Långlöpning

Lätt snöfall, ett par cm snö på backen. Tvekade lite i morse men nu känns det bra. 30 km blev det.

Och gott om tid att tänka, och det blev lite om kärnkraften. Jag hoppas verkligen att dom andra också tänker några varv till innan man börjar bygga en massa nya kärnkraftverk. Dom må vara säkrare nu än på 70-talet, men har man inte löst avfallsfrågan kan man ju inte bara klämkäckt säga 'Jag kan leva med kärnkraft'. Dom generationer som kommer efter oss ska leva 100.000 år med vårt avfall.

Men mest tänker man på löpningen när man springer långt och länge och långsamt.

Lidingöloppets 30 km (2.52) är rejält plågsamma på slutet med Aborrbacken, men en lång träningsrunda på 30 km (3.27) är något helt annat. Visst blr man trött, men jag är så himla nöjd att jag kan göra ett sånt här träningspass, duscha och sen ta en tur ner till stan utan problem. Telomererna (finns inne i cellerna) växer sig långa och hjärncellerna blir bara fler sägs det. Fint!

Men många undrar vad man håller på med. Johan Glans funderade: Man sätter fram en fot och så sätter man fram den andra, och så fram med den första igen osv. Hur kul är det? Och hur kan man göra tidningar som handlar om det (husorganet heter Runners World).

Filosofen Ingemar Stenmark har svaret: De' gå' int' å förklar' för den som int' begrip'.