Lev i nuet

Så säger många, lite floskelvarning men det stämmer väl. Carpe diem säger andra. Och det tycker jag också.

Men för den skull är det inte så dumt att bevara det gamla också. Idag har jag kopierat gamla videoband med gamla historier som har varit så kul att höra. Historier jag aldrig hört tidigare, berättade av folk som inte finns kvar längre men som var duktiga att berätta.

Det var arbetshistorier från anno dazumal och nu har jag historierna på DVD.

Det händer mycket kul på alla arbetsplatser, det är inte så dumt att låta folk berätta om jobbet, och nu när allt ändras så fort så finns det så mycket att bevara. Kulturhistoria.

Men nu finns det knappt tid ens att leva i nuet, så det blir väl mindre och mindre bevarat.

Nu sätter snart julstressen in

Med bara två i familjen borde det vara rätt lugnt, och jodå, dom som stressar ute i arbetslivet har det värre. Och extra jobbigt med några barn att ta hand om också.

Jag hade hand om ett par stycken barnbarn förra veckan, en dag bara, och det blir ju lite annat tempo då. Är man van att ha det lite tyst ibland får hjärnan en chock när det surras konstant. Otroligt kul är det, men för en som har svårt att tänka i vanliga fall blir det inte lättare då, men samtidigt skulle jag vilja ha det så där surrigt lite oftare.

Men nu är det tyst, höstens kurser slutar den här veckan och nästa, sen får jag svår abstinens. Vad ska jag göra?

Tur att det går mot jul - här ska stressas!

Avdelning Floskler

Dom skojade med det i fredags i Spanarna. "Förbanna inte mörkret, tänd ett ljus". Visst, det har man hört förut. En floskel.

Men idag när jag trevade i mörkret kom jag att tänka på att många nuförtiden aldrig får känna riktigt mörker. Som vi har på landet. Jag kände mig lite småfilosofisk.

Nästan alla i Sverige bor ju i tätorter där gatljuset alltid lyser och stjärnor ser man bara i Idol och knappt där. Så det här att treva sig fram i kolsvart mörker har dom aldrig gjort mer än den där korta stunden då det varit strömavbrott hemma i stan.

Och kunde man inte tända det där ljuset vore det rätt trist, men mörkret är himla mysigt det också, det här vill jag inte vara utan. Sen är det lite spännande också att treva sig fram till snickarboden utan el i svarta natten och där känna sig fram bland verktygen.

Man vet ju inte vad man kan råka på - ett spöke eller ett monster? Idag blev det ingenting.

Första advent idag

Och julstämningen börja smyga på.

Det regnar nästan ingenting, det var ju fint. Och temperaturen har sjunkit under 10 varmgrader nu och det gör ju sitt till det med.

För några veckor sen hade vi lite is på sjön, men den har smält, men fortfarande har vi iallafall varje år alltid is till slut på sjön: januari - mars, men visst borde sjön vara frusen redan nu också.

Men man får göra så gott det går, ljusslingor, stakar och stjärnor ska lysa upp i mörkret och till sist kommer väl snön och kylan också.

Skidorna står nyvallade och väntar och blir det dåligt med is så kan vi åka skrillor på isbanan på Stora Torget i stan, det kommer att bli häftigt.

Kan man ha julskinka iår?

Lars Hultström förstörde riktigt aptiten på mig, vad är han för en typ.

När högste chefen inte kan klara av att sköta sina egna djur ska han förstås syssla med annat, nu avgick han som ordförande och lämnade en massa uppdrag, men det kan väl inte räcka med det, han kan väl inte alls få fortsätta hålla på med djur. Och han skulle fått sparken innan han avgick frivilligt.

I yngre år hade vi några år med alternativ jul utan julskinka, men det blev lite tomt. Så nog ska julskinkan vara med på julbordet, men i år vet jag inte riktigt.

Vi kör nästan jämt med Krav-märkt, och hoppas att det är värt extrapengen. Om Krav-grisarna räcker till iår kan man bara hoppas, det är nog enda chansen att jag ska köpa skinka i år.

Löjligt resonemang

Vi köpte ett litet soffbord häromdan till bäddsoffan i arbetsrummet.

Vi skulle bara ha ett litet ett som är lätt att flytta på när vi fäller ut bäddsoffan. Och vi såg ett litet, lätt och billigt bord i billiga affären, men jag höll emot - "ser för billigt ut"

Så vi åkte till en finare möbelaffär. Dom hade exakt samma bord för ett par hundringar till. I nästa var det samma sak. Och i den tredje. Varenda möbelaffär hade tagit hem det här bordet, men priset var högre överallt än i den första affären.

Så löjligt, men nu blev bordet mycket finare, vi slog förstås till i den första affären.

Lite fick jag skämmas, och det går väl att göra en psykologisk analys av ett sånt här beteende kan tänkas.

Billigaste bordet blev det och 12 (!) ljuslyktor/teglas fick vi på köpet.

NetonNet i stan

Hur räcker det till? En elektronikbutik till.

OnOff - Expert - Siba - ElGiganten - MediaMarkt, det är väl dom stora men det finns fler. Och Clas Ohlson öppnade i tisdags i nya citygallerian. Och PC-firmor finns flera stycken och vitvaruaffärer förstås en masse.

NetonNets lagerbutik öppnade idag 5 minuters promenad hemifrån. Jag trodde det skulle bli i det närmaste tomt så för att stödja min nätbutik som nu också är min närbutik gick jag dit och kollade lite och höll knappt på att få komma in.

Åtminstone fick jag stå i kö och så släpptes vi in i smågrupper för att botanisera bland livets nödvändigheter.

Jag har köpt bra mycket elektronik senaste åren och tänkte trappa ner, hur ska det gå med det här lockbetet nästan inom synhåll.

Om något år flyttar IKEA till ett gigantiskt stort nytt område med ett gigantiskt stort IKEA , och det blir gigantiska nya gallerior bredvid. IKEAs gamla lokaler kommer nog inte stå tomma länge, dom fylls säkert av gigantiska nya elektronikaffärer dom också. Visst är det märkligt att det räcker till.

Vinylen rules

Det var länge sen jag höll i en vinyl, men det är ju så här musik ska avnjutas.

Jag har provlyssnat på några stycken av ungdomsskivorna som jag säkert inte hört på 50 år eller mer, och det är märkligt hur mycket man kommer ihåg. Varenda textrad, vartenda trumpetsolo måste ha varit lagrat nånstans i hjärnan, inte konstigt att det är jobbigt att lära sig något nytt, det börjar nog bli fullt.

Mina favoriter ska bli MP3:or så jag kan ha dom i telefonen och i GPS:en men inte sjutton att jag jobbar med brusreducering och sånt. Musik ska skrapa och raspa lite grann, det är för bra ljudkvalitet på musiken nuförtiden.

Och LP:skivor som är så billiga på loppis. Jag har vägrat att gå på loppis förut men nu får jag tänka om, nu kan jag också fynda.

Gratis på Internet

Det har ju blivit så att allt där ska vara gratis. Man blir lite irriterad tex på dom där tidningarna där man måste vara prenumerant för att kunna läsa deras nättidning. Gratis ska det va!

Och musiken och filmer ska vara gratis som Spotify & Voddler tex, och är det inte gratis så laddar man ner ändå. Jodå, jag har gjort det jag också från The Pirate Bay men bara några enstaka gånger, men just det borde väl ha minskat nu när man riskerar att någon ringer på dörren med en räkning. Och lite humor var det att piraterna blev av med sin logga, den blev inregistrerad av ett annat bolag. Gratis från Internet.

Och massor av gratisprogram finns det ju som är minst lika bra som dom som kostar pengar, idag laddade jag ner Audacity 1.3 för att mickla med ljudfiler. Ett avancerat program som ser riktigt proffsigt ut, och på svenska dessutom. Finns säkert andra som är bättre men det här kommer att räcka för mig.

Så nu har jag en funktion till att lära mig, men här ska jag bara lära mig det allra enklaste. Och det var ju bra att det var gratis.

Nu är jag vaccinerad

Men det var nära att jag missade det.

Jag tvekade ett tag om jag skulle göra det men professor Hans Rosling övertygade mig härom veckan. Jag minns inte riktigt hans argument, men det lät självklart.

Det var måttlig kö vid läkarstationen, lite rörigt organiserat och jag kom in som absolut sista kund/patient innan dom sa stopp, men sen skulle man ha en nummerlapp.

Då spände sköterskan ögonen i mig och frågade om jag hörde till nån riskgrupp. "Nix" sa jag och fick då reda på att det bara var riskgrupper idag. "Och så dom över 65"

Inte skäms jag för min ålder, men lite kul var det att behöva vifta med legget bland alla mina pensionärskamrater.

Kvarteret Igor har smygöppnat

Gamla Domushuset från 60-talet är ombyggt igen, översta våningen med Clas Ohlson öppnade idag.

Drygt 40 butiker ska det bli, än är det bara en. Som det mesta blir det nog bra när det blir färdigt. Och som vanligt kommer väl många att klaga och gnälla att det var bättre förr, det hör till.

Nya Clas Ohlson kändes lite trång, men så är det alltid i deras affärer t.o.m. uppe i Insjön. Några gick och gnällde lite spydigt att dom inte hittade ut och en kille frågade mig på allvar: "Men den gamla affärn finns väl kvar?" Vadå? Två CO i samma hus?

Konsums varuhus från 1939 var först. Dom hade ett fint konditori kommer jag ihåg. Men huset revs ner helt när dom nya tiderna kom.

Sen kom Domus varuhus 1963 med restaurant Igor, med bra mat.
Byggdes sen om till Arosian (1995?), men det blev aldrig riktigt bra. Men Pizza Huts pizzor var fina.

Och nu heter det Kvarteret Igor, galleria med rulltrappor på snedden som på Pub. Det ni! Och god mat på Harrys, men det ska visst bli några fler matställen också, och det är ju alltid bra.

Goda råd kan vara billiga

Jag fick ett råd i dag som jag hoppas är bra. Hyfsat billigt var det i alla fall.

Stans största jazzpotentat påstod att Clas Ohlsons stereoskivspelare med uttag för både USB och SD-kort är alldeles utmärkt. Jag som sneglat på andra burkar flera gånger dyrare för att spela in mina skivor.

Och så lättpåverkad som jag är så bestämde jag mig direkt. Kanske tom Clas Ohlson har extrapris, dom nyöppnar just nu i en ny butik så jag måste dit och kolla.

Två problem bara:

1. Jag hade i princip bestämt att inte köpa fler prylar. Men en till är väl OK, efter den kan det få vara slut.

2. Margareta kan ju bli sur om jag kommer hem med en burk till, men lagar jag lite god mat och krusar lite kanske det löser sig. Och tänk på så billig den är. Jo, jag brukar klara av henne.

Och det var länge sen vi hörde vår favoritmusik, vi har varit utan skivspelare så länge.

En vecka kvar

Lite mörkt nu och lite regnigt. Men det är bara en vecka kvar så man får väl hålla ut.

1:a december betyder flera saker.

För det första plockar jag fram mitt träningsschema - det tar 6 månader att komma i toppform till Stockholmsmaran, och fr.o.m. nu är det noga med alla träningspass. Min personlige tränare kräver disciplin.

Men viktigare ändå är att julkalendern börjar då. Supersnällasilversara och Stålhenrik har blivit pensionärer och flyttat till rymden men får visst kämpa ändå med superskurken Gjerta, det ska bli spännande.

Varje år ska det röstas om vilken julkalender som var bäst, men för mig är det lätt att välja. Den senaste är alltid bäst.

Och en superhjältejul måste ju bara bli superjättekul.

Jag blir galen

Jag skulle bara... Och så fungerade inte telefonen.

Allt hänger ihop, jag slog bara av en funktion i trådlösa nätverksroutern och IP-telefonen sitter ju före i kedjan. Men i alla fall gick det inte att ringa sen. Och jag fick vatten på kvarnen.

För jag har så länge drivit en tes att all teknik måste göras enklare. Man ska inte behöva vara datatekniker för att klara av att få ihop prylar i hemmet, men det dröjer nog några år till innan det blir så. Om nånsin.

Jo, jag tror nog det. Visserligen är det kul att koppla och greja, och ungdomarna nu är ju bra mycket kunnigare än vad jag är, men jag tror inte dom heller har lust att ägna för mycket tid på krånglande teknik.

Jag sätter en krona på att om några år är allt mycket enklare, trådlösa eller hopbyggda manicker som sköter sig själva. Och min telefon fick jag förstås igång efter lite laborerande men så fint det blir om några år när allt är enkelt. Men då finns det väl annat att bli galen på. Det är härligt med teknik.

Heldag i affärerna

Det är väl något av det värsta man kan råka ut för, men ibland måste man ju titta runt.

Och en sån här regngrå dag är det väl rätt OK. Men alla andra var ju också på IKEA. Och på Erikslund.

Och jag höll hårt i plånboken. 59 kronor för en gardinstång på IKEA var överkomligt. Margareta gjorde nog av med en tusenlapp. Men det var ju inte så farligt det heller för att ha sprungit i så många affärer.

Vi handlar oftast i centrum, där är det trevligast, men idag höll vi till våra köpcentra i utkanten av stan. Och visst, det märktes att vi inte är där så ofta, vi hittade några riktigt fina affärer vi inte visste fanns.

Så nu är vi både lite fattigare och lite mer allmänbildade.

Digitalisera mera

Jag såg en bra film ikväll, 25 år gammal. En timme inspelad här i Sala i nästan bara en tagning.

Jag hittade videobandet häromdan i en källare i Hallstahammar. Jag visste om att filmen fanns, men hade ingen aning om var den var. Så råkade jag se ett namn på ett kort och lekte lite detektiv som gav resultat, man kanske skulle valt ett annat yrke.

Ett band med ett för mig väldigt intressant innehåll, och ikväll fick jag till sist igång videon också, så vi kollade förstås filmen. Den var jättebra.

Nu ska bandet digitaliseras, det fixar jag i morgon. Och det finns mera. Det är ett band till som jag inte orkade se ikväll, den ska jag också dra över till DVD. Sen är jag sugen på att ge mig på alla mina skivor, jag ska nog digitalisera dom också.

Smalfilmerna och några egna gamla videoband är klara sen länge, diabilderna fixade jag för några veckor sen och i morgon är dom här videobanden klara. Om sen all musik också blir digital, så är jag rätt nöjd.

Ettårskalas idag

Det här året gick fort, det var ju alldeles nyss lilla Nelly kom!

Man kan ju inte låta bli att fundera på det här med tiden, den går egentligen lika fort för alla, men efter arbetslivet går det extra fort.

"Du har ju all tid i världen" säger man, inget kan vara mer fel. Tid börjar bli en bristvara.

Men ett födelsedagskalas är alltid kul, speciellt barnkalas. Hoppas det blir nåt gott.

Och en annan fundering för dagen gäller våra änder. Ett andpar simmar i ån, det är väl lite ovanligt så här års att hålla ihop två och två? Tror dom att det är vår? Hoppas dom inte gör nåt dumt så det blir ungar i december, men då får dom väl flytta inomhus.

Dagens Haiku

EU:s nya toppjobb är klara, det blev en Haiku-poet och en baronessa.

Till Herman vill jag säga:

Grattis till jobbet!
Sätt dig skönt där i Bryssel
På rumpestumpen

Där fick jag med lilla Cleas favoritord, hoppas bara van Rompuy inte tar illa upp.

Mrs baronessan Ashtons rumpestump vågar jag inte skämta om, det kan verka sexistiskt.

Tekniken måste bli lättare

Teknikprylarna har ju så otroligt många funktioner nu, men det kan ju inte fortsätta så här.

Än hänger jag själv någorlunda med, men det blir ju inte lättare för varje år att fatta. Telefonen tex. har en massa funktioner jag inte använder, digitalkameran också.

Skrivaren är också lite onödigt avancerad. Eller så är manualen är för krånglig.

I går kväll gick det plötsligt inte att scanna, men skriva gick bra. PC:n hittade inte scannern, men det är förstås fysiskt samma burk som skrivaren. Jag kan ha den trådlöst, med nätverkskabel eller med USB-kabel och det är olika sätt att felsöka, alla lika svåra att följa.

Vad gör man - ominstallerar förstås och efter ett par försök på olika sätt så fick jag igång allt igen som USB:skrivare, men nu skulle jag vilja få tillbaka den som en trådlös skrivare/scanner som tidigare men där är manualen så himla teknisk.

Sätter jag igång att göra den trådlös går väl resten av den här dan, nä det måste bli mycket enklare. Jag tar en joggingrunda i stället, det är alltid bra när man blir irriterad.

Ett försök med ljudböcker

För bra länge sen lyssnade jag på en ljudbok. I bilen på väg hem från Göteborg, och den resan var aldrig långtråkig.

Nu har jag försökt igen, hemma i fåtöljen, men nu var det svårare med koncentrationen. Beror kanske på vilken bok man lyssnar på. En spännande deckare kanske är lättare.

Jag försökte mig på "Den tredje åldern" av Patricia Tudor-Sandahl, och det är ju mer som ett långt föredrag, så tankarna drar iväg till höger och vänster. 5 CD att lyssna på och jag är klar med den första, fortsättning i morgon.

Jag borde vara intresserad, jag har hållit till i den här, den tredje åldern i 15 år, och det är mycket jag håller med om i hennes resonemang, några av hennes teser har hon nog lånat från mig, jag kände igen mina egna tankar så väl.

Och från Mark Twain har hon lånat tesen att "Ett gott omdöme kommer från erfarenhet, och erfarenhet kommer från dåligt omdöme". Och med mitt dåliga omdöme att skriva en sån här blogg får jag kanske både erfarenhet och gott omdöme med tiden?

Det är inte lätt att hänga med.

Nya trender, nya snackisar hela tiden.. Idag hörde jag om Twilight-febern. Böcker och nu har andra filmen premiär.

Miljoner människor har väntat på tvåan, New Moon, men det måste väl vara ungdomar som fastnar för sånt här. För jag kände inte till ettan ens.

Bella är kär i två killar, den ena är vampyr och den andra varulv. hur kan man få ihop en sån historia? Och det är ju intressant hur det sen kan få ungdomar (?) att bli så engagerade. Dom har väl längtat länge till nattens premiär förstås.

Är det kanske som Sagan om ringen och Harry Potter? Jag är lite för småtråkig för att uppskatta sånt här, men det är väl inte meningen heller, det är väl tänkt för ungdomar. Och det är väl som vanligt, det går inte att förklara för den som inte begriper.

Traryd fönsterdörr reparerad

Det är kul med duktigt folk.

Traryd gjorde en miss i somras när dom tillverkade vår fönsterdörr. Semestervikarie? Praktikant?

Hur som helst var det någon som slarvade, så dörren blev lite väl svårstängd. Vi kanske hade nöjt oss och trott att det skulle vara så om vi inte råkat prova en annan likadan som man kunde öppna utan tvåhandsfattning.

Men om dom slarvade i somras så var Niklas desto duktigare idag. Traryd skickade ut en egen tekniker, och på 10 minuter fixade han problemet, men han fick karva lite med kniven i dörren och ett sånt här fel hade han aldrig sett sa han.

Men nu är vi nöjda, och det var ett bra hanterande av reklamationen. Så nog kan vi köpa fönster och dörr från Traryd även i fortsättningen.

Väntans tider

Det är trist att bara sitta och vänta. Jag gör det nu.

Teknikern skulle ringa innan 11, så jag kan ju inte börja jaga honom redan kl 10, så det är väl bara att sitta vid telefonen och vänta. Han hittar inte hit, så han ska få mina koordinater.

Jag hade hoppats att han skulle vara tidig, så jag var också tidig här i stugan i Stentorpet, men så blev det inte. Men småfåglarna blev glada när dom fick mat.

Ett fritidshusområde i november kan se bra trist ut, tomt på folk och klafsigt på vägen och på gräsmattan. Ändå är vi här nästan varenda helg för att koppla av, det är rätt mysigt också när det blir så där mörkt som det aldrig kan bli i stan. Och så ser man stjärnorna så bra här på nätterna, också fint.

Nu lägger jag in lite ved i kaminen och sätter på kaffe.

Riktigt skönt väder

Hela Sverige hade temperatur mycket över normalt igår. Det ska man förstås vara bekymrad över men för stunden är det rätt skönt.

Snart nog börjar väl dom långa kalsongernas natt, och som joggare "typ långdistans" gillar jag att det är rätt milt ute. Möjligen var det lite väl blött idag, man fick hoppa kråka över vattenpölarna i spåret, och efter första timmens sköna lunkande började det regna lite väl mycket också, men är man väl ute när det börjar regna gör det inte så mycket, och det var ju milt i alla fall.

Stockholm Marathon är slutsålt redan i mitten av november fast dom har ökat maxantalet till 20000! Det har väl nästan fördubblats sen min premiär för 12 år sen. Det är inte klokt så populärt det är med långlopp. I New York är det slutsålt flera år i förväg, och nu har väl alla riktiga städer en mara. Sala hade premiär i år, men i Västerås är det redan nedlagt, det var för taffliga arrangörer.

Så för min del får det gärna dröja ett tag innan snön och kylan drar in. Även om man borde oroa sig över att det onormala börjar bli normalt.

Den fjärde åldern

Det uttrycket hade jag inte hört talas om tidigare. Patricia Tudor-Sandahl har skrivit boken.

Jag har en bit kvar än, är tydligen bara i den tredje åldern än, men jag tror jag ska ta och köpa boken, det är ju bra att vara förberedd när man kliver in i den fjärde åldern.

Hon pratade lite om dom sju dödssynderna på ett intressant sätt. Inte så där asketiskt och dömande, nej "synd" betyder enligt gammalt tankesätt "att missa målet" och det är ju synd. Och dumt. "Synd" är det som får oss att förminska oss själva skriver hon, det låter väl förståndigt.

Det finns så många som skriver såna här böcker och håller intressanta föreläsningar om beteenden och sånt, gör si och så, tänk på det där etc i all oändlighet, då blir du lycklig och framgångsrik.

Dom tjänar väl bra på sina idéer, men jag kan inte låta bli, jag tycker mycket är intressant, och lite nytta har jag nog haft av andra böcker jag läst, så jag ska kolla lite på "Den fjärde åldern" också.

Nästa vecka händer det grejer

Då öppnar Clas Ohlson sin nya butik i Västerås.

Ja, jag har hört det där synnerligen dumma skämtet om gubbdagis, men vadå? Var ska man träffa sina gamla bekanta om inte på Clas Ohlson.

Och vilken tur att dom att dom satsar, jag har varit lite orolig för dom. Allt flyttar ju ut till förorterna. Förr fanns det järnaffär, färg, radio och TV, biltillbehör och sånt, riktiga affärer. Ett par varuhus fanns det också.

Nu är det damkläder. Gata upp och gata ner och i galleriorna. Bara damkläder. Det finns nån Dressman också, men dom har aldrig min storlek, så jag känner mig som persona non grata i centrum.

Utom på Clas Ohlson. Inte undra på att jag tittar in där ett par gånger i veckan, alltid hittar man nån gammal bekant, så jag ser fram mot dom nya fina lokalerna vi får på vårt gubbdagis.

Murphys lag

Det finns många varianter på oturslagar och Murphys lag är kanske den vanligaste.

Det var väl inte så farligt idag, men onsdag var den enda tid jag inte kunde den här veckan, just då vill reparatören komma. Två timmar senare hade varit rätt OK, men det gick inte att skjuta på. Jag har väntat flera månader på besöket, så det var inte läge att skjuta upp besöket så han får komma och jag sätter mig och ringer runt och bokar av mitt andra engagemang, men det tar väl hela förmiddan.

På eftermiddan hade jag också en träff som jag får boka av - en kompis fick några tidsförslag av mig "Jag kan allt utom på onsdag" skrev jag i mailet. "Jag kommer på onsdag" svarade han. Den träffen ska jag också boka av.

Livet som panschis styrs fortfarande av planeringskalendern.

Men fixar reperatören mitt problem så har jag lite tur också den här veckan.

Westra Aros Street Paraders

Längesen vi gick i ett fackeltåg, men nu har vi gjort det. Storyvilleparaden i Västerås med svängig blåsorkester i täten. Vi firade stängningen av Storyville 1917.

Lite jazzhistoria: Storyville i New Orleans var några kvarter med mycket glädje och mycket musik, men med lite väl mycket glädje, så av "hälsoskäl" fick dom stänga. Och det fina med det var att jazzmusiken sen spreds ända till Västerås, och sen bra länge firas det med en parad den här helgen. Med blåsorkester först och fackelbärare efteråt.

Det här var visst 27:e gången som Jazzens Vänner arrangerade det här, men det var första gången för oss. Claes Tillander är en riktig entusiast här i stan, och han ligger bakom så många kul arrangemang, så det är klart att vi ville vara med nu när jag går på kurs hos honom för att lära mig lite om jazz.

Och han är vänlig nog att kalla oss Jazzambassadörer, det låter väl hedrande. Så vi gick med i fackeltåget.

Klockrent!

Vi skulle bara ut och kolla men kom hem med en massa paket från IKEA.

Nu har jag monterat möbler och dragit kabel hela eftermiddan och allt blev rätt direkt. Man blir imponerad.

Speciellt det där när man kopplar om datorn där allt hänger ihop, TV:n och telefonen, extradiskar, skrivare mm. Det är så lätt att göra fel och inte kommer jag ihåg heller varför jag gjorde si eller så förra gången. Och det har väl hänt att man får göra om ett och annat när man skruvar IKEA-möbler.

Men inte idag. Fyra timmar tog det, sen var det bara att slå på allt och bli imponerad. På sig själv för en gångs skull. Så jag var tvungen att skriva av mig i ett saligt lyckorus.

Tecknade serier

Det finns två sorter människor, vi som gör det och dom som inte gör det. Läser serier alltså.

Kanske att en del skäms och det gör det i smyg, men jag tycker det tyder på en kulturell förfining att göra det. Så jag gör det.

Jag har många favoriter, just nu toppar av uppenbara skäl nog Medelålders Plus listan, men det finns andra också, Martin Kellermans Rocky är en höjdare. Och Nemi (norsk?). Då får man läsa hur ungdomar lever också. Det finns så många serier som är så roliga.

Och Dilbert borde vara obligatoriskt att läsa på alla arbetsplatser. Inkompetent chef och åtminstone några kreativa, kompetenta anställda som bara motarbetas.

Några törs erkänna att dom läser, Kallifatides läser Rocky och Mona Sahlin läser Fantomen. Kreativa människor med välutvecklad högerhjärna? Vi har en bunt på toa på Stentorpet som service för våra gäster.

Men Kalle Anka har tyvärr stagnerat. För mycket reklam, inte är det som när Carl Barks tecknade.

Mina Minnesbilder

Så kallar dom en kurs jag går på. Roligaste kursen någonsin. Men jobbig.

Man ska samla på sig en massa minnen om släkten och skriva en skrift där man själv för en gångs skull får stå i centrum. Skulle lätt kunna ha blivit en tegelsten om jag tagit med allt jag tänkt, men då skulle ingen orka läsa, så det fick bli ett kompendium.

Kursavgiften gick på 50 spänn, det är väl rätt OK för 7 träffar, 2 timmar per gång. Men tid är ju också pengar, och tid tar det.

Jag har gjort flera resor för att intervjua mina äldre kusiner, jag har setat halva nätterna och skrivit, jag har setat timmar och scannat bilder. Hyran av diascannern var rätt dyr, och färgpatroner till skrivaren har gått åt massor. Photoshopkursen hänger också ihop med det här, och nu har jag några VHS-band som ska över på DVD, men där hade jag tur, jag får låna en VHS-spelare så det kostar inget och DVD-inspelare har jag redan.

Men va bra att digitalisera sånt där som bara skulle slängas annars. Jag har hittat en massa kul i mina egna lådor som jag inte ens visste att jag hade.

Och jag satsar en krona på att många studieförbund tar upp den här kursen.

Min överman

Roger slår mig med hästlängder, helt klart. Imponerande.

Jag var hem till en kille igår för att låna några videoband med lite godis. Han hade glömt det själv, men i källarn hade han några inspelningar från Sala-trakten som jag var intresserad av. Dom ska jag göra digitala.

Men det jag blev impad av var en annan sak. Han är duktig marathonlöpare. Några år äldre än jag men slår mig med en halvtimme på maran. Och han är upp i 92 maror, på god väg mot 100, jag ligger 80 lopp efter.

Och så var han duktig på Photoshop också, så jag fick några tips där också, och jag ger mig direkt - jag kommer aldrig att lära mig så mycket.

Det är lite skillnad när man börjar i tid, han hade photoshoppat länge. I teflonåldern är det så svårt att få nya grejer att fastna.

Får man klämma hur mycket som helst

Jag såg en sån där klämmig tant i affärn idag igen, jag har bara sett tanter som gör så här.

Klämmer på varenda frukt eller grönsak innan dom kan bestämma sig. Ska man säga åt dom? Men det är väl inte min sak, kanske.

Det här lilla tanten stod vid clementinerna när jag kom in i affären och klämde. När jag handlat en stund var jag tvungen att maka lite på henne så att jag kom åt apelsinerna, men hon märkte det knappt, hon klämde vidare på sina clementiner.

Och när jag handlat färdigt var jag tvungen att gå förbi och kolla, jodå hon stod kvar och klämde.

Butiken hade väl kanske 100-200 clementiner, och hon måste ju klämt på varenda en minst 2 gånger. Vad letar man efter? Visst tar jag dom frukter som ser bra ut, men nån måtta får det väl vara! Clementiner har för all del skal, men dom som ogenerat står och fingrar på varenda tomat och paprika kommer jag att läxa upp nästa gång. Om jag törs.

Fett eller kolhydrater

Nog är det kul med alla rapporter om vad som är bäst. Nu såg jag en från Australien. Inte bryr jag mig så mycket.

Banta har jag aldrig gjort, men det där med fasta som var populärt förr har jag provat några gånger, det var kul men lite plågsamt också.

Men nu såg jag en bantarrapport, fett eller kolhydrater. Båda verkade ge samma resultat, men det intressanta var att fettbantarna blev smala och sura medan kolhydratbantarna blev smala och glada. Glad eller sur, bara att välja.

Och så hänger det på vad man tycker om om en kur ska fungera. Men själv är jag så där småtråkigt mittemellan, jag tror varken på det ena eller det andra, men det är skönt, då kan man strunta i alla såna här rapporter.

Och vara lite sur ibland när maten varit för fet och lite gladare när man käkat kolhydrater. Jag tror jag lagar lite kolhydrater till Margareta i kväll.

Det där med Vellinge

Vellinge måste man ju bara kommentera.

Nä, jag har aldrig varit där och jag har inte läst allt i det här aktuella fallet, om deras protester mot att ta emot flyktingbarn, men det här är intressant, jag ska följa vad som händer. Det kommer säkert upp i Debatt och andra program på TV.

Men jag har hört kommunalrådet Ljungman på nyheterna, och man blir ju lessen. Dom som har det allra bäst vill göra allra minst. Visst finns det problem, visst ska det diskuteras, men herr moderaten "Vi vill inte ha hit dom"-Ljungman var en trist typ. Vellinge med 54 % moderater är egoistiska och osolidariska, det är min spontana åsikt.

Det är allt så att man kan inte isolera sig i en liten gullig ankdamm där i Vellinge, det finns en värld därute också.

Och hätska stormöten har man hört talas om förr, och det blir aldrig så eländigt som dom står och skriker om på mötet. Men intressant var det.

Engelbrektsplan

Vi har fått ett nytt torg i Västerås, Engelbrektsplan.

Riktigt snyggt, och jag går där varje gång jag ska till centrum. Jag var väldigt emot den från början, onödig och för dyrt, men man kan väl ändra sig, det ser bra ut.

Men arkitekten har haft lite för mycket lekstuga så nu kommer det att bli en snackis ett tag i lokaltidningen. På det här torget blandar man bilar, gående och cyklister i princip huller om buller. I huvudet på arkitekten har han tänkt att folk ska röra sig på ett speciellt sätt och det finns några diskreta markeringar i marken, men det kan man väl räkna ut med sina ädlaste kroppsdelar att det är närmsta vägen som gäller. Rakt på.

Redan första dagen roade jag mig att stå och kolla en stund. Alla bilar stannade till med en förvånad förare. Och så drog dom iväg rakt över eller vände och tog en annan väg.

Torget är snyggt, men nån d-a ordning på trafiken måste det väl vara även på ett torg.

Klotterfritt i tunneln

Vår gångtunnel har varit lite väl mycket nedklottrad ett tag. Men nu är den renspolad.

Det är väl kommunen som sköter det och dom är normalt rätt duktiga att göra rent, men det var ett tag sen nu, fint att dom kom till sist. Och man blir lite imponerad hur effektivt dom får bort allt, och jag tror inte dom använder kemikalier heller, killen hade inget munskydd iallafall.

Polisen tog några klotterkillar som åkte dit härom veckan, så nu kanske det dröjer innan klottret sätter igång igen. Dom fick stora skadeståndskrav, men det är ju inte säkert att dom bryr sig för det.

Riktig graffiti kan ju vara riktigt snyggt, men i vår tunnel är det bara klotter, tags så det vill vi helst vara utan. Nu får vi se hur länge det dröjer innan dom är igång igen.

Google Wave igen.

Lite avundsjuk blir man ibland på dom som får vara med. Ute i arbetslivet med jobbavdrag och sånt.

Jag har sett Googles video om deras Google Wave. 1 timme och 20 minuter!Är det så folk kommer att jobba så blir det rätt kul. Och effektivt också kan tänkas.

Men å andra sidan brukar det var trögt ute på företagen att satsa på nya grejer så jag kanske kommer före mina gamla arbetskamrater. Fattade jag rätt så blir det nästa år vi kan köra Wave i stället för det där gammalmodiga epostandet, men det betyder nog minst 5 år till på de flesta företagen om dom överhuvudtaget kommer att rida på wave-vågen.

Det här ska jag försöka lära mig och ta upp på datakurserna hos Aktiva Seniorer så kan vi med pensionärsskatt ligga i framkant på datasidan.

20 år sen idag

Visst var det spännande den där tiden när Berlinmuren föll. 9 november 1989.

Och så snabbt det gick, lite av en slump, av misstag. Som sista punkt på en långdragen presskonferens meddelades det. Och så föll dom allihopa dom gamla kommunistländerna och diktaturerna. 1989 var ett bra år för Europa. Och 1991 var också kommunismen i Sovjet slut.

Min kund den där hösten höll till i Landskrona. Det var lätt att jobba i den här stämningen, och vi satt på långa luncher och pratade politik om Europa. Och varje vecka när jag kom ner till kunden hade en ny kommunistregim fallit. Så då blev det ännu en långlunch. Jag bjöd på lunchen men han betalade för min tid.

Men nån mur mer vill vi inte ha i Europa. Och inte nån annanstans heller. Muren i Israel kommer också att rivas en gång.

Allt för hälsan

Stockholmsmässan om hälsa skulle varit kul att kolla in.

Det blir inte av att se den på plats, men jag har fått titta in på TV:n i alla fall. En hälsotrend som jag tyckte lät bra var det enkla "Back to basics".

Dom hade visserligen en massa, som jag tycker, värdelösa komplicerade maskiner också, men Blossom Tainton pratade om den där enkla, grundläggande träningen, den är bäst tycker jag.

Det var nog inte så dumt, den där gamla skolgymnastiken man hade med bålrullningar och armtänjningar till höger och vänster, det enkla är ofta bäst tror jag. För alla.

Det är kul med maskinerna på gymmet också, där fortsätter jag, men lite enkel, regelbunden morgongymnastik tror jag är jättebra för alla men speciellt för oss äldre. Det körde alltid min gamle far med, och jag skrattade lite åt det. Jag får väl till slut ge honom rätt så här på Fars Dag.

Miss i instruktionsboken

Vi har en jättebra skrivare till datorn, Canon MP620. Rekommenderas. Bra utskrifter, lätt att skanna. Vi har haft den ett halvår.

Men nu har jag stött på pumpen. En färgpatron är tom och måste bytas. Men det klarade jag inte av i morse. Det skulle jag aldrig erkänna, men som tur är det väl knappt nån som läser min blogg så det är väl OK att avreagera sig lite här. Men pinsamt är det. Jag höll på i 20 minuter innan jag gav upp och åkte till Stentorpet.

Onlinehandboken beskriver så mycket, ett speciellt avsnitt bara om vilka färgpatroner och så, men hur i h-e gör man för att byta dom. Har dom helt enkelt glömt att ta med det i handboken?

Billiga skrivare kan man ju köpa nya när bläcket är slut, men den här är rätt dyr, så det är inget alternativ. I värsta fall får jag väl bara i förbifarten be Margareta byta den, hon kanske ser direkt hur man ska göra, och då behöver jag inte göra bort mig.

Men nog har dom på Canon gjort en miss. Hur enkelt det än må vara till slut så måste man ju kunna hitta det här i handboken tycker jag.

Google Wave blir nästa

Google Wave läste jag om nu i morgontidningen. Hade aldrig hört talas om det tidigare.

Men nästa år kommer det, då är eposten föråldrad och vi kommer att kommunicera på helt andra sätt på datorn. Det måste jag prova när det blir så dags.

Det är bara 15 år sen Internet började spridas och redan har det hänt så mycket. Så det är klart att det vi nu har i datorn kommer att vara pinsamt gammalmodigt om 15 år till. Men då kanske jag har slutat att bry mig.

Google Wave verkar bli nästa steg, vad vet jag när jag sitter och filosoferar här i min gamla gunsgstol. Jag ska i alla fall kolla in deras informationsfilm på Youtube - 1 timme och 20 minuter lång.

Dom hade en kortversion också på Youtube, info på någon minut, men den var pinsamt dålig. Är den representativ så kommer jag inte att surfa på den här nya vågen.

Photoshop på modet

Idag blev jag imponerad på kompisens fru.

Jag skulle hjälpa min kompis med Photoshop och så visade det sig att hans fru kunde nästan lika mycket som jag kan. Och det utan att ha gått på kurs. Självlärd!

Problemet är bara att hon har så lätt att lära sig själv men klarar inte av att lära andra, så min gode vän har inte så mycket nytta av sin fru. Ja när det gäller Photoshop alltså.

Det finns så otroligt många funktioner i programmet, jag har nog bara lärt mig ett par procent än. Dom skulle tillsammans åka på Photoshopkursen i Gysinge, en vecka hos PRO. Det skulle jag också behöva, men kanske kompisen kan lära mig när dom är tillbaka, eller kanske frun?

Och i går stötte jag på en barndomsvän och av en händelse råkade vi prata dator, och han höll också på att lära sig Photoshop. Är det en epedemi, kanske en pandemi? Men kul är det.

En generationsfråga?

Jag brukar höra det när mina närmaste tycker att jag är mossig och gammalmodig.

Och på ett diskussionsforum jag halkat in på förstår jag att vi tänker lite olika ni unga och vi fossiler.

Det är egentligen ni som har rätt, man ska ha betalt för ett jobb, inte låta sig bli utnyttjad. Men inte in absurdum, där skiljer vi nog oss, en generationsfråga? Jag jobbar ofta gratis.

Föreningslivet tex skulle ju aldrig fungera utan ideellt jobb. Skulle jag tagit betalt för all tid jag lagt ner i mina föreningar så hade det inte dom föreningarna fungerat. Mina uppdrag jag nu har ger heller ingen inkomst, och inte vill jag ha nåt heller, jag är med av andra skäl.

Kan det vara det där att det alltid ska vara reklam nu för tiden, det finns pengar i allt, och det förstår ungdomarna bättre . Undrar när folk börjar sälja reklamplats på egna och ungarnas kläder.

Och idag ska jag konsulta lite som dataexpert, men då ska jag ha betalt. En kopp kaffe är arvodet.

Fransk kvalitet

Dom kan vara lite arroganta, fransoserna, men göra bilar kan dom.

Jag fick som vanligt MVG på min Citroën på bilprovningen. För säkerhets skull var bilen nytvättad, då blir nog bilprovarna på bra humör och lite snällare. Ett tips till dom som kör bilar med lite sämre kvalitet.

Men nog är bilarna bra nuförtiden. Min Cittra har gått fyra varv runt jorden och känns som ny, min första bil var slut efter knappt två varv.

Och bilprovningen fungerar också så otroligt bra. Aldrig får man vänta och trevlig personal.

Den här dan började så bra med bilen godkänd direkt på morgonen. Inte för jag trott nåt annat, men jag måste fira på något sätt. Ett par småfranska med ost kanske till förmiddagskaffet.

Gamla skolföreningen

Vid surfningen i sena nattimmen råkade jag komma in på gamla skolföreningens hemsida, Arosiensis.

Jodå, jag visste att den fanns, jag var på väg att gå med en gång men backade då den verkade lite väl pompös, men föreningen är från Sveriges första gymnasium, så lite märkvärdigt är det.

Med några knapptryckningar i natt blev jag medlem. Årsavgiften är betald. Hoppas bara den gäller för 2010 också.

Jag är nog en simpel bonnkatt bland dom här hermelinerna, men det känner jag mig ofta så jag är van. Det andas konservatism. Det fina är att dom verkar underhålla ett bra arkiv med gamla bilder och filmer om skolan på 50-60-talet när jag var elev där, och det blev jag intresserad av. Jag kanske hittar något på mig själv.

Men det är så fina titlar åtminstone på alla som varit ordförande i föreningen, så jag kanske inte blir så långvarig medlem, jag får väl se. Om jag nu blir antagen.

Scanna diabilder

Det är ett jobbigt projekt, men tusan så intressant. Jag scannar in diabilder med en hyrd DigitDia 5000.

Det tar tid, jag är inte klar med hälften. Få se om jag hinner innan hyresperioden går ut. 1000 kr för en vecka.

Diabilder var så populärt på 60-80-talet och jag har några tusen bilder som bara stått i skrubben och samlat damm. Inte orkar man ta fram projektorn speciellt ofta. Vår har inte varit framme på 20 år tror jag.

Gamla bilderna frå 50-talet är nästan omöjliga att se, det var så dålig kvalitet då så dom har inte klarat att bevaras men jag tar dom också, man kanske kan bättra på dom i Photoshop. Papperskorten från 60-talet är också skandalöst dåliga, dom håller inte heller färgen. Bäst att scanna in dom också så man har dom digitalt.

Märkligt att dom gamla svartvita korten från 20-30-talet håller sig så mycket bättre än färgkorten från 50-60-talet. Färgtekniken var helt klart inte färdigutvecklad då.

Fast det var inte så lätt att köra scannern, den stannar ibland och behöver en knuff, en omstart. Och en diabild gick sönder och fastnade i maskinen. Och så finns det så många val i programmet hur man ska scanna så jag blir alldeles yr i bollen, men jag kör standard rakt igenom, det får duga.

Och till helgen är allt digitalt, och då kommer bilderna att hålla sig, bara man har en backup på disken.

Slutläst för dagen

Det är alltid kul att ge ett boktips, nu har jag läst en till av John Grisham.

Han är väl ingen favoritförfattare, men rätt bra ändå. Det som var bra med den var att läsa om det politiska spelet i valkampanjer i USA. Pengar pengar pengar och inget samvete. Allt går att myglas bort, och dom rika blir bara rikare.

Insamling av pengar och skamlös TV-reklam där förstås storfinansen kan satsa hur mycket som helst för att köpa rätt person till rätt befattning.

Det är nog mycket som skiljer USA från Sverige, men vi börjar ju få politisk TV-reklam vi också och vad jag vet så blir inte allt partistöd offentligt redovisat, det måste det ju bli så man vet vilka intressen som ligger bakom partierna.

Och nu går jag till bokhyllan och letar fram något nytt.

En Svensk Klassiker

I morgontidningen idag är det ett stort uppslag om Emil som ska ta en klassiker. Dom där fyra stora motionsloppen under ett och samma år.

Nya fina skidor har redan skaffat, nu ska han köpa våtdräkt och en ny fin cykel. Och han backas upp av sin arbetsgivare.

Det är skönt att vara lite styv i korken ibland och tycka, "jaja det där var väl ingenting".

Ett kraftprov är det och förutom träning behövs en massa planering och även lite tur så att man håller sig frisk vid alla fyra tävlingarna. Jag hörde om tjejen som bara hade Vasaloppet kvar, gick ur bussen vid starten, halkade och stukade foten. Då är det bara att börja om från början igen nästa år.

Min klasssiker tog jag på lågprisskidor, utan våtdräkt och på en lånad cykel och utan uppbackning av jobbet. Och inte var det något för morgontidningen heller. En klassiker ska väl en karl klara. Vadå, jag stöddig?

Tankar i motionsspåret

Det står ju så i bilden på min blogg, och många tankar blir det för idag var jag ute länge.

Men det är svårt att hålla tråden, för tankarna hoppar precis hur som helst, men en tanke var solklar: det är skönt att springa.

Och det märkliga är att jag aldrig tröttnar att springa samma vända som jag alltid gjort. Långa vändan som idag har jag kanske bara sprungit 100 gånger, men den korta rundan måste jag ha sprungit 500 gånger! Minst. Och lika kul varje gång. Jag är väl lättroad.

Ganska lite folk i spåret, bara några stavgångare och någon som var ut och rastade hunden. Annars är ju det här det allra bästa joggingvädret.

Och så tänkte jag på barnbarna som jag träffade i helgen och också dom jag inte träffade. Men barnbarna tänker jag ju på jämt.

Och en sak till tänkte jag på, det ska jag skriva om på bloggen tänkte jag. Det var något ganska genialt som skulle gett eko i hela bloggarvärlden, men tyvärr glömde jag den tanken i en uppförsbacke. Det här med minnet... Men nästa gång jag kommer där i backen kommer jag på't. Då ska ni få se!

Söndag, vilodagen?

Det vet jag inget om, det är väl tvärtom då man ska göra allt man inte hann under veckan.

Så var det idag, jag har redan varit upp en sväng till fritidshuset och bytt gatewayen till datorn/TV:n/telefonen och fixat några småsaker jag skulle gjort där förra veckan. Och nu ska veckans jobb planeras.

Kursförberedelser och så får jag planera veckans stora jobb när alla diabilder ska digitaliseras. Risken är ju att så många års plåtande annars bara går i graven en gång, så nu ska dom in på datorn, men det tar väl hela veckan inkl. nattskift antar jag.

Och däcken ska på, bilen ska besiktigas, och så är det en massa annat jag ska hinna. Träna förstås. Och Juan ska får lite personlig datautbildning. Och kanske jag behöver hjälpa till som barnvakt också? Det har prioritet ETT. Jag ligger efter med Vlt-projektet också, det måste jag fixa.

Till våren hade jag tänkt köra lite danskurser, inte så stressigt och bra avkoppling, men jag blev visst inte godkänd av styrelsen, så jag "slipper". Lite synd, men det kanske var lika bra det, jag tror jag ska ta det lite lugnare till våren.

New York City Marathon idag

Det måste jag se. Eurosport brukar sända. Maratonlöparnas Blå Band.

Jag hade en startplats 2001 men bin Ladin kom före och saboterade banan. 5620 kr av mina pengar rök. Men jag klagar inte.

För 2002 stod jag vid brofästet på Staten Island med 35000 andra, dansade och sjöng med Frank Sinatra: "If I can make it there, I'll make it anywhere - it's up to you New York New York"

Där ska jag stå igen. Vi utlänningar har lättare än amerikaner att få en startplats, men man måste boka i tid. Jag tror nästan att 2010 redan är slutsålt. Jag får titta i plånboken och i träningskalendern vad som skulle passa. Det är 2014 som jag tänkt på.

Träningsrundor i Central Park där man joggar med spanjorer, japaner, argentinare, amerikaner förstås och så jag. Friendship Run dagen innan loppet är också något extra. Löparna och anhöriga, vi alla samlas vid FN-skrapan och väller upp mot Central Park med flaggor i händerna, en enda stor internationell förbrödring.

So many races - so little time!

Det enda som är lite dumt är tiden på året. I november kan det vara snöslask ena året och över 20 grader varmt nästa. Men mina joggingskor står beredda.