Men idag när jag trevade i mörkret kom jag att tänka på att många nuförtiden aldrig får känna riktigt mörker. Som vi har på landet. Jag kände mig lite småfilosofisk.
Nästan alla i Sverige bor ju i tätorter där gatljuset alltid lyser och stjärnor ser man bara i Idol och knappt där. Så det här att treva sig fram i kolsvart mörker har dom aldrig gjort mer än den där korta stunden då det varit strömavbrott hemma i stan.
Och kunde man inte tända det där ljuset vore det rätt trist, men mörkret är himla mysigt det också, det här vill jag inte vara utan. Sen är det lite spännande också att treva sig fram till snickarboden utan el i svarta natten och där känna sig fram bland verktygen.
Man vet ju inte vad man kan råka på - ett spöke eller ett monster? Idag blev det ingenting.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar