Mina Minnesbilder

Så kallar dom en kurs jag går på. Roligaste kursen någonsin. Men jobbig.

Man ska samla på sig en massa minnen om släkten och skriva en skrift där man själv för en gångs skull får stå i centrum. Skulle lätt kunna ha blivit en tegelsten om jag tagit med allt jag tänkt, men då skulle ingen orka läsa, så det fick bli ett kompendium.

Kursavgiften gick på 50 spänn, det är väl rätt OK för 7 träffar, 2 timmar per gång. Men tid är ju också pengar, och tid tar det.

Jag har gjort flera resor för att intervjua mina äldre kusiner, jag har setat halva nätterna och skrivit, jag har setat timmar och scannat bilder. Hyran av diascannern var rätt dyr, och färgpatroner till skrivaren har gått åt massor. Photoshopkursen hänger också ihop med det här, och nu har jag några VHS-band som ska över på DVD, men där hade jag tur, jag får låna en VHS-spelare så det kostar inget och DVD-inspelare har jag redan.

Men va bra att digitalisera sånt där som bara skulle slängas annars. Jag har hittat en massa kul i mina egna lådor som jag inte ens visste att jag hade.

Och jag satsar en krona på att många studieförbund tar upp den här kursen.