västerås. Men i Sala är det gratis med parkeringsskiva.  

Det är klart att jag blir glad om jag hittar en gratisparkering nån gång, men nej, att parkeringen kostar har jag inga problem med. Och nu i kväll laddade jag in appen easy:park i mobilen, då hoppas att det blir enklare att parkera om jag nu behöver det nån gång, man betalar enkelt med mobilen. En sak till att lära sig, men det verkade rätt lätt och appen var gratis.

Det tycker man alla appar ska vara, oftast avstår jag från en app om den kostar en tia! Småsnålt! Vi testade Swish, Calle och jag, som är gratis att ladda ner, men hur var det, kostar det något att swisha? Han swishade över en krona som test och den hamnade på mitt konto. men om banken tar betalt för tjänsten är det inte lika intressant.

Ibland är man småsnål, ibland är det OK att betala.

#blogg100      nr 3
#blogg100öw nr 34

Tragisk olycka på Stentorpet

Eller olycka.. Det var mycket allvarligare än så, närmast att betrakta som ett mord! Varning - inget för svaga nerver!

Fällan är gillrad. Det här är innan olyckan.  

Det började med att vi hade en snyltgäst vid fågelbordet. Jag har matat mina småfåglar hela vintern och vi har haft många matgäster. Den för oss mest märkvärdiga var nog steglitsen i början på vintern och idag hade vi ett par entitor, dom har jag aldrig sett där förut. Men den lilla musen som gottar sig åt allt som småfåglarna spiller på marken, han har försett sig hela vintern.

Och det har väl gått bra så länge det varit snö, då har hållit sig i sina gångar under snön, men nu har han på sista tiden blivit allt fräckare och går och pickar som vilken pippi som helst under fågelbordet. Det skulle han inte gjort ostraffat tänkte vi så jag laddade fällan med en bit prima ost och gömde fällan rätt bra under några kvistar precis framför porten till den lille musens bostad. Dolde den så att inga fåglar skulle komma åt fällan av misstag.

Men sen hände ingenting. Och ingenting. Och ingenting. Musen höll sig undan! Visst är dom listiga dom små mössen med att undvika faran för eget liv.

Så efter några timmar gav jag upp och tänkte plocka bort fällan. Det var ju egentligen ett rätt meningslöst försök att få tag på den lille musen, han har säkert minst 20 kompisar där nere i sin håla, och dom har snällt hållit sig utomhus i år, inga musspår inne i huset.

Men när jag skulle ta bort fällan hade olyckan skett! Där satt en talgoxe i fällan hur den nu hade kommit in under grenarna men musen klarade sig! Jag skäms - musen får leva tills vidare och nu klarar väl sig fåglarna utan att jag matar dom hoppas jag. Förlåt lilla pippi.

#blogg100    nr 2
#blogg10öw nr 33
    
     

Idag startar Blogg100 igen

Vi deltagare committar oss att uppdatera våra bloggar minst en gång om dagen i 100 dagar. Hur många hundra som ställer upp i år vet jag inte just nu, men jag är med för andra året i rad och hör förstås till de äldsta deltagarna. Kan tänkas att någon nu i början av det här racet kollar igenom oss deltagare så det kan vara på sin plats med en kort presentation av mig och min Utsikts-blogg:

Jag, Örjan W, är idag 69 år, gift med Margareta och närmar mig i rasande fart det som Jan Guillou kallade "Dödens Zon" när han själv fyllde 70 för någon månad sen. 70-90-zonen är ju ingen zon med så lysande utsikter. Inget att göra nåt åt, men jag är alltså pensionär och skriver mina bloggar oftast med en vinkling åt panschishållet. Jag gillar att skriva så det blir ofta lite för tuggiga och långa inlägg men tanken är att det ska ta mig 20-40 minuter att skriva och ska sen gå att läsa på en minut eller så. Ämnena är väldigt spretiga, t.ex. ett TV-program jag sett, nåt som hände på promenaden eller en förvirrad tanke som kom över mig på senaste joggingrundan.

Sardinien september 2013

Ja, jag joggar en hel del. Tränar just nu för två marathon i år, Stockholm i maj och New York i november. Och så bygger jag på mina muskler på gymmet däremellan. 5:2-ar och går gärna långa promenader. På senaste semestrarna har vi, min Margareta och jag, vandrat på Mallorca och cyklat i Provence och på Sardinien Vi håller igång en hel del och såna ämnen dyker också upp i Utsikts-bloggen. Händelser med barnbarnen och stugan i Sala hamnar också av och till i bloggen. Och även mitt allmänna intresse av Sociala Medier.

Det här är några röda trådar som färgar mina blogginlägg och någon enstaka gång är jag nöjd med inlägget, men alltför ofta blir det lite väl spretigt. Men så är det, och kommer jag att klara av utmaningen? Jomenvisst, bara jag inte helt glömmer bort mig nån dag. Det gjorde jag inte förra gången, det blev nog 108-110 inlägg tror jag. Men i år finns det en möjlighet att jag lägger av efter 65-70 inlägg sisådär, få se om tiden räcker till på slutet. Så för säkerhets skull har jag tjuvstartat och har en egen räkning, dubbel bokföring, om jag nu skulle ge mig i förtid pga allt som händer i slutet av maj och i början av juni. Det var det - lite för långt som vanligt. Och förutom den här Utsikts-bloggen har jag några andra Utsikts-bloggar som uppdateras lite mindre frekvent, nån enstaka gång i veckan. Men NU KÖR VI!

#blogg100 nr 1 - 99 to go (det officiella racet)
#blogg100öw nr 32 - 68 to go (mitt eget race)