Tekniken måste bli lättare

Teknikprylarna har ju så otroligt många funktioner nu, men det kan ju inte fortsätta så här.

Än hänger jag själv någorlunda med, men det blir ju inte lättare för varje år att fatta. Telefonen tex. har en massa funktioner jag inte använder, digitalkameran också.

Skrivaren är också lite onödigt avancerad. Eller så är manualen är för krånglig.

I går kväll gick det plötsligt inte att scanna, men skriva gick bra. PC:n hittade inte scannern, men det är förstås fysiskt samma burk som skrivaren. Jag kan ha den trådlöst, med nätverkskabel eller med USB-kabel och det är olika sätt att felsöka, alla lika svåra att följa.

Vad gör man - ominstallerar förstås och efter ett par försök på olika sätt så fick jag igång allt igen som USB:skrivare, men nu skulle jag vilja få tillbaka den som en trådlös skrivare/scanner som tidigare men där är manualen så himla teknisk.

Sätter jag igång att göra den trådlös går väl resten av den här dan, nä det måste bli mycket enklare. Jag tar en joggingrunda i stället, det är alltid bra när man blir irriterad.

Ett försök med ljudböcker

För bra länge sen lyssnade jag på en ljudbok. I bilen på väg hem från Göteborg, och den resan var aldrig långtråkig.

Nu har jag försökt igen, hemma i fåtöljen, men nu var det svårare med koncentrationen. Beror kanske på vilken bok man lyssnar på. En spännande deckare kanske är lättare.

Jag försökte mig på "Den tredje åldern" av Patricia Tudor-Sandahl, och det är ju mer som ett långt föredrag, så tankarna drar iväg till höger och vänster. 5 CD att lyssna på och jag är klar med den första, fortsättning i morgon.

Jag borde vara intresserad, jag har hållit till i den här, den tredje åldern i 15 år, och det är mycket jag håller med om i hennes resonemang, några av hennes teser har hon nog lånat från mig, jag kände igen mina egna tankar så väl.

Och från Mark Twain har hon lånat tesen att "Ett gott omdöme kommer från erfarenhet, och erfarenhet kommer från dåligt omdöme". Och med mitt dåliga omdöme att skriva en sån här blogg får jag kanske både erfarenhet och gott omdöme med tiden?

Det är inte lätt att hänga med.

Nya trender, nya snackisar hela tiden.. Idag hörde jag om Twilight-febern. Böcker och nu har andra filmen premiär.

Miljoner människor har väntat på tvåan, New Moon, men det måste väl vara ungdomar som fastnar för sånt här. För jag kände inte till ettan ens.

Bella är kär i två killar, den ena är vampyr och den andra varulv. hur kan man få ihop en sån historia? Och det är ju intressant hur det sen kan få ungdomar (?) att bli så engagerade. Dom har väl längtat länge till nattens premiär förstås.

Är det kanske som Sagan om ringen och Harry Potter? Jag är lite för småtråkig för att uppskatta sånt här, men det är väl inte meningen heller, det är väl tänkt för ungdomar. Och det är väl som vanligt, det går inte att förklara för den som inte begriper.

Traryd fönsterdörr reparerad

Det är kul med duktigt folk.

Traryd gjorde en miss i somras när dom tillverkade vår fönsterdörr. Semestervikarie? Praktikant?

Hur som helst var det någon som slarvade, så dörren blev lite väl svårstängd. Vi kanske hade nöjt oss och trott att det skulle vara så om vi inte råkat prova en annan likadan som man kunde öppna utan tvåhandsfattning.

Men om dom slarvade i somras så var Niklas desto duktigare idag. Traryd skickade ut en egen tekniker, och på 10 minuter fixade han problemet, men han fick karva lite med kniven i dörren och ett sånt här fel hade han aldrig sett sa han.

Men nu är vi nöjda, och det var ett bra hanterande av reklamationen. Så nog kan vi köpa fönster och dörr från Traryd även i fortsättningen.

Väntans tider

Det är trist att bara sitta och vänta. Jag gör det nu.

Teknikern skulle ringa innan 11, så jag kan ju inte börja jaga honom redan kl 10, så det är väl bara att sitta vid telefonen och vänta. Han hittar inte hit, så han ska få mina koordinater.

Jag hade hoppats att han skulle vara tidig, så jag var också tidig här i stugan i Stentorpet, men så blev det inte. Men småfåglarna blev glada när dom fick mat.

Ett fritidshusområde i november kan se bra trist ut, tomt på folk och klafsigt på vägen och på gräsmattan. Ändå är vi här nästan varenda helg för att koppla av, det är rätt mysigt också när det blir så där mörkt som det aldrig kan bli i stan. Och så ser man stjärnorna så bra här på nätterna, också fint.

Nu lägger jag in lite ved i kaminen och sätter på kaffe.

Riktigt skönt väder

Hela Sverige hade temperatur mycket över normalt igår. Det ska man förstås vara bekymrad över men för stunden är det rätt skönt.

Snart nog börjar väl dom långa kalsongernas natt, och som joggare "typ långdistans" gillar jag att det är rätt milt ute. Möjligen var det lite väl blött idag, man fick hoppa kråka över vattenpölarna i spåret, och efter första timmens sköna lunkande började det regna lite väl mycket också, men är man väl ute när det börjar regna gör det inte så mycket, och det var ju milt i alla fall.

Stockholm Marathon är slutsålt redan i mitten av november fast dom har ökat maxantalet till 20000! Det har väl nästan fördubblats sen min premiär för 12 år sen. Det är inte klokt så populärt det är med långlopp. I New York är det slutsålt flera år i förväg, och nu har väl alla riktiga städer en mara. Sala hade premiär i år, men i Västerås är det redan nedlagt, det var för taffliga arrangörer.

Så för min del får det gärna dröja ett tag innan snön och kylan drar in. Även om man borde oroa sig över att det onormala börjar bli normalt.

Den fjärde åldern

Det uttrycket hade jag inte hört talas om tidigare. Patricia Tudor-Sandahl har skrivit boken.

Jag har en bit kvar än, är tydligen bara i den tredje åldern än, men jag tror jag ska ta och köpa boken, det är ju bra att vara förberedd när man kliver in i den fjärde åldern.

Hon pratade lite om dom sju dödssynderna på ett intressant sätt. Inte så där asketiskt och dömande, nej "synd" betyder enligt gammalt tankesätt "att missa målet" och det är ju synd. Och dumt. "Synd" är det som får oss att förminska oss själva skriver hon, det låter väl förståndigt.

Det finns så många som skriver såna här böcker och håller intressanta föreläsningar om beteenden och sånt, gör si och så, tänk på det där etc i all oändlighet, då blir du lycklig och framgångsrik.

Dom tjänar väl bra på sina idéer, men jag kan inte låta bli, jag tycker mycket är intressant, och lite nytta har jag nog haft av andra böcker jag läst, så jag ska kolla lite på "Den fjärde åldern" också.

Nästa vecka händer det grejer

Då öppnar Clas Ohlson sin nya butik i Västerås.

Ja, jag har hört det där synnerligen dumma skämtet om gubbdagis, men vadå? Var ska man träffa sina gamla bekanta om inte på Clas Ohlson.

Och vilken tur att dom att dom satsar, jag har varit lite orolig för dom. Allt flyttar ju ut till förorterna. Förr fanns det järnaffär, färg, radio och TV, biltillbehör och sånt, riktiga affärer. Ett par varuhus fanns det också.

Nu är det damkläder. Gata upp och gata ner och i galleriorna. Bara damkläder. Det finns nån Dressman också, men dom har aldrig min storlek, så jag känner mig som persona non grata i centrum.

Utom på Clas Ohlson. Inte undra på att jag tittar in där ett par gånger i veckan, alltid hittar man nån gammal bekant, så jag ser fram mot dom nya fina lokalerna vi får på vårt gubbdagis.

Murphys lag

Det finns många varianter på oturslagar och Murphys lag är kanske den vanligaste.

Det var väl inte så farligt idag, men onsdag var den enda tid jag inte kunde den här veckan, just då vill reparatören komma. Två timmar senare hade varit rätt OK, men det gick inte att skjuta på. Jag har väntat flera månader på besöket, så det var inte läge att skjuta upp besöket så han får komma och jag sätter mig och ringer runt och bokar av mitt andra engagemang, men det tar väl hela förmiddan.

På eftermiddan hade jag också en träff som jag får boka av - en kompis fick några tidsförslag av mig "Jag kan allt utom på onsdag" skrev jag i mailet. "Jag kommer på onsdag" svarade han. Den träffen ska jag också boka av.

Livet som panschis styrs fortfarande av planeringskalendern.

Men fixar reperatören mitt problem så har jag lite tur också den här veckan.

Westra Aros Street Paraders

Längesen vi gick i ett fackeltåg, men nu har vi gjort det. Storyvilleparaden i Västerås med svängig blåsorkester i täten. Vi firade stängningen av Storyville 1917.

Lite jazzhistoria: Storyville i New Orleans var några kvarter med mycket glädje och mycket musik, men med lite väl mycket glädje, så av "hälsoskäl" fick dom stänga. Och det fina med det var att jazzmusiken sen spreds ända till Västerås, och sen bra länge firas det med en parad den här helgen. Med blåsorkester först och fackelbärare efteråt.

Det här var visst 27:e gången som Jazzens Vänner arrangerade det här, men det var första gången för oss. Claes Tillander är en riktig entusiast här i stan, och han ligger bakom så många kul arrangemang, så det är klart att vi ville vara med nu när jag går på kurs hos honom för att lära mig lite om jazz.

Och han är vänlig nog att kalla oss Jazzambassadörer, det låter väl hedrande. Så vi gick med i fackeltåget.

Klockrent!

Vi skulle bara ut och kolla men kom hem med en massa paket från IKEA.

Nu har jag monterat möbler och dragit kabel hela eftermiddan och allt blev rätt direkt. Man blir imponerad.

Speciellt det där när man kopplar om datorn där allt hänger ihop, TV:n och telefonen, extradiskar, skrivare mm. Det är så lätt att göra fel och inte kommer jag ihåg heller varför jag gjorde si eller så förra gången. Och det har väl hänt att man får göra om ett och annat när man skruvar IKEA-möbler.

Men inte idag. Fyra timmar tog det, sen var det bara att slå på allt och bli imponerad. På sig själv för en gångs skull. Så jag var tvungen att skriva av mig i ett saligt lyckorus.

Tecknade serier

Det finns två sorter människor, vi som gör det och dom som inte gör det. Läser serier alltså.

Kanske att en del skäms och det gör det i smyg, men jag tycker det tyder på en kulturell förfining att göra det. Så jag gör det.

Jag har många favoriter, just nu toppar av uppenbara skäl nog Medelålders Plus listan, men det finns andra också, Martin Kellermans Rocky är en höjdare. Och Nemi (norsk?). Då får man läsa hur ungdomar lever också. Det finns så många serier som är så roliga.

Och Dilbert borde vara obligatoriskt att läsa på alla arbetsplatser. Inkompetent chef och åtminstone några kreativa, kompetenta anställda som bara motarbetas.

Några törs erkänna att dom läser, Kallifatides läser Rocky och Mona Sahlin läser Fantomen. Kreativa människor med välutvecklad högerhjärna? Vi har en bunt på toa på Stentorpet som service för våra gäster.

Men Kalle Anka har tyvärr stagnerat. För mycket reklam, inte är det som när Carl Barks tecknade.

Mina Minnesbilder

Så kallar dom en kurs jag går på. Roligaste kursen någonsin. Men jobbig.

Man ska samla på sig en massa minnen om släkten och skriva en skrift där man själv för en gångs skull får stå i centrum. Skulle lätt kunna ha blivit en tegelsten om jag tagit med allt jag tänkt, men då skulle ingen orka läsa, så det fick bli ett kompendium.

Kursavgiften gick på 50 spänn, det är väl rätt OK för 7 träffar, 2 timmar per gång. Men tid är ju också pengar, och tid tar det.

Jag har gjort flera resor för att intervjua mina äldre kusiner, jag har setat halva nätterna och skrivit, jag har setat timmar och scannat bilder. Hyran av diascannern var rätt dyr, och färgpatroner till skrivaren har gått åt massor. Photoshopkursen hänger också ihop med det här, och nu har jag några VHS-band som ska över på DVD, men där hade jag tur, jag får låna en VHS-spelare så det kostar inget och DVD-inspelare har jag redan.

Men va bra att digitalisera sånt där som bara skulle slängas annars. Jag har hittat en massa kul i mina egna lådor som jag inte ens visste att jag hade.

Och jag satsar en krona på att många studieförbund tar upp den här kursen.

Min överman

Roger slår mig med hästlängder, helt klart. Imponerande.

Jag var hem till en kille igår för att låna några videoband med lite godis. Han hade glömt det själv, men i källarn hade han några inspelningar från Sala-trakten som jag var intresserad av. Dom ska jag göra digitala.

Men det jag blev impad av var en annan sak. Han är duktig marathonlöpare. Några år äldre än jag men slår mig med en halvtimme på maran. Och han är upp i 92 maror, på god väg mot 100, jag ligger 80 lopp efter.

Och så var han duktig på Photoshop också, så jag fick några tips där också, och jag ger mig direkt - jag kommer aldrig att lära mig så mycket.

Det är lite skillnad när man börjar i tid, han hade photoshoppat länge. I teflonåldern är det så svårt att få nya grejer att fastna.

Får man klämma hur mycket som helst

Jag såg en sån där klämmig tant i affärn idag igen, jag har bara sett tanter som gör så här.

Klämmer på varenda frukt eller grönsak innan dom kan bestämma sig. Ska man säga åt dom? Men det är väl inte min sak, kanske.

Det här lilla tanten stod vid clementinerna när jag kom in i affären och klämde. När jag handlat en stund var jag tvungen att maka lite på henne så att jag kom åt apelsinerna, men hon märkte det knappt, hon klämde vidare på sina clementiner.

Och när jag handlat färdigt var jag tvungen att gå förbi och kolla, jodå hon stod kvar och klämde.

Butiken hade väl kanske 100-200 clementiner, och hon måste ju klämt på varenda en minst 2 gånger. Vad letar man efter? Visst tar jag dom frukter som ser bra ut, men nån måtta får det väl vara! Clementiner har för all del skal, men dom som ogenerat står och fingrar på varenda tomat och paprika kommer jag att läxa upp nästa gång. Om jag törs.

Fett eller kolhydrater

Nog är det kul med alla rapporter om vad som är bäst. Nu såg jag en från Australien. Inte bryr jag mig så mycket.

Banta har jag aldrig gjort, men det där med fasta som var populärt förr har jag provat några gånger, det var kul men lite plågsamt också.

Men nu såg jag en bantarrapport, fett eller kolhydrater. Båda verkade ge samma resultat, men det intressanta var att fettbantarna blev smala och sura medan kolhydratbantarna blev smala och glada. Glad eller sur, bara att välja.

Och så hänger det på vad man tycker om om en kur ska fungera. Men själv är jag så där småtråkigt mittemellan, jag tror varken på det ena eller det andra, men det är skönt, då kan man strunta i alla såna här rapporter.

Och vara lite sur ibland när maten varit för fet och lite gladare när man käkat kolhydrater. Jag tror jag lagar lite kolhydrater till Margareta i kväll.

Det där med Vellinge

Vellinge måste man ju bara kommentera.

Nä, jag har aldrig varit där och jag har inte läst allt i det här aktuella fallet, om deras protester mot att ta emot flyktingbarn, men det här är intressant, jag ska följa vad som händer. Det kommer säkert upp i Debatt och andra program på TV.

Men jag har hört kommunalrådet Ljungman på nyheterna, och man blir ju lessen. Dom som har det allra bäst vill göra allra minst. Visst finns det problem, visst ska det diskuteras, men herr moderaten "Vi vill inte ha hit dom"-Ljungman var en trist typ. Vellinge med 54 % moderater är egoistiska och osolidariska, det är min spontana åsikt.

Det är allt så att man kan inte isolera sig i en liten gullig ankdamm där i Vellinge, det finns en värld därute också.

Och hätska stormöten har man hört talas om förr, och det blir aldrig så eländigt som dom står och skriker om på mötet. Men intressant var det.

Engelbrektsplan

Vi har fått ett nytt torg i Västerås, Engelbrektsplan.

Riktigt snyggt, och jag går där varje gång jag ska till centrum. Jag var väldigt emot den från början, onödig och för dyrt, men man kan väl ändra sig, det ser bra ut.

Men arkitekten har haft lite för mycket lekstuga så nu kommer det att bli en snackis ett tag i lokaltidningen. På det här torget blandar man bilar, gående och cyklister i princip huller om buller. I huvudet på arkitekten har han tänkt att folk ska röra sig på ett speciellt sätt och det finns några diskreta markeringar i marken, men det kan man väl räkna ut med sina ädlaste kroppsdelar att det är närmsta vägen som gäller. Rakt på.

Redan första dagen roade jag mig att stå och kolla en stund. Alla bilar stannade till med en förvånad förare. Och så drog dom iväg rakt över eller vände och tog en annan väg.

Torget är snyggt, men nån d-a ordning på trafiken måste det väl vara även på ett torg.

Klotterfritt i tunneln

Vår gångtunnel har varit lite väl mycket nedklottrad ett tag. Men nu är den renspolad.

Det är väl kommunen som sköter det och dom är normalt rätt duktiga att göra rent, men det var ett tag sen nu, fint att dom kom till sist. Och man blir lite imponerad hur effektivt dom får bort allt, och jag tror inte dom använder kemikalier heller, killen hade inget munskydd iallafall.

Polisen tog några klotterkillar som åkte dit härom veckan, så nu kanske det dröjer innan klottret sätter igång igen. Dom fick stora skadeståndskrav, men det är ju inte säkert att dom bryr sig för det.

Riktig graffiti kan ju vara riktigt snyggt, men i vår tunnel är det bara klotter, tags så det vill vi helst vara utan. Nu får vi se hur länge det dröjer innan dom är igång igen.

Google Wave igen.

Lite avundsjuk blir man ibland på dom som får vara med. Ute i arbetslivet med jobbavdrag och sånt.

Jag har sett Googles video om deras Google Wave. 1 timme och 20 minuter!Är det så folk kommer att jobba så blir det rätt kul. Och effektivt också kan tänkas.

Men å andra sidan brukar det var trögt ute på företagen att satsa på nya grejer så jag kanske kommer före mina gamla arbetskamrater. Fattade jag rätt så blir det nästa år vi kan köra Wave i stället för det där gammalmodiga epostandet, men det betyder nog minst 5 år till på de flesta företagen om dom överhuvudtaget kommer att rida på wave-vågen.

Det här ska jag försöka lära mig och ta upp på datakurserna hos Aktiva Seniorer så kan vi med pensionärsskatt ligga i framkant på datasidan.